”På ett vis vill jag ha tröjan i taket och på ett annat vis vill jag inte ha det”

SHL:s bästa back säsongen 2016/17 enligt juryn för SHL Awards. Svenska Hockeyligan och Linköping blir en tung profil fattigare när Jonas Junland nu väljer att flytta till Schweiz. En flytt som kanske inte hade blivit av under andra omständigheter.
– Jag hade jättegärna varit lagkapten och drivit det här laget framåt i flera säsonger. Nu blev det inte så eftersom Dan (Tangnes, tränare) valde en annan inriktning, säger Junland till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Linköpings Jonas Junland utsågs till SHL:s bästa back på hockeygalan i onsdags. Nu blev det trots det inget VM-spel för honom. Anledningen till det är en skada och när hockeysverige.se får en intervju med honom i TV4-huset intill Värtahamnen är han nyss hemkommen från en semestertripp till Florida.
– Det är inte ofta man får chansen att ta emot ett sådant fint pris i en så pass tuff konkurrens. Jag är ändå ödmjuk och inser att det aldrig hade hänt utan hjälpen från LHC och lagkamraterna, säger Junland och fortsätter:
– Jag hade hellre vunnit ett SM-guld tillsammans med mina lagkamrater i LHC, men jag är ändå oerhört stolt över att ta emot det här priset. Trots allt är det många som aldrig får chansen att vara med om det här.

Jonas Junland själv ser flera starka kandidater som skulle kunna vunnit det här priset.
– Bland andra (Henrik) Tömmernes, som jag tycker är jätteduktig och det är kul att han blev nominerad. Jag tycker att Linus Hultström tagit stora steg under säsongen. Chad Billins hade en bra säsong offensivt.
– Den jag gillar allra bäst är ändå ”Nisse” Burström i Skellefteå. Sedan jag spelade med honom första gången och såg honom utan hockeyutrustning, den lilla späda kroppen, det stora spelet han spelar med och den pondusen han har på isen har jag tyckt att han var fantastisk. Jag tror inte att det finns ett större hockey-IQ på backsidan i Sverige.

Det kommer fram många bra backar från just Linköping, bland annat Junland men även spelare som Gustav Forsling och Mattias Bäckman. En som till stor del har banat vägen för dessa är ikonen Magnus Johansson.
– ”Mange” har en del i det. När jag kom upp var ”Mange” den stora profilen i LHC. Sedan kom bröderna Hävelid dit. Först Magnus som tränare och sedan Niclas som spelare. Det har med andra ord funnits väldigt starka mentorer på backsidan i föreningen vilket det kanske inte har funnits på forwardssidan, något som jag vet att LHC jobbat med.
– Som back kan du inte få en mycket bättre utbildning i hockeysverige än den med ”Klasse” Östman och bröderna Hävelid som är där just nu och har jobbat i klubben under en längre tid.

Foto: Bildbyrån/Erik Simander

”JAG ÄR DEN JAG ÄR – BRUTALT ÖPPEN OCH ÄRLIG”

Vad har Magnus Johansson betytt för dig personligen?
– Inte så mycket egentligen mer än att jag ser upp till honom väldigt mycket som hockeyspelare. Det är fantastiskt hur många OS och VM han har spelat. Dessutom har han spelat i NHL.
– Jag tycker att han är extremt duktig på isen, men när jag började gå på A-lagsmatcherna försvann han till Frölunda, Schweiz och så vidare. Han var runt och jag fick aldrig se ”Mange” från ungdomsläktaren i Linköping.

Magnus Johansson är lite av en ikon i Linköping och nu börjar du också närma dig den statusen i klubben, hur hanterar du den speciella situationen?
– Jag ser mig inte som en ikon och tar inte heller efter ”Mange” där på något vis. Nu är jag den jag är, en brutalt öppen och ärlig människa. Jag har en egen charmig personlighet som jag inte vill jämföra med någon annan och tycker inte att man ska jämföra mig med någon annan på isen heller.
– Jag tycker att jag gjort det bra senaste säsongerna och hoppas kunna spela flera bra säsonger för LHC framöver, men att jämföra sig med sådana stora starka namn känns fel på något vis.

