Sök
Martin Lindman.
Samhälle

Från hockeyrinken – till att leda 700 anställda

Martin Lindman var en framgångsrik hockeyspelare och gjorde flera landskamper för Tre Kronor – nu är han VD för Doktor.se.

Som hockeyspelare tillhörde Martin Lindman tillhöra, bland annat, Timrå, Färjestad, och Djurgården samt spelade i Tre Kronor. 
Efter karriären har den tidigare backen sadlat om och blivit VD för Doktor.se som har 700 anställda. 
– Klart att det varit en enorm resa och det känns som det här bara är början, säger Lindman till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (Hockeysverige.se)

Martin Lindman inledde sin hockeykarriär i RA73, alltså dagens Arlanda Wings. Redan som elvaåring flyttade han sedan till Nyköping där han debuterade i klubbens A-lag som 17-åring säsongen 1991/92. Sedan rullade karriären på med spel i Almtuna, sex säsongen i Tyskland, en i Storbritannien, Timrå, Färjestad, Malmö och Djurgården. Dessutom gjorde han närmare 20 framträdanden i Tre Kronor innan han valde att sluta spel.

Efter tiden på isen valde Lindman en annan karriär än den inom idrotten. Han började tillsammans med sin pappa driva vårdcentraler och grundade han tillsammans med Svante Tegner Doktor.se som idag har 700 anställda. I en intervju med hockeysverige.se berättar han idag om sin resa inom ”vanliga” yrkeslivet där han haft en stor nytta av att varit inom idrottsrörelsen inom så många år. 

– Skolan var ganska viktig för mig och jag kommer från en akademisk familj, berättar Martin Lindman då hockeysverige.se träffar honom på ett för dagen tomt kontor på Östermalm i Stockholm. Tomt eftersom personalen i Covid-19 tider jobbar hemifrån.
– Klart att jag nedprioriterade skolan ganska tidigt när hockeyn blev en så stor del då jag kom med i A-laget i Nyköping. Då var jag 17 år. Skolan har ändå alltid varit viktig för mig. 

Tänkte du redan då att det kommer en dag då hockeykarriären är över?
– Initialt var jag helt inställd på det och förstod att det fanns ett liv efter hockeyn. Framförallt, jag kände att det var tvunget att finnas ett parallellspår bredvid hockeyn eftersom jag inte visste hur stor den skull bli för mig.
– Ju längre in i hockeykarriären jag kom samtidigt som det gick bättre och bättre desto mer tappade jag känslan för vad som skulle komma efter karriären. Som idrottsman är man ganska fokuserad på här och nu. 

När under karriären knäppte det till och du kände att det var dags att börja tänka på morgondagen igen?
– Det har nog aldrig känts så och jag har inte känt mig tvingad till ”oj, jag måste tänka på vad jag ska göra efter karriären”. 
– Jag kom till en vägs ende i min egen utveckling. Jag drevs av att utvecklas och känna att saker och ting hade en framtid utifrån att jag gjorde bättre ifrån mig och kom till högre positioner samtidigt som jag hade ett driv.
– När jag var 32 år, hade spelat i landslaget, elitserien, varit utomlands i Tyskland och för gammal att komma till NHL. Jag hade då en framtid inom hockeyn med att spela i elitserien eller göra en till europeisk eller rysk utlandssatsning.
– Jag kände att jag inte ville fortsätta i elitserien. Sedan fick jag möjligheten att utbilda mig och då tog jag den. 

Martin Lindman avslutade elitkarriären i Djurgården.Martin Lindman avslutade elitkarriären i Djurgården.

Om du ser tillbaka på karriären, när blev du den här lagspelaren som förstod att du var en pusselbit i ett större lagbygge?
– När jag var liten var jag väldigt, väldigt dålig på att förstå det där. Den lilla Martin, som jag kommer ihåg det, var ganska individuell i sin hockey. Det där tvättar hockeyn bort i dig eftersom du förr eller senare måste acklimatisera dig till laget. Det går inte att vara enbart en individualist och spela i en lagidrott. I synnerhet inte i hockeyn, men så är det nog även inom dom flesta lagsporterna.
– Någonstans under äldre tonåren tvättades det där bort och jag fattade vidden av att lagets prestation skapar förutsättningar för individen. Vinner laget så vinner individen. Det blev också uppenbart att människorna runtomkring, alltså i femman, backpartnern eller kedjan, betydde otroligt mycket. Synkade du med personen bredvid dig på isen så nådde du en individuell framgång. Det där kopplade förr eller senare. 

