De sex mest imponerande insatserna i 4 Nations Face-Off

Inför finalen i 4 Nations ser Scott Maxwell tillbaka på gruppspelet och plockar ut de sex mest imponerande insatserna, baserat på den underliggande statistiken. Här sticker en svensk spelare ut…

Den här texten är tidigare publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.

Inget sätter strålkastarljuset på en spelare som en internationell turnering, särskilt när det är ”best on best”.

4 Nations Face-Off har påmint oss om detta, oavsett om det har varit Sidney Crosby som fortsätter sitt fantastiska spel på den internationella scenen, Jake Guentzel och Mikael Granlund som gjort några mål för sina respektive länder, eller Connor Hellebuyck som fortsatt vara utan överdrift den bästa målvakten.

Även om den riktiga strålkastarljuset ännu inte har kommit, då torsdagens finalmatch mellan Kanada och USA väcker stor förväntan, så har det ändå funnits några otroliga historier den senaste veckan, och vissa har gått under radarn. Så jag bestämde mig för att titta djupare och gräva ner mig i de avancerade statistiken från 4 Nations Face-Off för att hitta några av de bästa analytiska prestationerna i turneringen.

Brady och Matthew Tkachuk mot Finland

Tkachuk-brödernas prestation i USA:s öppningsmatch mot Finland gick inte direkt obemärkt förbi för de flesta fans, då båda spelarna gjorde två mål var i den överlägsna 6-1-vinsten. Men hockeyvärlden var säkert nyfiken på hur de båda skulle prestera tillsammans för första gången i den röda, vita och blåa tröjan, och de gjorde ingen besviken.

De fyra sammanlagda målen var redan en utmärkt debut för Tkachuk-bröderna, särskilt när den amerikanska huvudtränaren Mike Sullivan valde att sätta de två på samma kedja. Utöver det hade de tillsammans förväntade mål på 2,53 i alla spelformer i matchen (1,32 för Matthew, 1,21 för Brady). För att sätta det i perspektiv hade resten av USA-laget sammanlagt 1,66 förväntade mål, och Finland hade bara 2,71 förväntade mål själva, så Tkachuk-bröderna skapade chanser som om de var ett eget lag.

Det är inte den bästa individuella förväntade måltotalen i turneringen, inte ens i deras eget lag (Guentzel hade 1,6 mot Kanada), men det är det faktum att båda bröderna lyckades med det nästan i samma takt och hade den synergin direkt trots att de aldrig spelat tillsammans under sina junior- och proffskarriärer som gör det till en sådan intressant prestation. Tyvärr har deras tid tillsammans förkortats, eftersom Matthew blev skadad mot Kanada och Brady mot Sverige, men förhoppningsvis får vi se mer av Tkachuk i finalen.

Henri Jokiharju mot Sverige

Många pratade om Finlands försvarslinje inför turneringen. När truppen var skadefri var djupet redan ifrågasatt, men med Miro Heiskanen, Rasmus Ristolainen och Jani Hakanpää alla skadade och borta från 4 Nations Face-Off, kändes det som att Finland var tvungna att skrapa botten av tunnan för att sätta ihop en försvarslinje för turneringen, vilket fick många att tro att de skulle vara en icke-faktor.

Naturligtvis var det inte vad som hände. Inte nog med att Finland hade lite mer kamp i sig än många hade förväntat sig, de lyckades även med att chocka sina nordiska rivaler i Sverige med en 4-3-seger i övertid. Mikael Granlund och Patrik Laine fick lite beröm för sina prestationer i vinsten, men det är passande att Henri Jokiharju, en av ersättarna i försvaret som betvivlades i denna turnering, var en av nyckelspelarna till vinsten.

Medan Jokiharju inte sattes i den svåra roll som Esa Lindell och Niko Mikkola hade, var han tredje i 5-mot-5 istid bland de finska backarna med 16:01, och han ställdes inte direkt mot lätt motstånd under dessa minuter. Trots detta avslutade Jokiharju matchen med en 95,42% förväntade mål vid 5-mot-5, mer än 30% högre än någon annan spelare i matchen. Än mer imponerande var att han såg bara ett skottförsök gå mot hans nät i matchen, och det var ett mycket lågkvalitetsskott värt 0,01 i förväntade mål. Det var inte en slump heller, då han avslutade turneringen med bara 0,36 förväntade mål mot sig under de tre matcherna. Han ansågs vara en spelare som blev orättvist bortplockad från Finlands ursprungliga trupp, och han visade verkligen varför han borde betraktas från början med sina prestationer i turneringen.

