Rutinerade målvaktstränaren om framtiden: ”Övertygad om att skydden förändras”

Under de senaste åren har det svenska målvaktsundret varit något som har fascinerat en hel hockeyvärld. Thomas Magnusson har i över 30 år varit en av frontfigurer inom svensk målvaktsutveckling. Här berättar han hur den ädla spelformen har vuxit fram till vad den är i dag – men även vart han tror att den är på väg.
– Dom som bara ser till nuet har inte en aning om vad som händer i nästa steg, säger han till hockeysverige.se. 

I dag har nästan alla klubbar på elitnivå en eller flera egna målvaktstränare. Det var skillnad i början av 1980-talet. Då förekom det knappt något snack om tränare som enbart hade fokus på just målvakterna. Därför blev Thomas Magnusson något av en banbrytare då han 1983 klev in i Djurgårdens organisation och tog den rollen.

Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess och i dag jobbar Thomas Magnusson på Svenska Ishockeyförbundet. Det är också där vi träffar honom för en lång intervju om utvecklingen bland målvaktstränare i Sverige. Men när vi slår oss ner i ett av dom mindre konferensrummen på förbundet med lite kaffe och Ramlösa frågar vi honom först om varför han blev just målvaktstränare.
– Jag började egentligen träna smågrabbar redan som 15-åring i den kvartersklubb där jag växte upp, IFK Östberga. Då var det ingen etablerad roll att vara målvaktstränare, men jag kunde ändå hjälpa till.
– Första gången jag fick upp ögonen för att det här var något man kunde jobba med och till och med göra någonting av på elitnivå var då jag var 17 år och åkte över till USA för att plugga och spela hockey. Då hade jag en väldig tur som sprang på en målvaktstränare som var rätt etablerad då. Det var av en tillfällighet. Jag var i en hall samtidigt som han körde sin målvaktsträning. Han heter Joe Bertanga och blev sedermera målvaktstränare i Boston Bruins.
– Jag såg hur han jobbade och att det fanns någonting man verkligen kunde göra för målvakter. I ungefär den vevan kom första instruktionsboken i målvaktsträning från en som har blivit lite av en husgud för mig, Jacques Plante.

Jaques Plante. Foto: Arkiv

Thomas Magnusson var dessutom målvakt, vilket givetvis också var en grund till hans stora intresse för målvaktsspelet.
– Jag var målvakt (Magnusson var reserv sju matcher i AIK bakom Gunnar Leidborg och Bosse Karlsson säsongen 1976/77) och såg att vi målvakter inte fick speciellt mycket träning eller hjälp så det där skulle jag vilja ägna mig åt på något sätt.
– Jag började gå hockeytränarkurser och det fanns också några enkla varianter av målvaktstränarkurser i Stockholms distrikt som jag gick. Jag sökte även ett antal gånger till GIH och kom in 1981. När jag var klar där kontaktade jag min gamla tränare rån IFK Östberga, Leffe Boork, som då var tränare i Djurgården. Vi kom överens om att det här med målvaktsträning på elitnivå borde man satsa på så 1983 började jag.

Fanns målvaktstränaryrket innan?
– Nej, men ungefär i den vevan var Curt Larsson involverad i förbundets verksamhet, på målvaktstränarkurser. Han var också målvaktstränare i Canada Cup under Leffes år, 1984. Han var mer eller mindre ensam samtidigt som jag började i en liten skala i Djurgården.
– Det tog sedan en väldigt lång tid innan andra klubbar förstod värdet av att ha en målvaktstränare.

Hur såg ditt jobb ut inledningsvis i Djurgården som målvaktstränare?
– När jag började var det lite på mitt eget initiativ. Det blev en liten test på vad man kan göra. Jag var med två, tre träningar i veckan, såg hemmamatcherna, noterade, gav feedback. Det hände att jag körde lite extra med målvakterna (Rolf Ridderwall och Bosse Larsson) innan träningarna.
– Redan från början insåg jag och Leffe att det här var något vi kunde göra något mer långsiktigt utav. Det innebar att jag började jobba med utveckling och rekrytering på ungdomssidan. Det fanns en kille, Anders Nilsson, som jobbade med målvakterna på ungdomssidan i Djurgården redan då jag kom. Vi jobbade väldigt nära varandra med hela spektra.
– Så började det 1983 och jag höll på till 2005, säger Thomas Magnusson med ett leende och fortsätter:
– Dessutom var jag tillbaka två säsonger till så totalt har det blivit 24 år i Djurgården.

