Skadehelvetets onda rot: ”För mycket gammaldags träning”

Han var mitt uppe i sitt livs säsong när skadorna började avlösa varandra. Efter två helvetesår fann Sebastian Lauritzen roten till det onda. En operation och en sommar av modern träning senare ser den nyblivne djurgårdaren sig själv som en ny spelare.
– Det har varit lite för mycket gammaldags träning, säger han till hockeysverige.se om en av orsakerna bakom sina skadebesvär.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Tajmingen kunde knappast ha varit mer oläglig. När Sebastian Lauritzens magmuskler började krångla under säsongen 2011/12 var hans Brynäs på väg mot SM-guld samtidigt som han själv var mitt uppe i vad som var på väg att bli hans mest produktiva säsong i SHL.

Men tajmingen var ändå inte det värsta – det var ovissheten. I två år kastades Lauritzen mellan hopp och förtvivlan, mellan tron om att han var återställd och den smärtsamma påminnelsen om att han inte alls var det.
– I början tänkte jag att ”skadad det blir man ju alltid någon gång”, men nu bara fortsatte, fortsatte och fortsatte det. Någonstans tar det hårt på psyket, det går inte att komma ifrån det, man bryts ned, säger 30-åringen när hockeysverige.se träffar honom på Hovet efter Djurgårdens Champions Hockey League-premiär mot Fribourg-Gottéron.
– Jag var 27-28 när skadorna började härja och det är väl mellan 27 och 33 som man har sina bästa år som hockeyspelare. Man ska ha en fräsch kropp samtidigt som man hunnit skaffa sig rutin. Det är klart surt att man har tappat två av sina bästa säsonger.

Foto: Bildbyrån

Problemen för Sebastian Lauritzen grundade sig i att han hade en för tunn bukvägg. Det är i just bukväggen som ljumskarna fäster och hockeyspelandets slit och släng medförde att han drabbades av återkommande inflammationer i området.
– Varje dag när man vaknade på morgonen kunde man känna ”fan, i dag är det en dålig dag”. Man kände det direkt när man klev upp ur sängen och det bryter ned dig när det händer dag efter dag efter dag, säger Sebastian Lauritzen.
– Jag vet ju vad jag kan. När jag spelade som bäst kom jag med i landslaget och spelade på en bra nivå och det är ju den nivån man vill hålla, vara på toppen av sin förmåga. När man inte kan göra det är det frustrerande, man åker in och ut ur laget och det är svårt i längden. Det är jobbigt för mig, det är jobbigt för coacherna och det är jobbigt för lagkamraterna.

”HELA MITT BÄCKENPARTI SATT FAST”

Efter en skadefri sommar i fjol fick han nya problem drygt 20 matcher in på förra säsongen. Det blev droppen. Han avbröt säsongen och genomgick en operation som blev första steget ut ur skadehelvetet. Operationen, som genomfördes i Lund, gick ut på att läkarna opererade in ett nät i magen som förstärkte bukväggen.
– Den operationen jag har gjort i magen var väldigt lyckad. Det känns väldigt bra. Jag har inte känt smärta på samma sätt som tidigare sedan jag gjorde den, säger Sebastian Lauritzen som tidigare kunde känna ångest inför att gå på is på grund av de besvär han hade upplevt.

Nu var operationen bara en del av lösningen för Lauritzen. Ett annat problem är att han har tränat på helt fel sätt, något som antagligen har förvärrat hans skadesituation. Den upptäckten gjorde han när han kom i kontakt med den personlige tränaren Andreas Öhgren, som jobbar med NHL-spelare som Niklas Kronwall, Gabriel Landeskog, Johnny Oduya och Viktor Stålberg. Med Öhgrens hjälp har han lagt om träningen helt och hållet.
– Jag fick göra en genomgång av kroppen och då såg han vad som var fel. Hela mitt bäckenparti med höfter och allting satt fast, det var noll procents rörlighet.
– Första fyra veckorna tränade jag knappt, det var mest bara lossa, lossa, lossa. Mycket stretch och att han drog och slet, mycket träning med gummiband och sådana saker för att slita sönder ärrvävnad. Efter det kände jag verkligen hur det släppte i kroppen, en frihet att kunna göra saker jag inte kunnat göra på ett tag, som att springa.

Inte för att kasta skit på Brynäs, men borde man inte ha upptäckt det här tidigare?
– Det ligger lite på mitt ansvar också såklart, men det har varit lite för mycket gammaldags träning, kan jag tycka. Det har kommit så otroligt mycket nytt. Andreas är fruktansvärt intresserad av det här och läser på och lär sig nya saker varje dag.
– De här NHL-killarna som tränar med honom är otroligt nöjda och aldrig skadade. Det är uppenbart att funkar det och jag är väldigt glad att jag har träffat honom. Det är bara lite bittert att jag inte gjort det tidigare.

”DET ÄR SOM ATT VARA UNG IGEN”

Foto: Bildbyrån

Mötet med Andreas Öhgren är bara en av många förändringar som innebär att den här säsongen får klassas som en nystart för Sebastian Lauritzen. I början av månaden värvades han till Djurgården efter att ha spelat i Brynäs sedan 2009. En stor omställning, naturligtvis.
– Man blir jäkligt bekväm och trygg i miljön när man spelar i en och samma klubb så pass länge. Jag var i Brynäs i sex år och visste vilken roll jag hade i den gruppen. Det är annorlunda att komma in här, det är som att vara ung igen och komma och försöka känna av stämningen och hitta en bra plats i gruppen. Men grabbarna har gjort det jäkligt enkelt för mig att komma in här.

Att komma till ett ungt lag som Djurgården är positivt så till vida att Lauritzen får chansen att axla en ledarroll.
– Det hoppas jag och det är något jag känner att jag vill ha. Jag får spela med ”Samme” (Mikael Samuelsson) och ”Jocke” (Joakim Eriksson) och det är en bra line. Jag känner att jag vill ta mycket ansvar och hjälpa till att driva laget framåt.

Känner du att du har kapaciteten att komma upp på den nivå du var på innan du blev skadad?
– Det har jag absolut! Jag känner en otrolig revanschlusta. Jag har tappat två år här när det har varit fram och tillbaka. Det blir jäkligt kul att spela hockey på mina villkor igen