Old School del 21

Storsatsningen som föll

Liksom i år hårdsatsade Örebro redan 1979. Då var det en forwardstrio med rötterna i Skellefteå som skulle ge staden ett elitserielag. Möt Hardy Nilsson, ”Krobbe” Lundberg och Martin Karlsson i den sista delen av vår populära serie Old School.

Örebro IK spelade säsongerna 1976/1977 och 1978/1979 i elitserien. Klubben var då en så kallad utbrytarklubb från klassiska Örebro SK. Under åren i elitserien så figurerade flera stora svenska ishockeynamn som Björn ”Nalle” Johansson, Ken ”Kneten” Andersson, Roger Melin, Staffan Tholson, Rolf Ericsson med flera. Under några år fanns även hårdföre, men sympatiske, kanadicken Des Moroney i klubben som spelande tränare, då han gick sin gymnastiklärarutbildning i stan.

Tjugo år efter att Örebro IK lämnat elitserien för sista gången så försattes klubben i konkurs efter flera års ekonomiska problem. Idag har hockeysatsningen i stan tagits över av Örebro HK med bland andra Kristoffer Bäckström, bror till NHL-stjärnan Niklas Bäckström i laguppställningen och de två ny inköpta finländska stjärnorna Mikko Peltola och Mika Niskanen. Men idag ska ni få möta tre legendariska Örebrospelare på det ekonomiskt ljusa 80-talet för klubben. Det har alla sina rötter i Skellefteå, men värvades av Bo Ahlén till Örebro IK 1979 under namnet miljonkedjan, Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg, Hardy Nilsson och Martin Karlsson.

Började ni era hockeybanor i Skellefteå AIK alla tre eller?
Hardy – Jag började faktiskt hos lillebror Skellefteå IF. Det var så på den tiden att det fanns IF, som var lite arbetarklubben, och AIK, som var de lite finare, men av ekonomiska skäl slog man ihop föreningarna och hette ett år Skellefteå AIK/IF för att senare bara heta AIK. Och jag åkte väl med från IF i hopslagningen.

”Krobbe” – Det var Skellefteå IF som var min första klubb också. Jag tror klubbarna slog ihop 1967 men redan som 11-åring spelade jag och Marin i en kvartersserie som kallades AIK-serien. Det var en målvakt och fyra utespelare på isen där alla spelade hela tiden utan avbytare.

Martin – Visst var det Skellefteå IF för mig med, men vi vars om sagt var pojklagsspelare då.

Hur väl kände ni varandra innan ni kom upp i Skellefteås a-lag?
”Krobbe” – Jag bodde i västra Skellefteå ganska nära ishallen och Martin i Norvalla som ligger i östra delen så det var väl först i kvartersserien vi lärde känna varandra. Hardy spelade också i ”IF” så jag visste vem han var men det var föst senare vi lärde känna varandra.

Martin – Jag och ”Krobbe” kände varandra i unga år som vi spelade ihop redan som knattar. Men Hardy lärde jag också känna först senare när vi kom upp i a-laget.

Hardy – Jag är fem år äldre än Marin och ”Krobbe”, fast Martin visste jag ganska väl vem han var då han ”polade” med min lillasyrra. Sen visste man om att de var TV-puckare, för de hade man ganska bra koll på.

Martin – Men när jag träffade Hardys syrra, som jag senare kom att gifta mig med, kände jag nog redan Hardy.

Ni har alla spelat i Tre Kronor. Minns ni era debuter?
Hardy – Det borde jag göra… Jag har för mig det var i Izvestijaturneringen, som de hette då, i Moskva. Jag var 27 år då, vilket gjorde det ganska unikt då att en så pass ”gammal” spelare fick göra landslagsdebut.

”Krobbe” – Ja min debut var mot Finland i Uleåborg och jag spelade ihop med Martin och Thomas Gradin i en så kallad ungdomstrio. Jag har för mig vi stänkte dit något mål, men jag minns inte vem av oss som gjorde målet, men vi vann med 4-3. (”Krobbe” gjorde 1-1 målet, framspelad av Thomas Gradin reds anm)

Martin – Det var 1974 i Scaniarinken, Södertälje mot Finland och vi

Foto:

Martin Karlsson.

vann med 2-1. Tyvärr var jag mållös som jag just i den matchen mest satt på bänken som reserv.

