Tackar Finlandsäventyret för nytändningen: ”Hade tappat mitt självförtroende i Sverige”

När Daniel Grillfors lämnade Sverige var han ifrågasatt – inte minst av sig själv. Tre år senare är det en veteran full av självförtroende som återvänder. Nu ska han hjälpa Mora att etablera sig i SHL.
– Jag hade börjat fundera ”Är jag bra eller har jag blivit sämre”? När jag kom till Finland fick jag en nytändning och det gav mig väldigt mycket, säger han till hockeysverige.se

Till kommande säsong kommer vi få se flera återvändare till SHL. Exempelvis så hittar vi Tony Mårtensson i Linköping och Dick Axelsson i Färjestad. En spelare som återvänder till Sverige och som kommer få ta ett extra stort ansvar är den tidigare HV71 och Linköpings-backen, Daniel Grillfors, 35. Senaste tre säsongerna har han spelat i IFK Helsingfors, men nu har han antagit utmaningen att vara ålderman i nykomlingen Mora.
– Först och främst vill jag komma tillbaka till Sverige och då helst till SHL. Nu har jag varit i väg under tre år och vet inte riktigt vart jag står eftersom jag spelat i finska ligan medan svenska ligan kanske stuckit iväg lite extra, säger Daniel Grillfors till hockeysverige.se och fortsätter:
–  Valet av Mora, tittar jag på helheten med familj och allting så klaffar det väldigt bra. Dessutom är Mora nykomlingar så det är lite häftigt.

Daniel Grillfors har sitt boende i Jönköping, men det var aldrig aktuellt att återvända till HV71.
– Nej, HV har jag inte pratat med. Jag pratade lite smått med vissa lag, men när Mora gav mig ett erbjudande och jag såg hur allt funkade där så tyckte jag att det passade mig bäst.

Hur ser du på en roll du kommer att få hos nykomlingen?
– Jag är egentligen en allroundspelare och accepterar den roll jag får. Så har det egentligen varit under hela min karriär. Jag kanske inte är världens bästa på något speciellt, men jag är heller inte dålig på någonting utan jag håller en bra balans i alla spelmöjligheter.
– Just nu vet jag inte heller vilken roll det blir. Det är inte heller någonting jag fokuserar på utan jag har alltid jobbat utefter att jag spelar där man ber mig spela.

Givetvis följde Grillfors, som så många andra, kvalspelet i våras mellan Mora och Leksand.
– Ja, det gjorde jag. Målvakten (Christian) Engstrand spelade jag med i Linköping. Dessutom var han i Espo då jag spelade i Helsingfors.
– Kvalspel i bäst av sju matcher är alltid kul att följa eftersom det står mycket på spel. Att det just var Mora mot Leksand gjorde att jag verkligen ville se dom matcherna.

Vad är dina intryck av Mora från det du såg i kvalet?
– Det var själva farten, alltså farten Mora hade jämfört med Leksand. Men även att samarbetet funkade riktigt bra. Redan förra säsongen var det många yngre killar i laget och dom jobbade verkligen tillsammans.
– Jag såg även Mora under säsongen när dom mötte Västerås i Västerås. Det spelet jag såg då såg dessutom kul ut att spela.

Om du tittar på den laguppställning Mora har idag, hur går dina tankar då?
– När jag skrev på var det egentligen inte så mycket spelare med SHL-rutin i laget. Nu var det många spelare som varit i Mora länge och har gjort det bra där. Det är också en väg att satsa eftersom dom kan utvecklas och få en stor roll även i SHL. Det spelar ju inte någon roll hur gammal du är för du kan alltid fortsätta utvecklas.
– Sedan har det kommit in lite mer spelare som har spelat i finska ligan, KHL och så vidare. Det har inneburit att det kommit in en del folk med rutin så det är en bra avvägning där.

