Varje år försvinner flera odraftade spelare i väg från SHL till Nordamerika. Vilka blir det i år? Jag gjorde en lista på tänkbara kandidater, rådfrågade en del personer i branschen, reviderade listan och presenterar nu tio namn som jag tror har en chans att bli sajnade av NHL-klubbar under våren eller sommaren.

Det var en strid ström spelare som lämnade SHL för att ta chansen i Nordamerika efter förra säsongen. De flesta av dem var redan tingade av NHL-klubbar och således tillhörde på så vis redan en organisation, men det fanns också ett gäng som antingen var odraftade eller som åtminstone räknades som unrestricted free agents på NHL-språk.

Av dessa är det egentligen bara Pär Lindholm, Toronto, som blivit helt ordinarie i NHL. Lawrence Pilut är inte långt ifrån regelbunden speltid i Buffalo heller, men får sitta på läktaren med jämna mellanrum. Vissa krigar på i AHL medan andra, exempelvis Michael Lindqvist, Eric Martinsson och Carl Persson, har återvänt till Europa.

Jag frågade en NHL-scout om han trodde att det faktum att vissa svenskar åkt hem så tidigt efter att de skrivit kontrakt skulle avskräcka klubbar från att göra sådana här sajningar i framtiden. Han trodde inte det, men gjorde tillägget att ”det ändå innebär att vi måste göra ett bättre jobb i våra efterforskningar kring hur spelaren fungerar utanför isen”.

Jag tror ändå att vi får se en hel del SHL-spelare få/ta chansen i Nordamerika nästa säsong. Huruvida de stannar eller inte blir en senare fråga. En del har en out-klausul i sina kontrakt som gör det möjligt för dem att bryta kontraktet med sin NHL-klubb om de spelar i AHL i mitten av november.

Jag har plockat ut tio namn, samtliga odraftade eller med free agent-status, som jag tror har goda möjligheter att få NHL-kontrakt. För vissa av dem är givetvis KHL och Schweiz också alternativ, men här har jag i första hand tittat på hur NHL-kompatibla de är.

Foto: Bildbyrån/Andreas Sandström

Adam Reideborn, mv, Djurgården

För andra säsongen i rad är han SHL:s bästa målvakt. Det borde rimligen öppna en hel del NHL-dörrar även för en spelare som hunnit bli 27 år. Reideborn hade NHL-anbud redan efter sin starka säsong i fjol, men valde klokt nog att stanna i SHL då de klubbar som hörde av sig inte gav rätt känsla.
– Det var inget anbud som jag kände var hundra procent rätt och där jag kände att jag fick en chans. Jag tycker att jag är redo nu, men jag kommer ändå att vänta tills jag får något som känns bra och som jag vet kommer att ge mig en ärlig chans därborta, sade han till mig tidigare under säsongen.
– Känner jag att jag är fjärde- eller femtemålvakt i en förening känns det helt onödigt att åka över. Då står jag mycket hellre här i Djurgården, utvecklas här och får chanser att spela hockey. Jag vill dit, men det ska kännas rätt när jag testar.

Han har ett år kvar på kontraktet med Djurgården, men det skulle vara otroligt förvånande om han blir kvar.

Foto: Bildbyrån/Jonas Ljungdahl

Viktor Andrén, mv, Växjö

Redan efter hans succéartade slutspel i fjol uppstod det NHL-intresse. Det blev inget den gången, men jag tror att det finns en god chans att han får en ny chans nu. Och även om den här säsongen kanske inte har varit lika succéartad som fjolåret – ännu i alla fall – är det alltid ett sug efter målvakter på andra sidan Atlanten.
– Det jag vet är att det fanns intresse från vissa håll och kanter, men att det inte gick i hamn den här gången. Men jag sitter inte och är ledsen och bitter över det. På ett sätt känns det nästan tvärtom, att det är lite skönt. Jag behöver mer tid på mig, jag behöver spela fler matcher på hög nivå, sa han till min kollega Måns Karlsson i somras när det stod klart att det inte skulle bli något NHL-kontrakt.

