En ny guldgeneration

Svenska guldhjältar genom tiderna – 1991

Svensk landslagshockey hade länge dominerats av de sena 50-talisterna och tidiga 60-talisterna, men vid VM i Åbo 1991 var det dags för en ny ung generation spelare att visa upp sig. Mats Sundin och Nicklas Lidström var två av spelarna som visade vägen till Tre Kronors femte VM-guld. För hockeysverige.se delger Lidström sina minnen från turneringen.

VM guldet 1991 i Åbo innebar att en ny generation svenska hockeyspelare slog sig in i världstoppen. Visserligen var fortfarande killar som Bengt-Åke Gustafsson, Mats Näslund, Tomas Jonsson, Jonas Bergqvist, Håkan Loob, Thomas Rundqvist med flera dominerande. Men med Conny Evensson och Curt Lundmark som förbundskaptener släpptes nu även spelare som Mats Sundin, Tommy Söderström och Nicklas Lidström fram.

Visserligen spelade bara Tommy Söderström en match eftersom Division 1 målvakten från Team Boro, Roffe Ridderwall, visade upp ett fantastiskt spel i match efter match, men både Nicklas Lidström och Mats Sundin hade framträdande och väldigt viktiga roller i det lag som vann Tre Kronors femte VM-guld.

Hockeysverige.se tog hjälp av Detroitstjärnan Nicklas Lidström för att minnas guldet i Åbo 1991. Lidström som då fortfarande spelade i Västerås och hade en oerhört tuff och framgångsrik säsong bakom sig där han hade spelat samtliga landskamper under året.
”Trots att jag hade spelat en lång säsong var jag inte speciellt sliten när det var dags för VM. Det jag minns bäst inför turneringen var hur förväntansfull och sugen jag var på att få spela ett VM. Conny Evensson var coach och som just coach var han ny för mig. Det var bara under den säsongen i landslaget som jag hade haft honom. Det var han som hade tagit över efter Tommy Sandlin. Curre Lundmark var assisterande.

Conny var en riktigt bra coach. Han hade förmågan att få ut det mesta och bästa ur varje spelare, en riktig pådrivare som hade en förmåga att få ihop laget. Conny var även väldigt populär bland oss spelare. En ”players coach”, som man säger i NHL. Det fanns en speciell respekt för honom och trots att han var förbundskapten så upplevde jag honom som en i gänget. Alla spelare ställde upp och spelade för laget, men även för Conny och Curre.

Foto: Bildbyrån Mats Sundin med sitt första av tre VM-guld i karriären.

Vi fick flera bra NHL-förstärkningar till VM. Bland andra backarna Kjell Samuelsson och Calle Johansson, men även Per-Erik Eklund, Mats Sundin och Johan Garpenlöv. Visst var man lite fundersam och pirrig om man skulle få stanna kvar i laget när VM började. Jag visste självklart vilka starka spelare som kom och kunde komma från NHL. Trots det såg jag mest fram emot att få spela med dom här killarna och se hur bra spelarna kunde vara som spelade i NHL. Samtliga NHL-spelare som kom till turneringen gjorde det väldigt bra och tillförde både sitt hockeykunnande och sin rutin.

Första matchen spelade vi mot Tyskland. Vi vann med 8-1 och jag svarade för ett av målen. Själva matchen minns jag faktiskt inte mycket av. Det jag minns mest var hur nervös jag var hela den matchdagen. Jag skulle få debutera i ett VM för Tre Kronor. Stort och som sagt var ganska nervöst.

Redan från första matchen i VM spelade jag i backpar tillsammans med Tomas Jonsson. För mig som ung spelare var det perfekt. Tomas hade varit väldigt framgångsrik i NHL och en spelare som jag alltid hade sett upp mycket till. Även då han spelade hemma i elitserien.

Matchen mot Finland i grundserien var speciell. Det var ett enormt drag på läktarna där i Åbo. Finland ledde med 4-2 när det återstod en minut av matchen. Just i slutet, då vi tagit ut Roffe Ridderwall, får finnarna ett två mot ett läge mot mig som dom missade. I alla fall får vi en kontring direkt efter där ”Sudden” (Mats Sundin) gör 4-3. Tekningen direkt efter målet vinner Finland. Jag tror att det är Ville Sirén som får tag i pucken, men slår den på min byxa så den studsar fram till ”Sudden” som gör 4-4. Det blev ganska tyst i hallen.

Den här upphämtningen blev viktig för vårt självförtroende i resten av turneringen. Vi visste att vi kunde ta i kapp två mål trots att det inte återstod speciellt mycket tid av matchen. Vi låg ju även under mot både USA och Sovjet men gick ikapp. Vi gick faktiskt igenom hela turneringen utan en förlust vilket var väldigt starkt. Samtidigt ska man komma ihåg att vi hade väldigt många starka karaktärer i laget som bland andra Bengt-Åke Gustafsson. Mats Sundin gjorde även han en fantastiskt bra turnering och var väldigt viktig för oss och gjorde dessutom flera viktiga mål.

Nu blev det USA, Kanada och Sovjet som följde oss till slutspelet. Alltså inte Tjeckoslovakien eller hemmanationen Finland. Lite överraskande vill jag nog säga att det var. Men det var en väldigt jämn turnering där det inte skiljde många poäng mellan dom sex första lagen.

I första slutspelsmatchen spelade vi 3-3 mot Kanada och i andra matchen mötte vi USA. Efter två perioder ledde vi med perioder ledde vi med 6-2. Hela den matchen genomförde vi på ett väldigt bra sätt, men framförallt minns jag väldigt väl hur bra vårt powerplay fungerade. Bland annat gjorde jag själv ett av målen i just powerplay. Matchen slutade 8-4.”

