Valde bort NHL-möjligheten för Färjestad

Med klockan tickande mot en deadline hade Linus Johansson ett svårt val att göra. Antingen skulle han skriva på NHL-kontraktet som han blivit erbjuden eller så skulle han stanna i Färjestad. På sätt och vis trotsade han sin dröm genom att göra det sistnämnda.
– Det pillrade till lite extra där och innerst inne ville jag ta chansen, åka bort dit och se vad man kan gå för, berättar han för hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Småländskan går det inte att ta miste på när man pratar med Linus Johansson. Men det är numera Skåne och närmare bestämt Båstad som är hemmaplan när Ljungbysonen inte håller till i Karlstad under hockeysäsongen. Hans föräldrar bor numera där permanent efter att ha haft en sommarbostad där under flera år. 

Därför blev det ännu en “Båstadvecka” för 26-åringen den här sommaren.
– Den kan jag. Den var skitbra i år igen, säger Färjestads center med ett brett flin när hockeysverige.se träffar honom i samband med Champions Hockey Leagues upptaktsträff i Stockholm.

Med ledighet och nöjen överstökade står Johansson och hans FBK inför en ny säsong. Den startar inofficiellt med kvällens möte med slovakiska Banska Bystrica i CHL. Och trots att vi fortfarande är inne i augusti och sommarvärmen är intakt känner han sig påslagen.
– Till och med träningsmatcherna har man känt sig investerad i. Man blir arg på domare, motspelare och medspelare, höll jag på att säga, säger han med ett skratt. 
– Men det brukar vara ett gott tecken, för annars kommer det lite senare. Men nu har jag känt mig het redan från början. Jag är i alla fall glad att det är så, för det är svårt att trycka på den där knappen att “nu är jag på gång” och ”nu bryr jag mig på riktigt”. Det har kommit från början, det är roligt.

TUNGT SLUT PÅ SÄSONGEN

Kanske hänger det ihop med hur säsongen 2018/19 slutade. Både för egen del och för Färjestad. En hjärnskakning tvingade Linus Johansson att avstå från den sjunde och helt avgörande semifinalen mot Djurgården i Löfbergs Arena, en semifinal som FBK förlorade.
– Det är det värsta jag upplevt hittills, erkänner han utan omsvep.
– Jag missade en eller två matcher under hela serien och även då var man rätt less, men att missa även den matchen… Det var tråkigt som fasen.

Hur lång tid tog det innan du mådde bra igen? Dels i huvudet och dels i hjärtat.
– Huvudet var rätt bra två dagar efter. Det blev aldrig så illa ändå. Sedan måste man ha en läkare som är objektiv oavsett om det är november eller om det är inför en avgörande match, för annars fyller den personen inte någon funktion.
– Då tog det längre tid för hjärtat att läka, att man inte fick vara med när det avgjordes med alla man hade spelat med i Färjestad under året. Det är klart att det tog ett par veckor att komma över det.

Jag kan tänka mig att det måste ha varit svårt eftersom du som spelare vill spela till varje pris samtidigt som hjärnskakningar inte är att leka med. Hur svårt är det som spelare att acceptera att man inte “får” spela i ett sådant läge?
– Jag tror jag tog upp det tre eller fyra gånger med vårt medical team och massören att de får kolla igen och höra med alla läkare. Sista gången var ett par timmar innan matchen. Men alla – jag tror det var sex eller sju personer involverade – sa nej så då fick jag ge mig till slut. Klart man kunde ha försökt spela och hoppats att ingenting skulle hända, men det vet man inte heller. Om det hade hänt något hade man kanske inte stått här nu heller. Man får vara glad att det blev som det blev någonstans.

Linus Johansson får hjälp av isen efter sin hjärnskakning under semifinal sex.Foto: Maxim Thoré / BILDBYRÅN

HADE NHL-KONTRAKT PÅ BORDET

Hjärnskakningen kunde potentiellt ha blivit det sista som hände Linus Johansson i Färjestads tröja. Under andra halvan av säsongen gick det allt starkare rykten om att han var högaktuell för ett NHL-kontrakt. Och det fanns intresse in i det sista.
– Det var sista dagarna där innan deadlinen som jag satt och funderade… Sedan kände jag att jag trivdes så bra i Färjestad och Karlstad och då avgjorde det. Men det pillrade till lite extra där och innerst inne ville jag ta chansen, åka bort dit och se vad man kan gå för.
– Men den drömmen lever fortfarande och jag tänker att om jag stärker mina aktier ytterligare, varför skulle jag då inte få chansen någon annan gång?

