Så bra är målvakterna i 4 Nations Face-Off

4 Nations Face-Off är en kort turnering där målvakternas insatser mycket väl kan avgöra vilken nation som tar hem turneringen. Steven Ellis tittar närmare på de fyra nationernas målvaktssida för att avgöra vilka som har bäst möjligheter att ta sig långt tack vare männen mellan stolparna.

Den här texten är tidigare publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.

Älska eller hata det, 4 Nations Face-Off drar igång i natt efter nio års väntan på internationell hockey med de bästa NHL-spelarna

För det mesta har de tolv målvakter som ursprungligen togs ut till sina respektive trupper hållit sig friska. Den enda förändringen före turneringen var att Sverige bytte ut Jacob Markström mot Samuel Ersson. Men eftersom Linus Ullmark ändå förväntades vara förstemålvakt var det ingen förödande förlust för laget.

Så medan många skickliga spelare har tvingats dra sig ur inför turneringen har spelets mest flexibla och atletiska spelare lyckats hålla sig intakta – på gott och ont, beroende på vilket lag du håller på.

Förväntningen är att vi inte kommer att se några målvaktsrotationer under turneringen. Med ett så kort spelschema och inga matcher på två dagar i rad finns det ingen oro för att målvakterna ska bli överbelastade, särskilt med bara en resdag.

Kommer elitspelarna framför dem att täcka upp för eventuella brister hos målvakterna? Kommer de bästa verkligen att spela som de bästa? Här är en genomgång av varje lags målvaktssituation inför 2025 års 4 Nations Face-Off, som spelas i Montreal och Boston mellan den 12 och 20 februari.

Kanada

Jordan Binnington, Adin Hill, Samuel Montembeault

Kanada har tre målvakter bland de fem bästa i statistiken ”mål räddade över förväntan” sedan 4 Nations-trupperna togs ut den 2 december – Darcy Kuemper, Logan Thompson och MacKenzie Blackwood. Ingen av dem kommer dock att vara i Montreal eller Boston. Och det är inte en ”facit i hand”-situation heller – trion har varit bland de tio bästa större delen av säsongen och förtjänade att nämnas i diskussionen redan i december.

Om du undrar hur Kanadas tre faktiska målvakter står sig så leder Sam Montembeault vägen på nionde plats, Adin Hill ligger på 28:e plats med 5,57, och Binnington är 65:a av 78 målvakter. Inte idealiskt. Montembeault har varit bästa av de tre i år. Även om han hade det tufft i januari har han ett legitimt case för att vara Kanadas förstemålvakt. Alla tre har spelat för Kanada internationellt under de senaste fem åren. Ändå är det bara två av dem som tagit sig till Stanley Cup-finalen sedan 2019 – Binnington och Hill. Nu väljer coachen Jon Cooper att förlita sig på den erfarenheten snarare än någon som Montembeault. Under tisdagen meddelade han att Binnington startar matchen mot Sverige i natt.

Binnington har de sämsta siffrorna av de tre, men han har också fått slita hårt i Blues den här säsongen. Han var dessutom Kanadas förstemålvakt i fjolårets VM (där Kanada missade medalj), så det kan finnas en viss lojalitet där.

Kanadas målvaktsspel är inte bra. Statistiskt sett har det varit bättre än Finlands, men det ligger långt efter Sveriges och USA:s. Men vi har sett alla tre av dessa målvakter bli heta och ta över matcher – allt som krävs är att en av dem spelar några riktigt bra matcher bakom ett stjärnspäckat lag, så är saken biff.

Finland

Juuse Saros, Kevin Lankinen, Ukko-Pekka Luukkonen

Finland har den värsta skadesituationen av alla lag och förlorat backarna Miro Heiskanen, Rasmus Ristolainen och Jani Hakanpää på grund av skador. För ett lag med den sämsta backbesättningen av alla var det en oerhört tung smäll att tappa två av sina bästa alternativ plus en hårt spelande defensiv back.

Och det hjälper inte att lagets målvaktsspel heller inte varit bra. Alla tre finska målvakter – Saros, Lankinen och Luukkonen – är bland de 15 sämsta i mål räddade över förväntan sedan den 1 januari. Saros har faktiskt haft de sämsta siffrorna av alla aktiva NHL-målvakter. Luukkonen har radat upp en hel del vinster, men statistiken har inte direkt varit till hans fördel.

