Andreas Engqvist.
Foto: Ronnie Rönnkvist & Bildbyrån
SHL

"Jag vaknade upp med huvudvärk varje dag"

ANNONS
Han plågades av hjärnskakingsproblem under stora delar av karriärens slutskede.
När Andreas Engqvist åkte på den sista hjärnskakningen förstod han att hockeykarriären var över. Nu jobbar han hårt för att hitta tillbaka till en fungerande vardag.
– Jag har behov av att ha en plan för dagen. Annars är det lätt att, när jag har tyngre dagar, jag tar den lätta vägen och lägger mig, säger Engqvist till Hockeysverige.se.

BROMMA (HOCKEYSVERIGE.SE)

Allt för många hockeyspelare tvingas sluta i förtid på grund av att hjärnskakningar satt för djupa spår i deras hälsa. Ni har tidigare här på hockeysverige.se kunnat läsa om spelare så som Tobias HageSanny LindströmAlmen BibicLisa Hedengren med flera.

En som gått samma öde till mötes är en av Sveriges bästa centrar under många år, Andreas Engqvist. I en intervju till serien OLD SCHOOL HOCKEY, som du kan läsa i sin helhet här på söndag, berättar han om sin tuffa resa som avslutade hans karriär.

– Det har blivit en del hjärnskakningar. Problemen började i Ryssland då jag fick två tätt inpå varandra under samma slutspel, berättar Andreas Engqvist då hockeysverige.se träffar honom på ett kafé i Bromma.
– Efter det kände jag att det blev känsligare och känsligare. Efter varje smäll hade jag ondare längre. Från att jag kände mig okej efter en vecka tog längre och längre tid till det att jag kände mig bra igen.

HITTADE FEL I NACKEN

Det var under hans näst sista år i Ryssland då han spelade för Salavat Julajev Ufa som problemen började.

– När jag fick dom här två hjärnskakningarna tätt efter varandra, det var då jag började känna att jag inte blev av med problemen. Det kändes okej då jag tränade den sommaren och jag åkte tillbaka till Ryssland för att inleda nästa säsong.
– Jag hann köra åtta, nio matcher. Sedan kände jag, inget jätteallvarligt, men att det var något som inte stämde. I alla fall körde jag på där, fick en till smäll. Efter det var allt ganska illa ett tag.
– Efter min sista smäll i Ryssland hittade dom ett fel i min nacke, men klubben hade inte den expertisen. Jag åkte då till Åland för att få behandling för min nacke av en som jobbar neurologisk manipulation och spenderade en ganska lång tid där.
– Sista tacklingen var i september och åkte till honom på Åland nästan direkt efter, men precis innan jul sa Salavat upp kontraktet med mig. Jag fortsatte köra med experten och det var då, första gången sedan den här problematiken startade, som jag kände mig hundra. 

Hur upplevde du att din ryska klubb ställde upp bakom dig då du mådde som sämst?
– Det var lite mixat. I den klubben jag var då, läkaren där såg att jag mådde mindre bra. Tränarna och dom över läkaren ansåg att det inte var så allvarligt.
– Det blev en konstig situation eftersom jag inte riktigt ville säga ifrån. Jag ville ju spela varje match. Till slut var jag tvungen att säga att det inte fungerade. På något vis var det tur att dom hittade det här med nacken för då började klubben fatta att det inte var hundra med mig. 

När Andreas Engqvist äntligen började känna sig okej igen var han istället klubblös.

– Jag pratade med Djurgården, men jag ville samtidigt inte känna mig som jag hade gjort säsongen innan där jag kanske bara kunde gå till 85 procent. Jag ville känna mig hundra.
– Efter behandlingen jag fick på Åland samtidigt som jag inte hade spelat mellan september och försäsongen med Djurgården kände jag mig ändå verkligen i en riktigt bra form. Det kändes också bra under första tiden i Djurgården till jag runt jul fick nästa smäll.

SISTA SMÄLLEN MOT RÖGLE  

Det var i en match mot Rögle där Andreas Engqvist till synes fick en lätt smäll av en Röglespelare som fällde honom till isen.

– Jag skulle forechecka lite. Sedan möter jag honom och han slänger upp, vilket kanske var en reflex, armen. Det är ingen jätteful smäll som inte heller är så hård. Smällen tog på hakan. Jag har själv sett videon från smällen och det ser knappt ut som den träffar.

Engqvist efter smällen i Rögle-matchen.Engqvist efter smällen i Rögle-matchen.Foto: Jonathan Näckstrand/Bildbyrån

Även om smällen mot Rögle var karriärens sista, så var det en tackling mot Mora i annandag jul 2017 som egentligen var början på slutet för Engqvist. Matchen vann Djurgården med 4–0, men eftersnacket kom mest att handla om tacklingen på Engqvist.

– Vi hade powerplay. Pucken kom i rundeln, och i samband med det får jag en smäll från sidan så jag slog i en plexi-kant på andra sidan.
– Den smällen var jobbig på sättet att jag kände mig 100 procent innan. Dessutom gick hockeyn bra. Efter smällen kändes som att jag var tillbaka till att må dåligt igen.

Förstod du direkt då du föll till isen att det var kört?
– Lite så var det. Jag ville verkligen inte gå igenom samma sak igen. Jag försökte komma tillbaka innan slutspelet, spelade någon match, men kände att det inte fungerade.

Engqvist efter annandagssmällen i Mora.Engqvist efter annandagssmällen i Mora.Foto: Daniel Eriksson/Bildbyrån

Hur såg vardagen ut då det var som tyngst?
Jag vaknade upp med huvudvärk varje dag. Med hjärnskakningar är det så att eftersom det inte finns någon röntgenbild… Bryter du armen så gipsar man. Huvudet, även fast det är viktigaste du har, man blir verkligen själv att ”skärp till dig, kom igen, försök spela”.
– När du sedan försöker spela går det inte. Jag gjorde några försök igen och det fungerade någorlunda då jag var själv på isen. När det även kom ut några andra hängde inte huvudet med.

GÅR ÅT RÄTT HÅLL: "KÖR ARBETSTRÄNING"  

När och hur växte beslutet fram att karriären var över?
– Det hade gått ett tag. Så fort det blev för mycket puls eller för mycket intryck fick jag problem. Även sommaren efter då jag försökte komma igång igen. Vi hade en samling inför den säsongen…, Engqvist tystnar lite innan han fortsätter:
– Skulle det inte gå då så kommer det inte fungera, vilket det inte heller gjorde. Någonstans har jag idag landat i det. Samtidigt har jag bara varit hockeyspelare. Jag har aldrig gjort något annat.
– Det har absolut varit tufft och jag saknar hockeyn. Djurgården har hjälpt mig otroligt mycket med min skada och jag fick vara med och arbetsträna runt laget. Jag fick ändå hänga med killarna i laget och ha lite arbetsuppgifter.
– Jag känner att det varit viktigt för mig att få den här utfasningen och inte bara sluta tvärt.

Fungerade det bra att vara kring laget och omklädningsrummet?
– Ja, men jag försökte inte vara där då dom laddade upp för matcher med hög musik. Innan träningarna satt jag och tog en fika, gick in i tränarrummet och pratade med dom lite.
– En av mina uppgifter var att kolla på träningarna från läktaren, observera. Tränarna kunde be mig hålla koll på någon del av spelet och så vidare.

Du fick vara delaktig?
– Ja, det tror jag är viktigt att få känna. Från det man har spelat och kanske då inte ha något att göra på dagarna och inte vara delaktig alls, jag tror det blir för stora kontraster.

Hur ser din vardag ut idag?
– Jag tycker att det går åt rätt håll med huvudet. Jag har behov av att ha en plan för dagen. Annars är det lätt att, när jag har tyngre dagar, jag tar den lätta vägen och lägger mig.
– Känslan när man då lägger sig för kvällen är att jag inte är så nöjd med vad jag uträttat den dagen. Nu kör jag arbetsträning vilket känns bra för mig, säger Andreas Engqvist med ett leende.


TV: Måns Karlsson om Djurgårdens IF 2020/21

Den här artikeln handlar om: