En mer välförtjänt vinnare än årets Timrå är svår att finna. Klubben krossade allt motstånd hela vägen upp till SHL. Eller vad sägs om 118 inspelade poäng i grundserien med målskillnaden 199-101. Endast tio matcher förlorades under ordinarie tid och man var hela 22 poäng före närmsta lag i tabellen. Imponerande facit, minst sagt.

Men grundserie och slutspel kan ibland kännas som två helt olika sporter. Inte för Timrå, inte den här säsongen åtminstone. Väl i slutspelet fortsatte man på den inslagna vägen där AIK, Västervik och Björklöven stökades undan relativt komfortabelt med 4-1, 4-2 och 4-1 i matcher.

Jag hoppas klubben tagit lärdom av senaste svängen man var uppe i SHL, säsongen 18/19, där sejouren endast blev ettårig. Den säsongen lyckades man, lustigt nog, vinna lika många matcher som man förlorade den här säsongen. Det vill säga endast tio segrar.

En mer välförtjänt vinnare får man leta efter. Under finalspelet var det heller inget snack om saken. Även om man förlorade första mötet var Timrå det spelmässigt bättre laget i samtliga finalmatcher. När sedan ett två Björklövenbackar spelade bort sig själva i frustration via klantiga tacklingar i finalmatch nummer två fanns det ingenting som talade för Björklöven. Att komma till spel med få backar mot skickliga och skridskostarka Timrå är det inte många lag som mäktar med. Lägg därtill ett Covid-utbrott som verkade ha tagit hårdare på Björklöven än på Timrå.

Stort grattis Timrå.

"HITTAT ETT BRA KONCEPT"

Björklöven faller alltså på målsnöret för andra gången i rad. Den enda skillnaden är att man åtminstone fick spela om det den här säsongen.

Klubben verkar ha hittat ett bra koncept sedan Per Kenttä kom in i bilden inför förra säsongen. Med en, till synes, stabil ekonomi och en spelarbudget som ligger i ligans toppskikt är jag övertygad om att man kommer fortsätta vara ett topplag även framgent.

Är man ett givet topplag år efter år kommer man till slut ta steget upp. Att ha tålamod och bygga något hållbart över tid kommer att bära frukt förr eller senare. Att satsa hårt på avancemang över en eller två säsonger för att sedan låta ekonomin återhämta sig ett par år tror jag inte är melodin. Inte i Hockeyallsvenskan. Där tror jag Björklöven sitter på något bra som är hållbart över tid tillsammans med sina trogna supportrar. Jag ser framför mig att klubben har goda möjligheter att kunna vara ett topp-5-lag år efter år. Lyckas man med det är ett avancemang oundvikligt, bara man har tålamod.

"JOBBIGT ATT SE KAPTENEN"

Det var jobbigt att se lagkaptenen Freddan Andersson bli intervjuad i sändningen direkt efter att säsongen tagit slut. Att kriga tillsammans med laget och tvingats gå igenom den ena stormen efter den andra stärker gruppen och det blir bara en stor tomhet när säsongen tar slut. 

Som Fredric sa efter slutsignal; ”det är sista gången man ser vissa av spelarna i laget”. Det är väldigt talande och det blir så definitivt på något sätt. Klubben kan dock se tillbaka på en bitvis ganska stormig säsong som trots allt varit en sportslig framgång med finalspel.

Jag är övertygad om att både Fredric, Per Kenttä och Björklöven kommer resa sig och ställa ett slagkraftigt lag på isen till hösten igen, redo att utmana om en SHL-plats även då.