Disciplinnämndens ordförande: ”Vi jobbar efter praxis”
Disciplinnämnden får, år efter år, utstå mängder av kritik för sina bedömningar. För hockeysverige.se berättar nämndens ordförande Alexander Ramsay om hur man bedömer de olika fallen:
– Vi tittar alltid på vår tidigare praxis, vilket straff har vi delat ut för motsvarande händelse tidigare och utefter det lägger vi oss på samma nivå.
Disciplinnämnden inom svensk hockey får till och från utstå ganska tuff kritik från ledare, spelare och inte minst från media. Men hur jobbar nämnden egentligen och vem sätter upp riktlinjerna och bedömningarna som man jobbar utefter? Antagligen är det få som egentligen vet så hockeysverige.se ringde upp Disciplinnämndens ordförande, Alexander Ramsay, för att få svar på den och ytterligare ett antal om hur man jobbar och ser på den kritik som man ofta får utstå.
– Disciplinnämnden är tillsatt för att utöva styrelsens bestraffningsrätt. I sin tur kommer styrelsens bestraffningsrätt från Riksidrottsförbundet.
– Det vi har att tillämpa är Riksidrottsförbundets stadgar och den praxis som finns där via bland annat Riksidrottsnämnden som är den högsta instansen då det gäller svensk idrottsjuridik. I övrigt använder vi regelboken naturligtvis, men bestraffningsrätten som sådan faller tillbaka på RF:s stadgar och då framförallt 14:e kapitlet.
Finns det utrymme för olika bedömningsnivåer i själva regelverket?
– Ja, absolut. Vår bestraffningsrätt kommer som sagt var från RF:s stadgar och den är ganska vid. Där finns framförallt två punkter om man ska uttrycka sig lite enkelt. Den ena avser våld och den andra olämpligt uppförande.
– Om en person utövar våld eller uppför sig olämpligt. Då har man möjligheten att bestraffa vederbörande. Den bestraffningsrätten är väldigt vid och minns jag rätt så är maxstraffet avstängning på två år och högsta bötesbeloppet är 500 000 kronor.
Hur jobbar ni då det gäller att komma fram till vilket antal matchers avstängning en specifik händelse ska ge?
– Disciplinnämnden har funnits länge och har en praxis. Så fort den överklagas så stäms den av med Riksidrottsnämnden. Den fungerar som i civila domstolar att har du ett mål i tingsrätten så går det att överklagas till hovrätten som i sin tur kan ändra och som sista instans kan man överklaga till högsta domstolen som kan ändra domen. Underinstanserna är skyldiga att följa den högsta instansens avgörande.
– Disciplinnämnden dömer utefter den praxis som vi har dömt utefter rent historiskt. Det har sedan stämts av via överklaganden i Riksidrottsnämnden. Så man kan säga att vi följer deras praxis.
– Jag förstår att du är ute efter om det finns några riktlinjer från Svenska Ishockeyförbundet som säger att en viss typ av händelse ska leda till så många matchers avstängning, men det finns inte.
Vad utgår ni då ifrån då det gäller att tillämpa bestraffningsrätten till att utdela ett visst antal matchers avstängning?
– För oss är det viktigt när vi avgör ärendena att avgör lika ärenden lika. Vi ser på varje ärende individuellt och tar hänsyn till alla omständigheter. Sedan är det viktigt att lika avgörande får lika bestraffning så att det finns en förutsägbarhet i systemet.
– Vi tittar alltid på vår tidigare praxis, vilket straff har vi delat ut för motsvarande händelse tidigare och utefter det lägger vi oss på samma nivå. Sedan händer det att, som exempelvis för ett par år sedan, att vi går ut inför säsongen med en skrivelse till alla berörda och meddelade – att på grund av olika skäl kommer vi se allvarligare på … Då hade vi ett antal ärendekategorier där vi kommer att döma ut ett högre straff än vi gjort tidigare. Bland annat då tacklingar mot huvudet som vi höjde straffet ett par matcher.
Hur ser ni på så kallade återfallsförbrytare?
– Det är en sådan sak som vi ser allvarligt på och som gör att vi höjer straffet. Om du har en typisk händelse, låt oss säga en tackling mot huvudet som är de mest omskrivna fallen, då tittar vi först på själva händelsen och hur allvarlig den är. Sedan jämför vi den med tidigare tacklingar. Vi har en videobank där vi har alla våra ärenden bakåt i tiden. Då tittar vi på tidigare händelser och hur vi bedömt dom. Sedan lägger vi straffet på den nivå som vi tycker är rimlig. Där lägger vi också in både förmildrande och försvårande omständigheter.
