Tränaren om den snabba resan från ettan till SHL: ”Frugan har frågat någon gång varför jag inte tog timeout”

Johan Lindbom kastades förra sommaren abrupt in i rollen som SHL-tränare för ett HV71 där det vid tillfället rådde fullständigt kaos med interna stridigheter och slitningar. För Hockeysverige berättar han nu bland annat om hur tankarna gick när han fick frågan, vad han lärt sig under resan och vad han tycker och tänker om det som skrivs i sociala medier om besluten som tas under match.

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det är söndagen den 15 februari 2015 strax före klockan 19 på kvällen och tränaren Johan Lindbom pustar ut efter den nervkittlande upplösningen av södra Hockeyettan. Platsen är HBM Arena i Olofström och hans HC Dalen har, som nykomling i serien, precis lyckats säkra kontraktet för ytterligare en säsong på nivån.
– Det känns förlösande, sa han lättat några minuter efter slutsignalen.
Föga anade han där och då att han bara månader senare skulle basa över ett helt annat lag, på en helt annan nivå. Det var det nog ingen som anade.

Exakt 674 dagar efter den där serieavslutningen i Olofström möts hockeysverige.se och Johan Lindbom i Kinnarps Arenas restaurang för en intervju och intag av lunch.
– Den kom ju från ingenstans från början, påbörjar han sitt svar på frågan om vad han egentligen tänkte första gången när han fick frågan om att ta över HV71:s A-lag av sportchefen Johan Hult.
– Jag vet inte riktigt vad jag tänkte, det var väl något i stil med att ”det kommer inte bli allvar ändå”.

STORM i HV71

Bakgrunden var följande: HV71 hade efter sitt framgångsrika 00-tal med tre SM-guld som höjdpunkter påbörjat en motvillig resa neråt med tränarbyten och sportchefsbyten i en strid ström. Sommaren 2015 rådde dessutom inre stridigheter i föreningen, där stora delar av den då sittande styrelsen senare avgick efter stora påtryckningar. Dessutom rådde från vissa håll stort missnöje med tränaren Andreas Johansson som till slut löstes från sitt uppdrag och försvann. Jakten på en ny tränare inleddes.
– Sen gick tiden, vi hade en öppen dialog och jag visste vad som hände och vilka de sökte. Men det var ganska uppenbart rätt tidigt att jag var ett alternativ som huvudtränare redan från början, berättar Johan Lindbom vidare om hur processen gick efter att frågan kom första gången.
– Sen när frågan kom var det inte så mycket att fundera på. Får man en sådan chans så är det bara att tacka ja tycker jag.

Johan Lindbom avslutade sin egna framgångsrika spelarkarriär säsongen 2000/2001 och efter ett par års paus från hockeyn blev han ledare istället. En bana han inledde i HC Dalens ungdomssektion.
– Jag har tränat lag från hockeyskolan ända upp till A-lag och det är det inte alla som gjort, berättar han märkbart stolt innan han fortsätter.
– Jag tycker att det är kul att se att tränare kan lyckas den vägen också och jag tror absolut inte att det är någon nackdel. Sen är ju inte det ett måste för tränare, det tror jag absolut inte, men jag tror jag har en fördel i tryggheten i tränarskapet.

Johan Lindbom firar efter HV71:s SM-guld 1995. En final han själv avgjorde i sudden. Foto: Bildbyrån

Efter en framgångsrik tid i HC Dalens A-lag med avancemang från tvåan och nytt säkrat kontakt i Hockeyettan efter debutsäsongen ville han vidare. Han berättar för hockeysverige.se att han hade fått smak på tränarlivet och ville satsa på det fullt ut. I HC Dalen kombinerade han tränarrollen med arbetet som sportchef och en mängd andra sysslor i föreningen. Det faktumet, plus att han på lägre nivå hade mindre tillgång till spelarna som hade heltidsjobb/studier och familjer vid sidan av.
– Vi nådde framgång därute och jag ville få mer tillgång till spelarna. Där lånade jag dem bara två timmar om dagen. På lägre nivå är du så styrd av vad killarna kommer ifrån och vad de gör om dagarna. Där har du spelarna på kvällstid och lånar dem från familj och jobb två timmar per kväll.

Han började se över sina alternativ för att komma vidare i karriären.
– Jag har inte marknadsfört mig själv så mycket innan men när jag väl gjorde det fanns det några lag i allsvenskan och i utlandet som var intresserade, säger han och avslöjar att till slut stod det mellan en allsvensk klubb (vilken vill han inte avslöja) och HV71:s J20-lag.
– I och med att jag bor här i Jönköping tyckte jag att det var lämpligt att börja här med att få jobba heltid som tränare. Därför valde jag det som ett första steg och tanken var att det skulle vara första steget till att senare komma upp på A-lagsnivå.

TVEKADE ALDRIG ATT TA JOBBET

Efter bara en kortare tid som nybliven J20-tränare i HV71 kom alltså en intresseförfrågan om att ta över klubbens A-lag. Trots turbulensen som rådde och hade rått i klubben tvekade han inte att ta sig an utmaningen.
– Nej, egentligen inte alls. Det som har hänt har hänt och jag var inte involverad i det, säger han samtidigt som han konstaterar såhär i efterhand att det var lite naivt av honom att tro att allt var utagerat.
– Jag trodde det låg bakom, men det blev jag varse om att det fortfarande var lite efterskalv i både trupp och runt omkring.
Vill du utveckla det?
– Det var lite slitningar både i föreningen i stort och det fanns väl lite i spelartruppen också. Allt kanske inte var utrett och jag tror att det påverkade oss mer än vi trodde egentligen.
Även andra saker störde.
– Det var stökigt förra säsongen i spelartruppen med skador och andra bitar också. Det var ju inte bara det som varit innan, med tränare, styrelse och alltihop, utan det var väldigt stökigt i truppen och allmän oreda om man får uttrycka sig så.

Johan Lindbom berättar att mycket handlade om att börja om på nytt när han kom in i bilden och att han tillsammans med övriga i ledarteamet och spelartruppen försökte hitta en röd tråd att jobba efter. Ett arbete som pågår även denna säsong och som tar tid.
– Det gör man ju inte i en handvändning och det tar tid att förändra en spelartrupp, träning och så vidare. Men vi har ju fortsatt på den vägen vi ville innan och skruvat på saker och ting. Det gäller att hitta en röd tråd att jobba efter. Det arbetet har vi fortsatt med och det hopas jag att vi kan fortsätta med framöver också. Vad är HV71:s spel? Vad är HV? Vad är våra krav och hur vi uppför oss och så vidare. Det är en pågående process.
Men ni är på rätt väg?
– Absolut, absolut, säger han medan han lassar in ytterligare en gaffel med den kanelrimmade karrén.
– Jag tycker vi har kommit en bra bit på vägen. Men det finns saker att jobba på. Vi är inte i toppen där vi vill vara än.

”KUNDE GÅTT MYCKET VÄRRE IFJOL”

Till sin assisterande tränare fick den nyblivne SHL-coachen Tim Brithén som inte heller han hade några tränarmeriter från högre nivå.
Kände du dig ensam förra säsongen?
– Det gör man nog alltid som huvudtränare ibland även om jag har en bra stab bakom mig.
– Vi gjorde det bästa vi kunde i fjol. Tim gjorde det jättebra också. Jag känner ju honom sen innan och jag tycker vi gjorde ett riktigt bra jobb efter de förutsättningar som var. Ska man vara ärlig hade förra säsongen kunnat gå mycket värre. Vi hade otroligt mycket skador och grejer. Det var andra lag som hamnade mycket djupare ner än vad vi gjorde. Förra säsongen är ju inte okej från vår sida om man ser till de krav HV71 har, men efter förutsättningarna i fjol gjorde vi en helt okej säsong ändå.

