Från petad i J18-laget – till draftad av klassikerklubben
Vägen har varit allt annat än rak. Men nu är Olle Lycksell en SHL-spelare som också är draftad av Philadelphia Flyers. Här berättar han för hockeysverige.se om resan, från petad i Linköpings J18-lag till en realistisk framtid som NHL-spelare. Och nyckeln till varför han kommit dit.
LINKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)
Vägen till SHL- men även NHL-spel går inte alltid spikrakt. En spelare som har haft en annorlunda resa till SHL är Linköpings forward Olle Lycksell, 18. Uppväxt i Oskarshamn. Flyttade till Linköpings U16, petat tillbaka hem till Oskarshamn där Fredrik Söderström lät honom spela en match i Hockeyallsvenskan. Värvad ånyo till Linköping där han senaste säsongen har fått debutera i SHL och juniorlandslaget plus att han i somras blev draftad av Philadelphia.
Olle Lycksell debuterade redan som 13-åring i Oskarshamns U16-lag och sågs redan i den ålderns som en av klubbens stora talanger.
– Jag kanske inte kan påstå att det var en jättebra serie, men grabbarna var mycket större så jag fick anpassa mitt spel eftersom jag var liten ganska länge. Det gick väldigt bra i alla fall, berättar han när hockeysverige.se träffar honom i hans lägenhet hemma i Linköping.
Du var en stor talang som 13-14 åring, hur hanterade du det här?
– I tidig ålder kände jag att det gick väldigt bra. Jag hade bra teknik, men när folk började komma in i puberteten så hamnade jag lite efter. Då kände jag att det började ta emot lite och jag började inte växa ordentligt förrän två somrar sedan. Där hade jag faktiskt en ganska tuff period.
Hur tog du dig igenom den?
– Det var ganska jobbigt. Jag hade fortfarande en väldigt bra teknik och så vidare, men jag märkte att folk började komma i kapp. Tidigare var jag ganska normal och det flöt på, men sedan kunde jag inte bygga muskler lika lätt så jag kom efter, säger Lycksell med en allvarlig blick och fortsätter:
– Jag har alltid levt på min speluppfattning och det har hållit mig vid liv. När jag nu har börjat växa så känner jag att all träning jag lagt ner hela tiden verkligen gett resultat.
Trots att det var en tuff period mellan U15 och J18 fanns det inga tankar hos honom att ge upp hockeykarriären.
– Nej, det har jag aldrig gjort och jag har alltid tyckt hockeyn varit kul. Men det var absolut tufft och jag fick, som sagt var, leva mycket på in speluppfattning och teknik.
”KÄNDE ATT DET BÖRJADE GE RESULTAT”
Oskarshamn till Linköping U16, åter till Oskarshamns J18 och sedan tillbaka till Linköpings J18. Olle Lycksell tycks kunna vägen mellan städerna Oskarshamn och Linköping väldigt väl.
– I U16, det gick inte dåligt då, men jag kände inte att jag låg exakt i topp. Jag tog mig in i U16 elit här i Linköping och kände att det skulle bli jättekul. Det gick ganska bra där, men efter det kom jag inte in i J18 så då flyttade jag hem och spelade en säsong. Där gick det väldigt bra.
– Det var också den sommaren jag började växa och jag kände att det jag gjorde på gymmet började ge resultat. Jag fick mer muskler på benen och kände att jag kunde stå emot bättre.
Efter en säsong i Oskarshamn återvände alltså Olle Lycksell till Linköping.
– Vi hade lite kontakt hela tiden och sedan ville Linköping ha tillbaka mig. Det var spännande eftersom jag kände att det här var min riktiga chans att slå mig in.
Var det rent av nyttigt för dig att varit hem en sväng till Oskarshamn?
– Ja, det är nog anledningen till att jag är där jag är idag. I Oskarshamn hade jag en väldigt bra tränare, Emil Ivansson. Han är nu i Trojas J18 och det går väldigt bra för dom nu. Han fick mig att komma in i lite nya tankebanor och så vidare.
FRÅN PETAD TILL DRAFTAD
Olle Lycksells resa är häftig. För tre säsonger sedan blev han petad från Linköpings J18-lag och den här sommaren draftades han av Philadelphia.
