Posslers tuffa höst: ”Man har liksom inget val”

Värvad till Djurgården som en tänkt spetsspelare, men långtidsskadad redan under försäsongen. Efter en höst av rehab och elände kunde Gustav Possler äntligen debutera för sin nya klubb i torsdags.
– Det har varit ruggigt tufft, men jag hann komma in ganska bra i laget innan skadan och jag har ändå varit här varje dag. Det har hjälpt mig mycket, bara att ha något att göra på dagarna. Annars vet jag inte var jag hade varit just nu, säger Possler till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det var i mitten av september som olyckan var framme. Gustav Possler bröt höger fotled, tvingades upp på operationsbordet och kom att missa fyra månader av hockey innan han slutligen gjorde sin SHL-debut för Djurgården i torsdagens möte med Brynäs.

22-åringen, som åkte ur SHL med Modo i fjol, spelade drygt 14 minuter och såg oväntat pigg ut med tanke på det långa uppehållet.
– Han fick komma ut och köra och jaga och det var bra, sade tränaren Robert Ohlsson om debutanten efter matchen.
– Han har saker som vi har behov av, så det kan bli jättebra. Han ser bra ut redan nu trots att det är första matchen för säsongen. Skridskoåkningen finns där och bettet sitter där. Han kommer att hjälpa oss.

Possler själv är lite mer försiktig i sitt utlåtande kring sin egen insats i debuten.
– Det var tufft, men det var kul också. Jag var tvungen att fråga någon bredvid mig i båset ”går det alltid så här fort?”. Jag var rätt trött efter första perioden, skrockar han när hockeysverige.se får en pratstund med forwarden.
– Jag vet inte hur det såg ut, men det kändes bättre och bättre.

Exakt hur han blev skadad är han förtegen om. Han konstaterar bara att ”det var en olycka om man säger så, något som inte ska kunna hända”. Rehabperioden har inte varit någon dans på rosor, men han är glad att han hade möjlighet att spela fyra Champions Hockey League-matcher innan skadan så att han kunde komma till rätta i klubben.

”VILL MAN TILLBAKA ÄR DET BARA ATT GÖRA JOBBET”

– Det har varit ruggigt tufft, men jag hann komma in ganska bra i laget innan skadan och jag har ändå varit här varje dag. Det har hjälpt mig mycket, bara att ha något att göra på dagarna. Annars vet jag inte var jag hade varit just nu (skratt).
– Det är otroligt trist (att rehaba), men man har liksom inget val. Vill man tillbaka är det bara att göra jobbet.

Inför JVM-turneringen i Malmö för tre år sedan drabbades Possler också av en långtidsskada då han drog sönder korsbandet. Att han skulle ha haft hjälp av att ha gått igenom en liknande rehabprocess tidigare är en sanning med modifikation.
– Till viss del kanske det har det, men nu var det annorlunda eftersom jag visste att jag skulle kunna komma tillbaka under säsongen. Då var det bara att fokusera på nästa säsong, så det kanske har varit tuffare mentalt nu jämfört med då. Man har haft lite mer press på sig och det har nog bara varit bra.

Hur har det varit att byta klubb i SHL och komma till Djurgården?
– Det har varit lärorikt. Det är första gången som senior som jag byter klubb och jag blev bra omhändertagen av grabbarna, så jag är positivt överraskad. Det har varit jättelätt att komma in i gruppen och nu ser jag bara fram emot att få spela med dem.

Nu hinner du ändå göra minst 20 matcher till innan säsongen är över. Har du satt upp något mål för dig själv under den tiden?
– Nej, det är bara att ta en match i taget och känna att man blir bättre. Självklart vill jag bidra till laget. De får säga vad de vill att jag ska göra så ska jag göra mitt bästa. Det finns inte så mycket mer jag kan göra. Jag har inte satt upp några personliga mål vad gäller poäng eller sådant. Vill de att jag ska spela så ska jag spela och göra mitt bästa, så får man hoppas att det duger.