Hardy, du låg ofta på gränsen till landslagsspel. Känns det lite som att du ställdes över ibland på grund av att ditt tuffa spel var obekvämt?
– Nej inte alls, tvärtom så var det väl därför jag fick vara med. Jag tror mer det handlade om att min skridskoåkning och min teknik hade brister, vilket gjorde att jag hade svårt att räcka till internationellt.

Silvret i Wien-VM 1977 klassas näst intill lika högt som ett guld. Vad är era starkaste bilder från den turneringen?
Martin – Det jag först tänker på är den fina gemenskap vi hade där nere i Wien och att det var kanonväder under hela turneringen. Svenska Ishockeyförbundet hade även bjudit ner våra fruar under en vecka som gjorde att gemenskapen blev ännu starkare. Det är nog de bitarna som i kombination med att vi hade ett bra lag och bra ledare var det som ledde till framgången som slutade med att vi vann silver.

”Krobbe” – Det och när vi slår Sovjet i två matcher. Först vann med 5-1 och sedan vinner vi med 3-1 i sista matchen där Roland Eriksson från Minnesota North Stars gör tre mål. Vår målvakt, Göran Högosta, var fantastisk under hela turneringen och Hans ”Virus” Lindberg var en mycket bra coach också och tog intryck av spelarnas åsikter och byggde spelet utefter det. Hela laget var för övrigt mycket bra.

Har jag fel om jag påstår att ”Krobbe” fejkade en skada i ena matchen mot Sovjet?
”Krobbe” – Haha… Det var i sista matchen mot Sovjet och de pressade tillbaka oss helt otroligt. Jag spelade inte utan var reserv då ”Virus” kom fram till mig och sa: ”Krobbe”, du har ont i benet, vilket jag givetvis inte hade, så fick de leda ut mig från isen och det tog väl 4-5 minuter och ryssarna var tokiga och påpekade för domaren att jag inte ens hade spelat, haha.

Några minuter senare hoppade du in på isen till synes helt frisk när slutsignalen gått
”Krobbe” – Haha, jo det är sant. Jag gjorde bort mig lite, men jag var så himla glad för silvret så jag tänkte mig inte för.

De milt sagt fula matcherna mot Kanada, hur var dom?
”Krobbe” – Jag spelade bara i grundserien mot Kanada och det var ingen höjdare. De rappade, slog och försökte skrämma oss. Jag minns hur vi satt på läktaren och såg matchen mellan Sovjet och Kanada, då kanadicken Vail var nära att slå ihjäl Babinov i ryska laget, då han slog klubban mitt i skallen på honom. Det fanns en kanadick som spelade ihop med Phil Esposito som hette Wilf Paiment, som var en fegis som inte gjorde så mycket själv men trissade alla andra i laget till idiotiska handlingar. Han blev avstängd senare då han gjort något liknande på Detroits Dennis Polonich i NHL och blev då avstängd en längre tid.

Martin – Matcherna mot Kanada blev väl inte riktigt som vi förväntat oss, men den värsta matchen var som ”Krobbe” säger den mellan Kanada och Sovjet. Det här nog det värsta jag upplevt då kanadensarna försökte slakta spelarna Sovjet.

”Krobbe” – Sen hade det den där ledare Alan Eagleson som var kaxig och arrogant mot allt och alla och sa att media var emot Kanada, för egentligen var det inget allvarligt som hände enligt hans menande.

Era största framgångar i hockeyrinken då, vad får det bli?
Hardy – Det får bli SM-guldet med Skellefteå AIK, 1978. Dels för själva guldet och dels för att det gick väldigt bra för mig och min kedja med Martin och Per Johansson. Jag gjorde 54 poäng på 36 matcher och vår kedja slog poängrekordet för kedjor i elitserien. Ett rekord som då innehades av då tidens stora stjärnkedja med Dan Labraaten, Dan Söderström och Mats Åhlberg från Leksand.

– Som förbundskapten måste jag säga att varje OS var fantastiskt. Speciellt de året vi blev utslagna i den nu mera berömda matchen mot ”Belarus” (Vitryssland). Man glömmer lätt att vi gjorde fantastiskt bra matcher mot Kanada och Tjeckien. Sen hade vi lite oflyt på målvaktssidan då att kanske inte Tommy Salo var som allra bäst, även om han är en fantastisk målvakt, liksom Henrik Lundqvist inte riktigt räckte till i VM finalen 2003, då han fick sitt internationella genombrott i grundserien. Ska man vinna sådana stora turneringar så krävs det nog att man har en målvakt som spelar på topp, som till exempel ”Henke” gjorde i VM 2006.

