“Funktionshinder är inget bra ord – jag ser det som en funktionsutmaning”

– Den senaste månaden har jag känt att jag verkligen vill komma igång karriärs-mässigt, berättar Forsberg som också öppnar för att återvända till ishockeyn.

GUSTAVSBERG (Hockeysverige.se)

I slutet av december 2018 var olyckan framme. Leksands Tobias Forsberg föll olyckligt in i sargen efter att till synes snubblat över en motståndare. I fallet bröt Forsberg nacken och blev förlamad från bröstet och neråt.

Idag bor han i utkanten av Stockholm tillsammans med sin Filippa och i en intervju om hans karriär till boken OLD SCHOOL HOCKEY 4 som kommer på Idrottsförlaget berättar han om dagen som förändrade hans liv, men också om vilka utmaningar han ser framför sig.
– Vi hade en ny coach (Roger Melin), jag hade en bra känsla och det var som en nystart. På det sättet var det en bra känsla.
– Från själva matchen minns jag inte så mycket förutom själva situationen. Jag kommer ihåg olyckan mindre och mindre. Sedan är det samma sak som när man ser på bilder från semestern så minns man det. Jag kommer såklart ihåg när jag låg där, men det är inte lika skarpa bilder som för ett år sedan.

"FÖRST BLEV JAG VÄLDIGT RÄDD - SJUKT RÄDD"

Gjorde det ont?
- Nej, inget alls. Noll. Det var någon häromdagen som sa att det måste ha gjort ont, men det gjorde inget ont alls.

När förstod du att det kanske inte skulle bli någon mer hockey för dig?
- Det förstod jag direkt. Redan då jag låg där på isen. Jag sa det till Filippa direkt när dom bar ut mig, att det var kört. Dom sa att det var lugnt, men jag kände direkt att det inte direkt var AC-leden som gått sönder eller att jag hade brutit ett revben. ”Det här är inte bra”. 
- Först blev jag väldigt rädd, sjukt rädd. Rädd och samtidigt var det en chock. Det blev som man porträtterar saker på film ibland, att man trycker på en knapp, så var det verkligen. Synen och hörseln blev skarp och man tar in allting. Jag tror kroppen förstod att det var något allvarligt fel och skickade ut alla olika hormoner som gjorde att det blev som en fantasivärld på något sätt. Jag såg detaljer som var helt konstiga och som jag inte ens hade märkt i vanliga fall. Kroppen gick in i en total chock. 

Bildbyrån

Första tanken var att Tobias Forsberg skulle transporteras med ambulans till Falun, men det var något han själv såg till att få ändring på.
- När jag kommer ut till ismaskinen säger jag ”jag ska ha en helikopter nu, annars kommer ni få ångra det här under resten av ert liv”. Dom säger ”Det är lugnt, vi tar ambulansen” ”Nej, fixa en helikopter nu”. Då säger dom ”Vi kanske ska ha en helikopter ändå”, säger Tobias Forsberg med ett liten leende och fortsätter:
- Helikoptern kom väldigt fort och jag är vid medvetande hela tiden. Vi flög till Falun för att jag skulle stabiliseras upp, vilket jag kommer ihåg. Sedan kommer jag ihåg att man säger att dom ska sätta mig i en ambulansbil till Uppsala.
- Det sista ambulansförarna frågade doktorn var om det var bråttom. Han svarade att det var bråttom ”men kör inte av vägen”. Jag kommer även ihåg lite från ambulansresan, att dom kör väldigt fort och att det är lite snöigt och mörkt. Efter det kommer jag inte ihåg något mer eftersom jag blev nedsövd.

FICK ETT MASSIVT STÖD

Inledningsvis blev Tobias Forsberg nedsövd under fem dagar.
- Efter fem dagar väckte dom upp mig, men jag hade lunginflammation då så då måste dom söva mig igen under en eller två dagar för att dom skulle sätta in en tub i halsen.

