Blev hjälte efter bänkningen: ”Plötsligt var jag tillbaka”

Han växte upp i Örebro med norsk pappa.
Sedan i våras är Laban Byrkjeland, 21, hjälte i Fredrikstad i Norge.
I ödeskvalet i den norska ligan hjälpte han till att vända 0–3 underläge till vinst i play out-serien.
– Det var ganska solklart att jag skulle börja på bänken. När vi hade 0-3 behövde vi ändra på någonting. Vi sparkade tränaren (Niklas Andersen) och den nya (”Perra” Johnsson) satte in mig i stället, säger han till Hockeysverige.

Laban Byrkjeland blev lite av matchvinnare när hans Stjernen lyckades vända ett 0-3 underläge till vinst 4-3 i negativa kvalet i norska ligan. Det efter att ha in fjärde matchen tagit över målvaktsspaden från Preben Arntsen.

– Om jag nu ser tillbaka på säsongen så har jag bara bra minnen. När jag kom in i den här fjärde matchen vände vi det från 0-3 till 4-3, berättar Laban Byrkjeland i en intervju för hockeysverige.se och fortsätter:
– Ser vi det lite djupare var det en tuff säsong. Vi gick ner, jag vet inte hur många miljoner, 50-60 procent i spelarbudget. I början tog vi bara något enstaka poäng under sex, sju matcher. Då blev det ganska tydligt att det skulle bli en tuff säsong.
– Personligen spelade jag ganska bra även om vi inte fick med oss några poäng. Jag gjorde egentligen det hela tiden fram till december då jag var tvungen att göra en operation för en sjukdom jag har och var då borta i en och en halv månad.
– När jag kom tillbaka var jag dålig. Jag hade tappat stimmet jag ändå hade varit i då vi kunde torskat en match men jag ändå gjort en bra prestation. Efter operationen sjönk jag ner riktigt rejält.

Inför kvalet mot Halden var det bestämt innan att Preben Arntsen skulle inleda.

– Det var ganska solklart att jag skulle börja på bänken. När vi hade 0-3 behövde vi ändra på någonting. Vi sparkade tränaren (Niklas Andersen) och den nya (”Perra” Johnsson) satte in mig i stället.
– Plötsligt var jag tillbaka. Det var viktiga matcher, vilket jag älskar att spela och alltid har gjort. Jag blir som en helt annan människa då.

Vad betydde det för laget att ”Perra” Johnsson tog över?
– Jag tyckte om ”Perra”. Nu vet jag inte om han ska träna något annat hockeylag, men han ska inte fortsätta hos oss i alla fall. ”Perra” har lite humor och det var kul att träna och spela match med honom.
– Det var helt natt och dag mellan tidigare tränaren och ”Perras” ledarstil. Jag tycker att han kom in väldigt bra i gruppen och blev en av oss i stället för ”Jag är din tränare och du är bara en spelare.” Här blev vi som ett i stället.

Laban Byrkjeland är född i Örebro där han spelade under hela sin ungdomstid, men är samtidigt norsk medborgare.

– Ja, jag är bara norsk medborgare, men har en svensk pappa. Även om jag alltid bott i Sverige fram till jag var 19 år och flyttade till Norge och spelade J20 där har jag spelat i norska juniorlandslag.

Växte upp i en stor familj

Att det skulle bli hockey var en självklarhet för Laban Byrkjeland.

– Det var ganska naturligt. Vi var en stor familj, åtta barn som alla är helsyskon.
– Min äldsta brorsa var fyra, fem år när han började åka på Trängen här i Örebro. Sedan har det fortsatt med Benjamin som spelar uppe i Narvik nu och sedan har hockeyn gått vidare till nästa, nästa och nästa. Det hade varit konstigt om inte jag också började, om man säger så.

Var du målvakt från början?
– Jag ville faktiskt alltid vara målvakt, men jag var en ganska bra utespelare också och hade öga för att göra mål.
– När jag var runt tio år var det fulltid som målvakt, vilket jag även var på dom flesta träningarna innan det också, säger Laban Byrkjeland som ser tillbaka på ungdoms och juniortiden i Örebro med glädje.
– Tiden där var jättebra och jag har jättemånga kompisar kvar från den tiden som jag hänger med. Även dom som inte spelar längre. Vi var ett bra och stort gäng eftersom vi ändå hade två lag vi spelade med.

I Örebros organisation kom en viss norsk landslagsmålvakt in 2019, Jonas Arntzen.

– Han kom in då jag började i U16. Kanske att jag inte hade honom som förebild, men jag tyckte att det var kul att det kom in en norsk.
– Han skulle spela i Pantern, så när han kom hit frågade sig många i laget vad han skulle göra här. Då kommer jag ihåg att jag försvarade min landsman ganska bra i bussen när vi skulle åka och spela TV-pucken (skratt). Det blev väldigt bra och han har varit helt fantastisk.

Ärliga svaret: ”Han var nog bättre än jag själv”

Inför säsongen 2022/23 valde Laban Byrkjeland att lämna Örebro för att spela juniorhockey i Stavanger.

– För att vara ärlig så var andra målvakterna bättre. Det var Herman Liv som Örebro självklart ville satsa på. Han är hur bra som helst. Sedan var det Eric Olsson som jag tror har slutat nu, men var mycket på landslaget fram till J18. Sedan åkte han över och spelade i USHL. Han var helt sjukt bra.
– Ibland får man säga till sig själv ”Han var nog bättre än jag själv så…” Då fick jag röra på mig.

Hur var den omställningen?
– Efter första träningen i Norge kände jag att nu kanske jag hade sabbat min karriär eftersom det inte var någon sjukt hög nivå på det laget. Vi var väldigt bra i Örebro J18. Att sedan dra norska ligan kändes först bra, men efter första träningen kände jag att det var en lägre nivå än jag först trott.
– Då fick jag egentligen bara sätta upp som mål att jag till nästa säsong skulle sajna ett A-lagskontrakt. Spela i högsta ligan. Annars skulle inte det här bli bra. Jag hade, som sagt var, som mål att sajna ett A-lagskontrakt, vilket jag gjorde.

Men det tog några matcher in i säsongen innan han fick debutera i norska ligan.

– Jag fick vänta ganska länge med att göra min debut. Även om jag hade spelat två, tre matcher av sex under försäsongen fick jag vänta till den åttonde seriematchen. Då skulle vi möta Stavanger borta. Alla som har koll på norsk hockey vet att Stavanger borta inte är någon lätt match. Det är ett lag som bara maler på, maler på och spelar samma hockey i 60 minuter.
– Dom tänkte väl att vi ändå skulle förlora den matchen så man kastade mig till vargarna. Vi torskade den matchen med 2-1. Jag gjorde min sjukaste match jag gjort. Efter det blev det 50/50 mellan mig och Preben Arntsen. 

Svarar om landslaget: ”Inget som är omöjligt”

Laban Byrkjeland har kontrakt med Stjernen ytterligare en säsong.

– Klart att det kanske blir en lite liknande säsong där vi får slita lite. Så är det ibland, men det kommer bli kul. Det är kul att spela hockey. Oavsett om du är i botten eller toppen är det fortfarande kul.
– Till nästa säsong har jag en ny målis att konkurrera med. Det är första gången på seniornivå. Det ska bli kul att kämpa lite mot honom.

Målvakten Stjernen värvat är Jere Huhtamaa som tidigare spelat i finska juniorlandslaget, men som närmast kommer från Nottingham Panthers.

I och med din fina avslutning av säsongen, finns det även landslagstankar hos dig inför den kommande säsongen?
– Ja, självklart. Samtidigt, nu är jag för gammal för att spela i åldersbestämda nivåer. Då måste vi titta vilka jag har framför mig. Jonas Arntzen som är riktigt bra. (Henrik) Haukeland. Lika bra. Sedan har vi Trym Gran som kommer spela för BIK Karlskoga i Hockeyallsvenskan nästa säsong. Tobias Breivold i Mora…
– Det är ändå ganska starka målvakter som vi har just nu i det norska landslaget, men det är inget som är omöjligt.

”Det är långt bort, men inte så långt bort ändå”

Är det inte en häftig utmaning?
– Ja, verkligen. Dessutom är jag bara 21 år och har minst tio år kvar. Säkerligen längre också.

Tror du vi får se även dig i Hockeyallsvenskan framöver?
– Det hade varit kul att spela där, men då behöver jag upp lite från förra säsongen eftersom jag, som sagt var, var ganska dålig ett tag under säsongen. Jag hade i alla fall ett bra avslut och går in med ett bra självförtroende.
– Om jag lyckas ta spaden av en finsk förstamålis ser det bra ut, att ta från en som har en importplats. I norska ligan är det en stor grej med just importplatser eftersom det bara är sex platser i lagen.
– Se till att ta förstaspaden, vilket inte är omöjligt, och sedan se vad som händer nästa säsong. Klart jag hade velat spela lite i Hockeyallsvenskan. Speciellt när jag ser grabbar som lirat i samma liga som jag och drar dit… Det är långt bort, men inte så långt bort ändå, avslutar Laban Byrkjeland.