Martin – Största framgången… vad skulle det vara? Det måste vara VM-silvret eller mina tre SM-guld men så mycket mer än det har jag inte vunnit.

”Krobbe” – Det första SM-guldet med Brynäs IF 1976 är nog det roligaste av SM-gulden, men 1977 hängde jag tre i finalen mot Färjestad då vi vann med 9-3. Jag var väl lite så som spelare att när jag var bra så var jag riktigt bra och när jag var dålig så var jag usel haha… det fanns inget mellan läge. Men jag vann poängligan det året i slutspelet och det var kul. Sen gjorde jag något solomål mot tjeckerna som också är personligt fina minnen.

1979 slog ”bomben” ner att Örebro IK skulle värva Hardy Nilsson från Köln, Martin Karlsson från Skellefteå AIK och Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg från Brynäs IF. När fick ni första kontakten med Örebro IK?
Hardy – Jag var som sagt var i Köln då när Bosse Ahlén hörde av sig. Det passade mig väldigt bra att flytta hem trots att jag hade två år kvar på kontraktet med tyskarna, för klubbens president hade åkt in i fängelse för ett skattebrott, så han som avlönade mig satt på kåken då haha. Men jag fick ett bra jobb vid sidan om på en bank, för vid den här tiden var man inte heltidsproffs, och ett bra kontrakt med Örebro.

”Krobbe” – Jag minns inte exakt hur det var men jag tror någon

Foto:

Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg.

ledare ringde mig, fast de pratade väl med Hardy eller Martin först men jag hade varit fyra år i Brynäs och Örebro hade precis åkt ur elitserien, så jag resonerade väl som så att vi kanske kunde tillföra lite hockeykultur i Örebro där det annars mest var bandy och fotboll.

Martin – Det var nog Hardy som ringde mig först och han var i Köln som sagt var då och ”Krobbe” i Brynä,s men vem i Örebro som kontaktade mig först minns jag inte riktigt då det var många ledare inblandade i övergången men det kan nog ha varit Bosse Ahlén.

Hade ni tre kontakter med varandra innan ni skrev under?
Hardy – O ja, det var lite ett paket med ingen eller alla kan man säga.

Hur bemöttes ni vid första hemmamatchen av Örebrofansen?
Hardy – Det var jättebra och 4-5000 i hallen. Supportrarna var fantastiska och entusiastiska under hela tiden i Örebro trots att vi aldrig klarade kvalet upp till elitserien.

”Krobbe” – Jag håller med Hardy, det var otroligt och utsålt och jag har för mig att vi mötte Västra Frölunda i premiären och vann.

Martin – Vi spelade väl någon träningsmatch innan serien också mot AIK eller Djurgården och det var nog 4-5 000 åskådare då också. Intresset var fantastiskt.

Hur kom det sig att ni under de tre år ni spelade ihop i Örebro IK aldrig avancerade upp i elitserien?
Hardy – Lite som jag var inne på tidigare med att målvakterna måste vara på topp är nog en av anledningarna. Jag vill inte hänga ut någon enskild spelare, utan alla ingår i laget men just målvaktsfrågan var ett litet problem. Sen mötte vi mycket bra lag i Division ett Östra som serien hette. Något år var Hammarby med hela sin starka ungdomskull med, Huddinge med ”Kenta” Johansson, Västerås var med någon säsong som förfogade över ett halvt elitserielag och sen var Södertälje SK även med några av åren, så konkurrensen var stentuff.

Martin – Örebro saknade väl just dom här målvakterna som var lite extra. Jag minns att vi skojade lite ibland om att vi började matcherna med att vi låg under med 0-5, just av den anledningen. Det var nämligen inte ovanligt att matcherna kunde sluta 11-5, 9-6 och så vidare. Men det höll inte i play-off att släppa in så många mål.

”Krobbe” – Hade vi haft en bra målvakt så hade vi nog gått upp. Vi tre gjorde nog så gått vi kunde och producerade massor med poäng och jag vann skytteligan redan första året.

Vilka var de så kallade stjärnorna i Örebro vid den här tiden?
Hardy – Det var bland annat ”Kneten” Andersson, ”Mozart” Andersson, Nisse Björk som tidigare varit i AIK och ”Nalle” Johansson men framförallt hade man många egna produkter som var bra division 1 spelare. Men jag Martin och ”Krobbe” producerade bra vi med så med facit i hand kan man väl säga att vi hade lite oflyt som aldrig avancerade till elitserien.

