Old School – Fredrik Stillman

Rankar SM-guld före OS-guld

Under 90-talet tillhörde lille Fredrik Stillman de absolut bästa backarna i elitserien, där han hela tiden blev HV71 trogen. Stillman, med två VM-guld och ett OS-guld på meritlistan, rankar dock SM-guld med HV71 från 1995 högst av allt han vunnit.
– När vi vann så var det så överraskande och så väldigt skönt, säger Stillman.

Till och från får jag känslan av att vi i media ofta glömmer att hylla våra backar på ett sätt som dom är värdiga. Självklart så publicerar vi spaltmeter med Nicklas Lidström eller vår nya stenkrossare, Douglas Murray. Jag vill då påpeka att dom är värda varje hyllning men ofta lyfter vi fram målskyttarna som till exempel när HV 71 vann SM-guld 1995 då pratade alla om Esa Keskinen, Marko Palo och om anfallaren Johan Lindbom, som kom att avgöra SM-finalen mot Brynäs bakom Lasse Karlsson.

I HV71:s guldlag från 1995 så hittar vi dagens Old School-gäst och han är back. Fredrik Stillman, för det är han som är dagens gäst, spelade inte mindre än 156 A-landskamper och spelade inte mindre än 17 A-lagssäsonger i HV 71 och var med i 565 elitseriematcher och på dom matcherna gjorde han sammanlagt 287 poäng. Tidigare förbundskaptenen Curt Lundmark har kallat honom för den perfekte lagspelaren och att Stillman är en av våra största backar genom tiderna.

Jag kan tänka mig att ungefär när du tog dina första skridskoskär hemma i Jönköping så bildades HV 71 efter en hopslagning av Stefa, Vättersnäs (slogs samman redan 1967), Husqvarna och Norrahammar. Vad är ditt första minne av HV 71 som klubb?
– Jag vet faktiskt inte vad mitt första minne var av HV 71 som klubb direkt utan ett minne som etsat sig fast är när HV mötte Leksand hemma i Rosenlundshallen i någon kvalmatch och Leksand vann med 9-2. Men det jag också minns var att det alltid var en publikfest när HV spelade här hemma och det var riktigt kul att vara med och titta.

Tillhörde du någon gång den klassiska supporterskaran som gick under namnet ”klapp och klang”?
– Nu kom jag med i a-laget så pass tidigt men visst stod jag vid sidan om ”klapp och klang” och sjöng med lite försiktigt när jag var 12-13 år.

Du är uppvuxen i Taberg utanför Jönköping, var det naturligt trots det att spela med HV 71 redan som ung grabb för det är trots allt en bit mellan Taberg och gamla Rosenlundshallen i Jönköping?
– Jag är född i Jönköping och flyttade till Taberg första när jag var nio år och då hade jag redan börjat spela hockey i HV 71 och varit med i deras hockeyskolor så visst var det naturligt för mig att spela i HV 71. När vi bodde i Taberg så skjutsade mamma och pappa mig fram och tillbaka tills jag blev stor nog att åka buss eller cykla.

Hur långt är det mellan Taberg och Rosenlundshallen?
– Från mitt barndomshem till hallen var det väl c:a 19 km men att till exempel cykla dit var inga problem och det gav mig en del kondition också.

Debut som 16-åring

Redan som 16-åring så debuterade du i HV 71:s A-lag, vad minns du av debuten?
– Själva debuten minns jag faktiskt inte men jag minns hur stort det

Foto: Bildbyrån Fredrik Stillman 2001.

var att som 15-åring lyftas upp och träna sommarträning med a-truppen. Självklart så var det en dröm att få senare debutera i a-laget och jag tror inte riktigt man förstod då hur stort det var.