– Lite förberedd på att jag kunde bli draftad var jag eftersom jag hade haft lite kontakt och att förra säsongen gick också gick så pass bra. När vi var i slutspelet var det några klubbar som hörde av sig, men det var inget som var hugget i sten. Det handlade mer om att man visade intresse.
Resan har gått väldigt fort, blev du överraskad då Philadelphia draftade dig?
– Det här är ett väldigt händelserikt år för mig och det här var jag inte beredd på. När jag flyttade hit till Linköping tänkte jag mer på om jag skulle spela i tredje eller fjärdelinan i juniorlaget. Sedan har jag spelat i första eller andra linan hela säsongen.
Philadelphia Flyers är inte vilken klubb som helst, hur gick tankarna när du fick höra att det var just deras organisation som draftat dig?
– Det är en väldigt fin klubb. Egentligen är det rivalen till Pittsburgh som jag alltid haft som favoritlag där borta, men det vågar jag inte säga högt, skrattar 18-åringen och fortsätter:
– Det är absolut jätteskoj att det var just Philadelphia. Sedan tidigare finns det några svenskar där, Oskar Lindblom och några andra (Robert Hägg). När jag var över i somras träffade jag dom grabbarna. Man märkte att det var en väldigt cool klubb med häftigt gym, fin arena och så vidare. Det var mäktigt faktiskt.
Hur upplevde du campen i somras?
– Där fick jag träffa många andra bra talanger och att få se klubbens gym och allt det här gav mig extra drivkraft att vilja komma dit. Dessutom är det en cool stad som är ganska mycket större än Oskarshamn och Linköping, säger Linköpingsforwarden med ett leende.
Hur stod du dig hockeymässigt under campen?
– Det kändes bra, men det var inte direkt så att dom skulle ta ut något lag. Det var mer att komma dit och visa upp sig lite, men inte mer än så.
SKA SPELA KVAR I SVERIGE SÅ LÄNGE SOM MÖJLIGT
Om du blickar framåt, är du beredd att åka över och spela i junior eller farmarligan eller vill du fortsätta spela med och mot seniorer här i Sverige?
– Jag vet inte och jag har faktiskt inte tänkt så långt. Om jag tittar på Oskar Lindblom så tog han sig dit efter sin fjärde säsong i SHL. Jag är också inne lite på den vägen, att spela hemma i Sverige och göra det bra så jag känner mig trygg i mitt eget spel och vet var jag har mig själv. Sedan kan jag flytta då jag blivit lite äldre.
Den här säsongen har Olle Lycksell fått chansen att debutera i SHL. Så här långt har det blivit åtta matcher och två mål.
– Första matchen jag var med spelade jag ingenting. Själva debuten var mot Karlskrona och det kändes faktiskt väldigt bra. Jag tog för mig och försökte ta med mig upp det spel jag spelar i J20 till A-laget, men med vissa små justeringar.
– Jag fick gå på en kant, vilket jag kanske inte är så jätte-van vid, men jag tycket att det har gått bra och det har varit jättekul. Dessutom har jag fått spela med riktigt bra spelare.
– Nu på senare tid har jag spelat med (Derek) Roy. Han har spelat mycket i NHL och att få spela med honom underlättar naturligtvis, och Emil Sylvegård som också är väldigt bra. Sedan har jag även spelat med Niklas Persson och Andrew Gordon.
Första målet?
– Det var något speciellt och var mot HV71. HV har aldrig varit någon klubb jag har tyckt om så ha ha…
– Det var skönt att få hänga dit den och sedan kunde jag fira med familjen lite extra efteråt. Pucken ligger på min plats i omklädningsrummet.
Du har fått chansen i J20-landslaget, vågar du tänka på JVM redan den här säsongen?
– Som jag sa tidigare så har det hänt väldigt mycket i år och det har varit jättekul. Det gick bra och det var något extra att få vara med i landslaget. Nyss kom jag inte in på LHC:s hockeygymnasium och nu stod jag där med landslagströjan. Dessutom fick jag faktiskt göra min första landslagsmatch på min 18-årsdag. Det var jätteskoj och jag ska göra allt för att få dra på min den där tröjan igen.
– Men tänka på JVM redan den här säsongen vill jag inte. Jag känner att jag får rikta in mig på nästa säsong i så fall. Vi har många talanger med redan i år samtidigt som jag känner att jag skulle behöva lite mer erfarenhet från seniorhockey som många andra har.
Den här artikeln handlar om: