"Man kan väl säga att det är höjden av min karriär"

Markus Åkerblom växte upp i Östersund och hade en lång hockeykarriär som gick via Björklöven, Leksand, Nürnberg, Timrå och Hannover. Totalt gjorde den nuvarande assisterande förbundskaptenen 15 A-landskamper. 

Det blev inget VM-spel för honom även om han storspelade under Sweden Hockey Games i Globen 1995.

– Man kan väl säga att det är höjden av min karriär. Jag fick någon form av internationellt genombrott och blev uttagen i All Star Team. Jag minns att jag fick stå och posera vinglande på sargen för Aftonbladet där rubriken blev ”Kungen av Globen”, skrattar Åkerblom och fortsätter:
– Även om då jag stod där och tyckte att det var precis så här det ska vara så kan jag gräma sig lite i efterhand att jag inte passade på att njuta mer än vad man gjorde av dom här dagarna.

BRÖT ARMEN INNAN VM  

När det väl drog ihop sig till VM i Globen samma år fanns inte Markus Åkerblom med trots succén i Sweden Hockey Games och trots att hans kedjekamrater från Tre Kronor och Leksand, Thomas Forslund och Per-Erik Eklund fanns med. På Åkerbloms plats spelade i stället Andreas Dackell.

– Visst svider det att jag inte kom med, men sanningen var ju den att jag var uttagen, vilket jag fick reda på ganska tidigt. Att jag sedan bröt armen nio dagar innan VM grämer man sig självklart åt.
– Fast då tänkte jag nog att jag kommer att få spela VM nästa år i stället så det var väl ingen fara. Så blev det inte och nu så här efteråt kan jag tycka att det är surt som fan, skrattar Åkerblom.

Var det aldrig aktuellt med spel i VM 1996 eller 1997?
– Nej. Då hade man bytt förbundskapten till Kent Forsberg och då var jag iskall. Jag var med i någon B-landskamp och i Karjala Cup 1996 och 1997, men det var inte det riktiga A-landslaget.

Stickan Kenne:
”Under Sweden Hockey Games 1995 körde jag upp på-foto blixtar i taket. Det här var på Globen. Jag gick upp på den här rampen 35 meter upp. Vi hängde ut där och satte dit fyra blixtar. Någon match var det till och med åtta blixtar så det täckte hela planen.

Då satte vi blixtarna rakt uppifrån istället för snett. Sätter man upp snett studsar det upp så mycket ljus på dom på andra sidan. Nu slog det istället rakt ner i isen och sedan rakt upp. Då fick vi ett jämnare ljus också.

Vi drog alla elkablar dit upp och sedan skulle vi få alla att synka med varandra. Då fick vi dra kablar mellan blixtaggregaten. Jag hade då även en synkkabel ner till båset där jag stod som i sin tur tände blixtarna.”