Hockey fungerar inte helt olikt näringslivet. Klubbarnas sportsligt ansvariga stakar ut riktningen och därefter försöker man följa den vägen så gott det går, inte sällan med diverse justeringar under resans gång.

Man snor framgångsrika idéer från andra klubbar, finslipar och försöker interagera med den egna verksamheten för att, i det längre perspektivet, utveckla och optimera densamma.

Just nu är ishockeyledaren Per Kenttä förgrundsfiguren i Hockeyallsvenskan. Det är han och hans lagbyggaregenskaper, hockeyöga och taktiska kunskaper som idag ses som det största segerreceptet i ligan. Men vad är det karln gör som är så mycket bättre än övriga ledare?

Visst, det går säkerligen att hävda att med hans pengapåse där han värvat ihop, mer eller mindre, tre förstalinor är det omöjligt att misslyckas.

Nja, riktigt så enkelt är det inte. Dessutom måste man komma ihåg att hans tidigare lagbyggen inte har präglats av en särskilt hög spelarbudget heller.

Låt oss backa bandet lite.

HAR VANDRAT DEN LÅNGA VÄGEN

För det första ska man veta att han har jobbat sig uppåt i hockeybranschen och har förmodligen en av ligans högsta spelarbudget att röra sig med, vilket självfallet underlättar hans arbete idag. Men vägen dit har knappast varit spikrak.

Under åren han styrde skutan i Asplöven, när de var i Hockeyallsvenskan, åren 2012–2016 skulle jag gissa på att man hade en av ligans lägsta spelarbudgetar. Förutsättningarna i Haparanda var kanske inte optimala för att bedriva en hockeyverksamhet på allsvensk nivå. Till slut höll det inte heller utan klubben rasade ur ligan.

Foto: Bildbyrån

Kenttäs två senaste säsonger, när han var i Oskarshamn, skulle jag gissa på att spelarbudgeten låg någonstans strax över medel för ligan. Tvåårssejouren avslutades med att Oskarshamn lyckades ta det stora klivet hela vägen upp till svensk hockeys finrum; nämligen SHL.

Med andra ord har han vandrat den långa vägen och tagit sig igenom alla skikt i Hockeyallsvenskan för att komma dit han är idag.

Vad är poängen med det här inlägget?

LÄMNAR INTE NÅGOT ÅT SLUMPEN

Alla Kenttäs lagbyggen på allsvensk nivå, oavsett hög eller låg spelarbudget, präglas av att vara just lagbyggen. Där är endast säsongen 14/15, i Asplöven, som sticker ut i den bemärkelsen att lagbygget innehöll två spelare i den absoluta poängtoppen. Där hittar vi Jacob Lagacé och John Henrion som slutade etta respektive fyra i den totala poängligan.

Utöver säsongen 14/15 har hans spelare alltså inte varit i närheten av någon poängligatopp. Alltså, med få undantag har hans lagbyggen haft en jämn och fin poängfördelning, som inte sticker ut åt något håll, bland spelarna i laget han basat över. Om det är en medveten strategi eller ej låter jag vara osagt men känslan säger, med alla säsonger under bältet, att Kenttä inte lämnar något åt slumpen.

Trots att årets Björklöven vinner Hockeyallsvenskan, i överlägsen stil dessutom, tvingas man scrolla ända ner till elfte plats i poängligan för att hitta den poängbästa Lövenspelaren som är Alex Hutchings. Han är hela 31 poäng bakom täten i den tabellen. Hela tio av lagets spelare hittar vi inom spannet mellan 21 och 33 poäng.

Alex Hutchings.Foto: Johan Löf/Bildbyrån

STRATEGIN FUNGERAR ONEKLIGEN

Bara en sådan sak som att man går ut och vinner den, för Björklöven, betydelselösa matchen mot tredjeplacerade Timrå med sina tre poängbästa forwards samt den poängbästa backen frånvarande. Det säger lite om vad årets Björklöven har för kaliber på spelartruppen samt att man inte är beroende av enskilda spjutspetsar.

Många lag i ligan är mer eller mindre beroende av sin ”leading line” i offensiven. Om vi tittar på MoDo, Södertälje, Almtuna, Mora och Karlskrona syns det ganska tydligt att de har en, mer eller mindre, uttalad ”leading line” som står för det mesta i offensiv väg.

Det behöver inte vara något dåligt i sig att ha en tydligt uttalad förstalina med, i princip, obegränsat offensivt förtroende. Däremot är man mer sårbara när skador eller formsvackor dyker upp hos de ledande spelarna. För, visst skulle exempelvis MoDo se betydligt beskedligare ut om man ställde över sina fyra poängstarkaste spelare!?

Man ska dock komma ihåg att det har fungerat förr och kommer garanterat vara gångbart även i framtiden. Titta bara på hur det ser ut i NHL exempelvis där man på ett än tydligare sätt jobbar med en ledande formation.

En sak är dock säkert, Per Kenttäs strategi fungerar onekligen i Hockeyallsvenskan. Frågan är om inte han sått ett litet frö hos konkurrerande klubbar, i sitt sätt att bygga framgångsrika lag?