Klas Heed, från Färjestad, kom att bli din backpartner under större delen av din tid i HV 71. Vad kom han att betyda för dig?
– Han var min backpartner i början av min tid i HV 71 i alla fall. Det kändes tryggt att ha en äldre och fysiskt spelande back vid sidan om sig. Han lärde mig framförallt att täppa till hemåt för nog fick man höra då och då att jag var för offensiv i början haha…

Av alla ledare du har haft i HV 71, vem har betytt mest för din utveckling som spelare?
– Jag tror att dom flesta av de tränare jag har haft genom åren har betytt något i min utveckling. Timo Lahtinen till exempel var han som vågade satsa på mig som ung grabb. Thommie Bergman var visserligen bara i HV under en säsong, men han hade nog stor inverkan på oss yngre killar i första hand. Han var väldigt rak och sa vad han tyckte och tänkte. Visst sved det ibland men jag tror dom flesta uppskattade det.

– Men dom två som kanske betytt mest är nog Curre Lundmark och Lars-Erik Lundström. Dom var här i HV runt fyra säsonger var och Lasse var väl den som i första hand fick min karriär att sätta fart.

Största framgången med HV 71?
– SM-guldet 1995!

Svensk Mästare 1995 i Gavlerinken, vad gjorde den här generationen spelare så pass bra att ni räckte hela vägen fram till guldet?
– Vi kom åtta i serien och vi hade absolut inte det bästa laget på pappret, men det var många lokala spelare här ifrån Jönköpingstrakten som verkligen ville nå hela vägen för klubbens skull. Dom brann för det här och vi fick väl allt att stämma i slutspelet efter en ganska jobbig säsong.

Året efter reste du din första vända ner till Berlin för spel i tyska ligan med Capitals. Vad var det som lockade ner dig dit?
– Jag ville göra något annat, få energi. Jag hade spelat i HV 71 under en faslig massa år och jag behövde få en nytändning i hockeyn och Berlin var ett mycket bra alternativ.

Var det stor kontrast mot svenska Elitserien?
– Ja, det tycker jag nog. För det första så var det en annorlunda hockey som spelades där och den var inte helt enkel att hänga med i. Sedan var lagen en härlig mix av tyskar och kanadicker som gjorde att vi fick en skön stämning i gänget. Efter fredagsmatcherna så åt vi ofta middag med våra fans vilket var lite annorlunda men ganska roligt måste jag säga. Hela stämningen var annars väldigt bra kring matcherna och mina båda år där nere var fantastiskt roliga.

Hur kom det sig att det bara blev en ettårig sejour?
– Det var för att Berlin hamnade i ekonomiska problem i första hand men jag återvände till Berlin några år senare.

Det var aldrig aktuellt med spel i NHL?
– Inte vad jag vet… och det borde jag vetat i så fall antar jag haha… Det är något som jag kan tycka är lite tråkigt i min hockeykarriär. Det hade varit kul att få prova på att spela i NHL och hade det gått åt skogen så hade jag i alla fall försökt.

Du har två VM-guld och ett OS-guld på ditt samvete. Om vi börjar kort med VM 1991 i Åbo då du vann ditt första VM-guld, vad är dina starkaste minnen från den turneringen?
– Det var min debut i VM och jag hade kommit överraskande med i sista stunden på bekostnad av Tommy Samuelsson. Just det här VM:et fick mig väl att förstå att jag var med i Tre Kronor på allvar. Jag fick vara med och möta ryssar, kanadensare, tjecker och så vidare på riktigt om ni förstår hur jag menar. Hela VM var en otroligt stor upplevelse även om jag inte fick spela i dom tre sista matcherna som Calle Johansson kom till truppen då från NHL.

HV-guldet störst

Året därpå så var Tre Kronor oerhört nederlagstippade inför VM-turneringen i Prag. Hur gick snacket mellan er spelare under turneringen då dom svarta rubrikerna avlöste varandra i media?
– Det hade skrivits att det var nattsvart för Tre Kronor och Expressen

Foto: Bildbyrån Fredrik Stillman 1996.

hade en helt svart första sida har jag för mig haha… Jag tror alla negativa skriverier fick oss att svetsas samman som grupp. Vi var realister och vi insåg att vi inte hade dom där riktigt stora stjärnorna i laget utan att vi var bara hårt arbetande hockeykillar som om vi skulle vinna guld fick överträffa oss själva. Vi gjorde ett bedrövligt gruppspel där vi spelade 0-0 mot Italien, förlorade mot Tyskland med 5-2 och mot Finland med 3-1 innan vi i sista gruppspelsmatchen spelade 4-4 mot USA. Men när vi väl kom till kvartsfinal och vann med 2-0, efter ett fantastiskt bra försvarsspel, så vändes allt till vår fördel.