– Det kan exempelvis vara om du har varit puckförare, har det skett efter avblåsning, har det varit hopp, höga armar eller har det varit mot sargen. Allt det är typiskt försvårande omständigheter.
– Sedan kan man väga in förmildrande omständighet. Det kan exempelvis vara att vi lägger ett visst ansvar på motspelaren. Efter det kommer vi fram till ett visst straff där vi exempelvis kommer fram till att den här tacklingen är värd låt oss säga fyra matchers avstängning.
– Sedan kollar vi på killen eller tjejen och ser att han eller hon gjort samma sak tidigare den här säsongen. Då man är en återfallsförbrytare och då lägger vi på ett antal matcher.
Har ni en praxis ni jobbar efter där också?
– Ja, där har vi också en praxis så vi kan vara konsekventa. Om vi säger att spelare tjafsat med domaren i den första händelsen och i andra händelsen tacklar han mot huvudet. Då är det fortfarande återfall och vi väger in det, men vi väger in det mer om båda händelserna var tackling mot huvudet.
– Sedan är det så att ju längre tillbaka i tiden händelsen varit desto mindre vägs det in. Sedan kommer vi till en punkt där vi inte väger in det alls. Vi brukar titta någon säsong bakåt men inte längre.
Under vilka omständigheter kan ni ändra på en dom?
– Det här är väldigt formellt. Vi kan göra så kallade rättelser om vi gjort något skrivfel i domen. Men vi kan inte ändra vårt beslut. Ska man ändra vårt beslut så måste man överklaga det till Riksidrottsnämnden.
Rent praktiskt, hur ser tågordningen ut när ni får ett beslut på bordet?
– Förra säsongen hade vi runt 180 ärenden. Dom som oftast uppmärksammas är ärenden från SHL och Hockeyallsvenskan, men man ska komma ihåg att vi även har alla nationella serier som högsta serien, alltså även J20 SuperElit och Riksserien. Sedan är vi även överklagande instans i regionala och distriktsserien. Alla regioner har en disciplinkommitté och nämnd. Alla deras beslut kan alltså överklagas till oss.
– Ett normalärende kan gå till på lite olika sätt. En fråga som ofta upprör folk är att det ena ärende bestraffades med så många matcher medan spelaren i det andra ärendet inte fick någonting fast det var lika illa. Att det kan bli så kan bero på många olika anledningar, men man måste komma ihåg att vi inte tittar på hockeymatcherna och tar upp det vi vill ta upp. Vi kan bara ta upp det som anmäls till oss. Utgångspunkten för att vi ska kun
na ta upp ett ärende är alltså att det anmäls hos oss. Annars kan ärendet vara hur allvarligt som helst utan att vi tar upp det eftersom systemet och regelverket är så.
Vem är det som gör anmälan?
– I princip kan alla anmäla, men vi är skyldiga att ta upp en anmälan som kommer från domaren eller från någon av parterna i matchen, alltså något av lagen eller spelaren som blir utsatt för tacklingen. Sen har vi även en anmälningsfunktion på förbundet. Det är Tomas Thorsbrink och Micke Lundström som kan anmäla i efterhand. Dessutom tar vi upp anmälningar från SHL:s domarchef, Peter Andersson.Som ni vet har SHL bildat en referensgrupp där man tittar på händelser efteråt.
– Det finns även privatanmälningar. Det finns alltså personer som har sett en match och gör en anmälan till oss. Vi kan ta upp sådana anmälningar, men vi måste inte göra det. Praxis i nämnden är att vi inte tar upp dom ärendena eftersom vi anser att har domarna, lagen och spelarna haft chansen att anmäla så är ganska uttömmande. Under min tid i nämnden har vi bara tagit upp något enskilt fall från en privatanmälan.
– En typisk anmälan är det som sker efter en match penatly (MP). Då måste domaren skriva en anmälan till oss. Den upprättas omedelbart och skickas in. Då kommer den till vår administratör ”Cattis” Zethelius på Svenska Ishockeyförbundet. Då informerar hon mig och det vi måste göra då är att skicka ut anmälan till spelare eftersom vi naturligtvis måste låta spelaren yttra sig om det som står i anmälan.
– Domaren skickar in en filmsekvens som då finns tillgänglig för oss. Allt underlag som ska användas i bedömningen måste lämnas in till oss. Det är inte så att vi hämtar en massa underlag själva eller plockar ner filmer från internet eller liknade.
– Det här skickar alltså ”Cattis” till spelaren för yttrande. När anmälan kommer från domaren så stänger vi oftast av spelaren under utredningen, alltså till det fallet är avgjort. Vi är rätt snabba så oftast kan vi avgöra ett sådant ärende innan den innebär några ytterligare konsekvenser för spelaren. Har det var varit ett ”MP” är spelaren dessutom automatiskt avstängd i nästa match. Det är ingenting som följer av våra beslut utan det följer av domarens beslut att ta ett ”MP”, men det innebär i vårt fall att vi får lite mer tid att spela på.