Foto: Bildbyrån/Petter Arvidson

Carl-Johan Lerby, b, Malmö

21-åringen har övertygat i SHL den här säsongen och går mot ett genombrott. Jag vet att han finns på en del NHL-klubbars radar, men frågan är givetvis om han inte skulle tjäna på ett år till i Malmö. En lösning likt den Edmonton Oilers har kring Joel Persson i Växjö skulle kunna vara idealisk för Lerby. Att en klubb säkrar hans NHL-rättigheter, men sedan lånar ut honom till Malmö kommande säsong för att utvecklas ytterligare.

Lerby ger lite Lawrence Pilut-vibbar, men är fortfarande inte riktigt framme. Spelsinnet och passningsskickligheten finns tveklöst där, men man skulle samtidigt vilja se lite mer explosivitet och mognad i det defensiva spelet.

Själv verkar han medveten om att det finns saker att jobba på.
– Jag är inte jättestor och tittar man nu är det flera mindre spelare som dominerar i NHL. Men jag har en lång bit kvar…, konstaterade han när vi talades vid förra veckan.

Foto: Bildbyrån/Ola Westerberg

Emil Djuse, b, Skellefteå

Han har snittat mest speltid av utespelarna i Skellefteå och lite under radarn gjort en riktigt stark säsong. Emil Djuse har dessutom riktigt starka underliggande siffror som visar att Skellefteå för spelet när han är på isen och att han dessutom haft en del oflyt i sin utdelning framåt. Nu får han dessutom chansen att debutera i Tre Kronor under Beijer Hockey Games nästa vecka, vilket kommer att ge honom ännu mer och bättre exponering.

Intresset har redan bekräftats av agenten Jacob Hedin i en intervju med Norran.
– Det är lite av en backbrist på andra sidan av Atlanten vilket medför att möjligheten att åka över ökar. Och det är många NHL-klubbar som följer honom även i år, sade Hedin till Norran härom veckan.

Emil Djuse har hunnit bli 25 år, men det tror jag inte hindrar honom från att få ett erbjudande sett till hur bra han har spelat den här säsongen.

Foto: Bildbyrån/Johan Bernström

Nick Ebert, b, Örebro

Amerikanen har i mitt tycke varit en av ligans bästa backar den här säsongen. Han är ett offensivt hot med sin bössa, men har även visat prov på att kunna flytta spelet i rätt riktning. Liksom Djuse har han starka underliggande och spelar mest av alla i Örebro.

Ebert har redan gjort sina hundår i AHL under sin tid i Los Angeles och Dallas organisationer. Jag vet att han inte är sugen på att riskera att hamna där igen, men samtidigt har han sagt till mig att NHL fortfarande är en målsättning.
– Absolut, jag ska inte ljuga. När jag var yngre var det drömmen och jag har inte uppnått det målet än. Det är något som finns i bakhuvudet och som jag tänker på rätt ofta. För att få chansen där måste man kunna dominera här, vara en av de bästa backarna i den här ligan eller någon av de andra toppligorna i Europa. Min plan är att bli det, att göra så bra ifrån mig att de får upp ögonen för mig och ger mig en chans där borta, sade han i november.

Ebert fyller 25 år i vår. Han är inte för gammal för att få en ny chans, men kan samtidigt inte räknas som en talang längre. Nu eller aldrig?

Foto: Bildbyrån/Andreas Sandström

Olle Alsing, b, Djurgården

Vilken förvandling! Från närmast petad i Leksand i Hockeyallsvenskan till gott om speltid och bra prestationer i Djurgården. Alsing inledde säsongen riktigt intressant, fick förtroende i första PP-uppställningen och gjorde en hel del poäng. Nu har han elva raka matcher utan utdelning och speltiden har gått lite upp och ned.

Det är ändå lätt att se att det här är en backtyp en NHL-klubb skulle uppskatta. Han är bra på rören och har bra speluppfattning och faller därmed lite slarvigt in i kategorin ”modern back”. En latebloomer med en hel del potential, även om han fyller 23 år i år och under normala omständigheter skulle anses befinna sig i sin prime redan. I likhet med Carl-Johan Lerby skulle jag tro att han tjänar på en till säsong i SHL och få ännu mer utbildning under erkänt duktige backtränaren Stefan Nymans ledning.