Vad innebar det då för dig att som 22-åring komma till Tyskland där det handlade lite mer om att prestera individuellt och synas, utvecklade det här dig även positivt?
– Det är en svår fråga. Här kommer det paradoxala in också. I en lagidrott måste du ta ett individuellt ansvar. Gör du inte det får du inte heller effekterna för laget. Du måste våga vara individualistisk och stundtals egoistisk för att laget ska kunna profitera på det.
– Tar du inte det där skottet eller känner att du vågar göra den där dragningen… Du måste känna i hela din själ att det är du som ska styra i powerplay ”Det är jag som ska äga och ta skottet”. 
– Du behöver ha det självförtroende för att för att kunna leverera. Har du inte det och är du inte egoistisk kommer inte laget, som jag sa, profitera på individen.
– Den balansgången är hårfin. Det är också skillnaden på att få ihop ett lag med en massa individualister med starka egon som ska driva det framåt samtidigt som man har kollektivet med sig. 


”Det går inte att vara enbart en individualist och spela i en lagidrott, i synnerhet inte i hockeyn”


Förändrades ditt tankesätt kring det här under din tid i Tyskland?
– Jag tror att från ha varit väldigt individualistisk som liten och hamnade och svenska kollektivet mådde jag väldigt bra av att förstå lite av den kanadensiska mentaliteten. Att man måste producera individuellt. Det går inte att gömma sig eller räkna med någon annan.
– Som proffs i tyska ligan räknar man med att du ska leverera. Att ta det ansvaret på sig och sedan börja leverera, klart att det stärker dig.
– I landslaget var det sedan att hitta sin roll väldigt snabbt. Hockeyn har ganska högt till tak då det kommer till kommunikationsvägar. Man fattar väldigt snabba beslut och det är en rak kommunikation i alla led. Oavsett om det är från tränarna ner till spelarna eller mellan spelarna i femman. Det här gör att man i landslaget hittar sina roller väldigt snabbt.
– Sedan ska man veta att alla dom här turneringarna bygger på att ta en position inför VM:et eller OS:et som kommer. Det är alltid en kamp om platserna långsiktigt. Även där måste man som spelare hitta ett individuellt tänkande i det hela. 

Martin Lindman spelade sin sista elitseriematch säsongen 2006/07. Då spelande för Djurgården. Efter det började han den så kallade civila banan som idag innebär att han är VD för Doktor.se. 

– Jag gjorde en IFU-utbildning på Handels vilket egentligen bygger på fondförvaltning och försäkringslösningar. Jag hamnade senare på SEB (Skandinaviska Enskilda Banken) och på Trygg-liv. Jag hann nog bara jobba ett och ett halvt år där.
– Sedan började jag diskutera med min pappa (Christer) om den stora skiftningen som skett inom svensk sjukvård. Att man gavs möjligheten att etablera privata vårdcentraler. Det fria vårdvalet kom och primärvården kunde privatiseras.
– Pappa och jag startade 2009 en vårdcentral i Strängnäs. Jag hjälpte bara honom kring bolaget och kapitalet. Sedan stod pappa för all kunskap. Vi drev upp det där och det blev tre vårdcentraler.
– Efter några år gick pappa i pension medan jag fortsatte att driva det där vidare. När vi hade fem vårdcentraler valde jag att sälja fyra av dom. Ett år senare grundade jag Doktor.se tillsammans med min medgrundare, Svante Tegner. 

Lindman är inte själv utbildad på något vis inom sjukvården. 

– Nej, jag är inte kliniker överhuvudtaget. När jag började var det utifrån att bygga bolaget och strukturer runtomkring. I och med att pappa gick i pension fick jag driva vidare vården väldigt nära. Vi var ett lite managementteam där jag var VD. Sedan hade vi fem vårdcentraler med lite drygt 250 anställda.
– Det var en väldigt god skola att lära mig svensk sjukvård och primärvård i synnerhet. Att förstå hur vi bedriver vård i Sverige, hur konsumerar patienter vård, hur ser regionerna på vården… Det är regionerna som bestämmer budgeten inom vården. Att då förstå hur det går till och den funktionen gav mig möjligheten att starta Doktor.se. Utan den kunskapen hade jag aldrig haft förmågan eller förståelsen för vården. 

