Efter två misslyckade säsonger i Brynäs har Dennis Persson flyttat uppåt i landet för spel med Modo. I en intervju med Hockeysverige.se berättar han om den uteblivna NHL-karriären, de tunga åren i Brynäs, och framför allt nytändningen i Modo.
– Nu är det upp till mig att visa vilken plats i laget jag vill ha, säger lagets nye back.

Säsongen som gick noterade Dennis Persson ett mål och två målgivande passningar på 34 SHL-matcher i Brynäströjan. I Modo behövde han bara en försäsongsmatch för att nå upp i samma poängskörd. I 3-1-segern mot Skellefteå hade den nye backen en stor show, och gjorde ett mål, innan han spelade fram till de övriga två.

De övriga fyra matcherna har Dennis visserligen gått poänglös från, men han sticker inte under stolen med att det var skönt att få en så flygande start på säsongen.
– Ja, första matchen gick ju bra. Sen har jag gått tillbaka till min normala nivå, skrattar Dennis till hockeysverige.se innan han fortsätter:
– Det är klart det är skönt att få en så bra start. Det var kul att presentera sig direkt, så folk vet vem man är. Samtidigt så ska man förstås inte lägga så stor vikt på försäsongen heller. När det går dåligt så skyller man på att det bara är försäsong, så då kan man lika gärna tänka så även när det går bra.

Det blev 50 matcher och sju poäng under två skadefyllda säsonger i Brynäströjan. Nu är 26-åringen dock tillbaka på rätt spår igen.
– Det är ju ingen hemlighet att jag har varit skadad mycket. Men jag har fått kanonbra hjälp nu av Modos fystränare, och dom har listat ut vad det är som behövs för mig, och vad mina svagheter är. Så jag känner att jag är på väg tillbaka nu, och jag har haft en kanonbra sommar.
– Vi har ett riktigt skönt gäng i Modo, allt från spelare till ledare, så jag är riktigt laddad inför säsongen.

”Att Modo ville satsa på mig var viktigt”

Skadorna har avlöst varandra de tre senaste åren för Dennis Persson. Men det är bara problemen med ryggen som varit ett orosmoment för honom.
– Fotledsskadan jag hade fick jag efter en smäll. Nyckelbenet var en smäll. Skallen var en smäll. Dom är inte så lätta att förutspå, eller att skydda sig mot.
– Däremot har jag varit orolig för mina problem med ryggen. När jag kom tillbaka från ryggskadan förra säsongen så var jag ju inte frisk. Jag spelade med en halv rygg i princip. Och det har väl egentligen varit ett stort orosmoment även under sommaren, och jag känner att jag inte riktigt är helt bekymmersfri än.

Är det något som hämmar dig i spelet?
– Nej, det tycker jag ändå inte. Men det kommer och går litegrann, utan att vara något som skulle hålla mig borta från isen. Jag vet inte om det kan komma tillbaka och bli värre, men jag hoppas verkligen inte det.
– Samtidigt har jag tränat precis lika mycket som alla andra i sommar, och jag har varit med i alla matcher. Det är ett kvitto på att det funkar, och att jag lyckats få tillbaka styrkan i ryggen igen.
– Men att Modo ville satsa på mig var väldigt viktigt. Dom har hjälpt mig att ta itu med problemet, och det har varit väldigt bra för mig. Jag vet om att de har tagit en liten chansning som har plockat in mig i laget.

2009 tog Dennis Persson steget över Atlanten för spel i Portland Pirates i AHL. Efter en förstasäsong med sju poäng på 60 matcher kom ett visst genombrott säsongen därpå, när han mer än fördubblade sin poängskörd till 17.
– De två första åren i AHL var kanon. Jag fick spela hur mycket som helst, och kände verkligen ett stort förtroende från ledningen. Staden var jättebra, och jag trivdes verkligen hur bra som helst.
– Sen blev det jäkligt stökigt den tredje säsongen där. Hela klubben bytte stad från Portland till Rochester, och ledningen och allt sån byttes ut. Allting var nytt, fast jag spelade fortfarande för samma lag.

Och då kom skadan som skulle inleda Dennis Perssons tuffa tid som hockeyspelare. Redan i första matchen med Rochester åkte han på en smäll mot foten.
– Jag fick en fotledsskada och blev borta tio veckor. Så jag fick aldrig chansen att spela mig in i laget, och sätta ett avtryck hos tränaren. Det var riktigt tungt, och sen kom jag aldrig in i det på samma sätt igen.

Kallades upp till NHL

Under sin andra säsong i AHL blev backen uppkallad till Buffalo Sabres, men utan att spela någon NHL-match.
– Då var jag verkligen nära att slå mig in i NHL. Det skulle bestämmas på matchvärmningen om jag skulle få spela eller inte, för det var en annan back som var småskadad. Men så bestämde han sig för att spela, och då blev det läktaren för mig.
– Sen klev han av efter en period, så jag kunde lika gärna ha spelat. Då hade jag haft min NHL-match, och det känns riktigt surt så här i efterhand.

Dennis Persson var juniorlandslagsman i Sverige, och sågs som en stor talang. 2006 draftades han i förstarundan av  Buffalo, men det blev alltså ingen NHL-match. Han menar dock att han inte kände någon extra press för att ha draftats i förstarundan.
– Nej, det kan jag inte säga. Det är inget jag känt av, i alla fall. Sen vet jag ju inte om jag varit döv och blind som inte märkt att de ställt högre krav på mig, haha.
– Pressen har snarare kommit från mig själv. Man vill ju spela hockey så högt upp det bara går. Och då är NHL det givna målet.

Känner du någon bitterhet över att det inte blev något spel i NHL?
– Verkligen. Jag kanske inte behövde ha någon lång NHL-karriär för att vara nöjd, men bara att få några matcher hade varit stort. Dessutom blir det ju extra tungt när jag var så nära. Jag var liksom med ända ut på matchvärmningen. Då var jag verkligen där. Då var jag så nära att få en NHL-match, och det gör att det känns riktigt surt.

Tror du att du blev en bättre spelare av att ändå göra tre år i Nordamerika?
– Ja, det tror jag. I alla fall de två första åren. Det tredje blev mer av en mental prövning, och det lär man sig ju också mycket av. Men de två första säsongerna hade jag mina bästa tränare i karriären, och jag fick spela hur mycket som helst. Då tror jag att jag lärde mig massor som hockeyspelare.

”Jag fick inget flow i Brynäs”

Foto: Bildbyrån

När Dennis Persson sen vände tillbaka till Sverige var det Brynäs som säkrade upp backens tjänster. Ett Brynäs som då var regerande mästare.
– I viss mån kunde man väl känna av att dom var regerande mästare. Det kanske blev lite större press på laget. Samtidigt så började vi jävligt bra, och ledde serien en bra bit in på hösten.
– Sen gick vi ju in i väggen där runt jul, och då var det inte speciellt kul. Det blev en ond spiral som aldrig tog slut. Men då var det nog snarare interna problem, än att vi kände av trycket utifrån. Även om man läser det som står så lär man sig att stänga ute det. Det måste man göra.

Rent spelmässigt, vad var det som inte stämde för dig?
– Skadorna gjorde ju att det blev lite hackigt. Jag fick en skada relativt tidigt, och fick inte riktigt visa vad jag gick för. Jag fick hela tiden börja om från början, och fick liksom aldrig något ”flow” på karriären i Brynäs.
– Tränarna visste aldrig riktigt var de hade mig, och det blev lite småfel på alla sätt och vis. Och de där småfelen ledde till ett stort fel.
– Och varje gång jag var tillbaka från en skada hade de spelat in nya konstellationer, så jag fick liksom aldrig någon fast plats i laget.

Känner du att du fick fel roll?
– Lite kanske. Det finns förstås roller man vill ha, och de stämmer inte alltid överens med de roller man får. Och tränarna lärde sig nog aldrig riktigt vilken spelare jag var. Jag hamnade alltid lite mittemellan, och det blev mer som att jag fick täcka upp där det saknades någon. Jag fick aldrig riktigt den där tydliga rollen.

Vilken roll förväntar du dig nu i Modo?
– Det är lite tidigt att svara på det nu. Tränarna testar fortfarande en hel del, så det är mer upp till mig att visa vilken roll jag vill ha, och vilket förtroende de kan ge mig.
– Och jag vet att jag knappt spelat på två år, och inte hade någon tydlig roll i Brynäs. Så Modo tog nog en liten chansning när de värvade mig.

På försäsongen har Modo blandat och gett. Man inledde med en seger mot Skellefteå, men därefter har spelet inte hållit samma nivå menar Dennis.
– Vi har varit lite för mycket upp och ned, tycker jag. Samtidigt är det svårt att göra någon bedömning när man möter lag från lägre divisioner, som Sundsvall. Så allt som allt har det väl känts relativt bra, men jag tycker fortfarande att våra dalar är lite för djupa.

Många tror att Modo kommer vara ett bottenlag.
– Vi har inte satt upp någon officiell målsättning inom laget ännu, men jag kan säga att den är betydligt högre upp än botten, i alla fall. Jag tycker inte att vi känns som ett bottenlag. Vi har två stabila lagdelar, och sen har vi en fruktansvärt bra målvakt.
– Samtidigt har jag ingen som helst aning om hur bra de andra lagen är. Vi har bara mött Skellefteå och Leksand, och de andra lagen kan jag varken säga bu eller bä om.

Men den kanske viktigaste frågan är ju om Dennis Persson kommer finnas kvar i poängligatoppen även när säsongen drar igång?
– (Skratt) Ja, det vore ju jävligt kul. Men det beror ju på vilken roll de vill ge mig…