Jättetalangen tittar framåt efter drömsäsongen: ”Jag vill se om jag kan trivas i Djurgården och sedan flytta hit”
Guld i Ungdoms-OS eller brons i JVM? De flesta hockeyspelare uppnår inte någon av dem under sin karriär, men jättetalangen Sofie Lundin har klarat av båda på en dryg månad. Nu ska karriären gå vidare i Djurgården – men hon ska bo kvar hemma i Jonstorp tills vidare.
– Jag tycker att det känns som att Djurgården satsar väldigt bra. Nu har jag ändå valt att stanna hemma i år och nästa säsong men ändå spela i Djurgården så jag får se hur det är att spela här, säger hon till hockeysverige.se.
STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Jonstorps jättetalang Sofie Lundin 16, har haft en helt fantastisk säsong. Tidigare i år fick hon vara med om att vinna JVM-brons i Kanada och i förra veckan var hon med och spelade hem guld i Ungdoms-OS i Lillehammer. Som grädde på moset har hon dessutom skrivit på ett kontrakt med Djurgården. Att hon är en av svensk hockeys stora framtidsnamn råder det inga tvivel om.
– Trots sin ringa ålder spelar hon väldigt moget på internationell nivå där jag har sett henne, vilket är U18 och U16. Hon är spelskicklig, väldigt bra skridskoåkare, målskytt och dessutom får hon en helt annan dimension i sitt spel eftersom hon också jobbar väldigt hårt. Hon täcker skott, backcheckar och gör de här viktiga sakerna för sitt lag. Det gör att hon skiljer sig lite från en del andra talanger, säger juniorlandslagets förbundskapten Ylva Lindberg till hockeysverige.se när vi ber henne beskriva Sofie Lundin.
Givetvis hade Sofie Lundin också en viktig roll i det ungdomslandslag som vann guld i Lillehammer. Där svarade hon för fem mål och totalt sju poäng på sex matcher.
– Klart att Sofie betydde mycket för oss. Hon gjorde en hel del mål och framförallt då avgörande mål. Dessutom bidrog hon mycket i boxplay, vann mycket tekningar, backcheckade hårt och så vidare. Sedan var hon assisterande kapten och givetvis är det viktigt att ha spelare i ledande positioner som visar vägen för laget, säger Lindberg.
Hockeysverige.se reste till Hovet i Stockholm för att träffa den talangfulla skånskan efter ett träningspass med Djurgårdens hockeygymnasium för att få en bild av vem hon är.
– Jag är inte från Jonstorp utan jag spelar bara där. Jag kommer egentligen från Helsingborg, eller rättare sagt Viken som ligger tio minuter utanför stan, säger Sofie Lundin till hockeysverige.se och fortsätter:
– Jag har en bror som började spela hockey och jag hängde mest i ishallen. Jag tyckte det såg kul ut och det var så jag började.
Du har haft en mycket fin säsong där först fick vara med om att vinna JVM-brons i Kanada och sedan guld i Ungdoms-OS, hur ser du tillbaka på de här turneringarna?
– Jag tycker nog själv att det var häftigare att vinna JVM-bronset än turneringen i Lillehammer. Det spelades bra hockey i JVM och det var bra lag med som exempelvis USA och Kanada. Samtidigt var det kul att få se hur man ligger till jämförelsevis med dom bästa tjejerna i världen i min ålder.
Hur låg du till?
– Det vet jag inte och det är svårt säga. Jag tycker att jag hängde med, men jag var långt ifrån bäst, säger Sofie Lundin med ett leende.
Kändes det som ni fortfarande är en bit efter USA och Kanada som spelade JVM-final?
– Ja, vi är långt efter USA och Kanada. Vi spelade mot USA semifinal och förlorade med 4-0, men jag tycker att vi gjorde en jättebra match. Vi skapade lägen vi med och kunde lika gärna gjort något mål. Dessutom var det något mål bakåt som vi slarvade lite på, så man kan väl säga att vi närmar oss i alla fall.
”VÄLDIGT PROFFSIGT ARRANGEMANG”
Förra veckan fick alltså Sofie Lundin vara med och spela Ungdoms-OS i Lillehammer. Kanske inte en lika stor turnering sportsligt som Junior-VM eftersom flera nationer saknades, men ändå en stark prestation och en stor upplevelse.
