"Det är där vi har tänkt att begrava våra hockeykarriärer"

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Trots att Anna Kjellbin bara är 25 år tillhör hon SDHL mest rutinerade svenska spelare. Säsongen 2009/10 debuterade hon i högsta serien för Hanhals. Då var hon alltså bara 15 år. Sedan har resan gått via nio säsonger i Linköping till att den här säsongen flytta närmare Göteborg där hon är uppväxt. 

Ny klubbadress blev HV71. 
– Från början är jag från Haga. När jag sedan skulle få en lillebror flyttade jag till Mölndal. Det var då min hockeyresa började. Min pappa (Magnus Kjellbin) är gammal hockeyspelare. Han lurade in mig i det där, säger HV71-backen då hockeysverige.se träffar henne för en intervju på ett hotell i centrala Stockholm beläget på baksidan av tidigare danspalatset Aladdin.
– Jag var runt fyra år och det fanns inga tjejhockeylag då så det blev grabbar jag började med. Min resa fram till det jag var 16 år har också varit med grabbar. 

När började du pendla ut till Kungsbacka för att spela med Hanhals damer?

– Då jag var 15 år. Jag spelade matcher med Hanhals damer när dom var i Riksserien, men tränade med mest Mölndals U16-elitkillar. Jag spelade även några matcher med killarna den säsongen.
– Jag hade spelat lite med distriktslaget innan så jag hade kommit i kontakt med damhockeyn och den världen. 

Foto: Ronnie Rönnkvist.

Fanns det någon gång under din uppväxt eller senare tankar på att kunna spela hockey på heltid?
– Någonstans hade jag det målet eftersom jag tänkte att den utvecklingen skulle ske. Jag var ung då och tänkte kanske inte så långt. 

Hanhals var uppe i högsta serien och nosade utan att kunna etablera sig ordentligt.
– Vi fick ganska mycket pisk. Segeltorp, som ledde serien ganska markant, körde fys efter matcherna mot oss som dom vunnit med 11–0. Dom sprang i trapporna där i hallen, skrattar Kjellbin och fortsätter:

– Det var aldrig så att vi fick någon utrustning eller hade ett fast omklädningsrum i Hanhals. Det går inte heller att jämföra med idag. Nu är vi bortskämda jämfört med då, men jag visste ändå att jag fick tävla mot dom bästa i Sverige.  

”JAG VILL I ALLA FALL AVSLUTA MIN KARRIÄR I GÖTEBORG”  

Idag börjar damhockeyn sakta etablera sig i Göteborg, Inte minst genom Göteborg HC:s satsning i Angered.
– Jag ska inte sticka under stol med att jag har ett göteborgshjärta, säger Anna Kjellbin med ett leende och på klingande göteborgska.
– Det är jättekul att dom är uppe i högsta serien, men jag tycker det är tråkigt att dom inte heter Frölunda givetvis. Nu vet jag också att Frölunda ska starta en satsning om några år med hockeygym och så vidare.
– Givetvis är det kul att det finns ett lag i högsta ligan från Göteborg. Samtidigt är jag väl medveten om deras förutsättningar och hur dom kämpar. Jag tycker det är jättetråkigt att det inte kan vara bättre då det ändå en stad som har ett SHL-lag.
– Det dom gör ute i Angered är verkligen helt fantastiskt. Om dom ska ta det ett steg vidare, vilket också är det bästa för damhockeyn i Göteborg, blir det lättare om det styrs av en större förening med en annan ekonomi. 

Kan du se att det på sikt kan bli så?

– Jag hoppas att det kommer hända något inom ett antal år. Jag vill i alla fall avsluta min karriär i Göteborg

Du och Hanna Olsson är väl på fel ställe nu då ni spelar i HV71?

– Vi snackar om det varje dag – att vi någon gång vill hem båda två. Det är där vi har tänkt att begrava våra hockeykarriärer, säger landslagsbacken med glimten i ögat. 

Hanna Olsson och Anna Kjellbin.Foto: Bildbyrån

”VAD VAR DET VÄRSTA SOM KUNDE HÄNDA?”  

Som 16-åring valde Anna Kjellbin att flytta till Linköping. Där fick hon vara med om att vinna SM-guld vid två tillfällen.
– Vid sidan av gjorde jag en satsning på golf i den åldern. Först stod jag i valet och kvalet om jag skulle satsa på golfen och ta nästa steg där eller på hockeyn. När jag kom fram till att det är lagidrotten och hockeyn jag brinner mest för började jag åka runt till olika föreningar. HV71 var en av föreningarna, Linköping och så vidare.
– Jag fick ett bra intryck av Linköping. Det är en bra stad och klubben hade en bra satsning på damerna. Dessutom verkade gymnasiet bra. Samtidigt var det inte för långt hem heller. Därför tänkte jag att det här provar vi.
– Jag hade också som inställning att vad var det värsta som kunde hända? Att jag flyttar hem efter några månader? Det här sa jag aldrig till mamma som tyckte det var jobbigt att jag flyttade hemifrån som 16-åring, men det blev nio år i Linköping. 

Kjellbin har inte släppt golfen helt trots att det var många år sedan hon valde att satsa på hockeyn.
– Jag spelar på somrarna även om det såklart blir betydligt mindre nu än då jag satsade. Det blir mer som kul att jag spelar några rundor om året. Har du ångrat valet vid något tillfälle?

– Hade jag fått en liknande karriär som jag fått i min hockey så hade det sett annorlunda ut ekonomiskt givetvis. Samtidigt, jag gillar inte tänka tillbaka. Golfen får kanske bli en karriär då jag är färdig med hockeyn.

STJÄRNORNA PUSHADE PÅ   

Det Linköpingslag Anna Kjellbin kom till innehöll en rad stjärnor så som Denise Altmann, Andrea Dalen, Kim Martin Hasson, Jenni Asserholt med flera. Det här kom att betyda mycket för Kjellbins utveckling som hockeyspelare.
– Det var en del av världseliten, väldigt duktiga spelare. Klart att det sporrade och hjälpte mig väldigt mycket. Det blev en väldigt hög klass på träningarna och vi ska inte glömma bort att man tränar mer än spelar matcher. Det här tror jag bidrog mycket till att jag utvecklades mycket som back. 

Kjellbin i LHC-tröjan.Foto: Andreas Sandström/Bildbyrån

Två SM-guld…

– Två SM-guld… Det var såklart fantastiskt. Vi hade ett brons något år innan. Det var på den tiden man spelade bronsmatch. Att vinna guldet som jag längtat efter under så många år var fantastiskt.
– Första guldet är alltid speciellt. Framförallt med dramatiken som var uppe i Örnsköldsvik med Kims mask och allt det där. Det var såklart jättehäftigt, men jag hoppas att det blir fler guld såklart. 

I år med HV71?

– Vi får se, säger Anna Kjellbin med ett lite hemlighetsfullt leende. 

Modo drog på sig en utvisning inför förlängningen efter att man begärt mätning av Linköpingsmålvakten Kim Martin Hassons målvaktsmask. Nu visade det sig att den uppfyllde kraven och Modo fick inleda förlängningen med två tjejer i utvisningsbåset. Maria Lindh satt redan där efter en hakning. Då passade Bailey Bram på att göra 3–2 och säkra guldet till Linköping.

PENDLAR MELLAN LINKÖPING OCH JÖNKÖPING

Du är 16 år, kommer till en studentstad, alla cyklar och så vidare, hur trivdes du i din dåvarande hemstad?

– Det var mest plugg och hockey. Allt var nytt från det här med att gå upp på morgonen och få frukosten serverad. Nu skulle jag göra frukosten själv och helt plötsligt diska (skratt), laga mat och tvätta mina kläder.
– Jag tror ändå att Linköping var en bra stad att växa upp i under sin andra del av livet. 

Jobbade du i Linköping efter skolan?

– Först gick jag fyra år på gymnasiet. Efter skolan jobbade jag lite överallt, men sedan började jag jobba på ett företag som tillverkar chipet som finns i bankkorten. Där var jag allt från sälj och marknadsföring till administration. Där jobbade jag fram till det att jag började på mitt nuvarande jobb i Linköping, vilket är ganska exakt fem år sedan nu.
– Vi håller på med en kontorsapp för företag som är väldigt stora och kan ha svårt att hitta lediga konferensrum. Vi har sett att många konferensrum inte används även fast dom är bokade. Då har vi en app som håller på med positionering, är man i det rummet man bokat eller vill man boka av. - Sedan jobbar vi med appar för att hitta en vara i en butik, sin bil på en parkering och liknande grejer. 

Hur fungerar det att pendla mellan Linköping och Jönköping?

– Jag har det bästa jobbet. Har jag bara min dator så har jag mitt jobb med mig. Därav pendlar jag några dagar i veckan till Linköping. Sedan jobbar jag hemifrån Jönköping några dagar i veckan.
– Det fungerar faktiskt väldigt bra. Dessutom är det bara en timme mellan och inte så jättelångt att köra. 

