HV-hjälten: ”Riktigt jävla trött – men stolt över mig själv”

Frederik Dichow blev stor hjälte för att spela kvar HV71 i SHL – igen.
Målvakten tömde sig då fullständigt i den avgörande matchen mot MoDo.
– Jag är riktigt jävla trött men också glad och stolt över mig själv, säger Dichow efter segern.

Just nu: Erbjudande på Hockeysverige Plus. Bli plusmedlem – med 25 procents rabatt.

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)

Ifrågasatt, fast i frysboxen och under lupp för sina uttalanden i HV71.

Men till slut blev Frederik Dichow återigen stor hjälte för att spela HV kvar i SHL även nästa säsong. Efter segern mot MoDo i den sjätte kvalmatchen var han väldigt känslosam.

– Jag är bara lycklig, riktigt, riktigt lycklig faktiskt. Jag är så himla glad just nu. Riktigt jävla trött men glad. Stolt över mig själv, säger Dichow som blev tårögd när slutsignalen gick.
– Allt blir lättare och jag känner mig nästan som att jag kan flyga. Det kunde jag dock inte för jag kunde knappt inte ens stå upp. Men det är helt jävla underbart.

LÄS ÄVEN: André Petersson svarar om framtiden i HV71 efter kvalsegern

Frederik Dichow fick sitta ner och bli intervjuad

Frederik Dichow tömde sig själv fullständigt i matchen. Efter segern i match fyra i Husqvarna Garden spydde Dichow efter förlängningen och fick ställa in alla intervjuer med media.

Även den här gången var Dichow otroligt trött och HV71:s kommunikationsansvarige Johan Freijd kom då ut med en stol som målvakten kunde sitta i under tiden som han blev intervjuad efter att ha spelat kvar HV i SHL.

– Jag höll ju på att svimma när jag gick in senast och jag vill inte att det ska hända igen. Men jag dricker en cola och snart mår jag bra igen.

MoDo stod för en enorm anstormning i tredje perioden och vann skotten med hela 20-4 (!) under matchens sista 20 minuter. Dichow storspelade dock hela matchen och räddade 35 av 37 skott för att säkra SHL-kontraktet.

Hur trött var du i slutet när MoDo pressade på?
– Jag är otroligt trött. Jag tror inte ens att jag såg pucken på sista målet, den bara försvann. Jag kunde nog inte ha fortsatt spela om det blev övertid så det var bra att det inte blev det.

LÄS ÄVEN: Poängkungen bekräftar: ”Jag spelar inte i HV nästa säsong”

Hjälte för HV71 – för andra året i rad

Frederik Dichow blev därmed kvalhjälte för HV71 för andra året i rad. I fjol mot Oskarshamn hade han 94,3 i räddningsprocent och 1,49 GAA samt höll två nollor på sex matcher. Den här gången hade han 94,1 i räddningsprocent och 1,58 GAA samt två nollor på fem matcher mot MoDo.

– Det är svårt att säga något negativt. Det har varit riktigt många bra matcher. Jag är jäkligt stolt över hur jag kliver fram och stolt över hela laget också. Det var ett riktigt bra kval för mig.

Du klev in och blev hjälte i kvalet även förra året, vad är det för styrka som gör att du kliver fram i de här situationerna?
– Det är danska mentaliteten, den slår man inte. Den är tuff.

Succéreceptet för HV hade varit att värva fler danskar då?
– Det hade inte varit fel, säger Dichow med ett skratt.

Orden från Anton Blomqvist: ”Det blev lite fel på vägen”

Under kvalet har Frederik Dichow bland annat uppmärksammats för sina uttalanden om situationen tidigare under säsongen då han fastnade som tredjemålvakt i HV71, tappade sin plats i omklädningsrummet och inte längre fick träna med laget.

Efter slutsignalen under tisdagskvällen fick dock målvakten en stor kram av huvudtränaren Anton Blomqvist ute på isen.

– Han sade att han var stolt över mig. Det betyder jäkla mycket, med tanke på den resan som vi har haft. Vi mår bra, men det blev lite fel på vägen där. Vi gillar varandra jättemycket och jag ser fram emot att jobba vidare med honom.

Precis som efter varje match i kvalet skrek HV-publiken danskens namn och han åkte sedan över till fansen för att göra en kullerbytta framför klacken.

– Det var känslomässigt nu när det var sista gången för säsongen. Jag ser fram emot en bra sommar nu och att komma tillbaka till de här underbara fansen igen. De gör det så jäkla bra och jag vill bara tacka för allt.

Hur blir firandet nu?
– Jag vet inte, vi ska festa tills vi inte orkar mer. Tills vi inte kan stå upp längre, avslutar Frederik Dichow.