Old School del femton – Skellefteå

Skellefteå hade sin första storhetsperiod som klubb i samband med uppgången till den högsta serien 1955. Nu får ni möta tre av den tidens profiler – som alla skulle komma att vinna VM-guld med Tre Kronor. Och de gillar de kanadensiska inslagen i årets Skellefteå.

Skellefteå AIK bildades 1921. Det var året innan det första spelen om Svenska mästerskapen spelades. På den tiden höll sig bara högsta serien med Stockholmslag och IK Göta stod som svenska mästare efter finalvinst mot Hammarby med 6-0 på Stockholms Olympiastadion.

Skellefteå AIK tog upp ishockeyn på programmet först 1943, Redan 1955 så tog sig föreningen upp i högsta serien och slog upp det beryktade Norrlandsfönstret mot hockeysverige.
Ni ska nu få träffa tre av Skellefteå AIK:s gamla hjältar, som var med och knuffade upp fönstret. Samtliga i trion skulle också bli världsmästare – Hans Svedberg (57), Eilert ”Garvis” Määttä (57 och 62) och Lennart ”Klimpen” Häggroth (62)

Hasse du var först av er tre att flytta till Skellefteå. Du kom 1955 från Piteå. Hur stor var hockeyn i Piteå när du växte upp?
– Vi tillhörde väl det bästa i Norrbotten då och var faktiskt bättre än Skellefteå. Så visst var intresset men den tidens mått ganska stort.

”Garvis” du växte upp i Kiruna med tre bröder som alla spelade hockey. Var de hårda fighter hemma på gården mellan er vem som var bäst?
Eilert – Nej, det har jag inget minne av att de skulle ha varit. Det är ganska stor ålderskillnad på oss fyra, så vi spelade sällan ihop eller mot varandra. Jag tror jag och Sören spelade ihop någon säsong i juniorlaget. Han är tre år yngre än jag och bor här i Södertälje också.

Lennart – Jag tror jag spelade ihop med någon av bröderna också som junior i Kiruna AIF. Men det var så otroligt många bra spelare som kom från Kiruna då. Tord Lundström, Börje och Stig Salming, Määttä bröderna och så vidare.

Sören bor i Södertälje nämnde du. Vart finns dina två andra bröder, Östen och Börje, idag?
– Börje flyttade till Ryd utanför Tingsryd när han slutade med ishockeyn i Tingsryds AIF. Östen som jag spelade med i Skellefteå AIK bor i Växjö.

Hur blev ni värvade till Skellefteå AIK?
Hans – Det måste ha varit 1955. Bengt Wennström värvade mig från Piteå IF då. Jag minns att jag pendlade första tiden de åtta milen mellan Skellefteå och Piteå.

Eilert – Jag kom till Skellefteå året efter och det var nog Bengt Wennström som värvade mig med. Han var klubbens ordförande då. Det var i samband med någon länsmatch mellan Norrbotten och Västerbotten som de fick upp ögonen för mig. Jag höll på med fotboll samtidigt så jag blev värvad både som ishockey och fotbollsspelare. Första sommaren pendlade jag till Kiruna för att spela fotboll.

Lennart – Det var en lagledare som jag inte minns namnet på nu som värvade ner mig från Kiruna. Men redan efter en vecka så åkte jag hem igen. Skellefteå låg alldeles för långt hemifrån, haha. Men då kom Skellefteå ledarna upp och hämtade ner mig igen, haha.

Hans, vem spelade du oftast med som back kollega i Skellefteå?
Hans – Jag värvades faktiskt ner till Skellefteå som forward. Men jag hade spelat senaste året som back i Piteå. Men jag var med på en match mellan a och b-landslaget och då kom UK basen Herman Carlsson in i omklädningsrummet och frågade: Svedberg, har du spelat back. Det hade jag så jag fick hoppa in i a-landslaget som back för någon där hade fått en puck på fotleden. Men när jag kom ner till Skellefteå spelade jag ihop med ”Janscha” Brännström (Jan-Erik) och Folke Aronsson men som back blev det oftast med Anders Rönnblom.

