Peter Andersson: "Jag har gjort allt jag kunde"

Med fyra år som huvudtränare och nästan 18 år i klubben totalt valde Peter Andersson, 54 år, att lämna Malmö Redhawks efter denna säsongen. Sydsvenskan.se har pratat med honom om resultaten som han åstadkom och det känsliga farvälet i klubben som varit honom trogen i en stor del av hans vuxna liv.

– Vi har haft en stomme av grovarbetare i Malmö och de skickliga spelarna har inte varit superskickliga, de har inte varit som Ryan Lasch, precis, säger Peter till Sydsvenskan.

Som ingen har undkommit blev det ett snöpligt slut för de flesta lagen i årets upplaga av SHL. 51 omgångar spelades med publik medans den sista omgången gav en kuslig försäsongskänsla med tomma läktare. För Malmö Redhawks och huvudtränaren Peter Andersson så blev 5–2-förlusten i Ängelholm i omgång 52 avslutet på säsongen, för Peter Andersson innebar det även slutet i Malmö – för den här gången.

I frågan om vad han är mest nöjd över under sina fyra år som huvudtränare i Malmö svarar han i intervjun med Sydsvenskan:

– Under många år hade Malmö en tjock plånbok och kunde göra stora rekryteringar. Men under de här fyra åren har Malmö haft en av de minsta plånböckerna. Det är jäkligt svårt att vinna om man inte har en plånbok som är topp-fem. Vi har varit i botten. Efter förutsättningarna har resultaten varit väldigt bra. När det gäller inspelade poäng per satsad lönekrona, där var vi etta eller tvåa de flesta åren.

INGET EMOT LIRARE

Under Peter Anderssons tid i Malmö gick snacket om att de så kallade spelskickliga killar som Andy Miele, Emil Molin och Konstantin Komarek, hade svårt att leverera och fick därmed lämna mitt under brinnande säsong.

– Jag har inget emot skickliga spelare. Tvärtom. Men i Malmö har det funnits en annan struktur med billigare spelare, säger han till Sydsvenskan.
– Hade vi haft 6-7 spelskickliga killar i laget så det varit enklare, men vi hade inte det materialet. Vi har haft en stomme av grovarbetare i Malmö och de skickliga spelarna har inte varit superskickliga, de har inte varit som Ryan Lasch, precis.

För Peter Andersson behövdes en nytändning då han kände sig färdig i Malmö.

– Jag kände så här: hur långt kan jag utveckla Malmö? Skulle jag kunna göra Malmö till ett slutspelslag även det femte och sjätte året? Hur jag än vände och vred på det kände jag att jag hade tömt mig fullständigt. Jag hade gjort allt jag kunde.