Doldisen som blev lagkapten: ”Jag är inte speciellt anonym av mig som person”

Han är veteranen som lite i skymundan har skapat sig en lång och framgångsrik SHL-karriär. Den här säsongen får Pontus Petterström kliva ut i rampljuset efter att ha ersatt Jimmie Ericsson som lagkapten i Skellefteå AIK.
– Jag är inte speciellt anonym av mig som person. Jag skulle snarare säga att jag är åt andra hållet, väldigt social, säger Petterström till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Pontus Petterström från Nybro har gått den långa vägen till en mycket fin karriär. Även om han inte alltid har fått de största rubrikerna har han alltid varit en mycket uppskattad lagspelare. Att han sedan har en meritlista som imponerar skadar givetvis inte hans rykte heller. Eller vad sägs om två J18-SM-guld (Leksand), två SM-guld (Skellefteå), avancemang till SHL med Skellefteå och sex A-landskamper.
– Det var länge sedan jag vann J18-guld, säger Petterström, 35, med ett leende då vi ses för en intervju på SHL:s upptaktsträff i centrala Stockholm.
– Det var sjukt roligt och första gången jag fick vara med och vinna någonting och något jag fick smak på att jag ville göra igen. Nu har jag fått vinna två seniorguld efter det och är på jakt efter det tredje.

Mikael Zettergren, Jesper Ollas, Fredrik Vestberg, Daniel Widing…
– (Daniel) Hermansson, (Jonas) Nordqvist, Jörgen Sundqvist, Lasse Jonsson… Vi hade ett riktigt bra lag då faktiskt.

Har du fortfarande kontakt med dom här killarna?
– Ja, absolut, några stycken har jag kontakt med. Vi hörs då och då, men vi träffas även emellanåt vilket är roligt. Sundqvist, Widing och Hermansson har jag spelat med i Skellefteå. Det var kul, men som sagt var, längesedan.

”BÄSTA PLATSEN FÖR MIG VAR TINGSRYD”

Nu blev det aldrig seniorhockey för forwarden i Leksand utan det blev först en flytt till Tingsryd och sedan vidare upp till Skellefteå. Dit kom han första gången redan inför säsongen 2002/03.
– Det var många i Leksand som var duktiga och ville ta det där steget upp i A-laget. Jag kände att jag kanske stod lite längre ner i turordningen så jag valde att flytta söder över för att spela A-lagshockey.
– Alternativet i Tingsryd, som då låg i allsvenskan, dök upp. Det kändes som ett intressant och bra alternativ för mig. Dels att få prova på seniorhockey, dels att komma lite närmare hem. Jag hade en plan att spela seniorhockey under mitt sista juniorår och då upplevde jag att bästa platsen för mig var att pröva på det var i Tingsryd.

Pontus Petterström har en väldigt fin karriär, men även en ganska anonym karriär.
– Det är ert fel, skrattar Petterström som inte ser det som något medvetet val från hans egen sida.
– Jag är inte speciellt anonym av mig som person. Jag skulle snarare säga att jag är åt andra hållet, väldigt social och så där. Sedan är det så att det skrivs mycket mer om folk som gör mycket poäng och mål eller stukar fötterna än om dom spelarna som täcker skott och jobbar hårt men kanske inte syns i poängprotokollet på samma sätt.
– Sedan har den biten börjat uppmärksammats mer och mer, men det har inte stört mig att jag varit anonym i media. Är det den bilden media vill ha av mig så får det vara så, men jag vet var jag står som person och människa.

Om du ser på din roll i Skellefteå då du kom dit 2002 och jämför med den du har idag, hur har rollen förändrats genom åren?
– Då hade jag fortfarande drömmar om att få chansen att spela där borta i NHL en vacker dag. Jag ska ändå vara ärlig och säga att den drömmen är borta, säger Petterström med ett leende och fortsätter:
– Då kanske jag tänkte lite mer på mig själv och hade som en plan, att nu ska jag göra en bra säsong här och nästa säsong ska jag spela i dåvarande elitserien. Jag hade stakat ut vägen lite.
– Nu skulle jag säga att jag spelar hockey för att det är jäkligt roligt. Hockey är verkligen det roligaste som finns. Sedan är det också för den här jakten på att vinna ett mästerskap. Det har jag haft förmånen att göra två gånger i Skellefteå och jag vill göra det igen eftersom det är en så sjuk och rolig känsla att få göra det tillsammans med spelarna man har kämpat med under nästan ett helt år.

Foto: Bildbyrån/Krister Andersson

EN FÖRÄNDRING EFTER ÅTERKOMSTEN TILL HÖGSTA SERIEN

Pontus Petterström har varit med på hela den långa resan Skellefteå har gjort från spel i allsvenskan till att nu vara ett etablerat topplag i SHL.
– Under de fyra säsonger (2008 till 2012) som jag var i väg och spelade i Linköping då kändes det som att Skellefteå gjorde ett avstamp. Då fick Skellefteå fram lite yngre spelare som hade ett jäkla driv och tog en plats i A-laget.
– Framgång föder framgång, speciellt när yngre spelare ser att dom andra klarar av det. Allt handlar om att träna ambitiöst och tro att man klarar av det för är du tillräckligt bra kommer du få chansen. Skellefteå var tidiga med att förstå vikten av att fostra spelare i egna leden.
– Sedan har det funnits en spelidé i föreningen, att arbeta otroligt hårt, åka skridskor, vårda pucken, vara det spelförande laget och inte minst vara ett spelskickligt lag. Vi har fostrat många spelare med att man ska vårda och inte kasta iväg pucken. Allt det där började då jag var i Linköping. När då möjligheten för mig dök upp att jag skulle kunna flytta tillbaka så kände jag att det här verkligen var något som jag ville vara med på. Det har jag inte behövt ångra.

När ni låg i allsvenskan med Skellefteå var det många i stan som körde snacket med ”att det var bättre förr” med tanke på att klubben vann SM-guld 1978?
– Nej, så var det kanske inte. Skellefteå är en otroligt hockeytokig stad. Säsongerna vi var i allsvenskan och föll på målsnöret var en tuff tid. Veckorna och månaderna efter det att vi inte klarat av att gå upp var tuffa.
– Jag höll mig gärna inne eftersom man märkte hur otroligt mycket det här betydde för folk. Framför allt då vi gick upp såg jag glädjen hos alla, hur mycket det verkligen betydde för människorna i Skellefteå.

För många år sedan lämnade du Nybro för att spela i Leksand, kommer du även avsluta karriären i din moderklubb om, låt oss säga, fem år?
– Det vet jag inte. Som jag sa så tycker jag det är sjukt roligt att spela hockey fortfarande och tänker spela till man kastar ut mig, tänkte jag säga.
– Vi får se var saker och ting avslutas. Sedan är det så att man själv inte kan styra vart man spelar eller när man måste sluta spela. Det kan ju komma skador som förstör. Jag får njuta så länge jag är inne i det. Sedan får vi se den dagen karriären börjar lida mot sitt slut var jag avslutar.