När börjar du förstå det massiva stödet du fick av folk runt om i hela hockeyvärlden?
- Det var en tid i början där jag inte visste om jag var vaken eller inte. Allt var som ett töcken och jag fick mycket mediciner. Jag vet inte riktigt då jag blev klar igen, men när familjen började komma och jag började vakna upp kunde jag röra vänster arm lite grann. Mer kunde jag inte röra mig då jag låg där. Det är första jag kommer ihåg.
- När jag började förstå allt det här stödet? Oj, jag skulle säga att det var väldigt sent. Det kanske var framåt februari. Min familj hade sagt till sköterskorna att inte prata så mycket hockey med mig, men det var någon som kom in och sa ”såg du?” ”Nej, jag har inte sett”.
- Då blev jag nyfiken och Filippa började hinta om att det är en massa grejer som händer. Då hade jag börjat med min rehab och träning.

- Det var i februari eller mars när du låg i Uppsala, skjuter Filippa in.

Att allt stöd och alla hälsningar berört Tobias Forsberg syns på honom då han ska klä ord på dom känslorna.
- Det var tårar och allt möjligt. Ledsen, glad… Jag kände en otrolig tacksamhet och tänkte hur fina människor det finns som bryr sig. Jag minns också att jag tänkte att jag hoppas att jag bryr mig så här mycket om andra. Det blev verkligen en tankeställare. 

Här är tifot där Leksandsfansen hyllar Tobias Forsberg. 

Filippa Norr Richloow är Tobias Forsbergs fästmö. Paret tänkte gifta sig sommaren 2019, men nu är det framskjutet tillsvidare, men inte lagt på is. Hon har såklart under hela den här tiden varit oerhört viktig för förra Leksands-forwarden.
- Hon har varit med från ambulanshelikoptern och hela vägen. När det är någon så nära, även om familjen också är nära, så vet hon och jag precis hur det är. Då blir det ofta att man, på gott och ont, vänder sig till den personen.
- Jag säger på gott och ont eftersom det är mycket gott man får ut av det, men samtidigt är det påfrestande på det sättet att hon hela tiden måste vara stark. 

"DÅ HAR DET BLIVIT EN TANKESTÄLLARE"

Har ni växt ihop starkare av det här?
- Ja, det har vi absolut. Nu vill jag komma till en punkt där jag är så stark att jag vänder den steken och ger tillbaka.

Har du nytta av det drivet du hade som hockeyspelare nu då du vill ge tillbaka?
- Ja, det har jag absolut. På samma sätt där, att det är på både gott och ont. Absolut är det ändå på gott att jag har det drivet.
- Det är också oerhört många saker jag har med mig från hockeyn, träning, att tävla, sätta upp mål och att lyckas, men också att inte lyckas.  

Det har såklart varit en jobbig tid och många tuffa dagar för Tobias Forsberg efter att han fått komma hem från sjukhuset.
- Ja, så har det varit. Mentalt jobbigast har det varit då jag flyttat hem till lägenheten. Då har det verkligen blivit en tankeställare att ”Jaha, nu är det så här”.
- Sedan har jag väldigt många mål precis som det är för både dig och mig. Bara för att jag sitter i den här (rullstolen) så kan jag inte bara säga att det här vill jag göra. Utan jag måste göra det också och inte bara snacka. 

Privat

Vad är diagnosen och vad har doktorerna sagt om hur pass bra fysiskt kan du bli igen?
- Med ryggmärgsskador är det som det är eftersom det är väldigt komplexa skador. Jag fick en ryggmärgsskada vid ungefär femte, sjätte kotan. Det komplexa är att det är bara där min skada är. Egentligen funkar allting, men där är det tjall på linjen.

Kommer du kunna röra benen i framtiden?
- Nej, inte enligt läkarna. Folk frågar om jag kommer att kunna göra något mer. Jag har då svarat att när jag började spela hockey ville jag komma till NHL. Jag kom till SHL.
- Samma sak nu, att jag får sätta höga mål och sikta mot dom. Sedan får jag jobba varje dag för att nå så långt jag kan. Bli starkare mentalt. Vad det sedan blir för mål jag se, vilken drivkraft jag har.

