Old School – Mats Hysing

Valde jobbet före VM

I veckans avsnitt av Old School, tar vi en närmare titt på en Södertäljes stora, från skarven mellan 60- och 70-talet – Mats Hysing. En spelare som bland annat inte hade råd att spela VM med Tre Kronor vid ett tillfälle.
– Hockeyn kunde man inte försörja sig på då, berättar Hysning.

Old School ska nu flytta upp till Morgårdshammar utanför Smedjebacken i Dalarna. För det är därifrån dagens gäst, Mats Hysing, kommer.

Morgårdshammars IF var under flera säsonger ett av lagen i högsta serien inom svensk ishockey. Det var med just MIF som Mats Hysing debuterade 1962 i Allsvenskan. En debut som så småningom ta honom fram till VM spel i Stockholm 1969, men då spelande för sportklubben i Södertälje.

Trots att han bott under många år i Södermanland så har den idag 64-årige forwarden och grovjobbaren från Dalarna sitt dalmål kvar.

När man talar ishockey med hockeygenerationen som ledde svensk ishockey på 1950- till 70-talet så talar dom ofta om den hockeykultur som fanns i Morgårdshammar i Dalarna. Vad bottnar den ishockeykulturen i tror du?
– Det var väl på 1950-talet och i början av 1960-talet som det kom fram några bra kullar spelare i Morgårdshammar som tog oss upp i Allsvenskan. Men just varför vi var bra just då har jag nog inget bra svar på.

Du kommer själv från Morgårdshammar, men jag antar att det inte var bara ishockey som gällde för dig i unga år?
– Nej jag spelade en del fotboll också och även lite bandy i Heros. Men det var hela tiden hockey som var sporten som var nummer ett för mig.

Allsvensk debut 1962, (högsta serien vid den här tiden) vad minns du bäst från debuten?
– Det var väl att jag fick en tand utslagen haha… Vi mötte Grums i en vänskapsmatch och det första som hände var att jag fick en halv tand utslagen. I min kedja spelade jag ihop med två grabbar som kom upp samtidigt i a-laget, Björn Ludvigsson och Christer Danielsson. Vi kallades för ”kycklingkedjan” som vi var nykomlingar allihop haha…

– Vi fick inte så mycket speltid utan satte mest på bänken i dom flesta av matcherna. Men jag kommer ihåg när vi mötte Leksand på bortaplan och låg under med 4 eller 5-0 och då vi fick chansen att komma in. Redan i första bytet så gjorde vi mål varpå ”Pära” Karlström som stod i mål i Leksand då skrek till sina backar Vilgot Larsson och Åke Lassas och undrade hur fan dom kunde släppa igenom kycklingarna haha…

Vilka var dom stora stjärnorna i Morgårdshammar vid den här tiden?
– Det var Göte Boström som senare flyttade till Frölunda, Yngve Eriksson, Bo Hansson som gick till AIK, Roland Adolfsson, Eine Ohlsson som senare spelade för både Frölunda och Tingsryd med flera.

Inför säsongen 66/67 så flyttade du till Södertälje SK. Var det många klubbar som ville knyta upp dig till sig?
– Nej det var det väl inte utan det var bara Södertälje som hörde av sig. Visserligen hade Leksand hört av sig vid något tillfälle men det rann ut i sanden då jag inte hörde något mer ifrån dom.

Varför valde du SSK?
– ”Vicke-Hallon” (Göte Blomqvist) som kom från Södertälje var tränare

Foto: Mats Hysing 1968.

uppe i Morgårdshammar under några år och det var väl genom honom som kontakten knöts upp.

Du bildade en klassisk Södertälje- kedja med Dick Yderström och ”Hasse” Carlsson. Vad gjorde att just ni tre passade så bra ihop?
– Jag vet faktiskt inte men vi tre fick flyt direkt när vi började spela ihop. Dick och jag var ganska nya i Södertälje medan ”Hasse” Carlsson varit med ett tag. Fast hur länge just vi tre spelade ihop vet jag inte direkt för jag spelade även ihop med ”Stisse” (Johansson) och ”Glenna” (Johansson) under några säsonger. Men vi hade även med ”Nille” (Schillström) i stället för ”Glenna” under något år innan jag flyttade ner och spelade back dom sista åren i Södertälje.

Var det tränare Kjell Svenssons idé att ni skulle spela ihop?
– Ja det var Kjell som var tränare för Södertälje då och det var han som parade ihop oss tre.