Jonas, trots allt personifierar du dagens Linköping till en viss del…
– Det har blivit så och något som jag har brunnit för att göra. Jag hade jättegärna varit lagkapten och drivit det här laget framåt i flera säsonger. Nu blev det inte så eftersom Dan (Tangnes, tränare) valde en annan inriktning. Då kände jag att jag ville ha en nytändning eftersom jag känner att jag hela tiden vill pusha och utvecklas, att våga bli bättre och inte för bekväm hemma i Linköping.
– På ett vis vill jag ha tröjan upphängd i taket och på ett annat vis vill jag inte ha det eftersom det finns så mycket annat att uppleva och utmana sig själv med i världen. Senaste två, tre säsonger tycker jag själv att jag har varit med och drivit det här laget tillsammans med många andra på ett väldigt bra sätt.

Hur är Linköping som hockeystad just nu, blir det mycket hockeysnack när du är och handlar mat och så vidare?
– Jag tycker att det var ett stort hockeyintresse i stan åren vi var i final, men jag tycker att det var lite mindre när jag kom tillbaka.
– Efter senaste säsongen känner jag ändå en positiv anda. Folket börjar komma tillbaka till arenan och coacherna har ändrat inriktning på spelet. Jag känner en mer positiv anda när vi den här säsongen åkte ut i kvarten än året innan då vi gick till semi. Det blåser positiva vindar i Linköping.

Foto: Bildbyrån/Jonas Ljungdahl

”JAG SKA VARA BÄSTA BACK I LAUSANNE”

Trots att Linköping säsong efter säsong tillhör favoritlagen i SHL har klubben ännu inte vunnit något SM-guld. Varför det inte blivit något guld ännu för LHC har Junland en del tankar kring.
– Jag har fått äran att vara med och vinna SM-guld (Färjestad 2011) och just då hade vi en väldigt stark trupp. Kollar du på Frölunda den här säsongen så är dom dominanta.
– Jag tror att du måste ha ett spel som växer i ett slutspel, typ Växjö hade när dom vann för två säsonger sedan. Det finns inget givet svar på din fråga, men dom två åren vi var i final med LHC hade vi SM-guldlag. Däremot tycker jag inte att LHC haft det sedan dess.

Nu väntar Jonas Junlands fjärde utlandsturné. Tidigare har han spelat för St. Louis i NHL, Pelicans i Finland och Barys Astana i KHL. Säsongen 2016/17 ska den 28-åriga backen spela för Lausanne i NLA.
– Det som lockar med Schweiz är att få prova något nytt, att få spela en offensiv och snabb hockey där jag känner att jag kanske kan få upp lite kvickhet i mitt eget spel. Jag tycker att jag är snabbtänkt, men jag tycker att jag kan få upp lite bättre fart på fötterna och utveckla den biten.
– När det gäller Lausanne så var dom väldigt tidigt ute och förklarade sitt intresse. Klubben bygger något utefter hur dom vill känner att dom vill utvecklas och förändra. Lausanne ser mig som en viktig pusselbit i det. Då går jag hellre till en sådan klubb än till någon av dom större i Schweiz.

Vad hoppas du av det här äventyret i Schweiz?
– Jag hoppas att bli ännu mer av en ledare och driva Lausannes backuppsättning på ett bättre sätt än vad jag drivit LHC:s. Jag ska vara bästa back i Lausanne, där är målet. Sedan vet jag inte om det kommer att hända, men det är så jag vill att det ska vara.

Hur ser du på skillnaden spelmässigt på den hockey som spelas i Schweiz jämfört med den som spelas i SHL?
– Jag tror SHL är mer strukturerad och att det ställs högre krav. I Schweiz är man lika vältränade och kanske ännu snabbare, men jag tycker att dom är lite äldre i sitt tänk och inte riktigt anammat det här med hur viktigt det är att vara i skottlinjen. Även om du är en stjärna ska du täcka skott, något som vi i Sverige har anammat bättre. 

Lär känna NHL:s blivande stjärnor – beställ Elite Prospects – Morgondagens Stjärnor