Lån eller övergång?
Joakim Englund problematiserar kryphålen som allsvenska klubbar han använt sig av för att komma undan reglerna för lån av spelare från SHL.

Klubbarna i Hockeyallsvenskan har sedan ett par år tillbaka gemensamt beslutat att begränsa antalet lån från SHL. Den här säsongen får klubbarna låna en målvakt och maximalt två utespelare från SHL där spelarna får vandra fritt mellan berörda klubbar.

Bakgrunden till begränsningen av lånen är följande:

• De allsvenska klubbarna vill bygga egna spelarprofiler som stannar i Hockeyallsvenskan under lång tid.
• Inlånade spelare från SHL-klubbar bygger inte samma attraktivitet som egna spelarprodukter och såväl sponsorer som supportrar uppskattar egna spelarprodukter.
• De allsvenska klubbarna vill inte uppfattas som farmarklubbar till SHL.
• Spelare från SHL-klubbar som inte är ordinarie SHL-spelare bör tillhöra och utvecklas i en allsvensk klubb till dess att de är mogna för spel i en SHL-klubb.
• Spelare i Hockeyallsvenskan ska tillhöra och utvecklas i de allsvenska klubbarna.
• Spelarnas kontrakt med SHL-klubbar riskerar under de nya ekonomiska förutsättningarna att driva upp spelarlönerna även hos de allsvenska klubbarna.
• Inlånade spelare från SHL-klubbar genererar ingen utbildningsersättning till den allsvenska klubben.
• Inlånade spelare från SHL-klubbar genererar ingen NHL-ersättning till den allsvenska klubben.

Argumenten för begränsning av SHL-lån är hämtade från www.hockeyallsvenskan.se. 

Inom sportens administrativa värld är det inte ovanligt att tänja på gränserna och eventuellt försöka hitta kryphål bland paragrafer och stadgar oavsett vad det handlar om, bara det gagnar den egna verksamheten. Hockeyn är inget undantag på den punkten.

SETKOV – LÅN ELLER ÖVERGÅNG?

Mot den bakgrunden blev jag inte förvånad att Kristianstad valde att ”låna” in Malte Setkov från Malmö. Jag skriver ”låna” inom citationstecken då det formellt inte handlar om ett lån utan en ren övergång för att nästa säsong åter tillhöra Malmö då Maltes tvåårskontrakt kopplas på igen.

Ett slags förtäckt lån skulle man kunna säga där KIK undkommer stadgar som klubbarna i Hockeyallsvenskan kommit överens. Kristianstad har nämligen redan nyttjat maximalt antal SHL-lån gällande utespelare den här säsongen.

Det här är inget nytt fenomen utan det har skett många förtäckta lån sedan man införde en inlåningskvot gentemot SHL för några år sedan. Ramarna för att motverka lånecirkusen måste bli både starkare och tydligare för att undvika dylika kryphål och gråzoner. 

Som läget är nu kan klubbarna i princip agera precis som innan lånebegränsningarna infördes, enda skillnaden är att ”lånen” kallas för något annat istället. För att det är ett lån ser alla, om än kanske inte i juridisk mening.

Någonstans har ju överenskommelsen ett syfte som i grunden är att på sikt stärka lagen och ligans ställning på marknaden. Den är inte till för att klubbarna ska hitta kryphål och komma runt problemet.

"VI HAR INGEN SÅDAN LISTA"   

Inför transfer deadline förra säsongen pratade jag med dåvarande ligachefen Sonny Lundwall om just det här med lån. Såhär löd konversationen:

Nu när vi så smått börjar närma oss transfer deadline är det bli aktuellt att se över lagens möjligheter att göra förändringar i sina lag. Något jag finner lite knöligt är det här med lagens SHL-lån och vilka spelare som faller in under ramarna för vad ett SHL-lån är. Ni råkar inte ha dokumenterat vilka lag som har inlånade spelare från SHL? Skulle man i sådana fall få ta del av detta?

Sonny svarade:
– Vi har ingen sådan lista och därför kan jag inte delge dig någon. Klubbarna håller koll på detta själva och åt varandra.

Vilka åtgärder kan tänkas vidtas om överenskommelsen skulle brytas av någon av klubbarna?
– Klubbarna har i sitt avtal sinsemellan enats om sanktion men det är inget officiellt och inget jag kan kommentera eftersom detta är en överenskommelse direkt mellan klubbarna och inget som Hockeyallsvenskan som centralorganisation är part i.

TAS PROBLEMEN PÅ ALLVAR

Ligaorganisationen är inte involverad i överenskommelsen vilket gör att det inte finns något granskande organ eller överhuvud som håller koll på att saker och ting går rätt till.

Det betyder bara att det är lättare för klubbarna att hitta kryphål och andra kreativa lösningar för att komma runt problemet. 

Om alla tre parter, spelaren och båda klubbarna, är överens kan man tycka att allt borde vara frid och fröjd. Men man kan dock tycka att ligan borde ha ett intresse i att öka/bibehålla sin status som liga på marknaden och därför se till att överenskomna regler och riktlinjer är enkla att följa och inte tillåta gråzoner eller kryphål av liknande karaktär.

För, som det är nu, kan klubbarna rent krasst kunna göra som Oskarshamn gjorde säsongen 17/18 när man använde sig av hela 44 spelare varav 16 inlånade spelare. Det gäller bara att få ”lånen” att på papper se ut som en övergång.

Sedan känns det väldigt oseriöst att sanktionerna som finns att tillgå vid regelöverträdelser inte är offentliga. Tar man då problematiken på allvar?