Inför sista omgången utspelas en miniskandal i mötet mellan Kanada och USA. I korta drag hade Kanada chansen att vinna guld om man slog USA med fem mål samtidigt som Sverige och Sovjet spelade oavgjort. Kanada ledde med 7-4 när drygt två minuter återstår av matchen. Då tar USA:s coach Tim Taylor målvakten, John Vanbiesbrouck, av banan. Någon forward hinner aldrig in på banan och eftersom Kanadas Steve Larmer, till vardags i Chicago, hade pucken och kunde han lägga den i tom kasse. Komiskt nog åker efter målet USA:s Jeremy Roenick fram och gratulerar sin klubbkompis från Chicago. I matchens sista sekund gör dessutom Jamie Macoun 9-4. Alltså exakt den marginal som kanadensarna behövde. Tim Taylor hävdade att USA och Kanada inte hade någon kärleksaffär ihop utan att man tog ut målvakten för att vinna matchen. Sovjets coach Viktor Tichonov menade att det var en skandal. Conny Evensson höll sig lugnare och sa bara att det här ger våra killar mer tändvätska inför matchen mot Sovjet.

”Just den händelsen minns jag inte så här efteråt så det kan inte varit något som vi funderade över. Vi hade fokus på matchen mot Sovjet. Vinst där och vi skulle vinna guld. Vi visste att ryssarna hade ett väldigt bra lag på plats där bland andra Slava Fetisov hade kommit hem från NHL och var deras stora stjärna. Mats Sundin gör 2-1 i mitten av tredje perioden och den press som Sovjet hade på oss efter det målet minns jag fortfarande väldigt väl, men framför allt minns jag känslan då slutsignalen går och alla våra spelare kommer ut på isen och slänger sig i en hög.

En tråkig och otroligt ful incident inträffade precis på slutsignalen. Sovjets Andrej Lomakin ger Johan Garpenlöv en crosschecking i ansiktet så han blir liggande på isen och efter det fick sy en del stygn. Väldigt onödigt och, som sagt var, väldigt fult.

När vi kom hem till Stockholm var vi förberedda på att det skulle bli ett mottagande på Sergels Torg. Vi hörde att det var en del folk på plats, men att det skulle vara så många och att det skulle vara ett sådant tryck hade jag aldrig kunnat tro. Det var en riktigt häftig känsla att få stå där uppe och se ut över det här havet av människor.

Jag har även fått uppleva samma sak då vi vann OS-guldet 2006. Har man en gång upplevt den känslan så vill man gärna vara med och uppleva det igen. Just den känslan kan nog få många spelare i NHL att tacka ja till VM-spel. Oavsett vad du vinner, VM, OS eller Stanley Cup så vill du dela den glädjen med alla fansen.”

Bild: Foto Kenne.
Bakre fr v: Hans Andersson, Jonas ”Berka” Bergqvist, Nicklas ”Lidas” Lidström, Mats ”Sudden” Sundin, Kenneth Kennholt, Bengt-Åke ”Bengan” Gustafsson, Mikael Johansson, Lennart ”Hovan” Hovelius.
Andra raden fr v: Ulf Karlsson, Mats Näslund, Fredrik Stillman, Håkan Loob, Tommy Samuelsson (ej VM), Jan Viktorsson, Anders ”Pudding” Weiderståhl.
Tredje raden fr v: Rolf ”Riddarn” ridderwall, Tommy Söderström, Tomas Jonsson, Anders ”Masken” Carlsson, Patrik ”Putte” Erickson, Johan Strömwall (ej VM), Charles ”Challe” Berglund, Peter ”Pekka” Lindmark. Nedre fr v: Kjell Samuelsson, Conny Evensson, Thomas ”Kocken” Rundqvist, Bo Tovland, Peter Andersson, Curt Lundmark, Per-Erik ”Pelle” Eklund.

Tre Kronors guldtrupp 1991

 P	Spelare	Född	CM	KG	L/R	Kontrakt	Â
 G	Peter Lindmark	1956-11-08	180	81	L
 G	Rolf Ridderwall	1958-11-20	180	78	L
 G	Tommy Söderström	1969-07-17	175	75	L
Â	Â	Â	Â	Â	Â	Â	Â
 D	Peter Andersson	1962-03-02	184	82	L
 D	Calle Johansson	1967-02-14	181	92	L
 D	Tomas Jonsson	1960-04-12	181	83	L
 D	Kenneth Kennholt	1965-01-13	191	91	R
 D	Nicklas Lidström	1970-04-28	185	86	L	11/12
 D	Kjell Samuelsson	1958-10-18	201	105	R
 D	Fredrik Stillman	1966-08-22	172	77	L
Â	Â	Â	Â	Â	Â	Â	Â
 F	Charles Berglund	1965-01-18	175	80	L
 F	Jonas Bergqvist	1962-09-26	183	92	L
 F	Anders Carlsson	1960-11-25	180	88	L
 F	Per-Erik Eklund	1963-03-22	178	84	L
 F	Patrik Erickson	1969-03-13	180	86	L
 F	Johan Garpenlöv	1968-03-21	183	84	L
 F	Bengt-à ke Gustafsson	1958-03-23	182	90	L
 F	Mikael Johansson	1966-06-12	178	87	L
 F	Håkan Loob	1960-07-03	176	80	R
 F	Mats Näslund	1959-10-31	170	73	L
 F	Thomas Rundqvist	1960-05-04	190	89	L
 F	Mats Sundin	1971-02-13	195	105	R
 F	Jan Viktorson	1964-07-27	173	75	L
Medelålder: 48 år | Medellängd: 178.33 cm | Medelvikt: 83.5 kg

Text: Ronnie Johansson