Örebros största talanger har frodats i Linköping: ”Har inte behövt ångra det”

Calle Gunnarsson, Marcus Högberg och Gabriel Carlsson. Örebro har haft en tendens att tappa några av sina största talanger till SHL-konkurrenten Linköping genom åren.
– När man var mindre var drömmen att spela i Örebro, men när jag spelade där hemma och skulle välja hockeygymnasium var de fortfarande i allsvenskan, säger Gabriel Carlsson till hockeysverige.se.

SEGELTORP (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det skiljer 14 mil mellan Örebro och Linköping. Hockeymässigt har avståndet krympt avsevärt under de senaste åren. Mellan 2009 och 2013 gjorde Örebro Hockey resan från division 1 till SHL och får efter fjolårets första slutspelsupplevelse anses ha etablerat sig i högsta ligan.

Calle Gunnarsson i LHC.

Den stora utmaningen för en klubb som nyligen tagit sig upp i SHL är att börja producera egna talanger som kan kliva in och ge laget understöd underifrån. Andra ”unga” SHL-klubbar som Växjö och senast Karlskrona har upplevt eller upplever samma växtvärk på juniorsidan. Örebro har producerat en och annan riktigt bra spelare på senare år. Problemet är bara att de inte blivit klubben trogen, utan i många fall hamnat i just Linköping.

2004 tog två unga juniorlandslagsbackar vid namn Emil Axelsson och Carl Gunnarsson just det steget efter att dåvarande HC Örebro degraderats från allsvenskan till division 1. Gunnarsson, som numera har gjort närmare 400 NHL-matcher och spelar för St. Louis Blues, hann bli en uppskattad SHL-spelare i LHC innan han flyttade till Nordamerika. I hans och Axelssons fotspår har flera andra av Örebrohockeyns största löften följt. Inte minst målvakten Marcus Högberg och backen Gabriel Carlsson, som i somras draftades i första rundan av Columbus Blue Jackets.
– När man var mindre var drömmen att spela i Örebro, men när jag spelade där hemma och skulle välja hockeygymnasium var de fortfarande i allsvenskan, förklarar 18-årige Carlsson när hockeysverige.se träffar honom på U20-landslagets samling i Segeltorp inför helgens turnering i Finland.

Foto: Bildbyrån/Peter Holgersson

”FRÅGAT OM JAG VILLE KOMMA TILLBAKA”

I hans fall var det just Högberg och forwarden Anton Brehmer, en annan spelare som gått samma väg, som inspirerade honom att lämna tryggheten hemma i Närke och flytta ned till Östergötland.
– Jag hörde bara bra saker om deras hockeygymnasium och kände att det kunde vara kul att testa vingarna, utmana sig själv och inte bo kvar hemma, utan prova på något nytt. Det var inte så att jag inte trivdes i Örebro, men vid den tidpunkten tror jag att det var rätt val för mig, berättar han.
– Jag åkte dit och provtränade med LHC några gånger och fick en bra känsla. Hemma skulle ju alltid finnas kvar, men chansen att åka dit har man bara en gång. Jag har inte behövt ångra det. Jag trivs jättebra med organisationen och alla runt omkring.

Blev det några sura miner från Örebro när du bestämde dig för att flytta?
– Nja, de frågade väl om jag ville vara kvar och jobbade för det, men det var ju något de inte kunde styra. De har hört av sig de senaste åren också och frågat om jag ville komma tillbaka, men det har aldrig varit aktuellt.

Har det växt fram någon rivalitet mellan Örebro och Linköping efter alla övergångar?
– Nej, det är som vilken match som helst. Sedan kanske det är lite mer speciellt för mig att komma dit och spela, men det finns inget mellan klubbarna, det skulle jag inte säga.
– Det enda som är konstigt är väl att det inte är vi i Linköping som lånar ut spelare till Vita Hästen, utan att det är Örebro som gör det trots att det är vi som har närmast till Norrköping. Men det är ingenting mellan Örebro och Linköping, utan något mellan oss och Vita Hästen med tanke på historiken och rivaliteten mellan klubbarna.

TVÅ FÖRE DETTA STORBACKAR SOM LOCKAR TALANGERNA

En annan avgörande faktor i valet att gå till Linköping var klubbens framgångsrika utbildning av backar. Ässet i LHC:s rockärm när man rekryterar backtalanger är att man har två före detta storbackar i sin stab, två profiler som har haft stor inverkan på Gabriel Carlssons utveckling som spelare.
– Vi har Niclas Hävelid och Johan Åkerman på hockeygymnasiet och de har betytt mycket för mig personligen. Men det finns överlag väldigt många bra förebilder på backsidan. Vi har haft Magnus Johansson i laget tidigare och har Daniel Rahimi och Jonas Junland nu.

Foto: All Over Press

Har du någon mentor i klubben som du vänder dig till när du behöver råd?
– Ingen spelare direkt, utan det är Niclas Hävelid och hans brorsa Magnus (numera coach för svenska U16-landslaget) som jag snackar med. Niclas har ju spelat på en väldigt hög nivå själv och han vet vad som krävs därborta, säger Gabriel Carlsson om den tidigare LHC-backen som gjorde 628 NHL-matcher under karriären och numera har hand om klubbens hockeygymnasium.
– Han är väldigt seriös. Han kör stenhårt när han visar övningarna på hockeygymnasiet och har en väldig passion för det han gör. Han fick kanske inte den credden som han förtjänade när han spelade. Han var väldigt solid och gjorde det han skulle, men han var ingen ”Lidas” som fick de stora rubrikerna.

Gabriel Carlsson hoppas att all den kunskap han har fått med sig från backikonerna som finns i Linköpings organisation ska hjälpa honom att ta sig till JVM i Helsingfors efter jul. Under hösten har han spelat relativt regelbundet i LHC:s A-lag och i helgen får han chansen att visa upp sig för förbundskapten Rikard Grönborg i genrepsturneringen i Tammerfors.
– Det finns bra möjligheter att komma med till JVM, tycker jag. Men det är väldigt bra konkurrens på backsidan, väldigt många som är duktiga. Det är många som var med förra året och sedan många som inte kom med då men var på gränsen. Men är man här så här man aktuell, så det gäller att gnugga på och visa att man vill vara med.