Doldisen går i Swaymans fotspår: ”Alltid varit en underdog”

Albin Boija fick aldrig chansen i något landslag och försvann 2023 till Nordamerika.
Nu jagar han samma pris som NHL-stjärnan Jeremy Swayman – i samma tröja, intill samma målvaktstränare.
– Det är kul att få något slags erkännande, säger den svenske 21-årige doldisen.

2020 tog 21-årig Jeremy Swayman emot Mike Richter Award som bästa målvakt i den högsta college-divisionen i USA. Nu, fem år senare, är svenske doldisen, Albin Boija, en av tio finalister till samma pris. Allt under vad som endast går att beskrivas som en succésäsong i NHL-stjärnans tidigare klubb, University of Maine.

– Det klart det är rätt coolt. Det är ändå nere på tio målvakter i landet, det är inte så pjåkigt, säger 21-årige Boija när hockeysverige.se når honom efter hela 42 räddningar mot University of Connecticut.

Burväktaren, med rötterna i Sundsvall, fortsätter:

– Jag visste faktiskt inte att han (Swayman) vann Mike Richter Award, men det är inte orimligt. Jag vet att han var väldigt bra när han var här, så det kan jag ju verkligen förstå.
– Det var ganska nyligen han var här. Målvakts-coachen vi har nu, hade honom också. De har en väldigt bra relation där de pratar flera gånger i veckan på telefon, så jag hör mycket om Swayman. Det är intressant att höra, dels hur det var här då, men också hur Swayman tänker nu när han har varit i NHL några år.

Albin Boija inledde sin egna resa i IF Sundsvall Hockey, men tog sedan vägen via hockeygymnasiet i Östersund innan Växjö fick upp ögonen för honom 2021. Där gick han från att vara en målvakt i mängden till en av de främsta i J20-serien, samt sitta på bänken i SHL. Ändå styrdes flyttlasset vidare till Nordamerika.

– Jag hittade ingen plats i SHL och inte i Hockeyallsvenskan heller, så mitt enda andra val var Hockeyettan. Då tänkte jag ”då kan jag testa hur det går på college. Går det inte vägen kan jag komma tillbaka till hockeyettan. Det kommer finnas kvar möjligheter där, men chansen för college kommer inte finnas kvar”, berättar Boija och fortsätter:
– Jag har alltid haft förespråkare kring mig på olika läger så jag har hört ända sedan jag var 13, 14 att college är en bra väg. Till exempel Mike McCarthy på Björn Bjurlings camper som jag varit mycket på.

Hur tror du att det hade gått om du fått chansen i hockeyallsvenskan?
– Det är svårt att veta, men jag tror att det hade gått rätt bra. Jag kom in direkt här och spelade rätt bra mitt första år och hade tränat en hel del med A-laget i Växjö. Nu låter jag kanske självgod, men jag tror att jag hade kunnat bidra även i Hockeyallsvenskan förra året, om jag hade fått chansen, men jag är nöjd med hur det blev istället.

Hur blev det då egentligen?

”En väldigt snabb och oväntad väg”

Boija berättar hur han egentligen flyttade över till Nordamerika 2023 för att spela i i juniorligan, NAHL, men av en plötslig händelse fick chansen att spela NCAA-hockey direkt.

– Jag var redan nere i Texas, men hade samtidigt hört från Maine att de kanske skulle lite strul med en målvakts amatörstatus eftersom han spelat några proffsmatcher i Lettland. Maine överklagade det och sa samtidigt att de kanske ville ta in mig direkt om det inte gick vägen. I augusti sa det sedan ”om du kan fixa visum kan du komma hit direkt”. Då var jag redan i Texas och skulle spela i NAHL.
– Jag ville såklart komma direkt. Det var ändå mitt mål med att spela NAHL, att hitta en bra division ett-skola (NCAA). Det var en väldigt snabb och oväntad väg dit, berättar den svenske talangen.

Förstod du vad du gett dig in på?
– Inte riktigt. Jag visste bara att jag ville spela i NCAA, så det kändes jäkligt skönt att bara skippa ett steg och komma in i college direkt. Det blev riktigt bra. Jag hade inte kunnat hoppas på något bättre lag heller.

I Maine fanns redan den tidigare HV71-junioren, Victor Östman.

– Det var otroligt skönt att komma in och ha en annan svensk där att prata med, speciellt en målvakt. Jag var bekväm med engelskan även när jag kom, men det är ändå en stor skillnad att få prata lite svenska under första året. Han var senior och gjorde sitt fjärde året också, så han visste hur allt fungerade. Det var otroligt skönt.

Boija kom snabbt in i livet i USA och avslutade NCAA-säsongen med imponerande 91,6 i räddningsprocent och 2.01 insläppta i snitt över sina 18 matcher.

– Jag tycker att det gick rätt bra. Jag fick inte starta någon match förrän i december, så jag fick bara lära mig hur allt fungerade och hänga med under några månader. När jag väl spelade så gick det bra, det var inte några större konstigheter, berättar han.

De andra målvakterna, Victor Östman och Connor Androlewicz, lämnade till denna säsong och Boija klev in i rampljuset – som tydlig etta.

– Jag var ändå etta under de sista månaderna förra säsongen och spelade alla de sju sista seriematcherna, samt de första två matcherna i slutspelet. Jag visste att det var planen, att jag skulle vara etta, men sen är det upp till hur bra man spelar. Den andra målvakten är Patriks Berzins, vars plats jag fick förra året då han fick en avstängning, så jag visste att det också var en bra målvakt. Det var bara att köra på och se vem som spelar bäst, berättar svensken och fortsätter om känslan under 2024/25:
– Det känns som att jag gör det jag ska och det känns inte som att jag överpresterat. Jag försöker hålla mig ganska jordnära och inte slå på för stort, utan bara köra på och se vad som händer.

När förstod du att en bra säsong väntade?
– Vi hade ganska lätt schema i början och jag tror att jag höll nollan i första matchen. Då tänkte man att det här kan bli riktigt bra. Sen har jag bara försökt bli bättre under hela året. Man kan inte tänka för långt i framtiden, mer än att ta sig hela vägen med laget, vilket är målet.

Går i Swaymans fotspår: ”Där ser jag verkligen upp till honom”

Boija menar att hela lagets spel varit en nyckel till hans framgång detta andra college-år, men lyfter även målvaktstränaren, Alfie Michaud, som tog Swayman vidare till NHL, Boston Bruins och USA:s landslag.

– Han är riktigt bra. Han tar inget personligt, utan behöver han vara hård en dag, då är han hård, men man vet att utanför isen, då är han en kompis. Han försöker att pusha en hela tiden. Det är bra, säger Boija.

Vad gör miljön i Maine så bra för målvakter?
– Mycket har nog med Alfie att göra, skulle jag säga, men också att det inte är något flådigt ställe jämfört med många andra topplag, vad gäller faciliteter och sådant. Det är verkligen upp till oss spelare och ledare eftersom vi inte har de här flashiga, nya komplexen med allt du kan tänka dig. Det är upp till oss människor, inte vad vi har för förutsättningar. Det är en del av vår kultur och något vi pratar mycket om, att vi har en ”krigar-kultur” där man gillar att jobba hårt.

Faciliteterna är annars något som många tittar på i beslutet att spela college…
– Coacherna är otroligt bra fortfarande, det är kanske det vi har bäst, tycker jag – tillsammans med den kulturen vi har. Just nu har vi en riktigt bra laganda där alla är drivna. Det är ingen som tror att de står över laget eller inte behöver kämpa på. Det är jäkligt stort, förklarar Boija och fortsätter även om det positiva i att förlänga tiden innan proffsnivå:
– Det är också en bra grej, speciellt för mig som inte hade något erbjudande från de högre nivåerna direkt efter juniortiden. Spelar man bra här är det väldigt många som kollar också. Det är väldigt bra exponering, samtidigt som man utvecklas under den tiden.