Vad betydde Conny Evenssons ledarskap för det här guldet?
– Jättemycket! Conny samlade ofta oss spelare och spände sina ögon i oss och berättade hur viktig varje spelare var och vilka uppgifter vi måste klara av ute på isen om vi skulle lyckas.

OS 1994 i Lillehammer då Fredrik, kan man vara med om något större som hockeyspelare än att vinna OS-guld?
– Om man ser nyktert på den frågan så är givetvis ett OS guld det största som man bara spelar OS vart fjärde år. Men för mig personligen så smäller SM guldet 1995 med HV 71 högre. Vi var så nederlagstippade och vi hade haft en del problem under säsongen. Så när vi vann så var det så överraskande och så väldigt skönt.

Hur upplevde du OS-finalen mot Kanada som ni ”bara” skulle vinna enligt all expertis?
– Jo, vi var favoriter men en final är alltid en final och Kanada hade ett väldigt bra lag så det var inte ”bara” att gå ut och vinna.

Hur upplevde du straffdramat som avgjordes av Peter Forsberg och Tommy Salo?
– Det var otroligt spännande och man vågade knappt titta. Det var en hemsk upplevelse och jag tycker än idag att så pass stora finaler inte ska avgöras på straffar. Allt gick bra för oss och dom sista straffarna är redan klassiska så nu minns man väl bara hur det kul det var att vinna.

Du kom att vara HV 71 trogen under hela din karriär i Sverige. Saknade du anbud eller betydde klubbkänslan så pass mycket för dig?
– Jag hade väl några anbud från några andra elitserieklubbar som jag övervägde noga. Varje gång kom jag fram till samma svar att skulle jag spela i Sverige så var det HV 71 som gällde. Klubbkänsla är a och o för mig måste jag säga.

Hur ser Fredrik Stillmans liv ut idag?
– Jag är oerhört priviligerad som får jobba som sportchef i HV 71. Jag får fortsätta jobba med ishockey fast jag inte spelar längre och i den klubb jag alltid har älskat så jag är mycket lyckligt lottad.

Om du får plocka ut ett All Star team med dom spelare du spelat med, hur skulle det se ut?
– Nu skulle jag kunna göra det enkelt för mig och säga Mats Sundin, Peter Forsberg och Nicklas Lidström som jag har spelat med dom alla. Men jag vill plocka ut ett HV 71 lag för det är trots allt dom killarna som jag har spelat med mest.

– Esa Keskinen var en fantastisk lirare som kanske inte var den tuffaste spelare som HV 71 har haft men han var makalös stundtals hos HV 71 under sina år här. Stefan Örnskog får bli center… okej jag vet att Keskinen också var center men det finns lag som spelar med tre centrar numera haha… Det här var jättesvårt men som tredje forward väljer jag Uffe Dahlén. Han kom hit ner och gjorde en och en halv fantastisk säsong. Kenneth Kennholt får bli min backkollega för Stillman själv vill vara med också. Stefan Liv kom med först i slutet av min karriär, så som målvakt väljer jag Kari Takko.

Legendfakta

Fredrik Stillman
Född: 1966
Back
Landskamper: 156 A – 29 B – 33 J
OS Guld: 1994
OS 5:a: 1992
VM Guld: 1991, 1992
VM Silver: 1993, 1995
VM Brons: 1994
JVM 5:a: 1986
JEM Brons: 1984
JEM 4:a: 1983
Svensk Mästare: 1995
Sveriges All Star team: 1993
Klubbar som spelare: HV 71, Berlin Capitals
Bor i Jönköping.

Text: Jante Abrahamsson