Old School del åtta

Leksand är idag ett av de lag med flest fans utspritt över hela Sverige. Grunden till det lades tack vare tre raka SM-guld under 1970-talet. I vår Old School-serie, får du nu möta av tre av de gamla gudhjälterna från den tiden.

Leksands IF har en gedigen och smått unik hockeyhistoria. Den lilla orten vid Siljans södra strand gick upp i högsta serien i svensk ishockey 1949. Då hette stjärnorna Åke och Björn ”Lollo” Lassas, Stig Påfvels, ”Sigge” Bröms, Einar Jonsson och landslagsmannen i spjut Ingemar Lysén.

Först 20 år senare tog Leksand sitt första SM-guld. Året var 1969. Laget leddes från sidan av legendariske ledaren och tidigare spelaren Rune Mases. SM-guldet vanns på borta is i Örnsköldsvik där Leksand mötte MoDo. Tanken var inför sista omgången att Brynäs skulle slå Västra Frölunda nere i Göteborg för att sedan bärga hem medaljerna till Gävle.

Men Frölunda, härförda av Ulf Sterner, slog Brynäs samtidigt som Leksand spelade 1-1 mot MoDo vilket innebar att Leksand vann guldet och firades kungligt på Noret hemma i Leksand. I Leksandslag fanns då en av svensk ishockeys mest legendariska kedjor i den så kallade Folkarekedjan. Den bestod av Ulf ”Mini” Mårtensson, Dan Söderström och Mats ”Matta” Åhlberg. Alla tre bor kvar i Leksand och vi kollade med de tre vad dom minns av sin tid som spelare i Leksand.

Ingen av er tre kom från Leksand från början?
Ulf – Nä det är riktigt. Jag kom från Surahammar. Det betraktades då som en bra hockeyort. ”Ronald ”Sura-Pelle” Pettersson (Som fick sitt smeknamn efter orten han kom från), Nils-Olof ”Nille” Schillström, Stig-Göran ”Stisse” Johansson. Per-Agne ”Pära” Karlström, Mikael Karlberg, Tommy Salo och inte minst min kompis Per Bäckman, numera tränare i Frölunda, kom alla där ifrån. Han är visserligen yngre men vi tränade passningar mycket tillsammans på skolplanen i ”Sura”.

Dan – Jag kom från Horndal en by i södra Dalarna. Min bror Lars Söderström lyckades bra som hockeyspelare han med. Han värvades till Hammarby i Allsvenskan 1965 från Horndals IF och kom senare att spela med Fagersta AIK som vi i Leksand mötte vi flera tillfällen. Intresset för hockeyn var stor i Horndal. Det ligger bara två mil från Avesta där hockeyn var stor då och Avesta BK kvalade ofta upp till allsvenskan.

Det är väl där ifrån du kommer Mats?
– Stämmer, jag kom från Avesta, en så kallad bruksort, där hockeyn var stor.

Innan ni gjorde klart med spel i Leksand, var det aldrig aktuellt med spel i någon annan klubb?
Ulf – Jo både Västerås IK, som ligger alldeles nära Surahammar, och Södertälje SK frågade om jag ville spela hos dom. Men ”Pära” Karlström som var från ”Sura” tog mig till Leksand. Året var 1965.

Mats – ”Bittan” Johansson som var Västra Frölundas starke man då bilade upp från Göteborg för att få ner mig dit. Men Rune Mases bud från Leksand lockade mer. Det skulle passa bättre med skolgången i Falun då jag och Olle Öst kunde samåka till och från träningarna.

Dan – Jag hade anbud från både Brynäs och Avesta som båda låg i Allsvenskan då. Men Rune Mases tog även med mig upp till Leksand.

Vad hade Leksands IF för ryckte som klubb innan ni flyttade upp för spel där?
Ulf – En anrik fin klubb från en liten ort med mycket gott rykte.

Mats – Håller med, Leksand hade mycket gott rykte redan då.
Ulf – Man visste att ”Nisse” Nilsson, Des Moroney, ”Mapa” (Olle Sjögren), ”Totte” (Folke Bengtsson), ”Nubben” (Lars Andersson), mfl, mfl spelade där. Det lockade. Sen kom jag ihåg Leksand som grabb när ”Sura” spelade i allsvenskan och jag gick och tittade på matcherna.

