”Jag kände att utvecklingen hade stannat upp”

Fyra år i Nordamerika fick räcka. Den tidigare JVM-hjälten Max Friberg skrev förra månaden under ett treårskontrakt med Frölunda. Nu hoppas han att hemkomsten ska kickstarta karriären.
– Jag kände att utvecklingen hade stannat upp, säger han till hockeysverige.se om den sista tiden i AHL.

Kanske har Frölunda en spännande kedja fylld av nyförvärv på gång i vinter. När hockeysverige.se når Max Friberg för en intervju har han just avslutat en storhandling i Göteborg tillsammans med tvillingarna Pathrik och Ponthus Westerholm, som anslutit till klubben från Brynäs.
– Trillingarna Westerholm blir vi nu då, skrattar Friberg i telefonluren och ger kanske sin nygamle tränare Roger Rönnberg en hint om hur han ska formera sitt manskap framöver.

Friberg är själv tillbaka i svensk ishockey efter att ha tillbringat fyra år i Nordamerika. Han flyttade från Timrå till en sejour i Anaheim Ducks organisation innan han blev trejdad till Montréal Canadiens dito i januari förra året.

Senaste säsongen var han kapten för Canadiens farmarlag St John’s IceCaps på Newfoundland mitt ute i Atlanten, men fyra säsonger i USA och Kanada fick räcka. När NHL-kontraktet var på väg att löpa ut bestämde han sig för att flytta hem igen.
– Det känns kanon. Det var länge sedan man kände man hade den här säkerheten i tillvaron, att man vet var man kommer att befinna sig och var man ska spela, säger Friberg som spelade 276 AHL- och fem AHL-matcher under åren i Nordamerika.
– Bara grejen att redan nu kunna leta boende och komma i fas innan säsongen börjar, det är jätteskönt och gör det enklare att åka ned till Campus varje dag, ge järnet och jobba på att bli en bättre spelare. Det är en trygghet helt klart.

”JAG BEHÖVDE EN FÖRÄNDRING”

Den mer otrygga tillvaron i farmarligan var inte den huvudsakliga orsaken till att han valde att vända hem till Sverige. Bakom beslutet fanns i första hand hockeymässiga orsaker.
– Jag kände att utvecklingen hade stannat upp, erkänner han.
– De två första åren kände jag att jag kom närmare en plats i Anaheim och fick till och med spela några matcher där, men efter trejden fick jag en annan roll och kände att jag inte blev bättre. Man kämpade på men jag tog inga steg närmare Montréal. Jag kände att jag behövde en förändring.

Förändringen utmynnade i ett treårskontrakt med Frölunda, en klubb som han redan på förhand hade siktet lite inställt på.
– Jag blev jätteglad när just de hörde av sig eftersom det var den klubben jag ville till. Så gott rykte som de har byggt upp och det fina facit de har på hur många spelare som nått NHL eller KHL, då var det inget jättesvårt val. Det känns som jag kan få en bra nystart här.

Max Friberg firar JVM-guldet i Calgary 2012. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

VANN JVM-GULD UNDER RÖNNBERGS LEDNING

Att han återigen får jobba tillsammans med Roger Rönnberg inverkade också på beslutet. Friberg hade Frölunda-coachen som förbundskapten vid två JVM och vann både guldmedalj och turneringens målliga under hans ledning i Calgary 2012.
– Han kräver mycket av sina spelare och det trivs jag med. Han är duktig på att få ihop grupper och få med alla. Det är en liten säkerhet att han vet vem jag är och vad jag står för. Samarbetet har funkat förut och jag ska göra allt för att det ska göra det igen.

Du har familjen och rötterna i Skövde, som inte ligger så långt från Göteborg, spelade det in på ditt beslut?
– Det spelade in till viss del, men så länge jag kommer söder om Stockholm ligger allt nära Skövde. Du har Linköping, Karlstad och Jönköping på nära håll, så geografiskt är det varken bättre eller sämre. För mig var hockeybiten viktigast.

Hur ser SHL-sympatierna ut i Skövde över lag? 
– Det är väldigt olika faktiskt. Väldigt många som håller på Frölunda, men eftersom det ligger i mitten är det väldigt delat mellan Frölunda, Färjestad och HV.
– Och själv växte jag upp som brynäsare. Pappa kände Janne Larsson när han var storstjärna när jag var sex, sju år. Det gjorde såklart intryck. Tom Bissett var den stora idolen. 

”JAG VILL GÖRA SKILLNAD”

Att Friberg ska bli Frölundas svar på gamle målkungen Tom Bissett den här säsongen är kanske att hoppas på för mycket. Han ser sig själv som en tvåvägsspelare och har haft en ganska utpräglat defensiv roll i AHL.
– Kravet jag har på mig själv är att alltid vara där och synas. Det måste inte alltid vara mål eller assist, utan det kan vara att döda av en utvisning sent i matchen eller göra något annat för att hjälpa laget. Jag vill göra skillnad på något sätt, för det är aldrig kul när man spelat en match och känner att man inte gjort något.

Hur tycker du att du har utvecklats under åren i Nordamerika?
– Jag tror att jag har blivit tuffare och mer fysisk. När jag lämnade Timrå var jag lite långsam på skridskorna, men det har jag förbättrat och blivit mer atletisk över lag. Skridskoåkningen är den största förbättringsbiten.

Du har ändå varit borta i fyra år nu, hur tror du att det kommer att vara att anpassa sig till spelet i SHL igen?
– Jag är lite nervös. Man funderar ju en del: ”Kommer jag att fixa det, eller hur kommer det att bli?” Det känns som att det kommer att vara en inkörningsperiod där man anpassar sig, men sedan ska man förhoppningsvis ha tillräckligt med spelsinne för att komma in i det rätt fort. Vi har mycket träningsmatcher i augusti och september som gör att man kan komma i gång.