Saros har haft det tuffast av de tre den här säsongen, vilket är oroande med tanke på att han är lagets förstemålvakt. Men det verkar inte spela någon roll vem som står i mål – Nashville kan helt enkelt inte vinna. Oavsett vad har Saros varit den enda konsekventa förstemålvakten av de tre under de senaste fem åren och kan absolut prestera under press. I en turnering som denna vill du ha en målvakt med het hand, och även om det inte är Saros just nu kan den här mitt-i-säsongen-turneringen – en omstart, om man så vill – vara precis vad han behöver.

Saros kommer att få det tufft, men han är van vid att ha ett osäkert försvar framför sig. Om det börjar illa blir det dock intressant att se om Lankinen – som har varit den bästa av de tre i år – får chansen att vända på steken.

Sverige

Linus Ullmark, Filip Gustavsson, Samuel Ersson

Efter att ha förlorat Jacob Markström till skada för några veckor sedan var det skönt att se Ullmark återvända till Senators lagom till det här turneringen. Ottawa spelade rätt bra utan honom, men han har varit en av lagets bästa under större delen av säsongen. Han har bara spelat två matcher sedan han kom tillbaka från en skada som höll honom borta i över en månad, och han förlorade båda. Men han hade mycket att göra, med 77 räddningar på 84 skott. Faktum är att han regelbundet får över 30 skott mot sig per match och släppte in endast sju mål under en sjumatchersperiod före sin skada. När han är på topp är han en stjärna i NHL.

Om han inte är på sin högsta nivå är Gustavsson ett fantastiskt alternativ att ha i bakfickan. Han har en genombrottssäsong med Minnesota Wild och kan enkelt ta över förstaspaden om det behövs. Den 26-årige målvakten imponerade stort vid VM förra våren – hans första gång som förstemålvakt i herrarnas turnering. Han har varit dominant under hela sin internationella karriär, med bara tre förluster på 19 IIHF-matcher. Så den svenska förbundsledningen vet vad han kan göra om de behöver honom.

Ersson lär inte spela någon match som tredjemålvakt. Men de två andra är mer än kapabla att stjäla showen och ge Sverige en chans att vinna varje kväll. Det är en fantastisk position att vara i och ett gott tecken inför OS.

USA

Connor Hellebuyck, Jake Oettinger, Jeremy Swayman

Tittar man på förutsägelser inför turneringen ser man nästan överallt att Hellebuyck förväntas bli turneringens bästa målvakt. Och med tanke på hur han spelar i NHL – där han antingen leder eller ligger i toppen av nästan alla viktiga statistikkategorier – verkar förstaspaden vara hans. Hellebuyck har inte en enorm internationell erfarenhet, men han har ett facit på nio vinster på tio matcher genom tiderna med USA. Mest anmärkningsvärt är att han togs ut i världsmästerskapets All-star-lag 2015 innan han ens hade satt sin fot i NHL.

I Winnipeg vet vi redan att han har varit en av de bästa målvakterna under det senaste decenniet och att han i princip är given att en dag väljas in i Hockey Hall of Fame. Om Jets vinner Presidents’ Trophy kommer Hellebuyck nästan garanterat att få betydande röster för Hart Trophy som NHL:s mest värdefulla spelare. Det här blir dock den största scen han någonsin har spelat på som förstemålvakt i en internationell turnering, och han är redo för utmaningen.

Att ha Oettinger och Swayman som reserver gör bara saken ännu bättre. Oettinger har haft sina upp- och nedgångar men är fortfarande på väg mot att nå 40 vinster för första gången i sin NHL-karriär. Swayman började säsongen trögt, och Bruins har inte varit särskilt bra framför honom. Men när han är i zonen är han ostoppbar.

Det är nästan överflödigt att ha så här många toppmålvakter i ett och samma internationella lag. USA:s målvaktssida är den bästa i turneringen, utan tvekan. Om Hellebuyck vacklar har de två kompetenta reserver som är redo att kliva in och stjäla showen.