Foto: Bildbyrån/Simon Hastegård

Jakob Lilja, fw, Djurgården

Toppar man poängligan kommer man givetvis att få ögon på sig. Jakob Lilja har fått ett stort genombrott och dessutom gjort ett bra jobb på den internationella scenen med Tre Kronor ger mersmak.
– Jag har sagt till min agent att jag inte vill snacka om NHL, utan att jag vill spela bra här först, sade Lilja till mig tidigare under säsongen.
– Sedan får vi se nästa år var jag spelar, jag kanske är kvar här. Jag har inte en aning. Men det är klart att det öppnar upp när man får spela i landslaget och göra lite poäng.

Lilja fyller 26 år till sommaren så han är inte purung. Men NHL-klubbarna är ständigt på jakt efter spelare som kan fylla en roll. Inte minst utanför topp sex. Om Lilja anses vara en spelare som kan det kommer det att finnas en hel del anbud på bordet innan säsongen är över.

Foto: Bildbyrån/Andreas L Eriksson

Joel Kellman, c, Brynäs

24-åringen var riktigt bra i ett mediokert Karlskrona redan i fjol. Den här säsongen har han som förstacenter i Brynäs tagit spelet till ytterligare en nivå och visat att han kan spela bra internationellt också. Rikard Grönborg ger honom chansen i Beijer Hockey Games nästa vecka efter att ha landslagsdebuterat i Moskva i Channel One Cup.
– Vad jag gillar med honom är hur han tävlar. Det var jättekul att få se att han gjorde det även på internationell nivå, sade Grönborg i samband med presskonferensen i går.
– Sedan har han sin skicklighet och sitt spelsinne också. Han var en av de positiva överraskningarna förra turneringen och det gjorde mig jättenyfiken.

I min värld är Kellman en Pär Lindholm light. Inte lika välutvecklad i sitt tvåvägsspel ännu, men på god väg i den riktningen. Fortsätter han att göra bra insatser internationellt och producerar i Brynäs ska det mycket till om han inte åtminstone får anbud från NHL.
– Det ska nog mycket till för att det ska bli något, skulle jag säga, var Kellmans egen kommentar till NHL-ryktena när han pratade med Måns Karlsson under säsongen.
– Sen är det klart att det är en dröm, och så är det för alla. Att få spela i NHL är något man jobbar för såklart. Sen om det händer…det får vi se. Det får framtiden utvisa.

Foto: Bildbyrån/Fredrik Karlsson

Joakim Nygård, fw, Färjestad

SHL:s snabbaste lirare? Ja, definitivt en av dem i alla fall. Det gör att jag tror att det finns goda möjligheter för 26-åringen att få anbud. Nygård har producerat rätt fina siffror i SHL, men uppsidan är framför allt för en NHL-klubb att man skulle kunna sätta honom lägre ned i hierarkin och att han fortfarande skulle kunna fylla en roll med sin forecheck och spel i boxplay.
– Han är ett offensivt hot med sin speed samtidigt som han fyller andra funktioner också, konstaterade Grönborg efter att ha tagit ut forwarden till Beijer Hockey Games.

Nygård tackade själv nej till NHL-anbud efter förra säsongen. Då var hans motivering att han ville bygga sig ännu mer.
– Jag siktar på att göra en kanonsäsong i SHL för att skaffa mig ett ännu bättre utgångsläge till att få ett NHL-kontrakt efter nästa säsong, sade han till NWT förra våren.

Jag tror att han är på god väg.

Foto: Bildbyrån/Simon Eliasson

Emil Larsson, fw, Luleå

Han var en av SHL:s stora genombrottsmän i fjol med sina 23 mål för Luleå. Det gjorde att NHL-klubbar visade intresse för sonen till gamle storspelaren Janne Larsson redan då.

Den här säsongen har målen inte kommit i samma strida ström, men Emil Larsson känns som en mer komplett spelare nu och har inte minst visat att han kan prestera på internationell nivå med Tre Kronor.
– Han är inne i skiten, de obehagliga områdena och vågar göra det fullt ut, sade Rikard Grönborg efter att ha tagit ut Larsson till Beijer Hockey Games.
– Då kanske man undrar ”borde inte alla våga göra det?” Men det är inte så lätt att positionera sig själv och vara där saker händer. Det kanske är ett flytmål, ett returmål, men på något sätt har han sniffat upp det området och lyckats vara där. Han kom in som reserv förra turneringen och var väldigt övertygande.

Vill Emil Larsson ta klivet tror jag att han spelar i Nordamerika till hösten.