Före detta lagkamraten Joakim Nygård är ett exempel på det. Han hade anbud från NHL redan efter säsongen 2017/18, men valde att stanna i Färjestad. Ett år senare sköt han 21 mål och NHL-intresset växte sig ännu större.
– Jag känner att jag har något år till på mig, men hans fall var extremt i att han hade så många klubbar efter sig. Det var han värd så bra som han var, säger Linus Johansson. 
– I mitt fall var det bara ett lag som det var konkret med till slut. Men för mig kändes det bra att stanna. Ska jag över vet jag att jag verkligen måste vilja det, verkligen lägga ned jobbet och vara beredd på att det förmodligen blir AHL och kämpa mig till en plats därifrån.

Hur var det att sitta där med beslutet att åka eller inte åka? Ångestladdat?
– Det blir lite ångest när man sitter där med klockan tickande, men samtidigt har jag lite perspektiv till det där… Var har jag varit innan liksom? Jag har spelat långt ner i hierarkin i Sverige, då kan jag inte klassa det här som en ångestgrej. Ångestladdat beslut är om man kanske måste sluta eller spela i ett annat lag i Sverige. Till slut var det bara häftigt att man över huvud taget har en chans att nå NHL över huvud taget.

Foto: Bildbyrån/Fredrik Karlsson

“SKITCOOLT”

I stället för Nordamerika och en chans att spela NHL-hockey blir det Färjestad. Och inte bara det. Kommande säsong kommer Linus Johansson att vara lagkapten.

Efter att haft ett “A” på bröstet redan under sin första säsong i klubben har han nu tagit över “C:et” efter Mikael Wikstrand, som flyttat till Ak Bars Kazan i KHL.
– Det är skitcoolt, häftigt att få den här chansen, säger han.
– Man hör ofta att det blir press utifrån på en lagkapten, men än så länge tycker jag att allt är sig likt och att jag kan vara samma kille hela tiden. Jag tror ändå att det är det det handlar om, att man som lagkapten är sig själv hela tiden. Har man en lagkapten som ändrar sig hela tiden tycker jag inte att han är rätt val.
– Det handlar om att vara sig själv, tänka lite extra på hur man beter sig i vissa lägen, inte vara lika hetsig mot domare som jag är i vissa lägen (skratt). Jag får försöka jobba på att skapa en lite bättre relation till dem, men jag är inte heller sen att be om ursäkt om jag tycker att jag går för långt heller. Jag kommer ändå att behöva tona ner mig lite grann. Det kommer jag att behöva lära mig under den här säsongen.

Vilka kaptener har du haft som du kan ta inspiration och lärdom av?
– Andreas Engqvist i Djurgården. Han kom inte in som kapten den säsongen, utan det var Calle Ridderwall. Men han tog över under säsongen och var så jäkla bra.
– Han hade gjort sina år i Ryssland, tjänat ihop sina pengar och haft en bra karriär. Det är väldigt enkelt att bara lägga ned några procent då och vara lite nöjd. Men han var väldigt pådrivande, snäll och glad, snackade med alla och tog sig alltid tid. Jag hade det ganska tufft i början när jag kom till Djurgården, men han pratade med mig och uppmuntrade mig. Han involverade alla på lagfester och lagmiddagar, satt aldrig bara med sitt gäng och sina kompisar, utan umgicks med 18-åringarna också. Det är en bra ledare för mig.

Känner du att du har tagit efter det?
– Ja, jag tycker att jag har varit så innan också, försökt umgås med och uppskatta alla i laget oavsett hur de är. Jag tycker det är viktigt att alla känner sig delaktiga.

Kommer det naturligt för “vanliga Linus” eller måste du anstränga dig?
– Jo, men det är det jag känner, att jag kan vara jag. Och det var det första jag frågade när jag fick frågan, om de ville ha mig för den jag är. Svaret jag fick då var att de vill att jag ska vara den jag är och att det är därför jag får vara kapten. Då kände jag att det blev en naturlig sak.