”Garvis”?
Eilert – När jag kom ner till första träningen med Skellefteå så ropade Göte Lindahl, som var tränare då, att ”Garvis”, ”Akka” (Anders Andersson) och Hedlund (Karl-Sören) bildar kedja. Det roliga var att vi alla tre var centrar och vi åkte ut på isen och ställde upp oss som just centrar, haha. Men Göte Lindahl bestämde då att ”Akka” fick vara center Hedlund vänster och jag höger. Så fick de bli under hela vår tid som den så kallade ”Myggkedjan”. Vi kom även att spela ihop i landslaget några gånger. När så Karl-Sören Hedlund flyttade till Västerås så tog Ingemar Lestander över den platsen.

”Myggkedjan” och Anders ”Akka” Andersson nämner du ”Garvis”. ”Akka” Andersson avled 1989. Vad gjorde han så stor som spelare?
Eilert – Han var tuff och pådrivande både som spelare och senare ledare. En kille de yngre spelarna som Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg, Hardy Nilsson m fl såg upp till.

Hans – Han var väldigt allround som spelare, kanske inte någon större målskytt men annars komplett. ”Akka” var också en mycket bra skridskoåkare och lite före sin tid i det taktiska på planen.

”Klimpen” vem var din argaste konkurrent om målvaktsjobbet i Skellefteå AIK?
– Anders Rönnqvist var väl han som stod när jag kom ner. Han flyttade senare till Västerås. Jag minns min debut som var mot Strömsbro IF och de gick fruktansvärt dåligt. Jag trodde inte jag skulle få någon mer chans och var nästan knäckt. Men jag fick chansen redan matchen efter mot Solna (AIK från Solna) där landslagsmålvakten Kjell Svensson stod. Men jag gjorde en kanon match. Strax därpå fick jag chansen i landslaget mot Norge där jag höll nollan i två matcher. Och det var väl då snacket om VM biljett till Colorado tog fart.

Hans – Jag minns när ”Klimpen” spelade en av de första matcherna. Jag tror vi mötte Clemensnäs IF och han släppte in tre, fyra puckar och ville byta. Då stoppade jag honom och sa åt honom att ställa sig i målet och ta puckarna istället…

Lennart – Haha, det stämmer och jag höll nollan sen.

Eilert – När ”Klimpen” kom till oss var han fantastisk och tränade

Foto: Bildbyrån Eilert ”Garvis” Määttä

otroligt hårt. Men efter VM -62 med ”gulklimpen” och allt så blev han lite bekväm och kunde vara loj på träningarna vilket var synd. Jag tror han hade kunnat hålla hög klass längre sedan.

Lennart – Jag hade lite problem och flyttade hem till Kiruna 1966. Det kanske var mitt livs misstag. Jag älskade och träna så det fortsatte jag med och när jag åter flyttade till Skellefteå så gjorde jag comeback i målet efter ett års uppehåll. Fast då var det spel med Clemensnäs. Det gick självklart inte så bra då jag inte matchat på ett år och vi åkte ner i division 2 där jag också spelade några säsonger.

Hur var Hasse Svedberg som spelare?
Lennart – Först måste jag säga att han var en fantastiskt bra back och lite som en pappa för laget. En klippa på planen som jag i målet hade mycket gott samarbete med. Han var svår att passera när han fällde ut sina långa armar ha ha. Men han är även en mycket ödmjuk och fin människa

Eilert – Hasse var center första året som sagt var men blev back ganska snart. Han var svår att passera och hade ett fruktansvärt skott. Hasse är ganska stor så de flesta som mötte honom hade stor respekt för hans spel. Men de var sällan han blev förbannad i rinken fast det hände någon gång och då var det bara att hålla sig undan.

Hur var ”Garvis” som spelare då?
Lennart – En underbar spelare. ”Garvis” var slitvargen i den så kallade ”Myggkedjan” och totalt oöm. Herregud vad ”Garvis”, Karl-Sören Hedlund och ”Akka” kunde snurra med motståndarna. De kunde gå ett helt byte utan att det andra laget fick låna pucken.

Hans – Det hör till saken att jag och ”Garvis” bodde ihop i början.

Eilert – Ja, vilken röra… två unga grabbar i en etta, haha.

Hans – De var en kul tid. Vi lärde känna varandra bra då. På planen var det drömmen att spela bakom honom då han alltid tog sitt ansvar i markeringen på sin kant.

Vilka övriga var så kallade stjärnor under er tid i Skellefteå AIK?
Lennart – ”Akka”, ”Garvis”, Hasse, Folke Aronsson ja nästan alla spelare i Skellefteå spelade i A- eller B-landslag.

Hans – Göte Almqvist som blev världsmästare 1953 och målvakten innan ”Klimpen”, Yngve Casslind.

Eilert – Göte var väl egentligen vår största stjärna bredvid Hasse. Men Harry Granberg var också en härlig spelare som var en mycket bra playmaker. Jo, Elon Sundström höll jag på glömma som ni pratade med tidigare här i Old School (Björklöven).

VM 1957 i Moskva. ”Garvis” och Hans blev världsmästare efter en oförglömlig final mot Sovjet på Dynamo stadion. Vilka minnen väcker det hos er?
Hans – Det var en fantastisk turnering där allt var oförglömligt och känslan vid slutsignalen i finalen var obeskrivlig. Men när vi kom in till finalen på Dynamo stadion och 50 000 ryssar fanns där för att heja fram sitt land då var man ganska liten.

Eilert – Det är så många minnen och så länge sedan ha ha. Men som Hasse säger att komma in på stadion inför 50 000 åskådare var stort. Matchen blev flyttad till utomhus då hallen vi spelat i tidigare bara tog 16 000 och intresset var så enorm för matchen. Sen läkaren Bengt Axelsson som begärde in ett piano till omklädningsrummet som han spelade på i pauserna.

Hans – Helan går… haha.

Eilert – Ja de får vi inte glömma då vi stod uppställda för nationalsång och Du gamla du fria inte spelades. Då vände sig Lasse Björn om på prispallen och tänkte att grabbarna kan inte ”Du gamla du fria”, så han drog till med Helan går för den visste han att vi kunde. Efter matchen satt vi i en rund pol på stadion och drack champagne och sjöng hela gänget.

Är det sant att du ”Garvis” hamnade på första sidan av ryska tidningen Pravda?
Eilert – Dom säger det. Jag såg den aldrig själv. De sägs att det är bara två svenskar som varit på deras omslag och det är jag och Olof Palme.

VM 1962. Guld igen och ”Klimpens” stora genombrott
Lennart – Jag var bara 21 men fyllde 22 år när VM spelades i Colorado Springs. Egentligen skulle jag bara med för att se och lära men jag tror det var ”Akka” som sköt en puck på armen på Kjell Svensson, som var tänkt som första målvakt då, vilket gjorde att Kjell inte kunde spela utan jag fick hoppa in. ”Garvis” och ”Akka” var med från Skellefteå men jag tror att det var Sven Tumba som peppade mig mest. Han sa till mig att helt enkelt ta ”varenda jävla puck” så då gjorde jag det.

Eilert – VM-laget 1962 är nog det bästa laget jag spelat i. Vi hade två bra målvakter, två bra backpar och tre bra kedjor. Ungdomskedjan med ”Nisse” Nilsson, ”Lasse” Lundvall och ”Sura” (Ronald Pettersson) fick sitt genombrott. Sen var Tumba och Ulf Sterner fantastiskt bra. Men utan ”Klimpen” hade vi aldrig vunnit guld. Han var otrolig. Jag tror aldrig han stod i den numera moderna V-stilen utan han stod upp nästan jämt och räddade med fötter och ben.

Lennart – Jo, jag var väl lite av en närstridsmålvakt vilket passar bra mot amerikanare. Det var en härlig känsla när vi slagit Tyskland i vår sista match och var klara världsmästare och åkte till Colorado och såg den tänkta finalen mellan USA och Kanada. Men jag hade då svårt att förstå att vi slagit två så bra lag.

”Garvis” du lämnade Skellefteå något år efter guldet i Colorado
Eilert – Det var för jobbets skull. Jag hade pluggat till ingenjör i Skellefteå men de fanns inga sådana jobb där och det berättade jag för Kjell Svensson som jag delade rum med under VM. Han spelade för Södertälje SK då och han skulle se om han kunde hjälpa mig med jobb i Södertälje. Sen ringde Kaj Sandell i SSK då de ordnat jobb inom Scania i Södertälje åt mig.

Hur följer ni Skellefteå AIK och hockeyn idag?
Hans – Nästan ingenting tyvärr. Jag har inte ens varit i nya hallen de byggt här i Skellefteå. Men visst tittar jag i tidningen på tabellen hur de går för grabbarna. Men jag tror inte det blir SM-guld i år. Men vi får hoppas på att det kan vinna om låt oss säga tre år.

Lennart – Jag har heller inte varit i nya hallen men jag ser mycket

Foto: Bildbyrån (Arkivbild) Lee Goren.

hockey på TV och jag tycker Skellefteå har några bra utländska spelare i år. Jag tänker på Lee Goren, Kent McDonell och Kimmo Koskenkorva. Men truppen verkar lite tunn så man får hoppas de håller sig kvar.

Eilert – Jag ser 3/4 av alla Södertäljes matcher hemma i Axa Sports Center. Det är jobbigt när SSK möter Skellefteå för då vet jag inte vilka jag ska hålla på så tabelläget får avgöra. Men inget av de lagen tar guld i år. Om de vann vore det en sensation.

Någon du imponeras av i Skellefteå i år ”Garvis”?
Eilert – Jag tycker Fredrik Lindgren backen är bra och lille Anders Söderberg från MoDo. Sen är kanadensarna som ”Klimpen” nämnde bra.

Avslutningsvis, behöver Skellefteå ett lag i elitserien?

Eilert – Visst men tyvärr är de pengarna som styr vilket gynnar klubbar som Färjestad, HV 71, Linköping och Frölunda. Därför är de lite extra kul att en klubb som MoDo fick vinna ifjol.

Hans – Ja det tycker jag absolut. Nu när de har ny arena och allt. Men som ”Garvis” säger så har pengarna för stor inverkan.

Lennart – Jajamän! Hockeyn är kultur här i stan så visst ska Skellefteå spela i elitserien.

Legendfakta

Hans Svedberg
Född: 1931
Forward/Back
Landskamper: 98 A – 1 B
VM Guld: 1957
OS Brons: 1958
Guldpucken: 1958
Klubbar som aktiv: Piteå IF, Skellefteå AIK, Tegs SK
Klubbar som tränare: Tegs SK, Piteå IF, Kågedalens SK
Bor idag i Skellefteå

Eilert ”Garvis” ”Eje” Määttä
Född: 1935
Forward/Back
Landskamper: 117 A
VM Guld: 1957, 1962
VM Silver: 1963, 1967
VM Brons: 1965
OS Silver: 1964
Klubbar som aktiv: Kiruna AIF, Skellefteå AIK, Södertälje SK
Klubbar som tränare: Södertälje SK, Djurgårdens IF, Huddinge IK, Åkers IF, Gnesta IK, Sörmlands TV-Puck lag
Bor idag i Södertälje

Lennart ”Klimpen” Häggroth
Född: 1940
Målvakt
Landskamper: 65 A – 10 B
VM Guld: 1962
VM Silver: 1963
OS Silver: 1964
VM:s bästa målvakt: 1962
VM:s All Star Team: 1962
Sveriges All Star Team: 1962
Klubbar som aktiv: Kiruna AIF, Skellefteå AIK, Clemensnäs IF
Klubbar som tränare: Malå IF, Medle SK, Skellefteå AIK J-lag
Bor i Skellefteå

Se Skellefteå live med CANAL+ Web TV

Text: Jante Abrahamsson