VM-DEBUTERADE 2016 

Anna Kjellbins utveckling under tiden i Linköping gick framåt säsong efter säsong och 2016 gav dåvarande förbundskaptenen Leif Boork henne chansen att vara med på VM.
– Min utveckling under den här tiden? Jag tror det var konkurrenssituationen i Linköping som gjorde att jag utvecklades. Vi hade alltid bra spelare i Linköping. Det handlar givetvis om att få chansen, men även att göra det jobbiga jobbet varje dag när man kommer ner till ishallen.
– Sedan misstänker jag att alla svenska ishockeyspelare strävar efter att få dra på sig landslagströjan. Det var stort och att få representera sitt land är jättehäftigt.
– Första VM-turneringen var häftig. Vi spelade i Kamloops. Min pappa och bror reste dit och tittade. Allt var såklart jättecoolt. 

Anna Kjellbin.Foto: Tobias Sterner/Bildbyrån

När intervju gjordes stod det inte klart om Anna Kjellbin kommer med i truppen som Ylva Martinsen presenterar dag, men hon är positivt inställd till landslagsspel framöver.
– Jag var med i Füssen senast… Jag knegar på hemma i HV. Om jag sedan har kvalitéer och form som Ylva vill använda sig av är jag öppen för det.
– Jag vill se hur bra jag kan bli som hockeyspelare, vilket till att börja med är det viktigaste. Skulle det innebära att jag får spela i landslaget är det bara jätteroligt. 

”MAN SKA VÅGA GÖRA EN FÖRÄNDRING”  

Inför årets säsong valde alltså Anna Kjellbin att lämna Linköping för spel i HV71.
– Det var många olika anledningar till det. En av anledningarna är, som jag sa tidigare, att det är närmare hem till Göteborg och min familj. En annan är för att jag hade bestämt mig för att behålla mitt jobb. Då var det nära och enkelt med E4:an att pendla.
– HV71 valde att göra en satsning för att vara med uppe i toppen och kriga. Samtidigt ville jag utmana mig själv med en ny konkurrenssituation med allt vad det innebär. Därför blev det HV71. 

Fanns det fler alternativ?

– Ja, absolut. Det var ändå mycket som mynnade ner i att jag tyckte att HV71 gjorde en bra satsning. 

Ville du inte vara kvar i Linköping?
– Jag kände att jag behövde ett miljöombyte efter nio år i Linköping. Jag visste vad jag kom ner till varje dag och vad det innebar. Skulle jag ge mig själv förutsättningarna att ta nästa steg som jag var överens med mig själv om att vilja göra då behövde jag någonting nytt. 

Med tanke på din utveckling den här säsongen fick du en kick då du kom till HV71?

– Ja, jag tror det och är väldigt glad över det. Jag ska vara ärlig med att säga… I juli hade jag varit en månad på semester hemma i Göteborg. När jag satt i bilen och skulle officiellt flytta till Jönköping grät jag.
– Jag visste inte vad jag skulle komma till, ett nytt lag där jag knappt kände någon. När jag tittade tillbaka på det här några månader senare så känner jag hur glad jag är över att ha gjort den här förändringen.
– Jag känner formmässigt och allting att flytten var precis vad jag behövde. Man ska våga göra en förändring när man känner att det behövs. 

”KOM ÖVERENS OM ATT LÄGGA DET DÄR BAKOM OSS”  

Hur påverkades gruppen av Lucas Freys avhopp?

– Det hände strax innan jul och vi hade ett litet uppehåll där. När vi kom tillbaka efter jul var nog alla lite spända på hur gruppen hade reagerat och vad vi gör nu. Vi hade ny coach och även ny ass. coach.

– Vi har en väldigt bra gruppdynamik och kommit ihop bra. Oron och ovissheten fanns givetvis där då, ”so far so good”, men vi verkar ha tagit oss igenom det.
– Klubben gjorde det bra. Hela laget hade ett möte med ”GM”. Vi hade högt till tak och tjocka väggar. När vi gick ut därifrån kom vi överens om att lägga det där bakom oss. Hur jobbigt det än är, ska vi kunna vara med och slåss om guldmedaljen måste vi ta oss igenom det här tillsammans väldigt fort. Det känns som vi lyckats med det. 

Nu har ni lite av favoritstämpel på er, hur tänker du kring det?

– Jag gillar hur det var innan säsongen, att vi var lite ”underdogs”. Det var ingen som trodde på oss.
– Favoritstämpel…, nej det skulle jag inte säga att vi har. Allt kan hända i ett slutspel, men precis som alla lag vill vi stå där som guldmedaljörer. 

Du är en av få i laget som vunnit SM-guld tidigare, vad krävs det om HV71 ska gå hela vägen den här säsongen?

– Vi har haft en bra start på säsongen, men även en bra fortsättning efter nyår. Det är först då vi möter motgångar vi får prov på vart vi står som grupp.
– Det kommer inte vara smärtfritt. När det blåser som mest på toppen det är då vi ska vara starka som lag, vilket är det som krävs. Vi ska göra det tillsammans. Ingen kan göra det ensam.