Thomas Magnusson, näst längst upp till höger, tillsammans med VM-truppen 2004. Foto: Bildbyrån/Andreas Hillergren

Thomas Magnusson har jobbat under flera starka profiler så som Leif Boork, Tommy Boustedt, Gunnar ”Svesse” Svensson, Lasse Falk, Ingvar ”Putte” Carlsson, Hardy Nilsson med flera och alla gånger har det jobbet inte varit så enkelt.
– I början fick jag fajtas lite för det eftersom det var så nytt, men jag fick en bra respons från målvakterna och även av spelarna som förstod att målvakterna växte av det. Spelarna som var med i specifik målvaktsträning tyckte det var kul. Redan från början hade jag med mig utespelarna – är ni med på målvaktsträningarna kommer ni också bli bättre på att göra mål.
– Redan från start och hela vägen har jag haft ett väldigt bra samarbete med tränarna. På senare år har jag jobbat en hel del borta i Nordamerika. Nu, så här många år senare, har inte dom kommit i närheten av där vi var från början. Framförallt då det gäller respekten för målvaktstränaren. En målvaktstränare är någon som bara finns där och ska hjälpa målvakterna. Dom har en väldigt låg status jämfört med vad vi har i Sverige. Här är vi väldigt delaktiga i många delar och jobbar i team på ett annat sätt.

”HADE PUCKEN SÅ LÅNGT IFRÅN HUVUDET SOM MÖJLIGT”

Gamle stormålvakten Leif ”Honken” Holmqvist har sagt vid något tillfälle att på hans tid tog man puckarna, men idag motar man dom, hur tänker du kring det?
– Det har gått i cykler det där. Om man tittar på hur målvaktsspelet började så handlade det mycket om att bara vara i vägen. Sedan utvecklades skotten och då blev målvakterna tvungna att rädda som ”Honken” gjorde. Fick du skotten på kroppen där du inte hade tillräckligt med skydd då gjorde du illa dig och kunde inte fortsätta spela. Då utvecklades en teknik som användes under en väldigt lång tid och som ”Honken” spelade med. Man fångade eller styrde bort med händerna, räddade med benskydd, skridskor, slajdade och egentligen i alla lägen hade pucken så långt ifrån huvudet som möjligt, för när han började spela spelade man utan skydd på huvudet.
– Skotten blev ännu hårdare samtidigt som utrustningen för målvakterna utvecklades enormt under slutet av 1980 och början av 1990-talet. Då förändrades även målvaktsspelet totalt. Från att varit ett väldigt reaktivt agerande spel i ytterlägen så blev målvaktsspelet ett mer samlat spel där man motade puck igen, alltså precis som man gjort från början.
– Det som har utvecklats i målvaktsspelet nu på 2000-talet och framförallt senaste fem, tio åren är att vi har börjat kombinera dom här två stilarna. Det som ”Honken” refererar till var i början när skydden blev stora och väldigt bra. Då var det också väldigt mycket ”puckmotning”. Nu har tendensen blivit att gå tillbaka till det här reaktiva spelet. Att kunna spela ett blockande spel, vara i vägen och få pucken på sig tack vare en bra utrustning. Fylla ett tomrum i målet. Att kunna kombinera det med att vara aggressiv och reaktiv och agerande i ytterlägen när det behövs. Det här är något som vi nästan höll på att tappa i spelet när målvakterna bara skulle vara i vägen. Det här var också det som gjorde att vi tog väldigt stora steg mellan 2005 och 2015. Vi låg ganska långt fram i tänket att kombinera dom två delarna i spelet.

Leif ”Honken” Holmqvist.

