Old School – Kenneth Ekman

Jämfördes med Börje Salming

Som ung jämfördes den småländske backen Kenneth Ekman med självaste Börje Salming talanagmässigt. Idag är han kanske mest känd som morfar till Tingsryds lovande juniorlandslagsback Oliver Ekman-Larsson.
– Jag ser 100-150 matcher per år, säger Kenneth Ekman

I dagens Old School ska ni få träffa en av ishockeyklubben Troja från småländska Ljungbys största produkter, Kenneth Ekman. Han lämnade Troja redan som 20 åring då ”Pollenkungen” lockade ner honom till Ängelholm och Rögle.

I tidigare Old School har Des Moroney berättat att just Kenneth Ekman var en minst lika stor talang som till exempel Börje Salming, men deras karriärer kom att ta olika banor då Salming blev firad stjärna i NHL medan Ekman nästan ständigt tackade nej till spel i Tre Kronor, för att satsa på sitt civila yrke som målare.

Mest omskriven blev han nog dock när han inför OS 1972 i Sapporo blev uttagen till Tre Kronor istället för dåtidens stora fixstjärna Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg.

Du växte upp i småländska Ljungby, var hockey stor redan då där?
– Ja det måste man väl säga. Troja var redan då en av dom största hockeyklubbarna här i Småland helt klart.

Var det flera sporten som gällde samtidigt för dig i unga år?
– Jag spelade även bandy parallellt med hockeyn och sommaren blev det fotboll, friidrott och även cykel…

Cykel?
– Jag är kusin till ”Fåglum-bröderna”, Gösta ”Fåglum” Pettersson, Sture Fåglum, Erik Fåglum, och Tomas Fåglum så det blev väl naturligt med cykel för mig även om det var mest som bra försäsongsträning till hockeyn som jag cyklade.

När blev det så debut i Trojas a-lag?
– Då var jag väldigt ung, bara 13 eller 14 år, i en DM-final mot Oskarhamn.

Var du back redan då?
– Jo, men i början spelade jag både forward och back men senare höll jag mig till backplatsen mest jämt.

Om du fick beskriva dig själv som ishockeyspelare, hur låter det?
– Oj, det är svårt att beskriva säg själv men jag hade ett hyfsat spelsinne och försökte spela ett enkelt backspel.

Det blev spel med Rögle BK från 1966 och tre säsonger framåt. Var det en ren värvning?
– Jo, det var det, Gösta ”Pollenkungen” Carlsson som då var Rögles starke man hade varit uppe i Ljungby och plockat ner mig till Ängelholm efter att ha sett någon match. Men det var inte tal om några stora pengar på den tiden jämfört med idag men jag och min fru trivdes väldigt bra i Ängelholm och vi fick ihop ett fantastiskt bra lag med ”Mysing” Karlsson, Arne Johansson, Uffe Sterner m fl.

Som du sa så hade Rögle ett fantastiskt lag med killar som Uffe Sterner, Des Moroney, ”Mysing”, Tom Haugh med fleram men ändå räckte ni inte till riktigt för spel i allsvenskan. Hur kom det sig?
– Vi fungerade helt inte något bra tillsammans som lag fast vi hade ett material som vi borde ha tagit oss ganska enkelt till slutspel med. Det var egentligen Rögle och till en viss del Frölunda som var dom första lagen i Sverige som aktivt värvade ihop lag vilket då kanske inte var helt lyckat.

Hur upplevde du den så kallade rivaliteten mellan Uffe Sterner och Des Moroney som vi tidigare tagit upp här i Old School?
– Det var kanske inte dom bästa vännerna men jag vet inte om jag

Foto: Kenneth Ekman i Rögle.

upplevde det som något märkvärdigt. ”Pollenkungen” valde senare att inte förlänga Des Moroneys kontrakt utan valde att satsa på enbart Sterner men det var väl av ekonomiska skäl.

Du och Des Moroney har väl alltid haft en god kontakt, hur var den temperamentsfulla kanadensaren att spela med?
– Vi hörs i alla fall en gång om året så vi har alltid haft en bra relation. Des var en fantastiskt bra spelare som var väldigt skicklig på skridskorna. Han var även min första riktiga tränare och kom att betyda väldigt mycket för min utveckling som spelare. Det var inte så vanligt att man lägre ner i serierna hade riktiga tränare då, men Des var en fantastiskt bra tränare.

Sen blev det Tingsryd för dig, handlade det också om en ren värvning?
– Des hade flyttat till Tingsryd efter att han hade tränat Rögle och Lund så då frågade han mig om jag ville komma dit. Jag hade många anbud att välja på just då men ville stanna i Småland så då fanns det bara Nybro och Tingsryd kvar att välja på och Tingsryd såg ut att ha det bästa laget av dom två.

Vilka var Tingsryds så kallade stjärnor vid den här tiden?
– Åke Ryman, målvakten Christer Andersson, bröderna Kurt och Leif Jakobsson… det var otroligt många bra spelare i Tingsryd då och en fantastiskt fin sammanhållning.

Öppnade upp för Salming

Ni hade under många år en fantastisk plantskola för hockeyspelare. Varför kom Tingsryd att vara den ledande klubben inom ishockeyn i Småland då?
– Vi gamla killar jobbade på att ha en bra sammanhållning i klubben vilket är viktigt. Sen var det bra ledare och på en lite plats som Tingsryd så snackas det hockey när det går bra och intresset blir av det stort. Des Moroney införde också att vi skulle träna sju gånger i vecka som var unikt då.

– Under en säsong så fick vi lov att spela våra hemmamatcher i Karlskrona då man byggde vår hall hemma i Tingsryd. Hade vi gjort en dålig träning eller match så var det bara att sätta sig i bussen tidigt på lördagsmorgonen och åka dom sju milen till Karlskrona, träna och sedan hem sju mil igen. Det kändes som vi levde i den bussen och for runt i hela Sverige, utom till Kiruna, medan andra lag flög till våra hemmamatcher ha ha…

Vilken kom att bli din största framgång med Tingsryd?
– När vi hängde kvar första säsongen och säsongen då vi var en match ifrån SM-slutspel. Vi förlorade den sista matchen mot Nybro, som inte hade något att spela för då, med 5-2 så det blev ändå nedflyttningsserien som hette då för Tingsryd.

Du spelade elva a-landskamper, vad är ditt starkaste minne från landslagsdebuten?
– Man kan väl säga att min riktiga debut i Tre Kronor blev mot Sovjet i Göteborg inför OS 1972 och det gick inget bra varken för mig eller Tre Kronor och vi förlorade med 4-7. Dagen efter spelade vi mot Sovjet på Hovet och då gick det riktigt bra och vi vann med 4-3. Målvakten Christer Andersson härifrån Tingsryd var också med minns jag.

Du petade självaste ”Lill-Strimma” Svedberg i Billy Harris trupp till OS 1972 i japanska Sapporo. Det blev väldigt uppförstorat i media, kände du en extra press på dig att prestera av den anledningen under OS?
– Det gjorde jag väl även om det kanske inte fick så stora proportioner som jag först trodde. Men ”Strimma” var fantastiskt stor då och en mycket fin kille som inte var alldeles enkel att ersätta.

Vad är dina starkaste minnen från OS-turneringen?
– Vi hade USA i första eller andra matchen och USA hade alltid bra lag till OS, men vi vann med 5-1. Sen var vi så nära att vinna både guld och silver men både Sovjet och Tjeckoslovakien lyckades vända sina matcher mot oss och jag har för mig Sovjet fick 3-3 och Tjeckerna vann med 2-1. Avslutande förlust matchen mot Finland då vi förlorade med 4-3 var väl heller inget roligt minne direkt.

Men sen när det drog ihop sig till VM i Prag samma år så hade en fjunig 20-åring från Kiruna tagit din plats. Hans namn var Börje Salming, blev det här en stor besvikelse för dig?
– Det stämmer inte utan det var så att jag tackade nej till VM i Prag. Jag var inte så glad i att spela med Tre Kronor och skulle inte heller ha åkt med till OS om det inte varit för att det var en så lång och spännande resa. Jag blev uttagen, men då jag tackade nej fick ”Böna” Johansson från Södertälje ta den platsen. Jag är himla glad att jag fick spela ihop med Börje Salming i Vikingarna (B-landslaget) och han skulle nog ha åkt till VM oavsett om jag var med eller inte.

När så förbundskaptenen Billy Harris lämnade sitt jobb inför säsongen 1972/1973 så tog tidigare världsmästarmålvakten Kjell Svensson över. Var det aldrig tal om landslagsspel då?
– Det var lika där att jag inte ville spela Tre Kronor då jag hade mitt jobb som målare hemma i Tingsryd.

Vad hade förbundskaptenen Billy Harris för goda ledaregenskaper?
– Han var väldigt kanadensisk och det var bara att komma etta som räknades. Det märktes inte minst i Sapporo då han var måttligt engagerad i sista matchen mot Finland då vi ”bara” kunde vinna silver. Men jag vill verkligen säga att Billy var en mycket fin människa och ledare.

Följer sina barnbarn

Efter din aktiva tid blev det några tränaruppdrag då?
– Jag och ”Mysing” tränade Tingsryd i två säsonger men jobbet som målare tog för mycket tid så det fungerade inget bra. Han bor förresten kvar här i Tingsryd… man ser nästan hans hus här ifrån mitt (Ekman sträcker sig mot fönstret och pekar bortöver).

Vilken kontakt har du med hockeyn idag?
– Oj, det är mycket då jag har fyra barnbarn som spelar hockey. Först

Foto:

har vi Oliver Ekman-Larsson som är 16 år och spelar i Tingsryds A-lag. Zebastian Ilestedt även han 16 år och spelar i juniorlaget. Sen har vi Kevin Ekman-Larsson som är 13 år och även han spelar i Tingsryd liksom Fabian Ilestedt. Sen har vi Amanda Ilestedt som spelar fotboll hemma i Sölvesborg, så det blir runt 100 – 150 matcher som jag ser varje år. Men det är underbart kul att följa med och titta men jag har inga officiella uppdrag kring lagen utan är mer lite privat teknisk rådgivare ha ha…

Om du får plocka ut ett All Star team med all du spelat med, hur skulle det se ut?
– Oj… har dom andra gjort det som varit mer i er serie? Okej, ”Honken” var rätt duktig i målet. Börje Salming och en till… Bert-Ola Nordlander var väldigt bra liksom Kjell-Rune Milton… men Thommy Abrahamsson får det bli. I kedjan blir det Ulf Sterner som jag tycker är Sveriges absolut bästa spelare genom alla tider sen tar vi Des (Moroney) på en kant och Tord Lundström. Det blir väl en skapligt tuff femma eller…?

Avslutningsvis Kenneth, vilken av dina tidigare klubbar Troja, Tingsryd och Rögle blir det lag vi kommer härnäst att se i elitserien?
– Det blir väldigt svårt men jag tänkte säga Karlskrona som är på god väg att ta sig upp genom serierna. Tyvärr tror jag inget av mina tre gamla lag tar sig upp den närmaste tiden då det handlar om för mycket pengar. Det är ändå kul att se att Trojas satsning slagit så väl ut med att satsa på egna produkter och om några år kan jag tänka mig att dom är den ledande klubben här nere.

Legendfakta

Kenneth Ekman
Född. 1945
Back
Moderklubb: IF Troja
Landskamper: 11 A – 10 B
OS 4:a: 1972
Klubbar som spelare: IF Troja, Rögle BK, Tingsryds AIF
Bor idag i Tingsryd

Text: Jante Abrahamsson