HOCKEYKORTET: Backlegenden som charmade det svenska folket

Han var en av våra mest folkkära och skickliga hockeyspelare på 50- och 60-talet. Roland Stoltz blev ”Rolle” med hela svenska folket och utmärkte sig inte bara genom sitt stabila backspel, utan kanske framför allt på grund av sin personlighet och underfundiga humor.

Roland Stoltz från Gröndal i södra Stockholm var under många år en av våra mest folkkära hockeyprofiler. Tillsammans med Lasse Björn utgjorde han Sveriges bästa backpar under senare delen av 1950-talet och början av 1960-talet. Totalt ”kom” Rolle att spela 218 A-landskamper, en mer än kompisen Lasse Björn.
– Jag är mer rutinerad än hooonom, brukade ofta ”Stoltzarn” skoja på sitt utmärkande sätt.

Roland Stoltz debuterade i Djurgården säsongen 1955/56. I november samma säsong får han dessutom debutera i Tre Kronor. Svenska Ishockeyförbundet hade beslutat att ett klubblag skulle få representera Sverige i en dubbellandskamp mot Norge i Oslo. Sverige vann det första mötet med 7–1, efter att bland annat ”Rolle” svarat för ett av målen, och det andra med 3–2.

Året efter valde förbundspamparna att röra om i grytan då det blev tal om VM-uttagningar. Tre Kronors insats vid VM i Krefeld 1955 och vid OS i Cortina 1956 hade slutat i ”praktfiaskon”, som dom själva uttryckte det. Bertz Zetterberg, Åke Lassas och Ove Malmberg fick alla kliva åt sidan för att lämna sina backplatser till Hasse Svedberg och Roland Stoltz.
– Det är sällan som vi har skickat ett så nederlagstippat och utskällt lag till en VM-turnering som det lag vi skickade till Moskva 1957. Det fanns inte ens en radioreporter på plats så när den nu klassiska finalen mellan Sovjet och Sverige spelades inför femtiotusen åskådare på gigantiska Leninstadion var det Tidningarnas Telegrambyrås Rune Sundqvist, då stationerad i Moskva, som fick referera matchen, har ”Rolle” berättat.

Svenska killarna var inte vana med den ryska bakteriefloran och fyra dagar efter ankomsten till Moskva låg inte mindre en elva spelare nedbäddade med magåkommor. Läkaren Bengt Axelsson hade med andra ord en del att stå i förutom att klinka svenska 50-talsklassiker på pianot som stod mitt i det svenska omklädningsrummet.

STOLTZ: ”DÄR ÄR É JU INGEN KONST ATT VINNA VM”

VM-turneringen avslutas som bekant med att Lasse Björn får som lagkapten lyfta guldbucklan mot den ryska natthimlen sjungande Helan går. I en krönika efter VM skrev R:et Eklöv i Dagens Nyheter följande:
– En av anledningarna till Svedalas lyckosammaste VM-insats genom tiderna var att våra årsfärska landslagsbackar Hans Svedberg och Roland Stoltz med den äran kom från sitt första elddop.

Ett klassiskt citat efter Moskva 1957 från Roland Stoltz:
– Det är verkligen synd att inte Moskva oftare får arrangera VM. Där är é re ju ingen konst att vinna VM, för det är ju så jäkla trist där att man inte kan hitta på annat att antingen kika på Lenin eller träna ishockey och då tränar jag hellre.

Kurt Krügers i Hammarby uppmanade en gång Rolle att han skulle bli en bättre skridskoåkare. På det svarade han följande i en intervju med Kerj Jonsson:
– Jag är varken världens bäste eller långsammaste back, men jag är nog mera bra än långsam skulle jag tro. Under träningspassen med både Tre Kronor och Djurgården brukar jag aldrig bli jumbo, det kan jag försäkra. Men en lång lirare (Rolle var 188 cm) ser för det mesta ut att åka mer saktfärdigt än en kort kille.

I februari 2001 kom beskedet att Roland Stoltz hade somnat in efter en tids sjukdom.

Hockeykortet kommer från Corallis samlarserie.