Plötsligt händer något märkligt under vårt samtal. Då vi sitter och pratar om hur målvaktsspelet utvecklats sedan ”Honkens” tid ringer min telefon. I andra ändan är det självaste Leif ”Honken” Holmqvist. Han ville inte prata målvaktsspel den här gången, men han skickade ändå ett pass till Thomas Magnusson: ”Behöver ni någon hjälp med en målvakt så är det bara att ringa, men jag är dyr som fan ha ha…”

”BARA NÅGRA ENSTAKA KLUBBAR SOM HADE MÅLVAKTSTRÄNARE”

Efter det trevliga sammanträffandet skruvar vi tillbaka klockan till den tid då Thomas Magnusson hade jobbat som målvaktstränare en tid och en ny generation med målvaktstränare började synas i elitklubbarna.
– Så här i efterhand är jag mest förvånad över att det inte var fler elitklubbar som gjorde någonting tidigare. Jag var väldigt länge ensam på elitnivå och vi i Djurgården hade också en väldigt stor framgång under dom här åren. Bland annat tog vi fem SM-guld. När vi tog gulden 1989, 1990 och 1991 var det bara någon enstaka klubb som hade målvaktstränare. Det var först kring millennieskiftet, då vi tog våra två nästa SM-guld, som det började komma målvaktstränare till flera klubbar.
– För mig har det alltid varit en självklarhet i hockeyn att man har bra målvakter och att dom får en bra träning både tekniskt och taktiskt, men även så lagen kan utnyttja målvakterna i försvarsspelet. Nu har det också blivit populärt, precis som jag har jobbat med under en längre tid, att man är med som målvaktsexpert och påverkar och utvecklar sitt lags målskytte. Det är synd bara att det tog så lång tid för klubbarna att komma fram till det.

Hur gjorde dom andra klubbarna, ringde dom Djurgården och frågade hur ni hade gjort eller kastade man bara in folk som målvaktstränare?
– Den stora utvecklingen har egentligen blivit efter det att jag blev engagerad av Svenska Ishockeyförbundet och vi började utbilda målvaktstränare i större skala.
– Förut var det så att den du kanske kunde ta som målvaktstränare var en gammal målvakt. Där har det varit ett problem med ”gamla” målvakter eftersom målvaktsspelet har förändrats väldigt mycket. Det är många som har försökt komma in, bli målvaktstränare och bygga på ett spel som dom själva har spelat men som inte är relevant längre. Då funkar det inte riktigt.
– Sedan vi har fått en idé kring vårt målvaktsinnehåll i Sverige så har det gjort det möjligt för fler klubbar att hitta målvaktstränare. Bromsen har tidigare varit att förbundet inte hade någon riktigt bra fungerande målvaktsutbildning och utveckling innan 2004 eller 2005. Idag finns det cirka 200 målvaktstränare som genomgått hela utbildningsstegen.

Vilka intryck har du tagit och hur har du förändrats sedan det kommit in flera nya målvaktstränare med sina idéer och tankar kring målvaktsspelet?
– Det finns många fler personer, inriktningar och tankar kring målvaktsspelet så det har utvecklats. Men jag har hela tiden sett till att omge och jobba tillsammans med folk i min närhet och som jag har kunnat bolla idéer med.
– Det började i Djurgården med att Anders Nilsson fanns på ungdomssidan. Redan tidigt på 1990-talet tog jag in Stefan Ladhe i Djurgården. Sedan har vi följts åt både i Djurgården, när vi startade Sweden Hockey Institute och nu jobbar vi i förbundsverksamhet.
– Sedan är det naturligtvis en tillgång när den här skaran av målvaktstränare blir fler. Den största enskilda faktorn till att vi lyckats så bra i Sverige senaste tio åren på att utveckla målvakter tror jag är att vi har en bra grupp av målvaktstränare som har en likartad syn på målvaktsspelet. Men det finns också en stor acceptans i den här gruppen för olikheter. Alla har gått igenom samma utbildning vad gäller målvaktsspel och har en bra relation till varandra.
– Jag och Stefan (Ladhe) har en unik position i det här i och med att vi har genomfört utbildning med samtliga 200 målvaktstränare så vi har fått en personlig relation till dom. Det har varit jätteviktigt för oss, men framförallt för svensk målvaktsutveckling.

Vad måste bli bättre inom målvaktstränaryrket?
– Nu har äntligen tränare i allmänhet börjat inse att det inte är större burar vi ska ha för att göra fler mål och inte heller i första hand mindre skydd, även om det går att ändra lite grann. Utan vi måste utveckla spelarna, hockeyn och målskyttet. Det ger de största förändringarna. Det kommer ställa målvakterna inför helt nya utmaningar.
– Vi har börjat titta på hur det offensiva spelet var i World Cup och alla tar intryck av det. Förut har vi i hockeyvärlden pratat om ”defence first”. Men nu är det verkligen offensiven som gäller, vi måste bli bättre framför kassarna och vi måste bli bättre på målskyttet. Förut har målvakterna lett utvecklingen. Nu är jag helt övertygad om att spelarna kommer börja komma ikapp. Då måste vi försöka hålla det här försprånget. Det handlar om att utnyttja kunskapen om kombinationer av olika delar i målvaktsspelet, att göra rätt sak vid rätt tidpunkt, att ha struktur i spelet men ändå ha utrymme för ryggmärgsbeteende och atletiska räddningar.
– Sedan står vi inför nya utmaningar för jag är helt övertygad om att skydden kommer att förändras. Inte jättemycket, för det finns inte massor att ta på. Men vi kommer hela tiden vara tvungna att anpassa oss till förändringar. Vi har också jobbat jättemycket med det i svensk hockey, att inte fastna i målvaktsspelet och tro att vi har kommit till slutpunkten, det perfekta målvaktsspelet.
– Du måste kunna gå tillbaka och titta på hur målvaktsspelet har utvecklats för att kunna ha en susning om vad som händer härnäst. Dom som bara ser till nuet har inte en aning om vad som händer i nästa steg och är inte förberedda på det för dom tror att det som är nu är det enda som gäller.

Tommy Söderström.

Tar utespelarna hjälp av er målvaktstränare för att bli bättre på målskytte?
– Det har blivit mer och mer så i klubbverksamheten i Hockeyallsvenskan och SHL, att man jobbar mycket med målskytte.
– Jag började med det aktivt 2002 och har jobbat med målskytte under 15 år i olika sammanhang. Det bästa exemplet är att vi senaste två säsongerna jobbar väldigt specifikt med det med vårt U18-landslag. Där är jag med som målskyttetränare. Jag försöker hitta ett sätt, språk och en form för att utveckla målskytte genom erfarenheten som vi målvaktstränare har.
– Det här är ingenting som vi börjat med nu och hela den här säsongen har alla våra landslag jobbat utefter dom principerna då det gäller målskytte som framförallt bottnar i målvaktstränares erfarenheter. I alla våra utbildningsmaterial för våra tränare finns det specifika målskyttedelar som bygger på målvaktserfarenheter. Det är inget nytt, men det har fått ta större plats nu på senare år. Där finns det jättemycket att göra, men det görs som sagt redan en hel del.

Du har sagt vid något tillfälle att Tommy Söderström är den största talangen du har tränat, klarar man sig i dag att bli en bra målvakt utan att ha en medfödd talang?
– Du måste ha kvalitéer som man kan uttrycka som talang. Du måste ha en form utav spelsinne, bolltalang och framförallt en förmåga att ta till dig och utnyttja din rörelseförmåga. Många av dom bästa målvakterna i dag skulle antagligen också kunna vara bland dom bästa backarna eller forwards för dom har kvalitéer och talang för att utveckla sina ”skills”. Det är kanske till viss del medfött. Sedan kan du naturligtvis även utveckla det i tidig ålder.
– Under perioden man verkligen var ”puckmotare”, skydden växte och målvakter var väldigt statiska i slutet av 1990-talet, början på 2000-talet och framåt en bit, då krävdes det mindre av det här. Då spelade man väldigt mycket på storlek. Nu har det gått tillbaka till att du behöver både och. Man pratar om atletiska målvakter. Det kan man kanske jämställa med det som vi kallar talang. I dag är det en fördel med att vara stor, men det räcker inte.
– Det Tommy hade var att ta till sig nya rörelsemönster. Testa att göra så här, då testade han två gånger och sedan satt det där. Det handlar om att ta en ny teknik och göra den till sin egen och få den att fungera, att ta den till sig och omsätta det i praktisk handling, avslutar Thomas Magnusson.