Dan – Jag hade aldrig sett Leksands spela innan jag flyttade upp för jag var faktiskt Djurgårdare då. Men visst hade klubben ett gott rykte.

Minns ni era A-lagsdebuter?
Mats – Det var hemma på Isstadion hösten 1966 mot AIK.

Ulf – Min A-lagsdebut i Leksand var 1965 mot Rönnskär borta vi vann med 11-1. Jag fick spela med ”Totte” Bengtsson och Olle Öst. Jag minns att vår kedja gjorde fem mål faktiskt.

Dan – Clemensnäs borta i Skellefteå 1966 på en utomhusbana. Vi förlorade med 3-1. Det var matchen efter ”Mattas” debut i a-laget.

Vilka var de så kallade stjärnorna i Leksand vid den här tiden?
Ulf – ”Nisse” Nilsson, Åke Lassas, Vilgot Larsson, Stig Påvels, ja man kan nog fortsätta med många fler namn. Man kunde alla namn på ishockeyspelarna då jag samlade på idolbilder.
Dan – ”Abrisarna” (Thommy och Christer Abrahamsson), ”Mapa”, ”Nisse” Nilsson som ”Uffe” nämnde och ”Totte” Bengtsson var stora när jag och Mats kom upp.

Fick ni tre spela ihop direkt när ni kom till Leksand?
Ulf – Nej. Mats och Dan kom till Leksand 1966. Jag kom alltså året före. Då spelade jag mest med ”Nubben” Andersson och ”Totte” Bengtsson. Jag, Mats och Dan fick spela tillsammans första gången säsongen 1966/67. Vår första match ihop var IFK Umeå (IF Björklöven) hemma på isstadion. Det gick då mycket bra och vi vann med 8-2. Vid julen samma år spelade vi tillsammans i Ahearne Cup.

Mats – Jag Ulf och ”Totte” Bengtsson bildade kedja innan vi tre fick chansen ihop.

Dan – Vi spelade som sagt var inte ihop direkt utan jag spelade först med ”Nisse” Nilsson och ”Mapa” Sjögren.

Vart kom namnet Folkarekedjan i från?
Mats – ”Danne” och jag kom från Horndal respektive Avesta. Namnet Folkare kom från Folkare Härad (Folkkärna, Krylbo, Horndal m f l) utanför Avesta. Surahammar låg väl inte så långt där ifrån så…

Dan – Det är riktigt Mats och jag kommer från den så kallade Folkarebyggden därav namnet.

Ulf – Man kanske helt enkelt trodde att ”Sura” där jag kommer ifrån som ligger i Västmanland inte låg så långt ifrån Avesta och Horndal.

Vilka var era kedjekamraters bästa egenskaper i rinken?
Mats – Både Ulf och ”Danne” var mycket tekniska och hårt jobbande i rinken. Ulf fick väl till och med priset Rinkens Riddare ett år?

Ulf – Jag fick det 1974.

Dan – Mats hade också mycket bra teknik sen hade han ett väldigt bra spelsinne och framförallt målsinne. Ulf var mycket liten men oerhört spelskicklig och teknisk.

Ulf – Spelsinnet, tekniken, det taktiska kunnandet. Ja man kan väl säga att de var kompletta som spelare. Alla som spelat med Mats och Dan har lyckats rätt bra vilket är ett gott betyg.
SM-guldet -69, kom det oväntat i era ögon?

Ulf – Jag tycker inte det. Vi var på gränsen både 1967 (Utslagna av Södertälje SK i semifinal) och 1968 (sexa) utan att lyckas fullt ut.
Mats – Jo men nog var det lite överraskande då vi inte kunde avgöra själva utan vi var tvungna att få hjälp av Västra Frölunda i sista omgången med seger över Brynäs vilket gjorde att vi kund gå om.

Hur var mottagandet hemma på Noret i Leksand då ni kom hem med guldmedaljerna?
Ulf – Det var stort med dåtidens ögon sett. Jag minns att brandbilar

Foto: Rolle Rygin

Mats Åhlberg.

mötte oss i Rättvik på morgonen då vi kom ned från Ö-vik. På torget i Leksand var det fullt med glada leksingar.

Mats – Fantastiskt, det var både brand och polisbilar som eskorterade oss från Tällberg in till Leksand på morgonen.

Dan – Ja det var stort. Vi kom väl hem fem på morgonen. Vi hade åkt tåg mellan Ö-vik och Bollnäs och sen var det buss hem sista biten. Hyllningarna höll på hela veckan och jag minns att Rune Lindström (Himlaspelet) höll ett fantastiskt tal i samband med en måltid.

>Hur viktig var Rune Mases roll för det första guldet?
Mats – Otroligt viktig. Min åsikt är att till 95% var det Runes förtjänst att vi kunde vinna 1969.

Dan – Rune Mases hade en viktig roll men som alltid var materialaren Harry Persson också en av de viktiga figurerna.

Ulf – Precis som Mats och Dan säger så betydde Rune oerhört mycket för detta guld, men han var även med och la grunden till gulden på 70-talet med den hårda träning vi bedrev. Med ”Pära” Karlström kom en mer ryssinspirerad träning med tonvikt på teknik och fortsatt hård konditions och styrketräning.

Ja, vad gjorde laget 73-75 så starkt med tre SM-guld som facit?
Ulf – Sammanhållningen i första hand. Träningarna var som matcher, tävling mellan femmorna. Alla ville vinna. Varje spelare hade även en fantastisk teknik. Målvakten Christer Abrahamsson som var fantastisk i målet både på träningar och matcher. Han vägrade att släppa in mål på träningarna. Göran Högosta och ”Lasse” Stenvall inte att förglömma. De båda var också oerhört viktiga för oss.

Dan – Vi hade så oerhört många skickliga spelare i Leksand där alla tänkte på lagets bästa i första hand hela tiden.

Mats – Rune Mases lyckades med många lyckade värvningar med resultat att mer än halva laget spelade i A-landslaget och övriga halva i B och juniorlandslag. Under de tre guld åren spelade förutom jag och ”Danne”, Christer och Thommy Abrahamsson, Roland Bond, Gunnar Andersson, Per-Olov Brasar, Dan Labraaten, Göran Högosta och Hans Jax i VM och 1976, året efter vårt fjäde guld så var det dags för Roland Eriksson, Bengt Lundholm och Göran Högosta att spela VM. Vid det omtalade VM-Silvret i Wien -77 så var även Nils-Olov ”Djura” Olsson och Ulf Weinstock med.

Vilka är era största framgångar som hockeyspelare?
Ulf – SM-gulden givetvis. Annars var slutspelet 1973 var min höjdpunkt i karriären Vid halva slutspelsserien hade jag t o m ledningen i poängligan. Största framgången är nog annars att jag lyckades komma tillbaks till elitidrotten efter en svår reumatisk sjukdom som höll mig borta från ishockeyn säsongen 1969-1970. Jag spelade sedan fram tom 1975.

Mats – Mina SM-guld 1969, 73, 74 och 75. Sen var de stort att spela Canada Cup. Jag var med 1976 och 1987. Dessutom spelade jag två OS (Sapporo -72 och Lake Placid -80) och sex VM med silver -73 och -77 samt brons -74, -75 och -76.

Dan – Mina fyra SM-guld precis som Mats och de tre sista målen mot Brynäs (5-4) i sista omgången 1973 vilket gav SM-guld. Mats gjorde för övrigt dom två första. OS (-80) och VM turneringarna (- 73, -74, -75, -76, och -81) med Tre Kronor samt min säsong som assisterande coach i Tre Kronor 85-86 med VM silver i Moskva 1986 var även de stora framgångar för mig.

Vilka ledare betydde mest för Leksand under de år ni var aktiva?
Dan – Rune Mases och ”Pära” Karlström i Leksand och gamle stormålvakten Kjell Svensson i Tre Kronor.

Mats – Håller med ”Danne”, Rune Mases och ”Pära” Karlström var de två viktigaste ledarna för mig också.

Ulf – ”Pära” Karlström, Rune Mases, Bengt ”Fisken” Ohlson. Sen får man inte glömma alla ledare utanför isen kring laget som jobbade hårt. Ingen nämnd och ingen glömd

Ingen av er spelade utomlands. Var det aldrig aktuellt med spel i NHL?
Ulf – Inte för mig.

Mats – De var tal om både Hartford Whalers 1974 och Detroit Red Wings 1977 men min utbildning fick gå i första hand. Det var även tal om Tyskland fast jag blev kvar i Leksand.

Dan – Vid flera tillfällen men bygden var för stark och spelet i NHL och WHA var lite annat då. Idag hade det passat bättre, men Cincinatti Stingers i WHA, Minnesota North Stars i NHL, Dusseldorf i Tyskland med flera, var aktuella.

Av de spelare ni spelat med i Leksand under åren ser ni som den mest talangfulla?
Ulf – Bengt Lundholm som senare gick till AIK och Winnipeg Jets.

Mats – ”Totte” Bengtsson och Thomas Steen.

Dan – Mats Åhlberg, ”Abrisarna” och ”Totte” Bengtsson.

Efter många år av ”kräftgång” så har Leksand ordentlig medvind med bland annat flera från Dalarna i truppen. Är föreningen åter på rätt väg?
Mats – Det känns som det är nära att Leksand ska gå upp i år. Kan

Foto: Bildbyrån (Arkivbild)

Dagens Leksand – med Johan Eneqvist.

man förstärka med ytterligare en förstaanfallare och en förstaback så tror jag man klarar kvalet.

Ulf – Det känns väldigt positivt. Nu är ishockeyn samtalsämnet och alla i samhället känner den positiva andan igen. Kul!

Dan – Det finns sex stycken med Dalaanknytning idag. Det är bättre än säsongen 06-07. Men det finns fortfarande mycket kvar att göra innan man når elitserien. Jag tror liksom Mats att förstärkning på både forwards- och backsidan är nödvändig för avancemang upp till elitserien. Detta enligt mitt tyckande. Jag vet att andra tycker annorlunda.

Ed Belfour – en kul satsning eller paraodi?
Ulf – Har en stor del i den positiva andan som råder i Leksand. En stor tillgång.

Mats – Han är viktig. Jag tror han blir bättre och bättre desto närmare kvalserien vi Leksand kommer.

Dan – All heder åt ett spännande försök av Leksand. Kvittot får vi i mars – april då han skall vara som bäst.

Avslutningsvis – När står Leksand åter som svenska mästare?
Dan – Har faktiskt lite svårt att sia om detta under rådande förhållanden.

Ulf – Förhoppningsvis inom 10 år. Elitserien får bli första målet vilket är nog så svårt. Men vi hoppas att de femte guldet kommer snart.

Mats – Förhoppningsvis inom en fem års period.

Legendfakta

Ulf ”Mini” Mårtensson
Född: 1944
Forward
Svensk Mästare: 1969, 1973, 1974, 1975
Rinkens Riddare; 1974
Klubbar som aktiv: Surahammars IF, Leksands IF
Klubbar som tränare: Leksands IF J-lag, Dalarnas TV-pucklag
Bor i Övermo, Leksand

Mats ”Matta” Åhlberg
Född: 1947
Forward
Landskamper: 164 A – 16 B
OS brons: 1980
VM silver: 1973, 1977
VM brons: 1974, 1975, 1976
Svensk Mästare: 1969, 1973, 1974, 1975
Klubbar som aktiv: Avesta BK, Leksands IF
Klubbar som tränare: Leksands IF J-lag
Bor idag på Åkerö i Leksand
Elitseriestatistik: 203-150-101-251

Dan Söderström
Född: 1948
Forward
Landskamper: 139 A – 44 B – 7 J
OS brons: 1980
VM silver: 1973, 1981
VM brons: 1974, 1975, 1976
JEM brons: 1967
Svensk Mästare: 1969, 1973, 1974, 1975
Klubbar som aktiv: Horndals IF, Leksands IF
Klubbar som tränare: Tre Kronor, Falu IF, Leksands IF, Björbo IF, J-20 landslaget, Säters IF, Leksands IF J-lag
Bor idag på Åkerö i Leksand
Elitseriestatistik: 248-95-156-251

Text: Jante Abrahamsson