Du kommer från tre säsonger i Finland, vilka erfarenheter tar du med dig därifrån?
– När jag lämnade Sverige hade jag tappat lite av mitt självförtroende. Det var lite stukat så jag ville hitta en ny kick. Jag ville hitta mig själv igen och jag fick dom här extra hundradelarna i olika spelsituationer bara för att jag kände mig trygg i mitt eget spel igen.
– Jag hade börjat fundera ”Är jag bra eller har jag blivit sämre”? När jag kom till Finland fick jag en nytändning och det gav mig väldigt mycket. Jag har verkligen fått uppleva det här med att mår man bra så spelar man också bra.

Daniel Grillfors blev också väldigt uppskattad både på och vid sidan av isen i Helsingfors. Hans personlighet gjorde att han redan andra säsongen utsågs till assisterande kapten i laget.
– Det var lite häftigt. Jag var en av dom äldre personerna även där. Jag är kanske inte den som säger så mycket öppet i omklädningsrummet. Jag vill hellre ta det privat med personerna och jag gillar att hjälpa spelare.
– Man kan säga att papparollen kom lite redan i Helsingfors. När jag nu spelade med så mycket yngre killar kunde jag vara med där stötta och pusha dom.

Om du får frågan av Mora att iklä dig ett A på bröstet tackar du ja till den uppgiften då?
– Ja, absolut. Att få ett A är väldigt häftigt. Att vara assisterande i förening i SHL är väldigt stort. Samtidigt spelar det ingen roll om jag har ett A eller inte, jag kommer fortsätta vara samma person mot alla personer och se hur jag kan vara med och hjälpa till i olika situationer, vad man kan göra bättre och så vidare.
– Jag lärde mig ganska mycket i Finland kring det här med att hjälpa andra med saker som jag själv kanske inte har fått hjälp med, vad jag har behövt utveckla. Oftast har det stannat vid att ”du kan allt och behöver inte göra så mycket mer”. Sedan har jag kommit upp i åren och har då känt att jag kan bli bättre på både det ena och det andra.
– Just dom bitarna har jag fått jobba med i Finland, nästan så att jag varit en hjälpande tränare fast jag spelade med personerna. Det spelar ingen roll om jag kommer vara assisterande eller inte, jag kommer ändå försöka vara samma person och stötta alla.

Peter Popovic.

Har du haft några sådana personer kring dig då du klev upp i Västerås A-lag och skulle etablera dig i Hockeyallsvensk
– I Västerås fick jag spela med Peter Popovic, Patrik Zetterberg, Fredrik Nilsson och alla dom här som kom tillbaka då. Då gick jag nog med näsan upp och tyckte att jag var jäkligt bra, men fick ner näsan på jorden plus att jag fick att jag fick lite tips på hur jag skulle göra i många lägen.
– Under HV-tiden satte alla press på varandra så då kollade jag mycket på hur andra gjorde och försökte utveckla mig den vägen.

Nu har du och Mora en tuff utmaning framför er, vad är nyckeln om ni ska hålla er kvar i SHL?
– Att fortsätta med det spelet Mora hade förra säsongen, att det ska gå med fart och få alla att dra åt samma håll. När jag varit där uppe och träffat killarna har jag känt att grabbarna är väldigt tajta med varandra.
– Men visst kommer det tuffa tider också som man måste kämpa sig igenom. Då gäller det att arbeta för varandra och inte för sig själv. Det är mer laget än jaget som gäller då.

Din bror Jonas Grillfors gjorde comeback i Hanson Brothers Division 5-lag förra säsongen. Han är 27 år nu, när ska hans karriär ta fart på allvar?
– (Skratt) Jag vet inte. Dom försökte värva mig dit innan jag skrev på för Mora. Dom skulle bjuda på en korv om jag dök upp på varje träning.
– Han tycker det är kul att hålla på med hockey och spelade väl upp till det han var 15 eller 16 år. Sedan lade han av, men hoppade senare på det här gänget. Jag vet inte om det berodde på namnet som dom ville att han skulle spela där eller att han kände någon i laget.