Det känns ganska osannolikt att målvakten i Södertälje, Björn Bjurling, skulle träna Södertälje i Elitserien idag. Var det inte ganska unikt att målvakten i laget, Kjell Svensson, också var lagets tränare?
– Nja, så unikt vet jag inte om det var då. Han stod längst bak på matcher och träningar och hade ganska bra koll på oss utespelare. Så jag tycker det fugerade bra. Kjell hade blicken för det där med tränarjobbet.

Du tog ut av förbundskapten Arne Strömberg till VM 1969 i Stockholm tillsammans med bland andra din kedjekompis Dick Yderström. Men var inte tanken att även ”Hasse” Carlsson skulle vara med där?
– Det stämmer att ”Hasse” skulle vara med också men han ställdes åt sidan i sista stund. Så jag och Dick fick i stället Håkan Nygren från MoDo med oss.

Många har vittnat om den speciella stämning som rådde mellan Sovjet och Tjeckoslovakien efter ryssarnas invasion av Prag 1968. Hur upplevde du den?
– Det var mest otäckt innan VM då vi var nere i Prag för att spela några uppvärmningsmatcher och det stod pansarbilar i nästan alla gathörn. Ett hemskt minne måste jag säga. Tjeckerna hatade verkligen ryssarna under matcherna i VM sedan och minns jag inte helt fel så slog dom väl Sovjet också.

Civilt jobb före VM-spel

Vad är annars det mest bestående minnet från den turneringen?
– För det första så var det stort att bara få vara med och vi var väldigt nära

Foto: Mats Hysing vid VM 1969.

att vinna guld. Det avgjordes på målskillnad då Sovjet, Tjeckoslovakien och vi hamnade på samma poäng. Men det blev bara silver. Sverige hade inte haft VM på några år då och intresset och stämningen kring våra matcher var fantastisk inne på Johanneshov.

Har du någon gång fått någon förklaring till varför det inte blev mer VM-spel?
– Det var nog mitt eget fel i första hand. Jag var uttagen till VM-truppen även året därpå. Men jag skulle totalt då vara borta från jobbet närmare 90 dagar om jag skulle spela både med Tre Kronor och Södertälje. Så jag fick ett ultimatum av min arbetsgivare att antingen väljer du jobbet eller ishockeyn. Jag valde jobbet som det knappast gick att försörja sig på ishockeyn då.

Vilken är din största framgång som ishockeyspelare med Södertälje?
– Det var nog säsongen 1971/1972 då jag vann skytteligan i sportklubben.

Endast 30 år gammal så lämnade du SSK för spel i Nyköpings BIS. Hur kom det sig att du lämnade sportklubben?
– Jag hade problem med axel efter en smäll mot Frölunda då jag dundrade in i sargen och då den hoppade ur led. Jag spelade dom sista säsongerna med ett specialskydd för axeln. I Nyköping, som låg i division 2 då, kunde jag trappa ner och ta det lite lugnare med axeln när jag spelade så det var därför flyttade jag dit.

Hur har Mats Hysings hockeyliv sett ut efter det?
– Vi flyttade upp till Morgårdshammar igen 1978 och då tränade jag deras lag under några säsonger och satt även med i klubbens styrelse. Men sedan tog vi ett beslut att flytta tillbaka till Södertälje 1985 och då jobbade jag åt Södermanlands Ishockeyförbund och var då lagledare och lite hjälptränare i deras TV- pucklag. Efter det så har jag inte haft så mycket alls att göra med hockeyn.

Hur mycket följer du hockeyn i Morgårdshammar och Södertälje idag?
– Det blir mest Södertälje som jag följer. Jag går och tittar på en del matcher när sportklubben spelar men långt ifrån alla. Fast i år säger dom att SSK har ett bra lag så jag ska försöka ta mig till hallen lite oftare och titta.

Vad är den stora skillnaden på hockeyn idag mot när du debuterade 1962?
_ Snabbheten! Allt går så mycket snabbare idag och så är nog spelarna lite annorlunda byggda i kroppen än vad vi var. Spelarna då låg kring 80 kg och i dag finns det inte många som väger mindre än 100 kg.

Avslutningsvis Mats, den svåraste frågan, hur skulle ett All Star team se ut med spelare som du spelat med?
– Då blir det nog ”Honken” (Leif Holmqvist) i mål i alla fall. Som backar får det bli ”Lill-Strimma” (Svedberg) och Vilgot Larsson. Kedja få ”Stisse” Johansson, Sven Tumba och Lars-Göran Nilsson bilda.

Legendfakta

Mats Hysing
Född: 1944
Forward
Landskamper: 13 A – 32 B
VM Silver: 1969
Klubbar som spelare: Morgårdshammars IF, Södertälje SK, Nyköpings BIS
Bor idag i Södertälje

Text: Ronnie Johansson