Thomas Harley mot USA

Snacka om att kastas in i hetluften. Thomas Harley var bara några timmar från en resa till Cabo när han blev ombedd att ansluta till Team Canada i Montreal efter en skada på Shea Theodore och en sjukdom för Cale Makar. Efter bara en dags träning kastades Harley in i en av de mest efterlängtade matcherna på århundradet istället för Makar, som förväntades vara en av de största stjärnorna i den matchen. Ingen press.

Tja, vi vet alla hur den matchen utspelade sig. Vi såg tre slagsmål under de första nio sekunderna av matchen, och efter att Connor McDavid gjort ett fantastiskt mål för att öppna målskyttet för Kanada svarade USA med tre raka mål för att vinna den. Det fanns flera spelare att skylla på för förlusten, och Kanada behövde verkligen Makar i uppställningen, men Harley var långt ifrån problemet. Han avslutade kvällen med att leda laget i 5-mot-5 xGF% med 91,01%, och han ledde också alla backarna i xGA i matchen med bara 0,14.

Det är inte som att Harley mötte lättare motstånd bara för att han var ny i laguppställningen heller. Vid 5-mot-5 valde Kanada att rulla alla sina tre backpar istället för att ha specifika spelare för olika matchningar, då deras istidledare i Devon Toews hade 18:49 medan Travis Sanheim hade den lägsta summan med 15:10. Det innebar att Harley hade en lika tuff kväll vid 5-mot-5 som de andra fem backarna och på något sätt lyckades glänsa över resten av dem. Med tanke på att det kom med sammanhanget att officiellt ansluta till laget bara en dag före, gör det prestationen desto mer imponerande.

Connor Hellebuyck mot Kanada

Jag behöver förmodligen inte berätta för dig att Hellebuyck är en av, om inte den bästa målvakten i NHL just nu. Han är inte bara den självklare ledaren i de flesta målvaktsstatistik och förhandsfavoriten till Vezina Trophy, han är även tvåa i räddade mål över förväntat sedan 2007/08 (när statistiken började mätas) efter endast Henrik Lundqvist. Det gjorde Hellebuyck till ett enkelt val för USA i 4 Nations Face-Off, och mellan hur fantastisk han var och hur mediokert Kanadas målvaktsspel var, verkade det som att han skulle bli den som gjorde mest skillnad när de två lagen möttes.

Vi har ännu inte fått reda på vad som kommer att hända på torsdagens final, men Hellebuyck var verkligen den största skillnaden för USA under deras första match mot Kanada. Medan Jordan Binnington långt ifrån var anledningen till Kanadas bekymmer med 0,52 räddade mål över förväntat i matchen, presterade Hellebuyck på ett sätt som inte överraskar någon som har sett honom spela de senaste åren.

Fokus för USA:s seger var hur de stängde ner Kanadas stjärnor och deras chanser, men det var kanske inte exakt fallet. I slutet av kvällen hade Kanada skjutit nästan fyra förväntade mål mot Hellebuyck, men bara ett hittade vägen förbi honom (och det behövde vara från Connor McDavids klubba). Allt som allt avslutade Hellebuyck kvällen med 2,98 GSAx, vilket gav en av de bästa målvaktsprestationerna i en av de viktigaste matcherna under gruppspelsdelen av turneringen, och han visade oss att även en samling av några av världens bästa spelare fortfarande har svårt att övervinna Hellebuyck.

Samuel Ersson mot USA

Medan Hellebuyck hade de högsta förväntningarna vid 4 Nations Face-Off, är det svårt att tänka på en målvakt som hade lägre förväntningar än Samuel Ersson. Han blev inte ursprungligen utvald till den svenska truppen, utan anslöt som ersättare för Jacob Markström, och många förväntade sig inte att han skulle få någon speltid alls. Baserat på Erssons prestationer denna säsong, var han enkelt den sämsta målvakten i turneringen.

Men omständigheterna uppstod, och när varken Filip Gustavsson eller Linus Ullmark var redo att spela måndagens match mot USA, och med Sverige redan eliminerade från en plats i finalen, verkade det logiskt att ge Ersson chansen med inget att vinna eller förlora. På pappret såg det ut som att USA hade en enkel vinst framför hemmapubliken och skulle ta alla nio möjliga poäng i gruppspelet, men Ersson hade andra planer.

Låt inte Sveriges 2-1-seger lura dig; USA var det bättre laget i matchen. Tre Kronor fick några viktiga mål från Gustav Nyquist och Jesper Bratt för att säkra vinsten, men det var Erssons spel i matchen som verkligen gav svenskarna vinsten. Han avvärjde inte bara 32 av 33 skott, utan han stoppade också 3,05 GSAx, det högsta värdet av en målvakt i en enskild match i turneringen. Visst, det kom i en match som var betydelselös för båda lagen, men det kommer att vara en match Ersson troligtvis aldrig glömmer.