Johan Lindbom och Tim Brithén i samspråk under förra säsongen. Foto: Bildbyrån

Valet av Johan Lindbom som ny coach i HV71 hyllades av många. Men det fanns även en hel del belackare som kritiserade valet av den, i deras tycke, orutinerade tränaren.
Kände du dig mogen för uppgiften?
– Vad ska man göra? Jag har ändå hållit på med hockey så länge och har varit tränare i tio år. Det är klart att oavsett när eller om jag fått en SHL-chans så hade ju alla sagt samma sak.
– Jag har ju varit på A-lagsnivå innan och har gått den långa vägen med ledar- och tränarskapet under väldigt många år. Det är många som hoppar på direkt efter spelarkarriären och jag har ändå haft det underbyggt. Så nej, jag var inte orolig att jag inte skulle klara av det. Då hade jag inte tackat ja.

LÄR SIG NÅGOT HELA TIDEN

Johan Lindbom trycker mycket på att han känner sig säker i sin tränarroll. Det är ledarrollen han jobbar med. Det är skillnad på att leda spelare med jobb vid sidan av kontra heltidsproffs.
– Det är ledarskapet som jag jobbar med och erfarenhet från högsta nivå får jag ju bara genom att vara där, konstaterar han och utvecklar ämnet ännu mer.
– Oavsett när och om jag hade fått frågan om att bli SHL-tränare så hade jag ju saknat erfarenhet från högre nivå. Någon gång ska ju vara första gången och därför tvekade jag aldrig. Hade jag inte haft tio år som tränare bakom mig så hade det varit annorlunda, men nu kände jag ju att jag kan tränarbiten.

Vad tycker du att du utvecklat mest i ditt ledarskap om man ser på resan från Hockeyettan till SHL?
– Man lär ju sig något hela tiden. Man vet ju hur saker och ting fungerar efter ett år. Allt som hände förra säsongen kanske motsvarar det som händer under två-tre säsonger i en klubb som är lugn och städad. Jag fick med mig otroligt mycket av det och lärde mig mycket på vägen. Vi hade allt som kan hända egentligen med skador, avstängningar, motiga resultat och så vidare. Där växte man ju och nu vet man mer hur man vill ha det.

Nuvarande ledartrojka i HV71 med Nicklas Rahm, Johan Lindbom och Stephan ”Lillis” Lundh. Foto: Bildbyrån.

Han berättar också att det tog ett tag att få spelartruppen att förstå hans ledarstil, som bygger på delegering. Något som överraskade honom en smula.
– Jag är ju inte den ledaren som kommer in och kör över folk och säger att ”det här är hockey” utan jag vill gärna ha en delaktighet från spelarna och det har också varit en process att få spelarna att ta mer ansvar. Det har ju varit lite andra ledarstilar innan mig, mer direktstyrt eller vad man kallar det, och jag är väl mer en delegerande tränare utan att veta exakt hur mina företrädare har varit.
– Jag vill ha med gruppen i utvecklingen. Det tar alltid tid och det har ju varit några turbulenta år innan med fyra tränare på fyra år och två sportchefer på lika lång tid. Det har hela tiden börjat om på nytt och det tar ju tid att ändra på saker.

ÖPPEN DIALOG

Vi pratar lite om nuvarande tränarkonstellationen och Johan Lindbom säger att det råder en öppen dialog dem emellan. William Rahm ansvarar för målvakter, Nicklas Rahm för backar, Stephan ”Lillis” Lundh för forwards och Johan Lindbom för helheten. Men alla har fritt fram att tycka till om allt och egentligen har de bara en regel.
– Exempelvis ansvarar Nicklas Rahm för backar men ibland pratar han med forwards och så vidare. Vi har inga stängda dörrar men har sagt att om man vill göra någonting så ska man informera de andra ledarna om det. Det handlar ju självklart inte om de här småsnacken utan det är större saker, om till exempel någon vill testa något så kom med det innan så bollar vi det om det är bra eller dåligt. Men det är ju alltid jag som har sista ordet.

HV-tränaren tycker alltså att han och hans lag gjorde en helt okej säsong i fjol efter förutsättningarna. Det är just förberedelserna som han tycker är den största skillnaden i år jämfört med i då. Knappast konstigt, då han 2015 kom in i arbetet sent och började jobba med truppen först i augusti.
– Inför den här säsongen satsade vi tidigt på att förlänga med det vi hade. Forwardssidan är intakt och på backsidan gjorde vi en uppdatering vad gäller fart, spelet och så vidare.
Utifrån sett känns HV71 som ett mer harmoniskt lag i år jämfört med förra säsongen.
– Det är ingen ny spelidé utan det är mer att vi haft tid på oss. Det blev ju väldigt abrupt ifjol när jag kom in sent.
Han tycker att man gjort det bra den här säsongen, men att man inte är riktigt nöjda.
– Bryter man ner det på enskilda matcher skulle vi haft mer poäng. Om man delar upp det tycker jag att de 13 första omgångarna var bra. De sista 13 har inte varit lika bra och det har varit lite ”varannan dag” för oss. Skillnaden mot i fjol är ju att vi har mycket högre lägstanivå nu. Vi har chansen att vinna varje match på ett annat sätt, berättar han om sina intryck dagen innan HV71:s möte på bortaplan mot Frölunda i tisdags.

Vad är dina mål som tränare?
– Man har ju tävlingsdjävulen i sig precis som jag hade som spelare och målet är ju att försöka bli så bra som möjligt och se vad jag kan åstadkomma. Men jag har inte satt upp några målsättningar att jag ska träna landslag och så vidare. Jag vill gärna komma utanför landets gränser i framtiden och testa på det. Men det får vi se, jag är ju inte där ännu.

BRA PÅ ATT KOPPLA BORT VAD SOM SKRIVS

Lunchen är färdigäten och vi avrundar samtalet med att prata om en annan väsentlig skillnad mellan att vara tränare i SHL kontra Hockeyettan: Media, en aktör som kan vara skön att ha i medgång men betungande när det blåser snålt. Eller?
– Jag tycker faktiskt att jag är bra på att koppla bort vad som skrivs i media. Det är klart att jag påverkas som människa när det går dåligt, men det är inget som påverkar mitt arbete. Jag är lika sur efter en förlust i HV71 som jag var i Dalen, men det är klart att här syns och hörs det på ett annat sätt. Varje förlust är bränsle för att göra något bättre.
HV71 är en storklubb med många som bryr sig om hur det går för föreningen. Många fans tar ut både glädje och ilska över resultaten på sociala medier.
– Jag har Twitter men i övrigt använder jag mig inte av sociala medier och har aldrig gjort. Jag läser morgontidningen, berättar Johan Lindbom och skrattar.

Det är 2016 och vi lever i en tid med ständigt brus på nätet. Aldrig förr har det varit så enkelt för ”läktarcoachen” att göra sin röst hörd. Oavsett lag och sport ska resultatet och insatsen stötas och blötas, ibland med hårda ordalag, på sociala medier.
Vad tänker du om att vissa beslut du tar under matcherna kritiseras och ifrågasätts på sociala medier?
– Först och främst tycker jag att det är fantastiskt kul med engagemanget runt HV71. Vi har 7000 här på matcherna plus många andra som följer oss via TV och så vidare. Men de vet inte vad som händer hos oss, hur vi jobbar eller till 100 procent hur vi tänker.
– Sen är det ju så att vi gör fel också, så är det och det är lätt att vara efterklok. Men det går fort och besluten ska tas snabbt. Det kan finnas väldigt många anledningar till varför jag till exempel inte plockade ut målvakten tidigare i den och den matchen.
Hans beslut kan även ifrågasättas från nära håll ibland.
– Till och med frugan har frågat någon gång varför jag inte tog timeout, berättar han och ler innan han utvecklar om varför vissa beslut som tas från ledarstaben kan tyckas märkliga utifrån sett.
– Exempelvis har vi ju powerbreak efter tio minuter och det vet ju inte alla. Visst, det kan se illa ut men det kanske kan vara värt att spara timeouten till senare om vi ändå är nära ett powerbreak. Allting vi gör just då kanske vi har en tanke med på längre sikt, det vet ju inte den som tittar på matchen. Jag har själv suttit på läktaren och ifrågasatt, säger han och skrattar återigen innan han reser sig för att plocka undan tallrik och bestick efter den intagna lunchen.