Vilka delar från idrottslivet tog du med dig in i ditt civila ledarskap inom vården?
– Ganska mycket. Ibland ofrivilligt. Vissa delar tänker jag inte ens på eftersom det är så hårdkodat i mitt DNA nu för tiden då jag är sprungen ur en idrottskultur. Där finns det massa saker jag kan applicera dagligdags på hur jag arbetar och förhåller mig till mitt arbete. Även när det kommer till strukturer eftersom jag är väldigt strukturstyrd. Det är tränings sidan i mig, att ha rutiner, vara noggrann, dedikerad och helt enkelt träna hårdast. Det är en stor del av mig och det har jag egentligen med mig från den kultur som är i idrotten.
– När det sedan kommer till att bygga organisationen. Vi är en bit över 700 personer på Doktor.se och växer enormt mycket hela tiden. Det gör att jag behöver skapa organisationer och ha människor runtomkring mig som kan driva bolaget framåt tillsammans med mig. Bolaget är för stort för att jag som individ ska kunna driva det.
– Där kommer mycket av min syn på att driva laget, hur vi kommunicerar, rapporterar, sätter upp målsättningar, når målsättningar… Det finns mycket i mitt tänkande som bygger på det resultatdrivna. ”Hur når vi fram till resultatet och hur viktigt är det att vi sätter målet?”

Martin Lindman spelade nästan 20 landskamper. Martin Lindman spelade nästan 20 landskamper. 

Har du använt dig av dom tankarna när du just rekryterat kompetens/byggt laget med tanke på att du inte besitter alla delar själv, vilket ingen människa har?
– Verkligen. Jag pratar mycket om individens förmåga och brister. Då jag kom upp på en högre nivå inom hockeyn hade vi väldigt få spelare som var allround och kunde allting. Vi hade däremot väldigt många nischade personer och alla i laget hade någon funktionalitet eller specialitet som man nästan var bäst på. ”Det där är Steffe bäst på”.
– Samma sak blir det på arbetsplatsen, att vissa har en enorm förmåga på ena delen och brister på andra delar. Då gäller det att försöka höja deras förmåga snarare än att alla ska göras allround eller lyftas in i forum eller processer där dom inte känner sig bekväma eller inte är vana vid.
– I stället, nischa människor ”Det här är du duktig på, gör det till 100 procent, driv den delen och utveckla det ännu mer”. Möjligheten att du utvecklar den delen är större än att någon inte känner sig bekväm och att jag då ska få den till att hjälpa till, ta över eller bistå.
– Där försöker jag se hela organisationen som ett lag med väldigt många individer som har helt olika förutsättningar, men också olika personligheter som utmanar varandra. Mitt jobb är att sätta strukturen, att alla ska känna sig inkluderade, förstådda, ser till att det finns tydliga mål och att man kommunicerar med varandra på ett bra sätt.


”Jag kommer från en generation där man inte pratade känslor, utmaningar, stress, press – man bet ihop och körde”


Mer likheter än olikheter med ishockeyn med andra ord?
– Ja, så är det naturligtvis. Sedan tror jag att det är åt andra hållet också. När jag började inom näringslivet fanns det ett jätteintresse att titta på hur man gör inom idrotten. Det finns mycket där att plocka med sig.
– Samtidigt finns det även väldigt mycket från näringslivet modern idrott faktiskt skulle kunna ta till sig. 

Vilka delar tänker du närmast på då?
– Inom näringslivet jobbar man med sin kultur, människans kraft och teamkänslor. Man gör ganska mycket där det inom idrotten är ganska stigmatiserat.
– Jag kommer från en generation där man inte pratade känslor, utmaningar, stress, press och sådana saker. Det fanns inte riktigt utan man bet ihop och körde. Där tror jag att det skett en viss förändring inom idrotten, men jag tror också att idrotten skulle må bra av att snegla på näringslivet. Det finns mycket att hämta åt båda håll. 

Hur bemöttes du då ni startade upp Doktor.se i en tid då en del folk rynkade på näsan åt privata vårdaktörer?
– Det var en intressant tid och är i mångt och mycket så fortfarande. Vi måste förstå att svensk sjukvård är väldigt centralt i människors liv. Det är lite drygt 13 procent av bruttonationalprodukten och vi lägger 750 miljarder kronor om året i skattemedel till sjukvården. Det är en jätteindustri i Sverige och ett välfärdssystem vi ska vara väldigt stolta över. Vi ska vara glada att vi lever i Sverige och har en sjukvård för alla.
– Att då komma in och driva en ny tes eller nya förändringsarbeten i det eko-systemet, klart att det är känsligt. Jag förstod att det skulle vara så. Doktor.se, vi positionerade oss väldigt tidigt som en aktör som skulle komma systemet till gagn, något som förbättrar och inget som river ner eller förändrar bara för förändringens skull. Vi ville hitta ett sätt som gjorde att det här skulle kännas som en värdeökning.
– Trots den positionen fanns det såklart kritiska röster. ”Vad har det här för funktion? Är det överkonsumtion? Nyttjar ni bara skattemedel o s v?” Den diskussionen får jag leva med och den är naturlig när man bygger industri och bolag inom välfärd med skattemedel. 