GICK UPP I SHL - PÅ HANS FÖDELSEDAG

Den 5:e april 2019 gick Leksand ånyo upp till SHL. Samma dag som Tobias Forsberg fyllde 31 år.
- Det var som då vi gick upp mot Modo. Jag hade samma känsla. Var det någon gång jag skulle spelat på oddset så var det då. Jag sa till alla i familjen att det här inte var några problem ”Jag har en så bra känsla och det är klart att killarna vinner idag.” Att det sedan var på min födelsedag, det är absurt, skattar Tobias Forsberg och fortsätter:
- Vi hade hyrt en lokal på rehab-stationen så vi var där med familjen och åt tacos. Det var som i en film, helt galet. Sedan fick jag höra hur alla sjung ”ja, må han leva på isen”… Det var fantastiskt och rörande.

Ett framträdande som betytt mycket för Tobias Forsberg, men som även berörde stora delar av svenska folket, var framträdandet på Idrottsgalan tidigare i år.
- Snacka om något som ”bosta” mitt självförtroende. Efter det kände jag att det inte bara ”bosta” mig själv utan även att jag kan inspirera människor och få min röst hörd.
- När jag fick skadad blev det som att jag tappade min identitet. Normalt kan det vara svårt att sluta med hockeyn och inte veta vad som väntar. Nu blev det som att trycka på en knapp. Jag har inte ens varit uppe i min lägenhet i Leksand efter det. Allt bara försvann.
- En sådan här sak gjorde sedan att jag hittade den här bosten, adrenalinet och att folk kan se mig som en idol igen. Det av något har gett mig drivkraft.

Tvekade du någon gång att gå upp?
- Nej… eller lite kanske (skratt). När dom hörde av sig och frågade om vi ville komma kände vi att det var en ära att få vara med där. ”Det är en liten grej till, vi vill att du ska dela ut ett pris”.
- Det var inte vilket pris som helst utan Årets prestation (Mattias Falck). När dom sa att jag skulle dela ut det priset kände jag ”det är inte sant”. Det var ett väldigt bra team här som pratade och hjälpte oss. Sedan var det verkligen skönt att ha Filippa med mig. 

Tobias Forsberg jublar över ett mål.Bildbyrån

KAN ÅTERVÄNDA TILL HOCKEYN

Kan du se dig själv jobba med hockey i framtiden?
- Ja, det kan jag faktiskt. När jag spelade var jag verkligen inne i det på ett sätt och såg till mig själv. I slutet, när jag blev äldre, glömde jag varför jag älskade sporten från första början.

Glömde du att njuta?
- Ja absolut. Det blev ett jobb på något sätt. Det gäller att komma ihåg varför man gillar själva idrotten.
- Tidigare trodde jag inte att det var något jag ville, nu är det absolut något jag kan tänka mig. Inte tränarmässigt, men det är ändå hockeyn jag är bra på och är det vad jag gjort under hela mitt liv.

Hur ser din vardag ut idag?
- Det har varit extremt och väldigt speciellt då det varit coronan och allt det där. Annars kör jag tre, fyra gånger i veckan på gymmet med min ”PT”. Det tar en del tid. Sedan blir det en del träning här hemma.
- Senaste månaden har jag känt att jag verkligen vill komma igång karriärs-mässigt. Jag och min agent (Michael Reander) börjar hitta sakerna jag verkligen brinner för. Att få dela, föreläsa och säga och vad jag vill säga samtidigt som jag får tillbaka respons på det. Att ge och ta.
- Folk från hockeyn har också hört av sig för att jobba tillsammans med mig och har idéer. Det är väldigt, väldigt kul att den möjligheten finns.

Vilket råd kan du ge till en ung tjej eller kille som kanske har ett funktionshinder, men ändå vill idrotta?
- Funktionshinder är inte något bra ord. Jag ser det mer som en funktionsutmaning. Oavsett vad man gör i livet har jag märkt att man måste brinna och tro på någonting. Jag tror inte det spelar någon roll om du tror på Gud, Jultomten eller dig själv.
- Du måste tro och ha något att brinna för att kunna gå upp på morgonen och känna att du har ett syfte. Om det är idrott så är det bra, men om det är något annat så är det också bra. Det viktigaste är det känns rätt.

Hela intervjun med Tobias Forsberg kommer i boken OLD SCHOOL HOCKEY 4.