Valde bort Frölunda för att slippa jämförelserna med pappa: ”Kunde inte alltid leva upp till det”

Han är son till en sann Frölundaikon och valde just därför bort möjligheten att stanna i Göteborg och göra Scandinavium till sin hemvist. I HV71 slipper Lias Andersson jämförelserna med pappa Niklas.
— Det var kanske inte alltid som jag kunde leva upp till det, säger Lias Andersson till hockeysverige.se.

Det var många som blev lite fundersamma inför förra säsongen då Frölunda-ikonen Niklas Anderssons son, Lias Andersson, valde att lämna Kungälv för HV 71 – och inte Frölunda. Med facit i hand kan man väl säga att flytten har varit lyckad för den 17-årige forwarden. Han har redan fått spela tio SHL-matcher den här säsongen men även etablerat sig i U18-landslaget och i J20 har han svarat för 17 mål och totalt 46 poäng på 28 matcher.

När hockeysverige.se får en pratstund med Lias Andersson blir givetvis den första frågan varför inte han spelar i Frölunda precis som pappa Niklas, farbröderna Thomas och Mikael samt farfar Ronny innan dess.
– Det är väl just det där, att alla har spelat där. I HV71 slipper jag att bli jämförd med pappa och får gå min egen väg i hockeyn. Det är mest därför jag inte spelar i Frölunda faktiskt.

Hemma i Kungälv, upplevde du där att du fick extra mycket ögon på dig för att du var Niklas son?
– Både och skulle jag nog säga. Klart att jag fick några extra ögon på mig för att jag var ”Niklas grabb” och några sådana grejer. Det var kanske inte alltid som jag kunde leva upp till det heller.
– Det var också därför som jag gick till HV71, för att slippa det tjatet om att jag var Niklas grabb, att jag får spela bara för att jag är Niklas son och sådana grejer.

Upplever du något sådant tjat i HV71?
– Nej, inget alls faktiskt. Det har varit jättebra och jag har inte upplevt några jämförelser eller snack om favorisering.

Foto: Bildbyrån/Stefan Persson

HYLLAR MODERKLUBBEN: ”MYCKET ISTID”

Trots att Lias Andersson ”bara” spelat i Kungälv så har han trots sin ålder redan kommit väldigt långt som hockeyspelare samtidigt som han visar en mognad på isen. Mycket av det vill han ”credda” sin moderklubb för.
– Jag tycker att det är en bra hockeyutbildning i Kungälv. Klart att det är skillnad jämfört med HV71, men Kungälv har fått fram många talanger och det kommer en ny därifrån nästan varje år.
– Man har mycket istider och sådana grejer samtidigt som det finns en skottramp. Det är väl ungefär vad man behöver och även få träna med både dom som är äldre och yngre.

Det har gått rasande snabbt för dig sedan du kom till HV71, hur skulle säga att du utvecklats sedan du kom till klubben?
– Det har gått snabbt och jag tycker att jag utvecklats enormt mycket. Det har varit lite annorlunda träning mot den jag hade i Kungälv, bland annat på sommarfysen. Jag har börjat träna hårdare och extra på sommaren, men även fått ta ansvar hemma och sådana grejer. Det här har gjort att jag växt otroligt mycket som person både på och utanför isen.

Hur ser ditt liv ut vid sidan av hockeyn i Jönköping?
– Just nu är det inte så mycket skola när jag är med A-laget. Annars är det skola, träningar och matcher. Det är nästan det enda man hinner med. Jag får springa iväg och handla lite när man har tid och försöka koppla av så mycket man kan.

Hur ofta är du hem till Kungälv?
– När jag får tid, alltså om vi får någon ledig helg och så vidare. Då brukar jag passa på att åka hem för att hälsa på familj och vänner lite. Det tar bara ett par timmar hem dit så det är perfekt.