Hur tänker du kring att det är så?
– Jag har aldrig tyckt att dom diskussionerna är felaktiga eller främmande. Jag tycker att dom är naturliga och bra.
– Vad som hänt är att då pandemin kom blev den så otroligt central i dom flesta människornas liv att man var tvungen att hitta andra vägar. Oavsett om det var med jobbet där du behövde börja kommunicera på ett annat sätt eller om du var i vården där det fortfarande fanns andra sjukdomar och symptomproblematiker som ligger bortom Covid-19. Hur söker man till vården då?
– Helt plötsligt började alla prata om att vi behövde hitta andra vägar. Den existerande fysiska vården började med digitala vårdsamtal. Pandemin har på så vis cementerat digital vård för all framtid. Idag är det fler människor som förstår funktionen av att träffa patienterna på ett annat sätt. Vi ser nu, tyvärr, också att vi har en ny volymökning i pandemin. 

Har du haft nytta av din bakgrund som idrottare när företaget växer och/eller förändras?
– Då kommer vi tillbaka till mig personligen. Vi startade tjänsten 2017. Då var det jag och en anställd till. Idag är vi lite över 700 personer. Klart att det varit en enorm resa och det känns som det här bara är början.
– Den här resan har inneburit att vi någonstans måste hämta lite andan. Som idrottsman har man förmågan att förstå då man är inne i perioder som är väldigt intensiva, att man där man måste lägga 100 procent på det man gör. Det kan vara ett slutspel eller en matchsekvens som är tuff för att sedan gå ner i en lugnare period för att hämta kraft. Du kan inte ligga och bränna dig på den nivån hela, hela tiden. 


”Vi startade tjänsten 2017. Då var det jag och en anställd till. Idag är vi lite över 700 personer”


Inom idrotten är återhämtning A och O, hinner du med det även som VD för ett företag med 700 anställda?

– Det beror om du frågar mig eller min fästmö eller mig (skratt). Klart att det stundtals är lite svårt, men jag tycker att jag balanserar det ganska bra. Jag mår väldigt bra och känner mig stark. Någonstans har jag en förmåga att hitta det där. 

Vilket råd att du ge till en 16–17 årig hockeytjej eller kille som kommer spela hockey under 10-15 år ytterligare, men som en dag kommer lägga skridskorna på hyllan?
– Den frågan är svår. Jag tycker att man ska fokusera, men också måste du hitta en balans i att leva i nuet och hur en potentiell framtid ska ut, vilket man såklart inte vet helt.
– Naturligtvis ska man inte bränna alla möjligheter och broar bara för att man befinner sig i nuet. Man kan inte heller göra någonting halvdant bara för att säkerställa för vad någonting potentiellt kan bli i framtiden.
– Jag tror att det viktigaste man kan ta med sig är att du behöver leva i nuet som idrottsman eller idrottskvinna. Ska du bli en framgångsrik hockeyspelare behöver du fokusera, dedikerad, brinna för det, vara manisk, träna hårdare än dom andra, se till att vinna dina matcher och göra allt i din makt för att främja din idrottskarriär.
– På det sättet blir det svårt att göra något annat, men du kan inte börja den resan innan du vet att du ges möjligheten att göra den. Känner du inte att får chansen eller möjligheten till att ha en hockeykarriär måste du vara realistisk och förstå att du måste säkerställa ett annat liv.
– Så fort du kliver över till möjligheten eller sätter upp en tidsperiod ”jag ska satsa på det här i tre år för att se om det bär frukt”, gör då det dedikerat och sätt allt annat på paus. Ta ändå med dig att du förr eller senare kommer in i vad som ska ske efteråt. Det kan vara fantastiskt spännande och likställt med den eufori och med adrenalin som hockeyn var och det du kan uppleva med att bygga någonting, avslutar Martin Lindman

FOTNOT: Bilderna är tagna av Bildbyrån samt Ronnie Rönnkvist. 


Bröderna Kronwall i Wikegård vs

Den här artikeln handlar om:
×

Välkommen till vårt lag!

Som plus-medlem har du nu tillgång till ALLT material på Hockeysverige.se

Tack, ditt köp är nu genomfört. Du har nu tillgång till ALLT material på Hockeysverige, FotbollDirekt, Innebandymagazinet och Svenska Fans (bannerfritt).

×

Grattis, du har nu blivit medlem!

Framöver kommer du få nyhetsbrev från Hockeysverige, glöm inte att du även kan bli plusmedlem för att få tillgång till ALLT material på sajten