SDHL-stjärnan minns tillbaka på guldet 2016

Sverige har ett guld att försvara i dagarna. Idag inleds nämligen Ungdoms-OS i Lausanne. Förra gången gick det så bra det kan göra och Maja Nylén Persson ser tillbaka på turneringen med glädje.
— Jag kommer ihåg att det var mycket folk runtomkring, vilket var kul och en speciell upplevelse, berättar hon för hockeysverige.se.

I eftermiddag, 17.00 lokal tid, inleds hockeyturneringen i Ungdoms-OS. Tävlingarna går i Lausanne och i första matchen ställs svenskorna mot Slovakien. Förra Ungdoms-OS gick av stapeln 2016 och vanns då av Sverige. I laget spelade bland andra en av svensk hockeys bästa spelare just nu, Maja Nylén Persson.

- Innan turneringen visste jag inte så mycket om den. Jag hade hört att det skulle vara Ungdoms-OS det året, men jag visste inte så mycket mer. Så jättemycket koll hade jag inte, berättar den nu 19-åriga Brynäsbacken och fortsätter:
- När jag blev kallad visste jag inte vad jag hade att förvänta mig eller vad det var. Samtidigt var det väldigt kul att jag blev uttagen.

Leksands Tuva Kandell ska försvara de blågula färgerna. Foto: Ronnie Rönnkvist

Även om Maja Nylén-Persson inte hann med att se så mycket av allt runtomkring spelen så blickar hon tillbaka på tiden i Lillehammer med glädje.
- Det var mycket större än jag hade trott och det var verkligen som en OS-by. Vi fick träffa dom andra svenska atleterna och så vidare. Nu när jag fått vara på stora OS också så upplever jag att det var ungefär samma sak förutom att det kanske inte var lika mycket folk runtomkring.
- Själva formatet var det samma och jag tyckte att det var en rolig upplevelse även utanför hockeyn som jag tycker att tjejerna som är i Lausanne ska njuta av.

Hann ni få vänner bland övriga svenska atleterna?
- Jag tror till och med att två av våra tjejer bodde med två av curlingtjejerna. Vi svenskar bodde i samma hus och träffades i matsalen så vi snackade alltid med andra, frågade hur det gick och så vidare. Det var ändå lite Sverige-känsla, precis som det ska vara.
- Sedan var vi inte så mycket utanför OS-byn. Det var mest att vi var i den där bubblan. Däremot var vi och kollade på skidtjejerna någon dag och dit fick vi åka buss. Annars höll vi mest till vid hockeyarenan.

Sverige vann turneringen efter att ha besegrat Tjeckien i finalen.
- Bästa lagen, USA, Kanada och Finland, hade bara skickat dit sina killar så det lite att vi var favorittippade inför turneringen. Vi var inte så jättemånga spelare i truppen, bara 15 utespelare, så alla fick spela mycket. Dessutom var det kortare matcher, 2x20 minuter eller liknande. Det är alltid kul att få tävla mot tjejer i samma ålder, tävla mot bästa spelarna i andra länder.
- Finalen var jämn och väldigt spännande. Jag kommer ihåg att det var mycket folk runtomkring, vilket var kul och en speciell upplevelse.

Klara Kenttälä. Klara Kenttälä - SDE:s representant i OS. Foto: Ronnie Rönnkvist

Det här var Maja Nylén-Perssons första stora vinst och hon ser tillbaka på turneringen som en milstolpe i karriären.
- Ja, det var min första vinst. Jag har kvar medaljen och den är jättefin. Det här var också första turneringen jag var kapten internationellt. Att få vara kapten där och leda ett lag tog jag med mig mycket av och jag växte mycket som person under den turneringen.

Det är fyra år sedan nu, men hur ofta tänker du tillbaka på turneringen?
- Varje gång jag ser medaljen här hemma, säger Maja Nylén-Persson med ett lätt skratt och fortsätter:
- Annars är det kanske inte jättemycket samtidigt som jag hela tiden har med mig minnen därifrån, att det var en väldigt rolig upplevelse. Det är kul att jag fått vara med om det.

Nicole Hall är en av tre leksingar i OS-truppen. De övriga är Tuva Kandell och Ida Karlsson. Foto: Ronnie Rönnkvist

Vilka råd kan du skicka till tjejerna som är på plats i Lausanne och idag inleder sin resa i Ungdoms-OS?
- Försöka ta in allt, även det runtomkring, men ta även chansen att få tävla mot dom bästa i andra länderna. Sedan att ta till sig gemenskapen som blir när man är iväg sådär.
- Nu vet jag inte om tjejerna känner varandra sedan tidigare, men när vi åkte iväg var det inte så många som kände varandra innan. Vi samlades och reste direkt till Lillehammer. Det blev verkligen som att vi gjorde en resa tillsammans och växte som grupp hela tiden. Jag hoppas tjejerna som grupp kan göra samma resa som vi gjorde.