Ser framåt efter mardrömsåret i Skellefteå: ”Allt blev en individuell sörja”

Han kom till Skellefteå med stora förväntningar. Flytten till Västerbotten blev dock inte vad Nick Sörensen hade hoppats på. En allvarlig skada och utebliven speltid gjorde fjolåret till en förlorad säsong. Nu tar den tidigare juniorstjärnan nya tag under sin gamle tränare Dan Tangnes i Linköping.
– Han ger mig möjligheten att vara bäst på isen, säger Sörensen när hockeysverige.se träffar honom i Linköping.

LINKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det var med förhoppningar om en positiv utvecklingskurva som Nick Sörensen i fjol lämnade juniorkarriären i Nordamerika för en flytt till Skellefteå. Anaheim Ducks, som draftade skåningen som 45:e spelare 2013, trodde att en säsong i SHL skulle förbereda honom för klivet in i NHL:s proffscirkus.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Dessvärre fick Sörensen aldrig det förväntade lyftet. En gammal handledsskada från juniortiden i QMJHL med Québec Remparts spökade och bestal honom i slutändan på stora delar av säsongen. Bara 14 matcher i SHL och åtta i slutspelet var givetvis en stor besvikelse för 20-åringen.

När hockeysverige.se träffar Nick Sörensen för en pratstund har han lämnat tiden i Skellefteå bakom sig. Nu har Anaheim i stället lånat ut honom till Linköping där vi nu har slagit oss ned på klubbens kansli, just utanför tidigare världsmålvakten Kim Martin Hassons kontor.

Om du blickar tillbaka på förra säsongsinledningen, hur gick tankarna när säsongen inte kunde inledas som du hade hoppats på?
– Jag brukar sätta ganska mycket press på mig själv och det handlade mest om mina egna tankar kring att jag inte kunde vara med från börja och hjälpa laget. Nu gick det ändå så pass bra för laget så den biten blev inte så jobbigt och vi ledde serien nästan från start till stopp.
– Det var helt klart inte kul att inte kunna vara med från början och träna. Jag var mest bara i gymmet och kände mig lite utanför laget. Även fast grabbarna i laget var schyssta kände jag mig lite utanför eftersom jag aldrig var med på matcherna.

Var det svårt att komma in i gruppen som ny tack vare det här?
– Nej. Jag kom in i gruppen redan tidigt på sommarträningen. Det är just det här med att vara med på isen, träningarna och matcherna. Det är en helt annan sak än att åka ner till hallen, gå ner på gymmet för att sedan åka hem igen.

Hur hanterade Skellefteå det här med att du var skadad redan då du kom till Skellefteå?
– Man satte mig i gymmet, på rehab och så vidare. Det är klart att det var synd att det drog ut så lång tid innan operationen. Det kunde skötts snabbare, men det vill jag inte titta tillbaka på för mycket.

Foto: Bildbyrån/Jonas Ljungdahl

”INTE LÄTT ATT LEVA UPP TILL FÖRVÄNTNINGARNA OM MAN INTE SPELAR”

Med totalt 22 matcher, ett mål och totalt fyra poäng blev säsongen en missräkning för Nick Sörensen.
– Det hade gått så pass bra för laget att det kändes att dom redan hade satt laget då jag kom tillbaka. Slutspelet skulle börja tre veckor efter det att jag hade kommit tillbaka och laget ledde med 13 poäng före tvåan.
– Skellefteå hade då sina tolv forwards som man satsade på eftersom dom hade gjort det bra. Då fick jag heller inte någon riktig chans att komma in i det. Det är inte lätt att leva upp till förväntningarna om man inte får spela.

Hur reagerade Anaheims organisation på att du inte fick speltid av den klubb som man lånat ut dig till?
– Det var mer att bita i det sura äpplet eftersom det inte var så mycket kvar av säsongen. Jag spelade min fösta match i slutet av januari. Då var det lite svajigt fram och tillbaka. Ibland fick jag inte spela alls och vissa gånger fick jag spela i tre eller fyra minuter och dessutom i olika kedjor både som höger och vänsterforward.
– Jag kom aldrig in i ett stim eller fick något förtroende. Klart att självförtroendet går ner. Till slut blev allt en individuell sörja. Jag kom in i en ond spiral där jag kände att jag inte hade något förtroende och då slutade jag också tro på mig själv.

Trots att inte hockeyn fungerade som Nick Sörensen ville trivdes han bra socialt i Skellefteå.
– Ja, ja… Lagkompisarna var grymma och framförallt (Stefan) Thomson, fystränaren, var riktigt bra med mig både mentalt och fysiskt.

Den här säsongen ska Nick Sörensen starta om sin resa mot NHL genom att i stället vara utlånad till Linköping.
– Anaheim har helt klart varit med i processen av valet av lag där jag ska spela. Det kändes ganska rätt när Linköping hörde av sig med tanke på att Dan (Tangnes) skulle ta över här som tränare samtidigt som klubben gör en nysatsning med grejer som jag tror på som hockeyspelare.
– Jag kände att jag behövde en nystart. Det var inget alternativ att spela kvar i Skellefteå där jag inte kommer att utvecklas maximalt. Det tyckte inte Anaheim heller. Då var det bara att flytta på sig. Fram till i dag känner jag att det här var det bästa jag kunde göra för min utveckling just nu.

Ställer Anaheim krav på att du ska få en viss speltid när organisationen lånar ut dig?
– Det är ganska självklart eftersom jag är deras spelare. Om jag inte spelar och dom känner att jag inte utvecklas tar dom över mig dit igen.
– Tanken var att jag skulle spela en säsong i Skellefteå och sedan åka över dit. Nu var jag skadad förra säsongen och missade i princip allt. Då kan det vara bra att förhoppningsvis få vara hel en hel säsong och få tillbaka den mentala biten, komma in i allt igen och sedan åka över.
– Jag har alltid varit en ledande spelare i mina lag. Det vill jag också vara. Här i Linköping får jag möjligheten att vara det också. Det har varit en bra start här och jag ser fram emot att det riktiga drar igång.

Foto: Bildbyrån/Andreas L Eriksson

ÅTERFÖRENAS MED TANGNES: ”HAN KÄNNER MIG MENTALT”

I Linköping återförenas alltså Nick Sörensen med Dan Tangnes, en tränare han känner väl från ungdoms- och junioråren i Rögle. Det innebär en trygghet, konstaterar han.
– Han har sett vad jag har och vad jag kan som hockeyspelare när självförtroendet är på topp, när hockeylivet leker. Dessutom ställer han höga krav på mig, säger Sörensen om sin nygamla tränare.
– Det känns också skönt att veta att fast det kanske inte funkar för mig alla gånger så vill han få ut mer och mer av mig hela tiden. Det här är något som han jobbar med mig under varje träning och match, att jag ska försöka vara bäst på planen varje gång jag går ut på isen. Han ger mig möjligheten att vara det. Sedan är resten upp till mig.

Blir han som ett bollplank eller kanske mentor för dig med tanke på att ni känner varandra så pass väl?
– Ja, precis. Han känner mig mentalt, men även som hockeyspelare. Han är van med mig både på och utanför isen. Det här gör ju att jag känner en trygghet som i sin tur gör att jag bara kan fokusera på mitt spel, ut och älska hockey precis som jag alltid har gjort.

Hur skulle du beskriva den roll du fått från start här i Linköping?
– För det första har jag redan spelat med den här säsongen än vad jag gjorde under mina fjorton matcher i Skellefteå. Bara det är en grej. Man får komma in i hetluften och känna att man kan få ha något dåligt byte, men att man ändå är inne om två minuter igen.
– Vår kedja har fungerat bra och jag har fått spela mycket, boxplay, powerplay, alltså sådana grejer som utvecklar dig som hockeyspelare. Jag får lov att göra mina grejer. Oavsett om det funkar eller inte så får jag göra det i nästa byte igen. Det är vad som gör att jag kommer ta nästa kliv i utvecklingen.

Det låter som att du tycker hockey är ganska kul just nu.
– Ja, absolut, säger nick Sörensen med ett sort leende och fortsätter:
– Det är alltid kul att gå till hallen här. Linköping är ett grymt lag och har en bra organisation.

Hur mår handleden?
– Den är hundra nu. Klart att det var lite jobbigt förra säsongen. Den kändes lite ostabil och jag var ibland tvungen att tejpa den. Nu tänker jag inte längre på att den varit skadad eftersom allt nu känns så pass bra. Jag har inga problem alls kroppsmässigt och det är ganska skönt att kunna vara skadefri.

Om Anaheim vill ha över dig under säsongen är det bara att packa trunken och åka över då?
– Jag är deras spelare så om Anaheim tar det beslutet så åker jag över. Som det är sagt och bestämt så ska jag spela den här säsongen med Linköping. Direkt efter säsongen ska jag åka över till Anaheim, vara där över sommaren, träna och göra mig redo för att ta en plats i Anaheim. Jag kommer inte ställa in mig på att spela i AHL utan jag kommer ställa in mig på att spela i NHL nästa säsong.