Old School del fyra – Djurgården

Ronnie Johannssons serie om gamla tiders profiler går vidare och nu har turen kommit till de mest mästarna Djurgården, där den förste och senaste elitserietränaren i klubben berättar om sina gamla minnen.

Djurgården är det lag med flest SM-guld genom tiderna i svensk hockey och många stora profiler har passerat genom klubben under dess långa historia. En av dem tillhörde de bästa i Sverige i både hockey och fotboll. En annan vann SM-guld med klubben, fick sparken och tränar numera laget i elitserien.

Vi sammanförde den första elitserietränaren i Djurgården med dagens. Det vill säga Hans ”Tjalle” Mild och Hans ”Säcken” Särkijärvi.

”Tjalle” när jag läser på om din bakgrund inom ishockeyn så hittar jag Karlbergs BK som första klubb. Var det där allt startade?
– Jo det stämmer. Jag växte upp i ”Krillan” (Kristineberg) så jag och kompisarna började med hockey i ”KB” (Karlbergs BK). Fast i fotbollen så spelade jag med Djurgården först. De tränade på Kristinebergs IP när jag var 11-12 år. Men när jag blev lite äldre så blev det Karlberg i fotboll också innan jag gick över till Djurgården. ”KB” hade ett bra lag på den här tiden och gick från klass 3 till division 4 på fyra år.

Lasse Björn tidigare storbacken och din nära vän idag växte upp i Traneberg alldeles nära Kristineberg. Kände ni varandra redan innan ni började spela hockey ihop i Djurgården?
– Det kan man säga. Inte så att vi umgicks men vi visste vilka vi var. Lasse bodde på andra sidan Tranebergsbron så vi möttes många gånger redan som unga.

Den gamle backlegenden Björn minns också mycket riktigt ”Tjalle” Mild från ungdomstiden under andra världskriget.

– Ja visst träffades vi på planerna ibland men vi umgicks inte direkt då, säger Björn.

– Vi flyttade till ”Tranan” från Fredhäll 1939. Jag var då åtta år. Vi

Foto: Bildbyrån Lasse Björn.

bodde sjutton ungar i en trappuppgång. Så när vi skulle ut och lira boll så knackade vi i stupröret så alla hörde när det var dags. Vi spelade på ”Tranans-is” oftast. Det var ganska kalla vintrar under kriget då jag växte upp så vi klädde på oss ”grickorna” (skridskor) i trappuppgången sen hoppade vi fram på spetsarna till isen. Där lirade vi hockey, rugby eller fotboll till mörkret tvingade hem oss.

– Men ibland tog vi ”12:an” (Spårvagn) upp till Stora Mossen eller ”Krillan” där ”Tjalle” mest höll till och lirade där. Per-Albin (Hansson, tidigare stadsminister till sin bortgång 1946) åkte ofta i samma vagn som han bodde borta vid Ålsten. Så vi killar kilade fram och snackade lite med honom. Då glömde konduktören att ta betalt av oss. Då räckte pengarna till att bjuda tjejerna på något ”kondis”.

Hans Särkijärvi du är en generation yngre än ”Tjalle” och uppväxt i Kiruna. Var det lite i Kiruna som Lasse och ”Tjalle” beskiver sin uppväxt med massor av idrott?
– Jo det var mycket hockey bland oss grabbar i Kiruna. Staden hade två bra lag då, AIF som jag tillhörde och så var det IFK. Så det snackades och spelades hockey överallt i stan. Men handbollen var även stor i Kiruna då. Fast jag tror den också är på ”dekis” liksom hockeyn.

”Säcken” du fick debutera som 17-årigt underbarn i Allsvenskan, som nuvarande Elitserien hette då, med Kiruna AIF. Minns du själva debuten?
– Både ja och nej. Jag minns att det gick bra och att jag gjorde ett par mål. Men vilka vi mötte minns jag inte riktigt. Jag tror det var Tingsryd eller Västerås, men jag är osäker.

Hur blev du Djurgårdare ”Tjalle”?
– Det var min barndomskamrat Arne Larsson som tjatade över mig som fotbollsspelare. Han var tre år äldre än mig och flyttade senare upp till Holmsund. Som hockeykille började spela i IK Göta först efter ”KB” men P-O Jidhe kom ner i spelargången efter någon fotbollsmatch på Råsunda och värvade över mig.

”Tjalle” du var alltså landslagsman i fotboll och hockey samtidigt. Hur hann du med?
– Det var ganska vanligt att man dubblerade. Jag spelade även i B-landslaget i bandy. Men fotbollen var nog den av idrotterna som jag satsade mest på. Det var en stor ära när jag fick ta emot Guldbollen som Sveriges bästa fotbollsspelare 1964 men det var även stort när jag kom med i VM:s All star team i ishockey 1963. Men visst ishockeyns bas, Arne Strömberg, hatade fotboll så han gnällde en del fast fotbollsförbundet var humanare i sitt bemötande.

Du, ”Knivsta” Sandberg med flera myntade talesättet ”Järnkamin”. Vad var egentligen en järnkamin i dina ögon ”Tjalle”?
– I mina ögon så är en järnkamin en som tar och ger utan gnäll eller skitsnack. Det var alltid ärliga tag och vid sidan om var det alltid nära till garv och högt till taket var det gäller humor.

”Säcken” du blev Djurgårdare efter dina framgångar i JEM 1975. Hur togs första kontakten?
– Det var ”Kenta” Nilsson som pushade på ledarna i Djurgården att

Foto: Bildbyrån (Arkivbild) Hans Särkijärvi.

de skulle ta ner mig från Kiruna. Vi spelade ihop under JEM. Sen skötte lagledaren Lennart Ljungkvist resten. Det var på tal lite om spel i Mora. Janne Simons var uppe och besökte mig men jag valde Djurgården. Storstaden och att få spela Elitserien lockade starkast.

Du fick direkt Hans ”Tjalle” Mild som tränare. hur var det?
– Det var jättehäftigt. Han var en legend och en av de största hockey- och fotbollsspelarna som Sverige haft. Han ingav en otrolig respekt.

Hur minns du Särkijärvi som spelare ”Tjalle”?
– Vi pratade om järnkaminer förut och fast Hasse kom från Kiruna så var han en järnkamin. Han gav allt i alla situationer, duktig energisk och hade kloka åsikter i omklädningsrummet.

Vilka var annars de som var så kallade ledartyper i Elitserielaget -76 som du tränade ”Tjalle”?
– Det var (Claes-Göran) ”Myggan” Wallin och Björn Palmqvist som hördes mest.

”Säcken” du fick lämna Djurgården 1983. Det blev en ganska stormig skillsmässa om jag inte minns fel?
– Det var mycket snack då om att vi som hade barn och familj inte var tillräckligt koncentrerade på ishockeyn vilket var löjligt. Fast egentligen tror jag helt enkelt jag jag inte höll måttet som spelare. Men jag bet ihop och flyttade till Södertälje där jag blev svensk mästare -85. Jag har väl alltid varit så att jag vägra vika ner mig så det blev en kick att börja i Södertälje. Sen var lite kul för han som sparkade ut mig ur Djurgården tog med mig till VM 1985, alltså Leif Boork.

I vad tror ni stora skillnaden är på att vara Elitserietränare 1976 och 2007?
Tjalle – Vi tränade tre till fyra gånger i veckan då plus två matcher. Vi kunde inte köra mer för vi alla hade jobb vid sidan om.

Säcken – Jo jag jobbade som polis samtidigt när jag spelade men bara 50%. Fast jag tror inte det riktigt går att jämföra. T e x är media bevakningen helt annorlunda nu. Det går åt så mycket mer tid åt annat än ishockeyn.

Tjalle – Så är det nog. Jag drev min byggfirma samtidigt och det skulle nog inte fungera idag.

Var ni aktuella för spel utomlands?
Tjalle – Nä, nä inte i ishockey. Visserligen var det prat om att jag skulle åka över till NHL när Uffe Sterner kom hem men det stannade vid prat. Det var även tal om någon proffsliga i fotboll men det var inte värt dom pengarna.

Säcken – Inte för mig heller. Visserligen stack några till NHL och Tyskland men jag fick stanna hemma och åka runt bland ishallarna i Stockholmstrakten i stället ha ha.

”Säcken” dagens Djurgården har återvänt till rötterna lite grann och valt att satsa på mestadels Stockholmare i laget. Är det framtidens melodi för DIF?
– Stockholm har det överlägset största upptagningsområdet vad det gäller ishockeyspelare. Kanske även de största talangerna. Vi måste lära oss ta vara på dom. Det är lättare mentalt tror jag för en Stockholmare att spela i Stockholmsklubbarna för det är inte alldeles lätt att leva och bo i Stockholm om man inte har ett bra kontaktnät här bland vänner. Så jag tror vi får se Djurgården fortsätta på den inslagna vägen.

När ser vi Djurgården vinna SM-guld nästa gång?
Tjalle – Ja du, med de resurser klubben besitter idag så tar det nog sin tid. Det är tyvärr så att det krävs att någon stöter till massa pengar till klubben. Pengarna betyder så oerhört mycket för föreningarna idag.

Säcken – med satsningen på nya Hockeygymnasiet så tror jag absolut vi är på rätt väg. Djurgårdens satsning är självklart långsiktig så jag tror att guldet hamnar hos Djurgården igen om två eller tre år. Men min känsla är att vi redan i år kan överraska. Svaret på det får vi när säsongen är över.

Legendfakta

Hans ”Tjalle” Mild
Född: 1934
Forward
Landskamper: 63 A – 8 J
OS Silver: 1964
VM Silver: 1963
VM:s All Star Team: 1963
Svensk Mästare: 1958, 1959, 1960, 1961, 1962, 1963
Klubbar som aktiv: Karlbergs BK, IK Göta, Djurgårdens IF, Hammarby IF
Klubbar som tränare: Hammarby IF, IF Cobran, Södertälje SK, nyköpings BIS, Djurgårdens IF, Södertälje SK
Bor idag i Stockholm

Hans ”Säcken” Särkijärvi
Född: 1957
Forward
Landskamper: 9 A – 14 B – 30 J
Svensk Mästare: 1983, 1985
Klubbar som aktiv: Kiruna AIF, Djurgårdens IF, Södertälje SK, Sollefteå HK, Lidingö HC
Klubbar som tränare: Södertälje SK, Mälarhöjden/Bredängs HC, Djurgårdens IF
Bor idag i Stockholm
Elitseriestatistik: 421-128-91-219

Text: Jante Abrahamsson