Större delen av årets säsong har Lias Andersson tillbringat i J20-laget, men det har också blivit tio matcher i SHL. I lagets senaste match, 4-2-segern över Djurgården där han spelade i en kedja med Ted Brithén och Erik Andersson, var han en av lagets främsta spelare även om han gick poänglös av planen.
– Det är ett snäpp till från juniorhockeyn om man säger så. Det är fortfarande hockey som spelas, men alla är starkare, snabbare, och bättre, samtidigt som det är hårdare passningar och alla sådana smådetaljer.
– Sedan har jag en liten annan roll i A-laget jämfört med vad jag har i juniorerna. I A-laget är jag mer av en energispelare. Med juniorerna är jag mer den som ska göra mål, poäng och sådana grejer.
– Jag känner att det är en väldigt stor skillnad på junior och A-lagshockeyn, men jag känner också att jag börjar växa in i mer och mer i SHL-kostymen för varje match som går.

Vilka förväntningar har coachen Johan Lindbom sagt att han har på dig?
– Han tycker att jag ska gå in, ta för mig och smälla på men även vara en ”go gubbe”, peppa gubbarna, in och köra och ha roligt. Inte visa någon respekt och sådana grejer.

Hur mycket tar du för dig i omklädningsrummet?
– Det där kommer automatiskt mer och mer tycker jag. Killarna behandlar mig bra och är snälla mot mig.

Vad måste du förbättra som hockeyspelare för att etablera dig i SHL?
– Det är smådetaljerna. Jag måste bli lite bättre framför allt i spelet runt målet och sargerna. Sedan måste jag såklart bli lite starkare och sådana grejer.

Det är en väldig press på att HV71 ska prestera och leverera på toppnivå säsong efter säsong, hur upplever du den här yttre pressen som ”nyinflyttad” i Jönköping?
– Jag tycker att det är en positiv press. Fansen har höga förväntningar och det ska dom också ha. HV71 är en framgångsrik förening och har så varit under i stort sätt hela 2000-talet. Det är en hockeystad jag har kommit till, mycket större än jag trodde innan.
– Det känns lite som fotbollen i Italien. När det är matchdag i Jönköping känns det som att stan står stilla. Då är det bara hockey som gäller, vilket är riktigt kul.

Hade du inte riktigt förväntat dig det här stora intresset?
– Nej, det hade jag verkligen inte gjort. Jag är van vid Göteborg när Frölunda spelar. Då känns det nästan som vilken dag som helst ute på stan. Det vill säga om det inte är en slutspelsmatch. Här känns det som att det är något speciellt varje gång det är match. Det här är något som jag drömt om att få vara med om sedan jag var liten, så jag har absolut ingenting att klaga på.

Pappa Niklas och farbror Mikael. Foto: Bildbyrån/Michael Erichsen

”EN TRIPPEL HADE VERKLIGEN INTE VARIT FEL”

Lias Andersson har i dag juniorkontrakt med HV71, men några utflykter till exempelvis någon juniorliga i USA eller Kanada till nästa säsong har han inte.
– Klart att jag haft lite tankar på det, men i dag är det ingenting som jag funderar på. I dag är det bara HV71 som gäller. Som det ser ut nu är HV71 också det enda alternativet jag har att fokusera på helt enkelt.

Pappa Niklas är scout för Los Angeles och farbror Mikael för Tampa, slåss dom båda om att du ska framöver skriva på för just deras klubb?
– (Skratt) Det är lite småtjat på julafton, vilken klubb som är bäst och sådana grejer. Givetvis är det mest på skoj, lite gliringar och så vidare, men det är bara roligt.

Får farfar Ronny gå in och medla mellan dom?
– Ja, exakt haha…

Du har fått chansen tio matcher i SHL den här säsongen, men om du blickar fram på resten av säsongen vilka målbilder ser du framför dig då?
– Målet är såklart att ta SM guld med A-laget, J20 och J18. Att få vinna ett SM-guld hade varit enormt stort och det jag har drömt om sedan jag var jätteliten. Jag ska verkligen göra allt för att knyta åt mig dom SM-guld jag har chansen att ta.
– En trippel hade verkligen inte varit fel, men så långt vågar jag inte tänka. Jag tar byte för byte, match för match så få vi se hur långt det räcker.