Rögleforwarden om slopade dribblingar, nya självförtroendet och favoriten Will Smith

Under första säsongen i Rögle jobbade forwarden lite i det tysta. I år har han tagit stora kliv och tangerar snart fjolårets poängskörd. Här berättar Linus Sandin om specialhjälpen i somras, sin nya spelstil och om att se sin lillebror draftas av Toronto.
– Jag blev nästan lite tårögd, säger Linus Sandin till hockeysverige.se.

GÖTEBORG (HOCKEYSVERIGE.SE)

Innan den 22-årige Uppsalasonen får någon hockeyrelaterad fråga behöver vi beta av hur en person född 1996 kan ha Fresh Prince i Bel Air som favoritserie. Den numera kultförklarade komediserien med Will Smith i huvudrollen började sändas på tv i Sverige två år före Linus Sandin ens var född.
– Det var för ett par år sedan, jag satt och skrollade på Netflix för att hitta något kul att titta på. Och så såg jag att Will Smith var med, han är en favorit, så jag började titta. Sedan var jag fast.

Fresh Prince i Bel Air (Foto:Flickr/Queenieandthedew)

Förutom prinsen själv är rikemanssonen Carlton favoritkaraktären och Linus erkänner att han kan texten till nästan hela den klassiska signaturmelodin.
– Det är en chill serie som är sjukt rolig, summerar Sandin.

På en skala 1-10, hur bra är du på den patentstämplade Carlton-dansen?
– Haha, inte allt för vass men en fyra är jag nog!

LINUS SANDIN – EX-DRIBBLERN

Med det viktiga tv-serieämnet avklarat går vi vidare in i hockeybubblan. Linus Sandin har haft en stark säsongsstart och har hittat en trygghet i sin roll som tvåvägsspelare. Han har fått med sig sex pinnar på sina första 21 matcher, en siffra som i jämförelse med hans sju poäng på 42 matcher förra säsongen får ses som ett rejält kliv uppåt. Enligt Linus, som växlat lite mellan center- och ytterposition under säsongen, har han i år tagit mer plats och byggt på sitt självförtroendet.
– Jag vågar göra mer grejer där ute. Misstag händer hela tiden, och det har jag köpt nu. Det är okej att göra misstag om man gör dem på rätt ställen, säger forwarden som tillbringade junioråren i Modo och öste in poäng.

Under sommaren fick laget dessutom möjlighet att träna med två kanadensiska specialister, Joe Quinn och sonen Nick Quinn, som har erfarenhet av att träna storstjärnor som Connor McDavid. Tillsammans höll kanadensarna i tre dagars träning för spelarna och utbildning för ledarna. Linus Sandin ser tillbaka på den korta men intensiva tiden med positiva minnen.
– Det var mycket fokus på teknik och att lägga pucken på tomma ytor. Det var väldigt lärorikt, säger han.
– De sade att ”det är så här de bästa i världen jobbar”, så det var bara att ta efter.

Tror du att träningen med kanadensarna är en av orsakerna till att det gått bra för dig under hösten?
– Det kan vara en del i det, absolut. Alla backar och alla i ligan är så pass duktiga med klubban och pucken, så för en forward handlar det mer om att skydda pucken istället för att dribbla. Det kanske bara är en eller två gånger per match man behöver dribbla och resten är mer att vara smart och täcka pucken, lägga den på en tom yta och det tror jag absolut att jag har med mig.

Var du en spelare som hellre dribblade lite extra tidigare?
– Ja, för några år sen var det väldigt mycket dribblande.

Fick du någon tillsägelse från tränarna att ändra din stil?
– Nej, det fick jag inte. Jag kände själv att varför ska jag försöka göra något onödigt och bli av med pucken istället för att vara lite starkare på den och kunna behålla den inom laget.

Linus Sandin har gått från dribblare till pucksyddare – något som visat sig vara framgångsrikt för Uppsalasonen. (Foto: Bildbyrån/Avdo Bilkanovic)

DRAFTUPPLEVELSEN MED LILLEBROR

 Inför säsongen hade Linus Sandin satt upp det personliga målet att få en roll i laget, etablera sig ordentligt i ligan och få mer speltid.
– Det tycker jag att jag har lyckats med. Jag får bra med förtroende och istid, så det är jättekul, säger 22-åringen som i år ökat på sitt tidssnitt på isen med 2,5 minuter.

När forwarden kom till Rögle inför säsongen 2017/18 gjorde han det med lillebror Rasmus i sitt följe. Den fyra år yngre backtalangen blev dock inte kvar länge utan lånades ut till Soo Greyhounds i den kanadensiska juniorligan OHL. Rasmus gjorde stort avtryck på andra sidan Atlanten, så stort att han förväntades gå i förstarundan under NHL-draften i Dallas i somras. Och så blev det. Rasmus Sandin tingades av Toronto Maple Leafs som 29:e spelare i första rundan. Storebror Linus var på plats och berättar med varm röst om den stora dagen.
– Det var en riktigt häftig upplevelse. Det är ett minne man kommer ha med sig för livet, riktigt stort. Jag blev nästan lite tårögd. Jag och brorsan är sjukt tajta, så jag väldigt glad för hans skull, säger forwarden.

Var du mer nervös än brorsan?
– Jag tror det. I alla fall ju längre in i rundan det gick, då tror jag att jag blev mer nervös och tänkte att ”jaha, nu är det väl dags att gå”.
– Men Rasmus är alltid lugn, han stressar aldrig upp sig i onödan. Det var en sjukt häftig upplevelse. Och fantastiskt kul att han hamnade i Toronto också, han verkar trivas jättebra där borta.

Linus Sandin (t h) fick se lillebror Rasmus bli draftad av Toronto tidigare i somras.
(Foto: Bildbyrån/Erich Schlegel)

”SNACKAR I STORT SETT VARJE DAG”

Att se lillebror bli draftad hade kunnat väcka minnen från draftåret 2014 då Linus Sandin var aktuell och inte blev vald av något NHL-lag. Men idag är det ingenting som påverkar honom.
– Det var väl lite besvikelse just det året. Men jag släppte det ganska fort, säger Linus.
– Man kan inte tänka så mycket på det utan bara gå vidare och jobba på och försöka ta sig så långt man kan ändå.

Är du avundsjuk på brorsan?
– Det är jag alltid, haha. Nej då, det är få förunnat att gå i draften, så jag är inte avundsjuk, jag är bara jätteglad för hans skull. Är det någon jag verkligen unnar det så är det brorsan.

Han spelade i Kanada redan förra året, hur funkar det att hålla kontakten?
– Vi snackar på FaceTime väldigt ofta. Nu har det gått någon dag sedan sist, men vi snackar i stort sett varje dag. Om det så är fem minuter eller om det är två timmar så snackar vi om allt möjligt. Det är väl så vi håller kontakten nu när båda spelar. Förra året åkte jag över i två veckor efter säsongen och tittade på hans slutspel.

När ses ni nästa gång?
– Bra fråga, vi får väl se hur långt vi går och hur långt de går och vad som händer. Det är svårt att svara på, men jag hoppas det blir ganska snart.

Saknar du honom?
– Ja, det gör jag, jag saknar någon att kunna gå hem och äta middag hos, haha. Nej, men jag saknar honom absolut.