Martin – ”Kneten” och ”Mozart” var väl stjärnorna när vi kom. Jag tror ”Nalle” inte var med första året utan var i Frölunda den säsongen. Han hade kommit hem från ett par år som proffs i Cleveland Barons då.

Hur nära kontakt har ni tre med varandra idag?
Hardy – ”Krobbe” var det länge sedan jag träffade men det händer väl när jag är hem till Skellefteå ibland. Martin hade jag två år som assisterande tränare i Red Bull Salzburg, sen bor vi båda i Stockholm, även om Martin tränar IF Troja/Ljungby med framgång.

Vad gör ni inom hockeyn idag?

”Krobbe” – Jag tränar ett division tre-lag i Lövånger. Det roliga med det är att Lövånger är ett samhälle utanför Skellefteå med 2 500 invånare och alla i laget kommer från samhället. Det måste vara unikt idag.

Hardy – Jag jobbar åt Red Bull Salzburg med scouting eller rådgivning, både härifrån Sverige och även på plats i Österrike. Jag och Martin tränade som sagt var laget ihop under två år.

Martin – Jag är tränare i IF Troja/Ljungby som faktiskt spelar i samma serie som Örebro idag så jag har inget val, utan jag måste följa noga vad som händer i klubben haha.

När ser vi slutligen Örebro HC i elitserien ånyo?
Hardy – Man ska aldrig säga aldrig men nog känns det som Örebro har en bit dit fast man har gjort lyckade satsningar förut så det kan gå snabbare än man tror. Fast idag krävs det starka ekonomiska muskler för att ta sig hela vägen. Inte ens starka lag som Leksand eller Malmö finns i elitserien idag. Men jag följer Örebros öden lite på distans via tidningar och så vidare.

”Krobbe” – Aldrig skulle jag svara. Visst borde Örebro ha ett allsvenskt lag, men för att ta sig upp i elitserien tror jag det krävs att man utökar serien till 25 lag. Men jag har ganska mycket kontakt med Staffan Tholson i Örebro HK som vi spelade ihop under många år. Sen följer jag Örebros matcher på swehockey.se

Martin – Ja du, det lär väl dröja ett tag. Till att börja med så måste

Foto: Örebro Hockey

Kristoffer Bäckström – en del av dagens Örebro.

Örebro nog tre, fyra eller rent av femdubbla sin omsättning och precis som Hardy säger så har lag som Leksand, Rögle, Björklöven och Malmö starka lag, men jag är tveksam om ens de går upp i elitserien. Fast, visst vad jag förstår så har Örebro ganska bra ekonomi och värvningarna av Mikko Peltola och Mika Niskanen visar att de satsar i alla fall.

Fakta

Hardy Nilsson
Född: 1947
Forward
Landskamper: 19 A – 4 B
Moderklubb: Skellefteå IF
Svensk Mästare: 1978
All Star Bundesliga team: 1979
Årets coach: 2000
Klubbar som spelare: Skellefteå IF, Skellefteå AIK, Kölner EC, Örebro IK
Bor i Stockholm
Gjorde 210 poäng på 104 matcher under tre år ihop med övriga i miljonkedjan

Lars-Gunnar Lundberg
”Krobbe”
Född: 1952
Forward
Landskamper: 69 A – 10 B – 19 J
Moderklubb: Skellefteå IF
VM Silver: 1977
VM Brons: 1976
VM 4:a: 1978
Klubbar som spelare: Skellefteå IF, Skellefteå AIK, Brynäs IF, Örebro IK, Lindövens IF
Bor i Skellefteå
Gjorde 194 poäng på 95 matcher under tre år ihop med övriga i miljonkedjan

Martin Karlsson
Född: 1952
Forward
Landskamper: 55 A – 27 B – 26 J
Modeklubb: Skellefteå IF
VM Silver: 1977
VM Brons: 1976
JEM Silver: 1971
Svensk Mästare: 1976, 1977, 1978
Årets Junior: 1971
JEM:s poängligavinnare: 1971
JEM:s bästa forward: 1971
Sveriges All-Star team: 1978
Klubbar som spelare: Skellefteå IF, Skellefteå AIK, Brynäs IF, Örebro IK
Bor i Stockholm
Gjorde 157 poäng på 90 matcher under tre år ihop med övriga i miljonkedjan

Text: Jante Abrahamsson