I skrivande stund har Albin Boija räddat 93,1 procent av puckarna över sina 29 NCAA-matcher under 2024/25, samt endast släppt in 1,64 mål per match. En siffra som är näst bäst i hela serien, efter Minnesotas Alexander Tracy. Sett till räddningsprocenten är han dessutom bäst i Maine sedan just Jeremy Swayman.

Hur känns det att på så vis gå i Swaymans fotspår?
– Det känns jäkligt coolt att kunna prestera bra. Det blev en ganska hastig situation när jag kom in under sommaren förra året, så jag visste inte så mycket om Maine. Jag visste egentligen bara att Swaymen hade spelat där två, tre år tidigare, så jag tänkte, då måste det vara jäkligt bra. Egentligen har laget varit i en svacka de senaste 10-15 åren, fram till kanske två år sedan. Det hade jag inte ens koll på, men det gör det kul nu när vi är ett topplag istället. Det är rätt häftigt att ha kommit in under den resan.

Har du sett upp till honom något tidigare?
– Skridskoåkningen är han väldigt vass på, vilket är något jag försöker ta stolthet i. Där ser jag verkligen upp till honom. Under uppväxten har jag annars tittat mycket på (Sergej) Bobrovskij och Carey Price. De är verkligen stjärnmålvakter, men absolut, jag gillar verkligen Swaymans spelstil.

Har pratat med NHL-lag: ”Något slags erkännande”

University of Maine har inte vunnit NCAA sedan 1999, innan Boija föddes, men leds nu fram av burväktaren som ställt in siktet.

– Det är klart att det är tufft att vinna hela skiten, men det är det vi har siktet inställd på den här säsongen, säger Boija och fortsätter om sina egna planer:
– I framtiden är det bara att köra på och se hur långt det tar mig.

Hur länge blir du kvar på college och i Nordamerika?
– Det är inte skrivet i sten, men det är mycket möjligt att köra på något år till i college. Vad gäller Nordamerika, handlar det bara om vad jag har för möjligheter. Förhoppningsvis kommer jag att ha möjligheter att spela här efter college. Att gå proffsvägen i USA kan jag absolut se framför mig, även om jag någon gång i framtiden vill komma tillbaka till Sverige. Inte än kanske, men någon gång i framtiden vill jag absolut spela i SHL.

Känner du dig redo för seniorhockey?
– Ja, det tror jag att jag är. Det kommer att bli ett litet vägskäl efter den här säsongen, med att se vad rätt väg att gå är. Om det är att stanna längre eller se vart man kan ta sig vidare, det får vi se framöver. Det är inget jag fokuserar på nu.

Albin Boija är inte draftad av någon NHL-klubb, men fick redan i somras chansen att mäta sig mot några av de största löftena. Sedan dess har svensken haft kontakt med flera NHL-organisationer.

– Jo, jag var på Detroit Red Wings Development Camp i somras till exempel. Visst, jag har pratat med lite NHL-lag, absolut, men det är inget om att sajna i nuläget. Vi får se vad som händer, säger han och fortsätter om campen:
– Det var coolt och intressant. Jag har aldrig varit på någon slags NHL-camp tidigare, så det var väldigt intressant att se lite hur det funkar. Det kändes lite lustigt eftersom alla är ”draft picks”. Det var ganska coolt på det sättet.

Hur var det att mäta sig med dem?
– Det är kul. Jag har alltid varit lite av en underdog och jag kom aldrig riktigt med i landslaget, så det är kul att få något slags erkännande. Det var en cool upplevelse att träna med och träffa NHL-tränare och sådana saker, avslutar Albin Boija.