"Det var så illa det någonsin kunde bli – helt overkligt"

Pelle Lindberghs plötsliga och tragiska död vid karriärens peak skakade om hela hockeyvärlden. För Thomas Eriksson, nära vän till Pelle, förändrade det både livet och karriären.
– Vi hade mer eller mindre levt tillsammans under vår tid i Philadelphia, berättar den tidigare Järnkaminen. 

Den 11 november 1985 hände det overkliga. Philadelphias svenska målvakt och tillika Djurgårdsjärnkaminen, Thomas Erikssons, bästa vän, Per “Pelle” Lindbergh avled efter en trafikolycka. Hela hockeyvärlden stannade upp och hade svårt att ta till sig att världen bästa målvakt just då hade förolyckats bara 27 år gammal.

— Det var så illa det någonsin kunde bli, helt overkligt. Pelle var NHL:s bästa målvakt och hade nått en så hög status man kunde nå där borta tack vare sitt fantastiska målvaktsspel säsongen innan olyckan, berättar Thomas Eriksson då han minns tillbaka på novemberdagen 1985.
— Pelle och jag hade genom åren även blivit väldigt nära vänner och kom alltid extremt bra överens. Vi hade mer eller mindre levt tillsammans under vår tid i Philadelphia. Hans död var fruktansvärt jobbig… (Eriksson avbryter meningen och det hörs att han så här snart 40 år senare fortfarande tycker att det är ett jobbigt minne att tala om).

Hur mins du idag beskedet om själva olyckan?
— Pelle var ju inte död direkt efter olyckan utan det visade sig att han var hjärndöd. Beskedet om olyckan fick jag på morgonen. Jag hade träffat Pelle sent på kvällen innan. Beskedet var chockartat och overkligt precis som det är för alla som drabbas av något sådant.
— Det var en väldigt tung period, men framför allt märkte man hur stor han var i Philadelphia. Ibland får jag uppfattningen om att folk här hemma inte fattar hur bra han egentligen var. Pelle var absolut den viktigaste spelaren i laget.

Flyttade hem efter tragedin

Hur hanterade laget en sådan situation, blev ni rent av mer sammansvetsade?
— Jo, men visst blev vi mera sammansvetsade som lag vilket man ofta blir när man genomgår en kris, även om det är något som man inte önskar. Det ju tyvärr så att livet måste gå vidare även efter en sådan här tragisk händelse. Trots allt var ju hockeyn vårt jobb och det gällde ju att fortsätta prestera om du skulle behålla jobbet. Man har inte råd att slarva bort sin chans.

Det måste ha varit märkligt när inte Pelle Lindbergh fanns med i omklädningsrummet längre?
— Det var jättekonstigt. Det här hände i november, i februari blev jag skadad och säsongen efter åkte jag hem.

Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"

TV: Lindquist listar säsongens bästa spelare