Guldhjälten har gjort liknande resa som förebilden: ”Behöver inte spela i SHL som 18-åring”

Viktor Fasth tog den långa vägen till SHL via spel i både ettan och allsvenskan. För några år sedan tog Viktor Andrén en liknande tripp – med Viktor Fasth som förebild. Nu bildar de målvaktspar i Växjö sedan ett par år tillbaka.
— Jag har alltid haft Viktor som förebild och har så fortfarande. Mycket ligger det i att han gjort en liknande resa som jag själv har gjort och jag kan känna igen mig på så sätt, berättar Viktor Andrén för hockeysverige.se.

En av Växjös stora finalhjältar förra säsongen var den 24-årige målvakten från Mariestad, Viktor Andrén. Han klev in i slutspelet efter det att hans kollega Viktor Fasth skadat sig, och som han gjorde det. Efter fem slutspelsmatcher stannade hans räddningsprocent på helt magiska 99.1 procent.

SNABB RESA

Resan för Andrén har gått snabbt. Så sent som säsongen 2014/15 spelade han i ettan med Pantern. Bara två säsonger senare konkurrerade han om målvaktsspaden hos Växjö i SHL med Joacim Eriksson.
– Absolut, allt gick fort. När jag valde att åka från Växjös superelit till Pantern i ettan hade jag ändå hela tiden som mål att ta mig till SHL på två säsonger. Om jag tänker på det i efterhand så kanske det var ett ganska högt uppsatt mål. Det är inte många målvakter som har klarat den resan. Även om det gick snabbt att byta upp sig så tycker jag att det var rätt väg för mig då, berättar Viktor Andrén för hockeysverige.se.

Viktor Fasth gjorde en liknande resa som Andrén och har på så vis varit lite av en förebild för 24-åringen.
– Jag har alltid haft Viktor som förebild och har så fortfarande. Mycket ligger det i att han gjort en liknande resa som jag själv har gjort och jag kan känna igen mig på så sätt.
– Man behöver inte spela i SHL som 18-åring för att ta sig framåt. Viktor visade att det gick.

Viktor Fasth. Foto: Suvad Mrkonjic / BILDBYRÅN

Har du hunnit stanna upp och reflektera över framgången?
– Nej, det har jag inte gjort. Det är inte något jag har velat göra heller. Stannar jag upp och tänker efter så känner jag att det kan komma in en bekvämlighet eller nöjdhetskänsla över att jag faktiskt har klarat det. På så sätt kanske jag slutar drömma vidare istället för att jobba mot nästa mål.

Njuter du av den här resan?
– Ja, massor (skratt). Det har jag blivit betydligt mycket bättre på. Framförallt under förra säsongen när jag började ta hjälp av en mental rådgivare. Det har haft en stor påverkan på det hela så jag inte bara tänker på alla mål som ska uppfyllas samtidigt som jag vet att många sätter krav på sig själva. Uppfyller man sedan inte målen så ser man det då istället som ett misslyckande och glömmer av vilken möjlighet man har.
– Jag kan nog tala för alla som har det här som yrke att hockeyn är det roligaste vi vet. Det gäller att njuta under sin karriär för den kommer inte vara för evigt.

KOMMER FRÅN MARIESTAD

Viktor Andrén kommer från Mariestad som är ett starkt hockeyfäste trots att föreningen aldrig spelat i högsta serien klubben har trots allt fostrat storspelare så som Tommy Samuelsson, Staffan Lundh och Harald Lückner.
– Hockeyintresset där är stort. I alla fall var det största idrotten vi hade i stan. Sedan kanske inte stan den största i sig men var faktiskt då jag var yngre även uppe en sväng i Hockeyallsvenskan.
– Alla mina kompisar började spela hockey så även jag rycktes med i det. Det fanns kanske inte så mycket att välja på.

Det finns också en alldeles speciell rivalitet mellan Mariestad och grannklubben Skövde.
– Rivaliteten var stor. Framförallt upplevde jag det som junior. Sedan fick jag inte känna på den i A-lagssammanhang eftersom jag hade flyttat då. Rivaliteten fanns ändå där hela tiden och något jag är uppväxt med.

Vad tror du den här rivaliteten betytt för båda klubbarna, men framförallt för er spelare?
– Det betyder väldigt mycket för alla inblandade och det är ett stort engagemang runt just de här matcherna. Intresset är stor i hela stan, på arbetsplatserna och så vidare.
– Det är inte så långt mellan Mariestad och Skövde så det finns alltid någon som kommer från ena stan men jobbar i den andra. Matcherna snackas upp så på så vis betyder det verkligen väldigt mycket.
– Mariestad är ett mindre ställe än vad Skövde är och jag tror, nu kanske inte alla håller med mig, att det är viktigt att visa att Mariestad inte är sämre än Skövde bara för att man är en mindre stad.

Nu har du fått jobba med din förebild över en säsong, hur har det fungerat?
– Jättebra och har så gjort från första dagen. Viktor kom hem för lite över ett år sedan och jag visste vad jag hade att vänta. Först kände jag faktiskt en spänd rädsla över att få stå där ute med min största förebild. Det var inte något jag hade vågat hoppats eller trott på en gång i tiden.
– Nu har det utvecklats till en väldigt bra kompisrelation och jag ser inga nackdelar i det alls.

Hur gick snacket mellan er då du tog över som förstamålvakt i finalserien?
– Det var inte så mycket snack. Anledningen till att jag fick spela var att Viktor skadade sig. Innan det hade han spelat jättebra i hela slutspelet. Det fanns ingen anledning att byta målvakt om inte det här hade skett.
– Viktor har kommit till mig i efterhand och sagt hur bra han tycker jag gjorde det. Självklart betyder det jättemycket för mig att få höra det från sin stora förebild.

Vad är ditt starkaste minne från finalserien?
– Frilägesräddningen mot ”Jocke” Lindström i fjärde finalen uppe i Skellefteå, ganska tidigt i första perioden. Efter att jag tagit den pucken fanns det inget annat än att vi skulle vinna den kvällen. Det där är något som bitit sig fast lite extra.

Vad blir nyckeln om ni ska vinna guld även den här säsongen?
– Den stora nyckeln och det jag tycker att vi anammade himla bra förra säsongen var sammanhållningen i vår grupp. Att vi verkligen lärde känna varandra på en djupare nivå och fick alla att dra åt samma håll och mål.
– Vi som nu gjort det kan den här säsongen dela med oss av erfarenheten av hur tufft det verkligen är att vinna den sista matchen för säsongen. Det ligger så otroligt mycket jobb bakom det och något man inser först efteråt att det faktiskt är.