– Det är lite mer bråttom i vårt fall om det är en efteranmälan eftersom han inte är automatiskt avstängd i nästa match. Det kan hända att vi får in en anmälan på fredag som vi måste hantera på lördag morgon eftersom lagen behöver veta om han kan spela i nästa match. Då kan det vara lite snabba puckar, om uttrycket tillåts.
– Vi får nästan alltid in yttrande från klubbarna eller spelarna i SHL eller Hockeyallsvenskan. Det vi också begär att få in är inkomstuppgifter från spelaren. När vi fått in ärendet så är det klart om det inte inträffat något annat speciellt. I något fall har det åberopats vittnesförhör eller liknade, men i normalt fall kan vi sätta ut ärendet till sammanträde.
Vad händer vid det här sammanträdet?
– Vi har ett telefonsammanträde där alla i nämnden kopplas upp. ”Cattis” skickar ut allt material, alltså anmälan, videosekvensen, spelarens yttrande och eventuellt annat material som inkommit, till nämndes ledamöter.
– Vi diskuterar ärendet och jag föredrar det som ordförande och efter det gör nämnden sin
bedömning om hur händelsen ska bedömas och vilket straff det ska vara baserat på våra tidigare avgöranden. När vi kommit fram till hur det ska bedömas och vilket straff det ska vara så sätter jag beslutet på pränt så att säga.
– Våra beslut kan, som sagt var, överklagas till Riksidrottsnämnden, vilket händer ibland. Vi hade ett ärende tidigare i höstas som överklagades, Nick Angell i Västerås, och där Riksidrottsnämnden ändrade vårt beslut. Oftast ändras inte besluten.
Ni får en hel del kritik för era olika bedömningar, hur tänker du kring det?
– Något som jag först vill tillägga när det gäller kritik är att vi begär in spelarens inkomstuppgifter med anledning av att kombinationsstraff tillämpas i SHL och Hockeyallsvenskan. Det innebär att vi omvandlar vissa matcher till böter vilket ibland har kritiserats i media där vissa tycker att det är orimligt. Men det är ett regelverk somnämnden har att följa eftersom det är en överenskommelse som har slutits mellan ligorna och förbundet. Den tabellen måste vi följa, blir det två matchers avstängning så omvandlas ingen, blir det tre eller fyra omvandlas en, blir det fem omvandlas två och så vidare. Ju mer klubben uppger att du tjänar ju mer får du böta för varje match som omvandlas. Det är alltså ingenting som vi disponerar utan vi följer den tabell som är överenskommen mellan ligorna och förbundet.
– En del tycker att det inte ska vara så här, men det är en överenskommelse som slöts innan jag var med i det här. Av det jag har förstått så var det ett krav från klubbarna att det skulle svida personligen för spelaren och inte bara innebära att klubben inte kunde använda spelaren.
– När det gäller kritik i övrigt så tycker jag att det är bra en diskussion om var vi ska ligga på
straffskalorna. Det är också viktigt att vi bedömer ärendena konsekvent och relaterar till vår praxis.
– Jag kan ta upp ett fall, Johan Forsberg som tacklade Daniel Fernholm illa. Han fick sju matcher och många tyckte att det var för lite. Tyvärr tycker inte vi inte är den enda händelsen som har haft den karaktären.
– Vi har flera ärenden som vi har bedömt lika illa och där vi har legat på ungefär sju matchers avstängning, vilket också är en relativt lång avstängning. Sedan kan man alltid diskutera om den ska vara längre, men vi har höjt praxis för tacklingar mot huvudet. Innan det, jag tror att det var inför säsongen 2011/12, så dömde vi ett lägre straff. Det är möjligen så att man ska höja den igen men det måste finnas ett system så straffet är förutsägbart.
– Sedan ska man komma ihåg att vi har att följa RF:s praxis och den enda gången man ändrat det är när man sänkte straffet från fem till tre matcher. Då var det dessutom frågan om ett återfall.
– Det är intressant att se, om man ser kommentarer en lördagskväll kring våra beslut, att det väldigt många olika åsikter om hur en händelse ska bedömas. En hel del av dom är naturligtvis rätt personligt färgade. Vi har exempelvis haft diskussionen om ”slew foot” tidigare den här säsongen. Någon expert har tyckt det är alldeles för hårda straff där medan andra anser att det är en ganska allvarlig förseelse som vi inte vill ha i svensk hockey. Men diskussionen kring straffen är bra och den ska man lyssna till.
Den här artikeln handlar om: