Old School – Jonas Bergqvist

Saknar ett SM-guld

Han hade rekordet i antal A-landskamper före Jörgen Jönsson, han vann tre VM-guld inom loppet av elva år och dessutom ett OS-guld. Jonas Bergqvist är näste man ut i hockeysverige.se’s serie om forna storspelare.
– Det jag är mest besviken på är att vi aldrig lyckades vinna ett SM-guld med Leksand, säger Bergqvist.

I dagens Old School ska ni få träffa skåningen som kom att bli en av Leksands och svensk ishockeys absolut största genom alla tider, nämligen Jonas Bergqvist. Hans karriär har varit unik i svensk hockey med tre VM-titlar och ett OS-guld hängande på väggen hemma. Dessutom hade han under flertalet år rekordet på antal landskamper med Tre Kronor (272) och dessutom har han numera sin matchtröja hängande i taket på Ejendals Arena i Leksand, bredvid Åke Lassas.

Du är uppväxt i Ängelholm, hur var hockeykulturen i stan vid den här tidpunkten?
– Rögle spelade i division två på den tiden och intresset för hockeyn var stort med tanke på vilken serie vi spelade i. Tidningarna skrev mycket hockey och publiken kom till matcherna.

Vilka var dina stora hockeyidoler som grabb?
– Jag såg nog mest upp till min bror Stefan som var lagkapten i Rögle. Sen hade jag Dan Söderström och Mats Åhlberg som mina favoriter i Leksand som redan när jag var grabb var det lag jag höll på i elitserien.

Du samlade väl på Williams Förlags hockeybilder som alla andra grabbar antar jag?
– Jag samlade hockeybilder i måttlig utsträckning. Men jag kom ihåg att jag blev stolt när jag själv fick vara med på hockeybild.

När blev det debut i Rögles A-lag?
– Jag debuterade den 26 september 1978, på min 16-årsdag mot Halmstad. Vi vann med 4-3 och jag gjorde ett mål och spelade i samma kedja som Stefan (min bror) och Kent ”Sudden” Bengtsson. I serien så spelade jag mest med Sven-Inge Strand och Lars Celander och det gick riktigt bra för oss, men det blev bara en säsong i Rögles A-lag innan jag flyttade till Leksand.

Vilken kontakt och vilka känslor har du för din moderklubb, Rögle BK, idag?
– Jag håller i första hand på Leksand efter alla mina år där. I alla övriga matcher som Rögle spelar så håller jag på Rögle och följer alla resultat, det har jag alltid gjort.

Varför valde du just Leksand när du skulle vidareutbilda dig inom ishockeyn?
– Leksand var mitt favoritlag redan som grabb som jag sa tidigare, men att jag hamnade där var en otrolig tillfällighet. Mamma, som var ensamstående då, var ute på dans och sprang på Leksands dåvarande hockeyordförande Tage Eriksson. Tydligen hade dom pratat ihop sig om att jag skulle söka in på hockeygymnasiet i Leksand och så fick det bli. Vilket rabalder det blev när ledarna i Rögle förstod att jag skulle lämna klubben. Jag blev utskälld på posten i Ängelholm av Rögle ledaren Hilmer Persson, då jag skulle posta övergångspapperna och visst kan jag förstå Hilmers vrede då han bara ville Rögle väl.

Var det stor skillnad på att leva som hockeyspelare i Ängelholm respektive Leksand eller var det rent av rätt så likvärdigt?
– Det var stor skillnad när jag flyttade till Leksand, alla pratade hockey

Foto: Bildbyrån

Jonas Bergqvist vid VM 1996.

där och man har arenan mitt i samhället. Det var först då som min riktiga elitsatsning började.

Vad är dina starkaste minnen från elitseriedebuten med Leksand?
– Det var en fullsatt bortamatch mot ärkerivalen Brynäs och jag kände ett enormt lyckorus att jag hade lyckats att ta mig till elitserien. Sen minns jag att Christer Abris svimmade i duschen efter matchen av vätskebrist. Debuten var minnesvärd på många sätt med andra ord.

Hur var jargongen mot er yngre spelare i omklädningsrummet, bemöttes ni väl eller åkte ni rent av på en riktig så kallad ”inkilning”?
– Jag har aldrig varit med om inkilning, gillar inte det. Vilken människa mår bra av det? Det är trams, som ingen klubb ska hålla på med!

Vad klassar du som din största framgång med Leksand?
– Oj, det är svårt att plocka ut efter 17 år som spelare. Men när vi gick till final 1989 var häftigt. Tyvärr så lyckades vi inte betvinga Djurgården. Men vilket härligt gäng vi var.

Av de tränare du haft under alla år ven tror du har betytt mest för din utveckling som ishockeyspelare?
– Alla har betytt mycket på något sett, men den bästa jag haft är Wayne Fleming, som jag hade i slutet på karriären i Leksand under fyra år.

Tröttnade på NHL

Du spelade en säsong med Calgary Flames i NHL. Ångrar du dig att du inte valde att stanna kvar och kämpa om en plats ytterligare en säsong?
– Nu kanske jag gör det. Men jag är en stolt person som tar de beslut som känns rätt för min heder. Då kändes det rätt. Samtidigt så har jag varit med om så mycket roligt inom hockeyn, så jag kan inte annat än vara helnöjd med hur allt blev.

Fick du någon motivering om varför du inte fick så mycket speltid av din coach?
– Motiveringen var att jag var tillräckligt bra för att spela men fick ibland stå till sidan av politisk skäl, vilket gjorde att jag ledsnade.

Roger ”Ragge” Johansson fanns i Calgary samtidigt som dig. Var det ni två som höll ihop och vad har hans vänskap betytt för dig efter NHL tiden och genom alla år?
– Vi var ett antal grabbar som hängde ihop. Vill klargöra att det var härliga killar i Calgary. Ett riktigt kamratgäng, där Roger var och är fortfarande en riktig vän.

Året efter hamnade du i tysk hockey och spel med Mannheimer ERC. Det måste ha varit en skarp kontrast mot NHL?
– Absolut, det var som att gå från finrummet rakt in i garaget. Men erfarenheten och den speltid jag fick i Mannheim gjorde mig bättre som hockeyspelare.

Landslagsdebuten mot Norge 1984, vad väcker den för känslor inom dig?
– Fantastiska känslor givetvis, jag spelade i första kedjan med Per-Olof Carlsson och Per-Erik Eklund och vi vann med 11-2. Debuten var en stor dröm som sedan besannades 272 gånger.

Av VM-gulden vilket värdesätter du högst?
– Jag tycker att VM-guldet 1991 var det roligaste. Dels så fick jag göra mål i mitt första byte i finalen och dels så gick vi obesegrade igenom hela turneringen. Det känns konstigt att rangordna gulden när man fått vara med och vinna tre gånger. Alla bär en stor känsla inom mig, fast på olika sätt.

Kan man klä känslan i ord efter VM-guldet -98 då du står utanför ”skruven” på Sergels Torg i Stockholm och gråtande hyllas av 60-70 000 stolta svenskar?
– Det var ett stort ögonblick och känsloladdat, då jag visste att jag avslutade min landslagskarriär just där. Att få göra det med ett guld och 70 000 människor i vår huvudstad som står och skriker ens namn då känner man sig bekräftad och väldigt nöjd.

Vad kan du spontant känna är ditt största misstag kring ishockeyn under alla dessa år?
– Det jag är mest besviken på är att vi aldrig lyckades vinna ett

Foto: Bildbyrån

Jonas Bergqvist.

SM-guld med Leksand till fansen. Vi var nära ett antal gånger men vi höll inte hela vägen, tyvärr.

Du jobbade många år som VD i Leksands IF. Vad är du mest stolt över att ha varit delaktig i att åstadkomma?
– Det är tre saker egentligen. 1) Att få vara med och rädda klubbens extremt dåliga ekonomi. Vi var inte många dagar från konkurs. 2) Att förverkliga arenadrömmen och skapa som jag ser det Sveriges härligaste arena. 3) Att vi lyckades ta oss tillbaka till elitserien två gånger.

Vilken kontakt har du med klubben idag?
– Jag pratar med ordföranden, Nils-Erik Johansson, minst en gång i veckan. Sen följer laget i ur och skur. Mitt engagemang hur det går för Leksand kommer aldrig, då menar jag aldrig att avta. Är också sponsor idag i min nya roll som VD på LRF Konsult. Pratar också med mina gamla medarbetare med jämna mellanrum.

Om du får plocka ut ett All Star team med alla de stjärnor du spelat med under åren. Hur skulle det se ut?
– Mats Sundin, Peter Forsberg, Sergei Makarov som forwards. Börje Salming och Niklas Lidström på backplats. Skaplig femma eller hur?

Legendfakta

Jonas Bergqvist
”Berka”
Född: 1962
Forward
Moderklubb: Rögle BK
Landskamper: 272 A – 15 B – 7 J
OS Guld: 1994
OS Brons: 1988
VM Guld: 1987, 1991, 1998
VM Silver: 1986, 1993, 1995
VM Brons: 1994
VM 4:a: 1989
VM 6:a: 1996
Canada Cup Brons: 1987, 1991
World Cup Brons: 1996
JVM 5:a: 1982
Guldpucken: 1996
Svenska Dagbladets Bragdmedalj: 1987
Sveriges All Star Team: 1989, 1996
Klubbar som spelare: Rögle BK, Leksands IF, Calgary Flames, Salt Lake City Golden Eagles, Mannheimer ERC, VEU Feldkirch
Bor I Leksand och Stockholm.