MJÖRNBERG: Derbykungar och deadline-snack

Samtidigt som deadline day pågick och i alla fall några högprofilerade övergångar gjordes passade Boden på att besegra Piteå med 4-0 och landa säsongens femte raka derbyseger. Det var inget snack.

Det ska mycket till för att kunna nolla Piteås ystert sevärda offensiv. Men egentligen var det inte så märkligt att Boden lyckades göra det idag. Lika lite som det är märkligt att Boden vunnit samtliga fem derbymatcher de två lagen emellan den här säsongen.

Det handlar kort och gott om stabilitet.

4-0 kan framstå som ganska tydliga siffror till Bodens fördel, men det var en mycket jämnare match än så. De två sista målen kom i tom bur när Piteå infernaliskt jagade reducering.

Ändå var det inget snack om att Boden var det bästa laget på banan inför 1512 åskådare i säsongens femte derby.

Det är de små detaljerna som avgör. Boden är på intet sätt något fantastiskt lag som spelar en överväldigande offensiv ishockey. Där är Piteå klasser vackrare när lagets spel fungerar. Men Boden är ett lag som varje kväll kliver ut på banan och levererar en gedigen arbetsinsats och i täta ishockeymatcher räcker det ofta långt.

Det som avgjorde idag var enligt mitt sätt att se på saken två små grejer. Dels att Boden inte alls slarvade bort puckar i egen zon på samma sätt som Piteå. Man jobbade klart situationerna och fick ut puckarna samtidigt som Piteå levererade ett flertal huvudlösa felpass (och då har man ändå jobbat bort de värsta skönhetsfläckarna från grundserien). Båda Bodens mål i den första perioden kom efter ganska tydliga misstag av gästerna.

Dels att man hade en målvakt som tog en puck extra. Johannes Sundström som fick chansen i Piteå-målet gjorde det bra, men överglänstes av Felix Stenmark som gjorde ett väldigt tryggt intryck och höll sin andra raka nolla.

Tiden där matcherna lagen emellan var sjövilda holmgångar med fysiskt spel i överkant är sedan länge förbi. Piteå är för spelande och Boden för kontrollerade för att det ska gå över styr på det sättet. Men det var ändå Bodens rejäla hockey som trumfade den vassa offensiven ikväll. Igen.

* * *

Halmstad har haft det riktigt kämpigt med sina andra perioder i Allettan och mer ofta än sällan kommit ut och blivit ganska uppkäkade i mittakten. Man har en målskillnad om 5-17 i just andra perioden och har bara vunnit två andraperioder på hela Allettan.

Gemensam nämnare: båda segrarna har kommit mot Karlskrona.

Ikväll gjorde Halmstad en riktigt bra andra akt i NKT Arena, neutraliserade hemmalagets försök till attacker och lade grunden till den 3-2-seger som gjorde att man fick ett litet lyft i tabellen.

Nu återstår att se om det går att upprepa den bedriften även mot ett annat motstånd.

* * *

Att Gustav Lindberg valde att lämna Västervik vid deadline kom kanske inte som någon större överraskning, men att det var Troja-Ljungby som valde att slanta upp för att stoppa in honom i sin mix får i alla fall mig att lyfta lite på ögonbrynen.

För varför laga något som inte är trasigt?

Gustav Lindberg är en väldigt skicklig spelare, det är inte tu tal om den saken, men Troja-truppen är ju redan proppad med skickliga spelare och Lindberg är en spelare som ska spela högt upp i hierarkin och i powerplay för att komma till sin rätt. Det är en värvning som kommer med prövningar för en redan satt hierarki som merparten av säsongen har levererat tillräckligt bra för att inte behöva utmanas.

Jag får lite känslan att Jens Gustafsson och Troja inte kunde hålla fingrarna borta från syltburken när möjligheten uppenbarade sig och att man med sitt ganska aggressiva agerande vid deadline riskerar att värva sönder laget.

Otto Henell, Viktor Bemström, August Hansson, Gustav Lindberg. Att det finns en skadebild att ta hänsyn till, till trots, frågan är om det inte blev åtminstone en gubbe för mycket.

Dessutom är Lindberg en chansning. Han har öst in poäng i seriespel, men har spelat i så dåliga lag att hans slutspelserfarenhet är väldigt ringa och i de få slutspelsmatcher han ändå lirat (med Mariestad) gjorde han ingen skillnad. I Troja kan man omöjligt veta om han kommer kliva fram eller gå och gömma sig när det bränner till.

Att det korresponderande draget till Lindberg-värvningen blev att den egna produkten August Hummer får avsluta säsongen i Alvesta är förstås bara trist. Skulle det vara så att Troja snubblar och misslyckas med att ta sig till Hockeyallsvenskan är det något det kommer muttras länge över i Ljungby.

* * *

På Troja-spåret kan också konstateras att Vimmerby-forwarden Carl Sjöberg, som var inlånad till just Troja tidigare i serien, landade i HC Dalen. Det tror jag kan bli bra. Sjöberg har de fysiska attributen för att kunna leverera bra i Dalens sätt att spela och är poängstark på ett sätt som många spelare i den befintliga truppen inte är. Han checkar boxar som laget var i stort behov av.

* * *

Hudiksvall hade på förhand deklarerat att man jagade en center. Det landade i Maximilian Kilpinen. En Modo-talang som inte riktigt fått till det med Östersund i Hockeyallsvenskan den här säsongen.

Precis som Gabriel Kangas (som nyligen anslöt från Västerås) är han förhållandevis ung och ansluter till Hudiksvall som skadat gods efter en tuff säsong.

Jag kan för lite om Kilipinen för att kunna ha någon uppfattning kring huruvida det kommer bli lyckat eller ej, men kan konstatera att där andra klubbar gått efter de mer självklara stjärnorna har sportchef Lars ”Lillis” Lövblom gått sin egen väg.

Stora delar av värvningarna den här säsongen kan loggas på kontot unga eller okända för en större massa. Det blir intressant att se hur långt det kan räcka under våren.

* * *

Utöver det levererade väl inte årets deadline några större bomber. I alla fall inte som blivit kommunicerade offentligt ännu.