– Det var 3 000 volontärer där och ett väldigt proffsigt arrangemang. När det inte var hockey var det i stället andra aktiviteter. Jag pratade med en del från andra länder och var även iväg och kollade på andra sporter som curling, längdskidåkning och så vidare.
De fyra stora nationerna som saknades var Ryssland, Finland, USA och Kanada. Givetvis påverkade det kvalitén på turneringen.
– Hade de länderna varit med hade vi förmodligen inte tagit guld, men samtidigt är ett guld alltid ett guld. Det är ändå lite tråkigt när inte de stora nationerna är med. Det blir svårt att mäta sig då och se var vi står. Trots att vi vann guld så vet vi ju inte om vi är bättre än de länderna. Sen är det alltid roligt att vinna guld, givetvis.
Blir det en speciell sammanhållning när man är iväg på ett mästerskap där det inte bara är ishockey?
– Vi var ändå inte så nära de andra svenska idrottarna. Jag tror att det blir lite svårare att komma in när man redan är ett lag som vi var. De andra kom in lite mer var för sig och blev en egen grupp. Givetvis pratade vi med de andra, men det blev aldrig så att vi umgicks med dem.
Vad är det som tar er till guldet som du ser det?
– Vi kände nästan inte varandra alls från början och vissa av tjejerna hade jag aldrig träffat tidigare. Första matcherna gick inte så bra, men samtidigt är inte det så konstigt då vi inte spelat med varandra tidigare.
– Sen gick det bättre och bättre. Vi växte, blev ett bra lag och hittade varandra bra på isen samtidigt som vi hade en bra sammanhållning.
SPELAT MED JONSTORPS U16-KILLAR
Den här säsongen har Sofie Lundin tillbringat i Jonstorp där hon främst har spelat med klubbens U16-lag för killar.
– Jag har nästan inte spelat några matcher med Jonstorp eftersom jag varit borta så mycket. Jag tror att jag har spelat fem eller sex matcher. Det har varit JVM, läger, Ungdoms-OS och Stålbucklan.
Hur har du utvecklats den här säsongen?
– Jag tycker att jag har fått lite mer självförtroende ute på isen och tar för mig lite mer. Sedan har jag fått ett lite bättre skott den här säsongen, men framförallt har jag tagit ytterligare ett steg i min utveckling.
Det talas om att du blivit mer fysisk i ditt spel, håller du med om det?
– Ja, det tycker jag att jag blivit. Det märker man när jag spelar med killarna. Tidigare åkte jag gärna ifrån närkamperna. Nu går jag mer in i kamperna.
HAR SKRIVIT PÅ FÖR DJURGÅRDEN
I slutet av årets säsong valde Sofie Lundin att skriva på för nykomlingen i Riksserien, Djurgården. Det är också anledningen till att vi träffar henne på Hovet.
– Jag tycker att det känns som att Djurgården satsar väldigt bra. Nu har jag ändå valt att stanna hemma i år och nästa säsong men ändå spela i Djurgården så jag får se hur det är att spela här. Jag vill se om jag kan trivas här och sedan flytta hit.
Kommer du vara med Djurgården i slutspelet?
– Jag vet inte, men jag tror att jag ska vara det.
Du ska bo kvar hemma i Jonstorp, hur ska det fungera rent praktiskt?
– Jag hoppas det kommer att gå bra, säger Lundin med ett leende och fortsätter:
– Jag kommer träna och spela några matcher med killarna i Jonstorp, men sedan kommer jag även komma upp hit och spela de matcherna jag hinner med Djurgården.
– Anledningen till att jag vill göra så här är att jag ännu inte vill flytta hemifrån. Det är bättre att utvecklas nere i Jonstorp och sedan flytta när jag känner mig redo.
Din kompis Elin Olovsson spelar i AIK, varför valde du inte samma klubb som henne?
– Jag vet faktiskt inte, men jag tyckte det lät bra med Djurgården och, som sagt var, de satsar väldigt bra.
Din bror spelar i USA. Lockar det inte dig också att åka över dit och spela?
– Jo, absolut, men jag valde att stanna hemma. Om man ska ha landslagssamlingar och sånt är det mitt i säsongen där borta och man kanske inte får ta ledigt. Jag vill i stället gå på college där borta.
Har du pratat med Peter Elander, som jobbar med collegehockey i USA, om att åka över framöver?
– Ja, och jag är verkligen sugen på att åka över, men jag vet ännu inte till vilket college, avslutar Sofie Lundin.
Den här artikeln handlar om: