En självklar vinnare – han tar hem Elite Prospects Award 2020

Samtliga åtta jurymedlemmar hade en sak gemensamt. De satte Nils Lundkvists namn högst upp på röstsedeln i omröstningen till Elite Prospects Award, priset som går till SHL:s bästa junior. Luleåbacken får utmärkelsen efter en magnifik genombrottssäsong.

– Satan så kul!

Nils Lundkvist lyser upp hemma i Piteå när han informeras om att han är 2020 års vinnare av Elite Prospects Award, priset som sedan 2013 har delats ut till SHL:s bästa junior. Luleåbacken var var en självklar vinnare efter sin succésäsong i SHL, där han med sina 31 poäng (11+20) satte nytt poängrekord för en juniorback i ligan.

Samtliga i juryn, bestående av redaktionsmedlemmar från hockeysverige.se och medarbetare på eliteprospects.com, hade Lundkvist som etta på sina röstsedlar. Därmed blir han den blott andra backen att ta hem utmärkelsen. Gustav Forsling, då i Linköping, tog emot priset 2016. Men i övrigt är det bara forwards som stått som segrare tidigare.

– Det är nästan bara goda minnen från den här säsongen, konstaterar Lundkvist när han ombeds se tillbaka på året.
– Egentligen kändes det bra redan från första början. När jag kom in i säsongen saknade vi en del backar med skador och hade egentligen bara fem-sex backar att tillgå. Det gjorde att jag fick mycket speltid och förtroende på en gång. Det blev många starter i offensiv zon och mycket spel i powerplay. Poängen började trilla in och självförtroendet växte. Jag tror jag hade fem andraassist de fem första matcherna. Puckarna studsade rätt för mig och även om det var en hel del flyt var det något jag växte av.

"Det har egentligen bara varit att ta rygg på honom"

Han växte också av att få spela intill SHL:s kanske bästa allroundback, Erik Gustafsson. Året dessförinnan hade Luleåkaptenen hjälpt till att lyfta Jesper Sellgren till nya höjder. Nu var det Lundkvists tur att få ”Gustafsson-boosten”.

– Han ingjuter mod och stort självförtroende i dig när du spelar med honom. Dels är han en bra spelare, men dels också en väldigt bra ledare. Han peppar upp och stöttar dig när det går sämre, säger Lundkvist om sin backpartner.
– Han visar varje dag varför han är en av SHL:s bästa backar. Det finns ingen som svär lika mycket som han efter en förlust på träningen. Han tävlar och vill bli bättre fast han kanske redan är bäst och viktigast i vårt lag. Det har egentligen bara varit att ta rygg på honom.

"DET GICK BARA SÄMRE OCH SÄMRE"

Den egna strävan efter att bli bättre och de erfarenheter han har fått med sig längs vägen har också betalat sig. Nils Lundkvist upplevde sin första egentliga motgång i karriären förra säsongen. Efter att nästan ha kommit från ingenstans, slagit sig in i Luleås SHL-lag under 2017/18 och sedan blivit draftad i första rundan av New York Rangers sommaren 2018 växte kraven. Både från honom själv och omgivningen. 

Hösten 2018 blev tuff. 

– Det var en liten läropenning, konstaterar han.
– Jag försökte göra för mycket, krångla till mitt spel för att sticka ut så att det skulle synas att det gick bra. Men det gick bara sämre och sämre och blev lite av en nedåtgående spiral. Det satte sig i huvudet.

Stödet från lagkamraterna och inte minst assisterande tränaren Henrik Stridh, som Lundkvist även hade i juniorlandslaget, tog honom ur svackan.

– Jag behövde mogna in i det och inse vad som gör mig till den hockeyspelare jag. Vad jag är bra på och spela utifrån det. Jag kom ihåg när vi var i Schweiz på försäsongsturnering på sensommaren där. Då hade det gått bra med juniorlandslaget, men när jag kom tillbaka till Luleå var det inget som stämde. Jag och Stridh satte oss och snackade ut på en gräsplätt. Jag vet inte om det var vändningen. Det tog ett tag att vända på det där, men i slutändan gjorde det mig starkare.

Vad tar man med sig från en sådan erfarenhet?
– Man tar med sig att de alltid går att vända på sådana saker. Det är lätt att ge upp och skita i det, men om man fortsätter att tro på sig själv och jobbar hårt i det vardagliga då kommer det att lösa sig. Det kommer alltid att komma gupp på vägen och man vet aldrig när de kommer, men fortsätter man att jobba på övervinner man dem.

NYCKELN – EN BÄTTRE SOMMAR

Det han lärde sig efter sommaren 2018 var också vikten av kontinuerlig träning. Precis som för många andra som bli draftade och spelar juniorlandslagshockey kan draftsommaren erbjuda stora utmaningar.

– Efter draften får man en ryckig sommar där man inte får någon kontinuerlig träning. Det var U18-VM i Ryssland, NHL Combine, draften, development camp och sedan landslagsturnering. Man kom hem mellan alla evenemang och hade tidsskillnaden och jetlag att brottas med. Det gjorde det svårare, konstaterar han.

Sommaren 2019 tog han lärdom av det. Nils Lundkvist höll resandet till ett minimum och lyckades på så vis få kontinuitet i träningen. Det spillde över till den gångna säsongen.

– Jag fick träna på länge och mycket. Jag var i USA hela juli och körde där innan jag åkte till landslagsturneringen (i Michigan). Det blev inga resor fram och tillbaka utan jag fick bygga upp kroppen och kände mig stark.

Det är inte bara den förbättrade fysen som ligger bakom det mäktiga genombrottet. Även på isen har han lagt ned extra timmar för att uppfylla sin potential. Inte minst offensivt sett.

– Jag har jobbat mycket med mitt skott och det har blivit markant bättre. Det handlar egentligen bara om att stå och nöta, både hemma och efter träningarna. Jag fokuserade mycket på mitt direktskott eftersom jag stod i den vänstra cirkeln i vårt PP. Det gav utdelning, träningen gav färdighet. Jag sköt fyra mål de fyra sista matcherna och alla var i princip likadana.

Hur ser du på att du satte nytt poängrekord för backar i SHL? Var det viktigt för dig?
– Det är mer att det är häftigt. När det blev tal om det där, att jag hade chans att ta det, hade jag en torka på fyra-fem matcher när det inte blev några poäng. Då blev det mycket snack, ”när kommer det där rekordet? När ska du slå det?” Då var det mer en skön känsla när jag väl gjorde det att slippa tjatet. Det betyder inte supermycket för mig, men det är häftigt. Många av dem som finns med på den där listan är spelare som redan har fantastiska karriärer och spelar i NHL eller har gjort det. Det är inte så att jag har överträffat dem på något vis egentligen.

Då var det mer en skön känsla när jag väl gjorde det att slippa tjatet

NHL ja… Det är dit Nils Lundkvist också ska. Frågan är om det blir redan till nästa säsong. Med tanke på rådande omständigheter och att han, än så länge, inte är saknad av New York Rangers är det något han har svårt att svara på själv.

– Ja du… Det är ju så ovisst och svårt att säga med tanke på vad som händer ute i världen. Man vet inte när nån säsong startar. SHL-säsongen känns som den mest rimliga att starta i tid, men vi får se… Självklart drömmer jag om att spela därborta, men det skulle vara fantastiskt kul att få avsluta med ett SM-guld med Luleå. Vi hade en stor chans i år och det var bittert att vi inte fick den chansen. Laget som ställs på isen nästa år kommer att vara likt det som vi hade i år. Det finns många goda alternativ.

Hur ser kontakten med New York Rangers ut?
– Det är klart vi har kontakt. Men det är framför allt agenterna som har det.

I en perfekt värld, är det där du vill spela nästa säsong?
– I en perfekt värld… Det är svårt att säga med omständigheterna som är. Man vet inte när eller om NHL ska starta om.

Hur ser kontakten med Luleå ut?
– Vi pratade efter säsongen och vet var vi har varandra. Jag vet vad som finns här hemma och är väldigt trygg i det. Men det sköter agenterna också. 

Innan han får klarhet i sin framtid tränar han på hemma i Piteå – med Skellefteå AIK:s fystränare Stefan Thomson. Thomson är också hemmahörande i Piteå och driver sin egen verksamhet vid sidan av sitt uppdrag för Skellefteå. Bland annat tränar han en del av de spelare från Skellefteåtrakten som återfinns i NHL och Europa.

– Jag kände att jag ville testa det här, få ett eget och individuellt upplägg. Så länge jag inte har kontrakt kör jag så här, säger han och tillägger skämtsamt:
– Stefan kör med killarna i Skellefteå också, men någon gång är tanken att de ska komma till Piteå och träna här. Vi får se hur det går. Det blir nog svårt att komma in i det gänget (skratt).

Oavsett var Nils Lundkvist spelar nästa säsong finns stålmannen kvar på bröstet. Symboliskt, om inte annat.

Stort tack till Edvardssons i Bredbyn för framställningen av priset till Elite Prospects Award.

Foton: Bildbyrån/Simon Eliasson & Privat

Jurymedlemmar Elite Prospects Award

Johan Nilsson, Elite Prospects
Peter Sibner, Elite Prospetcs
Erik Ohlsson, Elite Prospects
Uffe Bodin, hockeysverige.se
Måns Karlsson, hockeysverige.se
Ronnie Rönnkvist, hockeysverige.se
Rasmus Kågström, hockeysverige.se
Robin Olausson, hockeysverige.se