Omställning till stora rinkar – en verklighet för John Persson: ”Försöker jobba med det varje dag”

När man pratar om den svåra omställningen från små till stora rinkar tänker man genast på nordamerikaner. Men om man har varit i Nordamerika i sex år, som Färjestads forward John Persson, är förändringen påtaglig även om man är svensk.
– Det har varit en stor omställning. Allt från spelet, hur man checkar, när man ska gå och inte gå, säger han till hockeysverige.se.

När Färjestad, precis som många andra SHL-klubbar, storsatsade inför säsongen var John Persson en av spelarna som kom till klubben. Efter sex år i Nordamerika var han ett okänt namn för många, men med tre AHL-säsonger toppat med tio NHL-matcher sågs han som en viktig pusselbit i klubbens lagbygge.

Men säsongen har inte blivit vad han eller laget hade hoppats på, med guldförväntningarna som fanns inför säsongen. Spelet gått upp och ned, och man har tagit överlägset flest matcher till förlängning i SHL.
– Vi har ju varit lite ojämna. Vi har spelat en period och sen vilat en period, men så har vi ändå lyckats få med oss poäng. Nu tycker jag att vi börjar hitta ett spel där vi spelar hela matcherna. Vi spelar tre perioder, och då är vi väldigt svåra att slå, säger Persson till hockeysverige.se efter måndagens seger mot Djurgården inför ett fullsatt Globen.

För John Persson själv har det blivit 11 poäng på 23 matcher så här långt. Man pratar ofta om omställningen till stor rink och en svensk spelstil när det gäller nordamerikaner som kommer hit, men det har varit en stor faktor även för Färjestadsforwarden efter lång tid utomlands.
– Det har varit en stor omställning. Allt från spelet, hur man checkar, när man ska gå och inte gå. Man backar ju hem lite mer i Sverige för att det är så stora rinkar. Backarna håller i lite mer, det är inte så mycket chip and go. Så det är klart det är skillnad. Det är varje dag man försöker jobba med det, känna när man ska hålla och inte hålla.

Känner du att det har tagit tid för dig att ställa om till de större rinkarna?
– Det har det absolut gjort. I början spelar man ju lite bara på att man är ny, sen kommer man in i det riktiga livet och då tar det ett tag att komma igång. Men jag tycker att det kommer mer och mer för varje match.

Känner du av någon press på laget när det kanske inte har gått så bra som man hade trott för er?
– Det visste man väl lite innan man sajnade för Färjestad, att det är ju så, de lever med högre krav här. Sen är det självklart att man kanske inte når upp till det varje dag, men det är något vi strävar efter på träningarna och så. Vi kommer mer och mer som ett lag, sen är det ändå i slutet det gäller liksom. Det är en resa dit, och vi börjar hitta vårt spel. Vi har ju många nya också, så det tar ett tag.

FLYTTADE TILL KANADA SOM 17-ÅRING

Anledningen till att John Persson inför säsongen var så okänd för stora delar av den svenska hockeypubliken är att han redan som 17-åring lämnade Moras juniorverksamhet och flyttade till Kanada. Där hamnade han i staden Red Deer i västra Kanada, ungefär mittemellan Calgary och Edmonton, och i laget Red Deer Rebels i WHL. En stor förändring från livet på hemmaplan.
– Man bor hemma med mamma och pappa och sen hoppar man på ett plan och åker. Men det var väldigt bra för mig att komma iväg och lära mig saker på egen hand, bara livet utanför och sånt där. Sen även mycket mentala saker som att vara hemifrån, så det var grymt, sen även spelet självklart. Vi hade mycket träningar och mycket istid. Det var ju vi som var högsta laget, så vi fick ju de istider vi ville ha. Det var grym utveckling för mig.

Är det en annan professionalitet i juniorhockeyn där borta?
– Det blir ju så, vi är ju som sagt högsta laget. Vi väljer våra istider, fans kommer och ser oss, media är där, så det blir ju väldigt professionellt från start. Det präglar ju en, man lär sig hur det fungerar.

Hur mycket hjälper det en på isen att man växer som person utanför, kan man ta med sig det in på isen?
– Absolut, det kände jag från första året, att nu har jag gjort ett år här och nu kommer jag tillbaka. Man känner lite folk, man känner att man har gjort den här resan, så då kände jag direkt att andra året blev mycket mycket bättre när man kommer in i det lite mer. Så det är klart att man får med sig hela sitt liv liksom, att man har varit där och man har gjort sånt.

Jag förstår att du är väldigt nöjd med ditt beslut att flytta så tidigt, men finns det några negativa sidor som du kanske stötte på?
– Det är klart, det är olika vad man sitter i för sits som spelare. Kommer man att få spela A-lag eller kommer man få spela J20? Om man är någon som klubben tror på eller inte så får man göra sina val eftersom. Men sen är det ju så, det är svårt, det är jobbigt där borta. Det är inte lätt att åka över.
– Du kan ju hamna lite i ett frysfack också, att de ser dig som en viss spelare. De spelar ju mycket på sina topp 6, det blir ju mycket power play och sådär. Så om du hamnar i ett sånt fack där du känner att du kanske har mer att ge, då är det klart att det kan bli jobbigt, om man vill komma ut som spelare och vidga sina vyer lite.