Vann SM-guld i Frölunda – men nu har Robert Ohlsson hittat hem: ”För mig är det här ett drömjobb”

Han vann SM-guld med Frölunda för bara ett par veckor sedan, men nästa säsong går flyttlasset till Stockholm. Robert Ohlsson har hittat hem till Djurgården.
–  Det är min förening, det var här jag började spela ishockey och det är den klubb jag har följt i 35 år, säger han till hockeysverige.se.

LIDINGÖ/BOSÖN (HOCKEYSVERIGE.SE)

När Djurgården valde att inte förlänga med tränaren Hans Särkijärvi satte spekulationerna igång kring vem som skulle bli lagets nya coach. Valet föll till slut på en 41-årig stockholmare som den här säsongen vann SM-guld med Frölunda, Robert Ohlsson. Det är inte många som egentligen vet så mycket om honom trots att han under inte mindre än sex säsonger varit assisterande förbundskapten åt olika juniorlandslag. Hockeysverige.se satte sig i bilen och åkte ut till Bosön som ligger en bit ut på Lidingö för att få en pratstund med Ohlsson som i mitten av 1990-talet spelade Division 1-hockey med Haninge.
– Jag hade ingen tanke där och då, när jag spelade i Haninge, att jag skulle bli en coach i SHL, säger Robert Ohlsson med ett skratt när vi slår oss ner och tittar ut mot Multihallen mittemot Olympiahuset där hans Djurgården just avslutat en innebandymatch.
– Där och då spelade jag hockey och hade roligt. När jag var runt 26 år började jag fundera på vad jag ville göra och vad jag ville bli när jag slutar spela ishockey. Då hade jag dessutom lite skador som jag hade fått inom ishockey.
– Det jag kom fram till var att jag ville bli coach och i min drömvärld då inom helst idrott och ishockey. Då valde jag att börja läsa coach management programmet på Universitet i Växjö under Calle Hageskog och PG Fahlströms ledning.

Roger Rönnberg.

Robert Ohlsson har nästan alltid jobbat lite i skuggan som assisterande tränare, ofta bakom Roger Rönnberg. Trots att chanser funnits har han tidigare aldrig tackat ja till att bli head coach för något lag.
– Möjligheten har funnits flera gånger. Jag har trivts jättebra i mina tre tidigare jobb. Först var jag här i Djurgården och hade hand om juniorerna. Jag tyckte då att jag hade världens bästa jobb. Sedan anställde Tommy (Boustedt) mig på förbundet som spelarutvecklare. Då tyckte jag under sex, sju år att jag hade världens bästa jobb där.
– Sedan ville Roger (Rönnberg) att jag skulle följa med till Göteborg och jag hade tre fantastiska år där. Jag har trivts och alltid haft roligt i mina jobb. Framförallt tycker jag om att jobba med spelarna och ishockey. Det som kanske inte lockat är det som vi gör nu, en massa intervjuer eller stå och hålla presskonferenser. Jag har inga problem med det, men det är inte delen som jag attraheras av i coachrollen.

Med tanke på det hur ska då det här jobbet bli och vad gör att du känner du dig mogen för att ta den här rollen nu?
– Det är en naturlig process eller en del i en människas liv att man måste tag steg och göra förändringar för att utvecklas. Om jag ska nå min potential och dröm som jag strävar efter så är det här ett steg som jag måsta våga och ska ta om jag ska kunna utvecklas fullt ut. Det är bättre att ångra det jag har gjort istället för att ångra det jag inte har gjort.
– Jag känner också då jag gjorde min tjänst på ishockeyförbundet, där jag fick jobba med Pelle Mårts, Roger Rönnberg, Stephan ”Lillis” Lund och Anders Eriksén och fick vara lite chef över dom på våra russinläger och så vidare, att jag hade möjligheten att koordinera och samarbeta med många olika typer av människor. Jag tycker ändå att jag har en organisations och samarbetsförmåga som jag kan använda. Den delen, att vara chef, har jag inga problem med.

Nu hamnar du, mot din vilja, i rampljuset. Går det knackigt för Djurgården kommer du stå i skottgluggen. Går det bra kommer du få hyllningar, hur ska du hantera det?
– Det folk gör är att går det bra så ska man hyllas till skyarna och går det dåligt så ska man sänkas ner i Bottenviken.
– Jag har förstått att är du trygg i den du är och förstår att, som ”Svennis” (Sven-Göran Eriksson) sa, när det går bra så himla bra är du inte och när det går dåligt så är du inte så himla dålig.
– Gör du ett bra dagligt jobb och ser till att det är en bra daglig verksamhet där spelarna jobbar hårt, rätt och mycket varje dag, så kan det bli jättebra, men det också bara bli bra. Sedan behöver du givetvis också skickliga spelare och så vidare. Men har vi en bra daglig verksamhet så hoppas jag inte att jag blir så känslig för kritik varken uppåt eller neråt. Så har jag alltid jobbat och jag hoppas kunna vara en sådan människa också, men samtidigt kan jag inte sitta och säga att så här blir det för jag vet ju inte hur det kommer att se ut.

Efter tre säsonger i Göteborg och Frölunda valde nu alltså Robert Ohlsson att flytta tillbaka till Stockholm och Djurgården, alltså den klubb han lämnade för tio säsonger sedan.
– När Djurgården kontaktade mig kände jag att det lockade. Det är min förening, det var här jag började spela ishockey och det är den klubb jag har följt i 35 år. För mig är det här ett drömjobb och därför blev det Djurgården.

Hur kommer vi se att det är Robert Ohlsson som coachar Djurgården?
– Jag tror att dom ser mig som en del i ett team. Djurgården vill vara ett team där alla sitter i samma båt, ror åt samma håll, mot samma vision och idé. Nu misstänker jag också att dom tycker att jag gjort något bra under mina år som coach, men framförallt att jag kan vara en del av ett team där man kan jobba tillsammans mot någonting.

Marcus Sörensen

Det är många bra och bärande spelare som försvinner från Djurgården, bland andra Linus Hultström, Patrick Thoresen , Andreas Englund, Robin Norell, Marcus Sörensen, Mantas Armalis, Marcus Högström, Mikko Lehtonen, Philip Holm, Robin Alvarez, Emil Lundberg och så vidare, hur tänker du kring det faktumet?
– Det finns två sidor att se på det. Det första är att man ska som förening se det positivt, att det man lyckas med är att göra spelarna lite bättre men framförallt att dom blir sedda i Stockholm. Det här är en bra plats att spela ishockey på om man har en dröm och vill ta sig vidare mot den.
– Det tråkiga är såklart att du måste bygga om laget med nya spelare. Du kan inte jobba med spelare över tid. Samtidigt tycker jag inte att hockeyn är lite där idag. I dom allra flesta klubbar där spelare blir bättre byggs det ganska nytt hela tiden. Då måste du, tror jag, ha en kontinuitet på ledarsidan och verksamhet där killarna tränar bra och har ett spelsätt som är enat rakt igenom så alla jobbar åt samma håll.

Har Robert Ohlsson hittat hem nu?
– (Skratt) Ja, verkligen. Nu är jag hemma, det är så det känns. Jag är född i Stockholm och Djurgården är min klubb.