Eric Lindros redo att gå vidare

Eric Lindros vill påbörja ett nytt liv. Efter ett tioårigt skadehelvete kommer 34-åringen på torsdag att meddela att han slutar spela ishockey. Det uppger flera kanadensiska källor på tisdagen.

Lindros kommer att hålla en presskonferens i uppväxtorten London utanför Toronto på torsdag. Då kommer han att offentliggöra sitt beslut att hänga skridskorna på hyllan.

Under sommaren har Lindros varit väldigt aktiv inom spelarfackföreningen NHLPA och där tros han nu bli erbjuden ett permanent jobb som ombudsman.

Den store centern, draftad som nummer ett 1991 och utnämnd till den som skulle plocka upp manteln efter Wayne Gretzky och Mario Lemieux, kan se tillbaka på en proffskarriär som började lovande för att sedan spåra ur.

Eric Lindros stod på toppen av sin förmåga 1995. Spelandes för Philadelphia Flyers vann han Hart Trophy som ligans mest värdefulla spelare efter att ha kommit tvåa bakom Jaromir Jagr i poängligan. 1997 förde han Flyers till Stanley Cup-final där det dock blev fyra raka förluster mot Detroit Red Wings.

Hamnade i fejd i Philly
Därefter har karriären aldrig blivit sig riktigt lik. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet drabbades Lindros av flera hjärnskakningar. I samband med dessa skador blossade en fejd upp mellan stjärnan och Philadelphias läkarstab.

Konflikten fick till följd att Lindros förlorade sin kaptensstatus i klubben. Och efter flera tuffa ordväxlingar med Flyers dåvarande general manager Bobby Clarke, tradades han till New York Rangers i augusti 2001.

De tre säsongerna på Manhattan blev misslyckade. Lindros återfick aldrig sin forna form utan fortsatte att gäckas av skador. Efter NHL-lockouten 2004/05 testade han lyckan i barndomens favoritlag, Toronto Maple Leafs. Sejouren där begränsades dock till 33 matcher på grund av en allvarliga handledsskada.

I fjol flyttade han vidare till Dallas. Där blev det bara fem mål på 49 matcher för den tunge anfallaren.

Sammanlagt gjorde Lindros 865 poäng (372+493) på 760 NHL-matcher mellan 1992 och 2007.

Text: Uffe Bodin

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: